?
Alltså FÖRLÅT för att jag har blivit så dålig på att svara på kommentarer på sistone! Jag var sjuk i en vecka och då staplades så många grejer på hög jag inte hann med och alla vet ju att höga torn till sist rasar och då är det enklare att vända ryggen till och inte låtsas som någonting..

Så för att kicka igång dessa inlägg igen plockade jag ut några jag fått på sista tiden. Ska försöka göra dessa inlägg mer frekvent igen framöver.

Jag undrar hur det här med att du som bloggare får bud hemskickade till dig funkar? Vet du om allt du kommer att få hem eller är det bara random någon ringer på dörren och du får något som du inte vet vad det är? Jag har sett på din instastory hur det ibland står paket med ballonger utanför dörren – drömmigt!
Men kanske inte om det blir för mycket? Läste precis Fornis blogg där hon verkar ha ett helt rum med bud som hon sorterar för att skänka någonstans.
Vilka bud tycker du är roligast att få? Måste du blogga om dem alla? Vad gör du med dem du inte vill ha? Lång fråga men jag är på riktigt sååå avis! Såg att Flora hade fått massa julkalendrar också – också drööömmigt!

Ja, hur funkar det här med bud? Ska försöka förklara.
Ett bud är inte ett samarbete utan ett bud skickas hem till en från pr-byråer med en förhoppning att grejen ska få synas i bloggen.
Det är typ bloggpresenter kan man väl säga.
De flesta PR-byråer har ens adress, portkod, klädstorlekar och skostorlekar, man brukar få fylla i ett formulär i början av året.

Vissa bud står utanför ens dörr utan att man visste att de skulle komma, och vissa bud får man en förfrågan om man är intresserad av att motta. Oftast är bud som innehåller mat sådana som man får förfrågan om man vill ha, eftersom det är bra att man är hemma då och kan ta emot det om det är kylvaror etc.
Att få bud är ju en väldigt speciell grej. Jag förstår att det kan kännas superlyxigt, men man får inte glömma att detta är ju inte personer som skickar mig grejer för att jag är gullig utan det är varumärken som vill ha gratis exponering på min plattform.

Vilka bud jag väljer att visa upp är egentligen rätt slumpmässigt. Oftast så skriver jag om det om jag blir väldigt glad över det såklart. Men annars är det snarare om jag har fotofeeling den dagen eller om det passar ihop tillsammans med något jag ska göra den veckan eller i ett inlägg.

Jag har inte ett rum med bud direkt hehe, men jag har exempelvis ett litet skåp med grejer som mina kompisar får plocka vad de vill ur när de är hemma hos mig. Och oftast när jag träffar en kompis så har jag med mig ett litet kit med grejer jag tror hen skulle gilla. En del lämnar jag av på Stadsmissionen men det mesta använder jag själv eller ger bort till personer i min närhet.

What?! Har du ångrat dig ang barn? Guuuu va spännande! Hur kom du fram till det? Nyfiken då jag själv känt att jag inte vill ha barn (vilket du sagt förut) men känner att jag står och stampar i något slags vägskäl..

Hello! Jag har inte ångrat mig ang barn. Jag har alltid sagt att jag inte vet om jag vill ha men att jag inte vill ha några nu i alla fall, och det har stundtals tolkats av läsare och skvallerbloggar som att jag inte vill ha några ever.
Jag tycker det är omöjligt att vara benhård i en sådan fråga. Jag har alltid vetat i varje fall att om jag ska bli mamma så vill jag bli det senare i livet.
Jag tycker också att det är irriterande att som trettiplus konstant få frågan. Folk har ingen aning om min livssituation eller om jag ens kan få barn. Man ska va försiktig med såna frågor helt enkelt. Men svaret är att jag har ingen aning om jag vill ha kids.
Kanske, kanske inte. Vi får se.

Helt OT, men har du nån låt som du önskar var längre än vad den är? Som du älskar men alltid tar slut innan man är redo att lämna den uppbyggda världen av ljud. Som exempel har jag Den minsta av segrar av 1900. Uj uj uj vad jag önskar att den var längre eller hade snarlika kusiner.

Mysig fråga. <3 Alltså alla låtar som jag har i min spellista World’s best songs hade ju gärna fått vara dubbelt så långa! Men å andra sidan löser de ju av varandra fint. När jag hittar en låt jag tycker om har jag en tendens att totalt lyssna sönder den, så använder Spotify-funktionen ”repeat 1″ ganska frekvent. Kan rekommendera 😀

foto: maktsalongen

Hej Sandra! Tack för den bästa bloggen <3 Så fint ditt hår är!! Ifall du pallar svara på massa hår-frågor så kommer här ett helt gäng: Sen du bestämde dig för att få långt hår – hur har du tagit hand om det? Typ vilka produkter använder du (om du har tips på nått bra värme-skydds märke och sånt..) Och, för jag tycker ditt hår ser helt perfekt ut, vad använder du får stylilng-verktyg för att få håret att lägga sig så snyggt??

