Mina söndagar till onsdagar är det som kanske är mest annorlunda sedan jag blev singel. Det är nämligen då jag har min människopaus efter att ha förbrukat allt socialt jag har i mig torsdag till lördag.
Och nu när jag inte bor med någon träffar jag ju liksom ingen alls de dagarna?
Men jag måste ha det där breaket för att orka hänga i gäng. Och mitt allra bästa är ju att hänga i gäng så då får det helt enkelt bli så. Det är som om jag förlorar all slags längtan till människor om jag inte får vara totalt ifred mellan gångerna.
Och då promenerar jag mest omkring här, i min lägenhet.
De här dagarna (som tar slut ungefär nu vid den här tiden detta inlägg publiceras), då svarar jag inte i telefon, jag träffar ingen på fika och jag bokar inte in luncher om jag inte måste. Självklart säger jag hej och så till de som jag delar kontor med, men annars sitter jag mest med stora hörlurar vid mitt skrivbord och lyssnar på musik. Sedan går jag hem, hänger runt här.
Det är ju ändå lite konstigt tänker jag ibland. Att jag säger kanske max tvåhundra meningar på tre-fyra dagar. Att jag lever i nån värld frikopplad från folk. Som om jag vore ute på någon fyr på en ö nånstans åt helskotta. Fast fyren är en tvåa vid Nytorget.
Tänker att det är både nyttigt och onyttigt. Nyttigt för att man blir ganska bra på att trivas med sig själv, ens lägenhet är hemskt städad för att det är ju typ det jag går runt och gör, samt hinner se sjukt många serier.
Å andra sidan är det ganska tråkigt. Plus att jag tror att det kan vara dumt att vara ensam nästan 50% av sin vakna tid när november kommer.
Det är för mörkt då helt enkelt.
Ska kanske börja testa att flytta om dagarna lite hipp som happ. Borde ju också funka tänker jag?
Men nu ni.
Nu är det onsdagseftermiddag och jag har varit ifred sedan söndag morgon. Så nu är det dags att dra iväg och fika med en gullis.