Hej och puss och tack!
Asså den stora anledningen att mitt hår växer fort är nog gener. Haft snabbväxande hår så länge jag kan minnas och min mammas hår växer också fort!
Jag bestämde mig för att växa ut mitt hår för ett år sedan och sedan dess har jag inte gjort något jätteannorlunda men här kommer lite olika grejer jag gör med mitt hår:
Tvättar det två dagar i veckan.
Använder alltid heat protector i håret innan jag blåser det. Kräm eller spray, har ganska många olika märken. Just nu mest ett från Aussi och ett från Oribe.
Har en hårolja längst ut i topparna för att de är så torra.
Klipper och färgar håret var fjärde-femte månad.
Stylingverktyget jag använder mest just nu kommer det ett inlägg om imorgon.
Kan göra ett inlägg med alla hårprodukter jag använder snart om ni vill!

Så fina kängor. Dr. Martens? Modell?

Jajemän! Inlägg finns här. Nu verkar ni vara ett gäng igen som glömt bort att sökfunktionen på min blogg funkar utmärkt ☺️ Undrar ni om mina bestick? Min soffa? En lampa? En kappa?
Jamen då har jag till 99.9% skrivit ett inlägg om det!
Ba att skriva ”bestick” eller ”dr martens” i sökfältet och pang bom har ni svaret.

?

Underbaraclara gjorde en så rolig grej på sin blogg där hon svarade på frågor och svar hon fått 2007 tio år senare. Jag tänkte att jag skulle göra samma lika!

Har plockat några frågor och svar från en frågestund 2007.
Ha överseende med mitt gullifierande språk, det var en sådan tid och det växte ju tack och lov bort ganska fort. Mycket har ändrats och ibland har ingenting ändrats.

Fint.

Mot frågorna!

Hur lång är du?
2007: Jag är 164 cm lång (kort)

2017: Är faktiskt 162. När jag förnyade mitt pass runt 2009 mättes jag om och var tydligen två centimeter kortare än vad jag trodde 2007.

Vilket parti röstar du på?
2007:  Jag röstade på Feministiskt Initiativ.

2017: Yes, har fortfarande röstat på FI i alla val hittills.

Känner du dig aldrig deppig? Du är ju alltid så glad!
2007: Jag vill inte att det här ska vara en ledsam blogg. Våren 2007 var den sorgligaste våren i hela mitt liv. Vissa dagar orkade jag inte ens gå ur sängen. Men det var inget som jag skrev om på bloggen. Det är för privat.

2017: Det känns som att nuförtiden förstår man att en bloggare än precis som vilken person som helst med toppar och dalar. 2007 fick jag ofta kritik för att romantisera livet och vara ”fejk”. I efterhand har jag tänkt på att det var rätt förminskande för det handlade ju snarare om att de livstilsbloggarna var duktiga fotografer och bra på storytelling.
Plus att jag var rätt öppen kring hur jag mådde redan då.
Om jag ska svara på frågan nu är jag glad ganska ofta och har nog ett positivt mindset till livet. Men mår också as ibland.

Vilken är din favorit drink?
2007: Mojito och Bellini!

2017: Dricker sällan drinkar men gillar whisky sour, dark & stormy och kolsyrade gurkdrinkar!

Vilka är dina drömmar med livet?
2007: Jag vill ge ut en bok. jag vill hitta min drömprins. Jag vill bo i en fin lägenhet och jag vill ha en liten luddig hund. Jag vill resa en massa och jag vill aldrig tappa bort mina vänner.

2017: Har varken hundar eller prinsar men böcker och lägenhet! Så win på den.

Är du avundsjuk på något/någon?
2007: Jag är avundsjuk på människor med tur i kärlek. Jag är så grymt dålig på sånt och lyckas alltid förälska mig i pojkar som inte vill ha mig.

2017: Gulligt gulligt svar. Förälskade mig sedan i män som blev förälskade i mig så det var ju tur. Även om jag inte är ihop med dom längre. Kan inte komma på att jag är avundsjuk på något just nu för tillfället. Folk som bor där det är mildare vinter typ…

Vad ska din barn heta?
2007: Decibel, Cesar och Didrik.

2017: De ska inte heta Decibel och Cesar. Men Didrik tycker jag fortfarande är fint. Men Betty Beijer 4 life.

Vad tror du att du gör om 8 år?
2007: Om åtta år är jag 31 år. Då jobbar jag som copywriter, antagligen i Stockholm (kanske har bott utomlands i ett par år innan detta). Jag är inga barn men är rysligt kär i en pojke som jag har bestämt att jag ska leva lycklig med för alltid och alltid! Det låter väl bra?

2017: Nu har ju dom 8 åren varit! Som trettioettåring jobbade jag inte som copy utan som bloggare och författare (ännu bättre). Hade bott ett par år utomlands, hade inga barn och var väldigt kär i min dåvarande kille. Levde dock inte lycklig för alltid med honom men det är jag rätt glad över.
Så: bra jobbat känner jag!

Vad är din drömgrej att göra, inte fred på jorden och inte att utrota aids/mord/våldtäkter/rasism osv utan mer personligt, för dig?
2007: Min drömgrej är att ge ut en kärleksroman. Det ska jag göra. En dag.

2017: Hurra jag gjorde det!

Vilka egenskaper söker du efter i en vän?
2007: Just nu söker jag efter en komplett galen vän. Som tar med mig på
fasansfullt spännande äventyr och som aldrig stannar upp och tänker efter.
Men i överlag gillar jag personer med humor, dans i benen och som är lojala.
Illojala människor är inga bra vän-material.

2017: Kompletta galna och lojala vänner låter väl väldigt bra tycker jag även idag. Humor och dans i benen också. Jag instämmer med 23:åriga Sandra.

Något citat eller liknande du tycker om?
2007: Bara tama fåglar längtar, vilda flyger” – Diktonius

2017: :*) Var så 23 när jag var 23…

En sak jag undrar över; Sandra, hur sjutton hittar man motivation till att läsa böcker när internet är oändligt? Vill så gärna läsa en massa böcker men blir alltid uttråkad pga kommer på serier jag vill kolla på, musik jag vill lyssna på och Pinterest-drömma typ. Läste jättemycket förut men i och med smartphone-eran kan jag inte hålla fokus, är så van att kunna flippa mellan olika saker hela tiden.. KRAM <3

Hej! Ibland är man ju inte i en läsningsperiod och då kanske det helt enkelt inte är mer med det? Man behöver inte läsa jämt. Känns det stressande kanske man inte ska göra det. Jag är som du, fastnar i slukhålet internet om kvällarna. Och att kolla på serier, pinna på Pinterest och lyssna på musik tycker jag ändå låter rätt underbart?
Mitt bokläsande har jag istället justerat om till dagtid. Nu är ju jag frilans och kan ta bokläsarpauser mitt på dagen, men när jag jobbade på reklambyrå brukade jag läsa på luncher och när jag promenerade till jobbet. Ta en fikapaus in i en bok vetja om du kan. Eller lyssna på en ljudbok under en promenix! Eller läs en lördagseftermiddag. Hur som, man behöver verkligen inte läsa böcker om man känner sig omotiverad. Tycker det där brukar gå i vågor. kram.

Sandra, hur gör man när man gjort kompisslut med en vän som betett sig sårande utan att be om ursäkt, och man saknar den här personen så mycket för att när man gjorde saker tillsammans så var man så lycklig och hade så roligt?

Varför ska du hänga med en person som betett sig sårande och vägrar be om ursäkt? Högst ovärt. Det ni hade var säkert superfint och finns ju kvar i ditt minne, men människor som inte kan se situationer utifrån sina egna handlingar ska man inte samla på, de snor bara energi. Finns så bra personer därute, ha dom nära istället. puss.

Jag har en helt annan grej jag skulle vilja veta: huuur lång tid tar processen att välja bilder till ett blogginlägg för dig? Jag kan tycka det är något som tar såå mycket tid och undrar kanske därför om det 1. tar så lång tid för alla? eller 2. om du kanske har några bra och effektiva tips? Till exempel HUR valde du ut dessa tjusiga bilder? Eller till andra inlägg som inte berättar om det du just fotat liksom utan mer generella inlägg som behöver fina bilder. Om du fattar hur jag menar…

Hej! Ja, det tar ju tid att välja bilder. Oproportionerligt mycket tid med tanke på hur lite de som läser bryr sig kan jag tänka mig hehe. Men! Jag har ju också gjort ett system för mig själv för att effektisera bildletandet. Jag laddar upp alla mina bilder via flickr där jag har ett mappsystem. Bilder arkiveras i månader, resor, kläder, mat etc. Då kan jag snabbt gå in där och hitta det jag söker. Då går det lite snabbare i alla fall : ) Ett inlägg om hur jag organiserar mina bilder finns här.

ooo , snacka om fin matta Mira hade i den nya lägenheten?? Vet du sandra var den är ifrån? Eller någon annan som känner igen den.

Dusty Deco hälsar mira!

Hej!
Jag slogs av en tanke när jag tittade på dessa bilder och behöver själv lite råd. Självklart behöver du inte svara om du tycker det är för närgånget. Jag vet att du ändrade om en hel del i din lägenhet efter ert uppbrott och undrar om du känner att du lyckats få lägenheten till din ”egen” nu? Jag vet att det är din lägenhet, men han bodde ju ändå där med dig i ett par år och det måste ha satt sitt spår? Tänker du någonsin på alla nätter ni sovit bredvid varandra i ditt sovrum? Hur många gånger du har sett honom naken i din dusch? Hur raderar man det där i så fall? Är själv i en liknande situation. Blir det bättre när man är helt över honom?
Puss och kram, du är bäst! Har följt din blogg sen du gick på Berghs!

Hej och puss! Svaret på denna fråga kortfattat är: det tog tid, terapi, att stå ut och till sist kom jag över honom och samma dag försvann även hans spöke från lägenheten.
Vilket jag verkligen inte trodde. Gick ju i tankarna att sälja lägenheten först.
Men det hjälpte absolut att göra om: att byta ut saker, flytta runt på tavlor och måla om. Att lägenheten ändrade skepnad.
Men framförallt hjälpte tiden som gick.
Jag hamnar vid gamla foton på honom ibland när jag letar bilder till blogginlägg. Där står han och lagar mat i mitt kök, eller ligger i sängen och spelar något dataspel, eller garvar med nån av mina polare i mitt vardagsrum. Jag tittar på dom och kan knappt förstå att dom hänt. Har jag varit med om det där?
Och den känslan är ju inte heller helt jättemysig, men den är i alla fall bättre än sorgen. Så ja, det blir bättre när man är över någon. Till och med bra. Lägenheten var ju ändå mest min : ) Puss.

Hjälp! Har träffat en kille från tinder två gånger, båda gångerna på bar och typ druckit ett par öl och snackat såå bra samtal. Verkligen sån kemi och allt bara flyter. Sen har vi kramats hejdå och typ hållit handen i en sekund när vi slutar kramas. That’s it. Jag blir sjukt nervös i hans sällskap och vågar inte ta initiativ till något mer, inte ens fråga efter hans nummer!!!! Vad gör jag?? Är så intresserad av honom, och vill råhångla typ haha.
Är det konstigt att varit på två dejter utan att ens pussats?
Hur gör man för att få det hela lite mer intimt typ??
Hjälp!!!

Hej! Först och främst: va kul med kemi och bra snack <3 Bästa kombon! Det låter lite som att ni båda är nervösa tycker jag. Det är btw inte konstigt att gått på två dejter utan att ha hånglat. Been there done that jag med.
Är man nervös och blyg kan ju chatt vara enklare om man vill röra sig ur dejtingappen. Man kan tacka för senast och säga att man gärna ses igen, och när hen svarat kan man ju byta till fb eller sms genom ett svepskäl. Jag tycker Tinderappen brukar bugga som fan! Så det kan man ju säga.
”Min Tinder buggar, kan vi inte byta till messenger?” typ. Lätt som en plätt så är ni ute ur appen hehe.
Nästa gång ni ses måste man på något sätt visa att man vill hångla iaf, om man inte själv vågar hångla upp. Bar är ju bra miljö för att det är trångt och man blir ju lite modigare efter en öl eller två.
Saker man kan göra för att hångelunderlätta: inte sätta sig mittemot utan sätta sig bredvid, lägga handen en kort stund på hans lår när man säger något, luta sig fram mot honom när man skrattar (killar älskar tjejer med hår som luktar gott…), vidröra hans midja när man beställer öl i baren, hamna lite ännu närmare när man kommer tillbaka från ett toalettbesök, återknyta till något man pratade om senast och säga att man tyckte det var smart/roligt/fint, inte väja med blicken när han tittar på dig, samt titta mycket på hans mun. Ett ganska säkert tips är att om han tittar på din mun ofta vill han kyssa dig också. Hejar på er hursom! Kommer gå bra!

❤️

✉
Haha, sådana här kängor hade mina systrar och jag alla ca -97. Var visserligen endast ett liten flicka då men märker att alla kläder jag hade då plötsligt blivit trendiga igen. Har lite svårt med vissa grejer, typ chokers, som jag hade i mängder. Vore intressant att höra hur du förhåller dig till detta mode? Du var ju ändå tonåring i slutet av 90-talet. Finns det inget i det här modet du har svårt med just på grund av att du redan upplevt den stilen bli modern och omodern en gång
✎
Hej! Ja jag älskar ju nittiotalsmodet 😀  Och jag fattar grejen att man inte pallar det om man var teenager på nittiotalet, men jag tror anledningen för mig är att jag egentligen var tonåring merparten av tidigt 2000-tal. Jag var 15 år 2000 och känner snarare att om typ pandamodet kom tillbaka med sina kinaskor, breda vita diadem, svart hår och optiska mönster så skulle jag ba nej nej nej never again.
Eller de låga utsvängda jeansen, avklippta dirty dancing-collegetröjorna och breda slingorna i håret. Omg aldrig.
Så kanske det? Eller så kanske jag helt enkelt inte bryr mig  /mvh hade buffalos 1997 och igen 2012.

✉
hej!! har egentligen en rätt orelaterad fråga; men jag är väldigt intresserad arbetsmiljö just nu och blev bara nyfiken på hur det är för dig. du har ju börjat ha en skrivplats (för att få kollegor och för att koncentrera sig?) men hur är det med sånt som typ ont i händerna/armarna/axlarna för att du skriver mycket? känner du av det eller tar du pauser/mixar upp med annat så att det inte blir ett problem? har själv börjat skriva lite extra mycket nu och får träningsvärk i armen haha.
✎
hej! ja jag hyr en frilansplats och har således ett litet kontor. Älskar att ha lådor att lägga saker i!!! Däremot sitter jag inte där niotillfem (hehe) utan jag tar långa promenader tisdag till fredag under dagarna. Jag åker i princip aldrig tunnelbana eller buss utan går överallt. Det är bra på flera sätt: man håller inte på med mobilen utan kan vara ifred med sina tankar, man får en rejäl dos solljus vilket är viktigt för mig under de mörka månaderna och sen rör man ju på sig. Förstår dock att detta är ju en lyxgrej och inte möjligt för alla. Men ja, jag har ofta ont i axlarna. Jag försöker tänka på att byta ställning i kontorsstolen ofta, sträcka på ryggen och sånt. Man borde kanske ta en massage ibland men tycker det är så obehagligt med folk som rör en som man inte känner. Såg att någon i kommentarerna rekommenderade skrivbord man kan höja och sänka! Det är ju smart. Och att sitta på en såndär boll.

✉
Önskeinlägg:
KILLAR, DEJTA, TINDER, HÄNGA – SÅ GÖR DU.
HUR VET MAN ATT NÅGON INTE ÄR ETT AS.
Är typ trettio har kids och grejer men jag fattar inte hur jag beter mig, hur de beter sig, något himla spel alla verkar känna till utom jag. Killars ”hybris” som det stod så fantastiskt om i 925-gruppen igår.
✎
Haha! Lite för utelämnande att göra ett helt inlägg men kan svara lite här!
Men vet aldrig när någon är ett as! Hur ska man veta? Ta mitt ex som exempel bara, hade ingen aning.
Så här tänker jag om Tinder: man får ta det lite för vad det är. Inte ha några för stora förhoppningar, gå lite på känsla. Jag kanske lajkar var hundrade kille liksom, det är ett jäkla sjå och tar tid. Chattar gärna ett tag får att få feeling. Är han rolig? Vad är han ute efter? Har träffat de flesta på aw för då kan man dra om han är tråkig och säga att man ska på middag. Har även träffat några ute. Alltså typ: hej ska du till trädgården ikväll? ska vi ses och skåla? Avdramatisera skiten liksom. Samt! Härligt med ett random hångel liksom.
Tycker man känner direkt om personen ifråga är något att ha. Antal tinderkillar jag har gått på fler dejter än 1 med: 2 personer. Nästan fascinerande hur mycket ointressanta människor det finns (och hur många snubbar som är värdelösa på att ställa frågor!!). Men många snygga! Hångla! Våga säga hej först i chatten också. Jag brukar inleda med ”gullig”. Att objektifiera och småförminska killar litegrann och inte använda klassiskt manligt kodade komplimanger som ”snygg” ,”hunkig” etc gör killar perplexa och fascinerade. Tydligen sällan killar får höra att de är gulliga. Det tycker jag vi ska unna dom.

✉
Hej Sandra! Du är så himla bra (har följt dig sedan jag va 14 år -är nu 22) en fråga bara! Jag tror jag är ganska så lik dig med hur jag romantiserar livet och ser det ”filmiska” i det. Vilket jag helt klart tycker är en mycket bra egenskap. Men!! Det senaste åren har jag även gått igenom en hel del skit. Så mycket har bara blivit fel som det blir i livet. Hur gör man för att inte bli bitter och inte tappa sitt pirr, romantiska syn på livet och kickarna man får när livet känns som en film? För jag vill ju så gärna va en härlig person som vänder det negativa till något positivt osv, men ibland är ju fan allting mest åt helvete? Haha. Tack för mig och tack för alla dina otaliga fantastiska inlägg!!! Heja dig <3
✎
Hej din puss! <3
Ja fy fan ibland suger livet. Men vet du. Det är okej.
Jag tror inte att egenskapen är romantisera livet innebär att man är lycklig konstant. Tvärtom, man är snarare en person som känner mycket, med många toppar och dalar. Till exempel i vintras trodde jag på riktigt att jag skulle dö av sorg. Alltså bokstavligt, låg i min säng och bara trodde att jag skulle brista. I januari gick jag runt på gatorna och kunde inte komma på en sak värt att leva för. Det var så mörkt. Men våren kom sen. Saker hände. Jag hände. Att känna mycket är en gåva med svart baksida, men den svarta baksidan är inte evig. Kicksökande människor har en tendens att klara sig rätt bra har jag märkt. Att försöka hitta det fina i det lilla och se saker ur ett positivt sken är fan det egenskap jag är mest glad över. Att inte sätta på sig offerkoftan, att kavla upp ärmarna, att bestämma sig för saker. Men med det sagt att det okej att vara asledsen ibland när saker skiter sig. Man behöver inte oroa sig för att det ska dra ner en. Jag hör ju på dig att du redan problematiserar detta och då är du ju redan påväg någon annanstans. Men man ska få reagera och va arg när livet är sugigt. Det är mänskligt, nyttigt och tyder på att man har ett emotionellt djup. Som min terapeut sa till mig när jag frågade henne om jag höll på att bli sjuk i huvudet för att jag kände ett sådant hat kring hela mitt break-up i våras: Tvärtom. det är ett sundhetstecken.
Puss och hejar på dig! Livet är sämst ibland men det är för att det ska kunna bli bäst sen. Som det där citatet som går typ: allt kommer bli bra och blir det inte bra är det bara för att du inte är där än.
<3

✉
Jag har blivit helt hooked på northern soul, och skulle tycka det var kul att gå på klubb som spelar det i Stockholm, och kanske till och med våga mig på att dansa (har kollat på hundra youtubevideos och övat framför spegeln, så jag är väl ungefär som Bambi på hal is när det kommer till mina skills). Men, finns det ens någon sån klubb? Frågar dig eftersom jag vet att du i alla fall tidigare skrivit lite om northern soul, och att du förmodligen har bättre koll på utbudet än undertecknad. Kram!
✎
Hej! +1 på att lära mig dansa northern soul och +1 på att ha hängt framför så många youtubevideos och övat. Gud vad svårt. Men verkligen den finaste dansen som finns på den här planeten i alla fall.
Mot klubbarna: Fasching på Kungsgatan har soullördag vareviga lördag. Det är jätteroligt där så kan verkligen rekommendera. Annars brukar det dyka upp enstaka soulklubbar lite då och då när man minst anar det i Stockholm (och ännu oftare i Gbg). Jag hittar dom för att jag får upp notifications när soultokiga kompisar i min fb-feed attendar men kanske nån här i kommentarerna har ett mer specifikt tips? Det skulle jag själva också uppskatta, går typ bara ut och klubbar med technofantaster nuförtiden och skulle tycka om lite mer handklapp..
Här är förresten min motown & northern soul-lista, nästan 12 timmar lång och med över 20 000 prenumeranter (!).

✉
du har alltid så fina croppade collage tröjor, var hittar man det? tycker det är så snyggt nämligen men hittar ingenting när jag googlar. kram
✎
Jag har köpt mina på weekday och Asos. Asos har nästan alltid croppade collegetröjor på lager. Exempelvis här, här och här (adlinks).

✉
Sandra du som är så klok! Jag har aldrig varit ihop med någon (panik pga 23 år gammal) men har nu plötsligt dejtat världens finaste i tre veckor. Vi har en helt SJUK kemi och en väldigt fin relation, ses nästan fyra gånger i veckan. Men: jag får panik om han svarar för kallt, för sällan, om han verkar lite sur. Övertolkar verkligen allt allt allt.
Hur slutar man vara sån? Och hur blir man ihop, hur lång tid tar det liksom innan man tar steget?? Vill bli ihop nuuuu men förstår att tre veckor inte är nånting ? OBS såklart olika för alla, och så luddig fråga hehe, men hur gick det för dig och Ludvig, och dig och Magnus? Tack för grym blogg <3
✎
Hej ditt gull! Såklart du övertolkar allt pga det gör man när man är nyförälskad : ) Förstår att det känns jobbigt men jag kan hoppa upp och sätta mig på att han känner likadant. Ta det lugnt (och prata öronen av dig med dina kompisar hehe). Det är såhär för dom flesta. Det går över sen.
Det finns verkligen inga regler för när man blir ihop, vissa bara blir det, liksom glider in i ett förhållande. För oss med hjärtat i halsgropen kan det ju dock behövas lite tydligare tecken. I mitt första förhållande med Tobias var jag 19 och vi dejtade i tre månader innan han till slut frågade om han fick bli min pojkvän (här kan man läsa om det). Vi var nog egentligen ihop tidigare än så men vi båda var så nervösa och nyförälskade och vågade inte riktigt bara anta det. Ludvig dejtade jag också i ungefär tre månader innan jag frågade honom om han ville bli ihop med mig (text om det här), och Magnus och jag dejtade också i tre månader.
Det verkar tydligen vara min grej.
Om man inte riktigt vågar ta det där stora ihop-steget själv kan man ju hinta. Liksom säga ”jag tycker om dig”.  Han förstår säkert att du är speciell för honom, men just dom orden har ju ibland en större tyngd. Grattis till förälskelsen. Puss.
ps. 23 år är verkligen inte sent, tänk inte så.

✉
Here here! Älskade att vi fick följa med in i kylen och under sängen <3 Men undrar också vrf du hade durkslaget i kylen? Är det vanligt? Har aldrig haft mitt i kylen och känner mig bortkommen nu. Och hur gör du för att inte äta upp allt i godislådan? Inget stort sötsug ngn gång?
✎
Haha. Älskar att mitt durkslag får dig att känna dig lite bortkommen <3 Nää jag tror inte det direkt är vanligt att ha durkslag i kylskåpet. Anledningen till att det låg där var för att jag oftast lägger grönsaker och sånt i skålar och det där durkslaget är i en skålstorlek. Nu står det dock bara där helt tomt så borde nog ta ut det…
Godislådan fyller jag på jämt! Därför är den aldrig tom : ) Mitt sötsug är inte att leka med..äter godis 7 dagar i veckan.

✉
Hej sandra! Jag behöver inspiration! Det är så att jag bor i USA och har träffat en kille som jag nu lever med. I december kommer han över till Sverige med mig och då vill jag ju visa det bästa av Stockholm! Men allt jag kommer på är ju sommargrejer (håller mig mest inomhus när det blir kallt hehe). Tänkte mig kanske något bryggeri eller liknande som exempel? (Vi båda älskar att dricka massa öl och sen åka hem tidigt för att ligga haha) har du några bra tips på vad du skulle vilja visa upp mitt i smällkalla och mörka december?
✎
Kolla fliken ”mina reseguider” högst upp. Har gjort en guide för vinterstockholm! Finns ett gäng olika Sthlmsguider (och annat) där.

✉
Hej Sandra, är det 260×260 du har på ditt överkast? Beställde igår men tror 180×260 blir för litet för våran 160 säng..
PS. Tack för bästa bloggen!
✎
Jag har 180×260, men har överkastet på tvären, alltså det täcker bara 2/3 av sängen och sen bullar jag upp med kuddar! Om nån annan undrade är det från Ellos och heter ”Greta”.

✉
Sandraa, vad har du för ”riktig” hårfärg och hur färgar du håret? Helbleker? Slingar? Färgar blont? Jag MÅSTE göra något med mitt hår men vet inte vad och du har fin vaniljglassig färg på huvudet tycker jag
✎
Hej och puss! Gabbi slingar mitt hår. Boka henne på Bangerhead vetja och säg att du vill ha samma hårfärg som jag : D Dom ligger på Humlegårdsgatan.
Min riktiga hårfärg är jag rätt osäker på, har färgat håret sedan jag var tolv år gammal. När jag var barn var jag rätt rödhårig:


Men jag är inte alls lika rödhårig i vuxen ålder (tyvärr). Däremot har jag rödguldiga toner i håret, kanske inte direkt är ljusrödhårig men strawberry blonde typ? Med reservation för en mycket tråkigare strawberry blonde än den man färgar till. puss.

✉
Var kommer den fina klockan på väggen ifrån?
Med vänlig hälsning,
Elsa
✎
Hej Elsa! Den kommer från Bolia! Här är förresten ett inlägg om var allt i min lägenhet är ifrån.

✉
Hej Sandra! Jag vet att du, tillsammans med andra bloggare, älskar Trädgården. Men jag undrar mest, varför!? Stället i sig är väl helt okej, kul med pingis, sitta ute, många olika ställen av vara på, och lite olika musik. MEN DE SÅ KALLADE TOALETTERNA? Bajamajor för alla kön, eller för fittbärare som små stall bredvid varandra med en vägg som vad max en meter hög. Utan handfat eller någon som helst privacy. Jag blev så himla arg när jag var där, det är fan en hälsofara om man har mens tex. Ska man vackla ut till de gemensamma långa handfaten (med kallvatten) för att hälla ut eventuell menskopp? Eller byta tampong utan möjlighet att tvätta händerna? What the actual fuck
✎
Hehe hej! Tråkigt att du inte gillar Trädgården, men gudars, alla ställen kan ju inte vara för alla. : D Jag älskar Trädgården för att det känns så o-Stockholmskt. Det är stökigt, stort, välkomnande och lätt att springa vilse. Samt utomhus!! De har dessutom ett genustänk när dom bokar DJ:s, fokus på vegansk och vegetarisk mat och ett samarbete med Nattskiftet som är en trygghetsorganisation om natten och det gillar man ju. Och framförallt är det så kul att dansa där tycker jag (och lätt att hångla hehe) : )
Ang toaletterna är det roligt att vi har sett det så olika! Jag och mina polare äääälskar att de har ställt upp pissoarer för tjejer i form av små bås detta år. Tycker det är geni så att man som tjej också kan välja att springa ut och in precis som en snubbe och inte behöva stå i kö i 45 min och planera sitt kissande under kvällen.
De har ju helt vanliga toaletter också, så man kan ju välja bort båsen. Önskar verkligen att fler klubbar inspirerades av dom där båsen faktiskt. Har stått i kö högst fem minuter denna sommar där. Ang mensen är det ju lite segt absolut, det håller jag med om. Har för mig att det finns toaletter med handfat men det har jag säkert drömt. Det kan ju fler klubbar tänka på överlag.
Ska jag vara ärlig har jag ganska låga förväntningar på toaletter på klubbar. Och tycker delvis (ursäkta om detta inte är så politiskt korrekt) att Sverige skulle må bra av att bli lite skitigare, ruffare och stökigare som klubbar i t.ex. New York och Berlin. För uppstyrt är väl praktiskt men natten och klubblandskapet är som allra bäst tycker jag när det får vara lite laglöst och så långt bort från ens vardag. Och om det innebär att jag måste vänta med att tömma min menskopp är jag fine med det. Men respekterar din åsikt abso!!

✉
Hej Sandra! Och tack för en super blogg! Jag tycker att du är en av de bästa i bloggosfären på att verkligen upprätthålla ett intresse hos läsarna med genomtänkta och varierande inlägg, så fortsätt med det! En grej som jag skulle önska mig att du skrev mer om är hur du är som person. Det är mycket inredning, kläder, grejer och sånt men jag skulle åtminstone vilja läsa ännu mera om dig som person och vad du tänker och känner och hur du mår. Eller typ lite mera ”debattinlägg”, åsikter etc. Jag tror att det skulle ge bloggen ett ännu större djup.
✎
Hej och tack för pepp! Fint att du gillar och hänger här : )
Men jag kan inte låta bli att bli lite konfunderad och kanske också därför jag lyfter frågan – för jag har fått några liknande de senaste månaderna.
För mig som skriver den här bloggen har jag svårt att se hur jag skulle kunna bli mer privat och personlig än jag faktiskt är. Det känns ibland som jag har kräkts ut mitt hjärta här, särskilt det senaste året.
Jag gjorde valet att inte dölja min ångest tidigare i år, delvis för att det nog inte hade gått, men också för att jag vill att min blogg ska vara så ärlig som jag kan.
Samtidigt är jag en person som nog har en ganska stadig inneboende styrka, och jag har jobbat aktivt med mig själv för att inte fastna i det där mörka. Och då har en del av processen varit att hitta fina, roliga och bra saker att skriva om, och att försöka se det ljusa i livet. Direkt när jag började må bättre fick jag kommentarer om att jag var opersonlig, fastän jag egentligen bara blev gladare?
Min blogg kommer alltid att handla till stor del om kläder, inredning, mat, böcker och populärkultur för det är just saker som jag tycker om och intresserar mig av. Jag är ingen politisk debattör. Kommer aldrig bli. Däremot är jag tydlig med att ha ett aktivt genustänk i allt jag gör och skriver, och tänker att min personlighet och mina politiska ställningstaganden sipprar igenom oavsett vad jag skriver om. Jag vill i alla fall att det ska vara så och anstränger mig för att det ska vara så.

Jag lägger alltid ner energi i mina texter oavsett vad dom handlar om, och det för mig är nyckeln till att en blogg blir personlig och djup. Hur jag tänker och känner och mår skriver jag egentligen om hela tiden. Ibland i form av en bokrecension, ibland i form av en utekväll, ibland i form av dessa frågor och svar-inlägg och ibland bara i ett jävligt öppet veckoinlägg då och då.
Men tro mig att jag inte bara publicerar dessa känslor hur enkelt som helst. Att öppna upp sig privat för hundratusentals människor är jättesvårt, och att hålla balansen är också jättesvårt.
Ibland tycker jag att läsare glömmer lite för fort. Om jag någon vecka haft mindre fokus på längre texter får jag flera syrliga kommentarer fast jag någon vecka tidigare stått med hjärtat i handen i en lång text.

Man får inte glömma heller att jag är ju en riktig person, med up&downs och orkar precis så mycket som jag just då orkar. Det här året har varit tungt och någonting i mig gick sönder, alltså helt totalt sönder, och jag måste få laga det i min takt och på mitt vis. Och ibland kanske det handlar om att skriva av mig, och ibland handlar det om att bara tillåta mig själv att laga god mat och ha på mig en ny rosa tröja och så behöver det inte vara mer än så. Precis som vem som helst.
Puss.