Såhär såg jag ut igår när jag och Gustav var på äventyr.

”Kul, det regnar!” tänkte jag imorse. Tänk vad en fin regnjacka kan göra.

Och såhär såg jag ut under. Kattröjan som en del har undrat vad den är ifrån är ungefär ett år gammal och från Opening Ceremony.

Glad fredag!

.
.

Thursday outfit. Raincoat from Petit Bateau, shoes from Asos, bag från Mulberry and sweater from Opening Ceremony.

Det slutar inte regna här. Sedan lördags morgon har det regnat oavbrutet, och inget duggande utan hårt regnskogsregn som gör att jag vaknar mitt i natten och tror att någon är i mitt rum. Jag har fått plocka fram alla mina varma tröjor igen, och mössa, och halsduk. Och dubbla strumpbyxor. Kul Paris, kul.

Men en bra sak med regn är att jag hittade den himla mest perfekta regnkappan på Petit Bateau. Den slutar precis någon centimeter ovanför min kjolar och har randigt foder och luva. Jag tycker det är ganska svårt att hitta bra jackor när man är en kortis, i axlar och längd är det mesta gjort för någon 170 centimeter och längre ovanför marken.

Kan i överlag tipsa om Petit Bateau som har en massa högmidjade kjolar, randiga tröjor och rundhalsade mjuka t-shirtar.

Nu kan jag fortsätta promenera genom stan utan att regnet tar sig in genom varenda klädlager. Finfin kommer den bli på festival också, där det alltid regnar med 100% sannolikhet har jag märkt.
.

Translation.
Raincoat from Petit Bateau.

Asos har så mycket fint just nu för en som älskar nittiotal.

Som den här magtröje-kjol-kombinationen som blir som en klänning med glapp i. Med märkligt hieroglyf-aktigt mönster föll jag direkt och tänkte leva i detta i sommar. Vill bara ha vitt och ljust på mig nu. Vintern behöver aldrig mer komma tillbaka.

Jag tänker att det här är outfitens soundtrack.

Förövrigt – en sak jag måste prata om efter att så många har tagit upp det på sistone. Som ni vet har jag ju alltid gillat tajt och kort och litet oavsett vad jag vägt. Är ju en sucker för sextiotal och nittiotal och går igång på lite för korta kjolar och tröjor. Jag gillar själv outfitbilder i andra bloggar och får inspiration efter hur andra klär sig. Och man skriver ju liksom en blogg så som man själv hade velat läsa en. Mode är ett av mina stora intressen och jag älskar att klura ut klädkombinationer och drömma mig bort till den perfekta vårjackan och sådär. Men på sistone har jag känt mig lite kluven till att lägga upp dagens outfit ändå.

Jag har under våren fått ganska mycket kommentarer om min kropp, både på bloggen och i verkliga livet. Och jag har tänkt en del på det, om jag ska ta upp det här eller inte. För på ett sätt vill jag ju inte sätta fokus på kroppen, men på ett annat sätt gör jag det redan i och med att jag finns ju i kläderna jag bär och tar foton på.

Jag väger rätt lite just nu. Jag vet inte varför jag gör det. Jag äter som vanligt, pasta mest, och jag tränar ganska sällan (typ två-tre gånger i månaden just nu). Men ändå går jag ner i vikt. Varje månad. Hela tiden. Ända sedan det tog slut mellan mig och L har jag gått ner. Först tänkte jag att det hade med sorg att göra. De där första månaderna kunde jag knappt äta och då gick jag ju rimligtvis ner. Sen tänkte jag kanske att det var på grund av p-piller, och det stämmer nog delvis. Jag har alltid gått upp några kilo mer av p-piller och stannat där, och direkt när jag slutat har jag tappat dem. Två olika normalvikter för min kropp helt enkelt. Men nu har jag inte ätit p-piller på snart ett år, ska man fortsätta gå ner även efter så många månader? Jag undrar alltså, har själv ingen aning.

I juni ska jag på hälsoundersökning. Allt ska kollas. Jag vet inte om jag kommer få något svar ang. min spinkighet, kanske, kanske inte. Men jag vill bara säga att jag är medveten om att mina ben ser ut som pinnar. Jag vet. De har alltid varit väldigt smala men nu är de väldigt väldigt smala. Jag har fått så många negativa kommentarer om dem på sistone att jag funderat på att skaffa längre kjolar men sedan har jag tänkt att nej! jag tänker inte skaffa mig ännu ett komplex, det är inte okej. Jag älskar ju den här siluetten och det är därför jag bär den och jag tänker inte sluta på grund av benform. Men som ägare till en stor blogg med många unga tjejer som läser vill jag bara vara tydlig med att jag INTE svälter mig. INGENTING är värt att banta för. NOLL SAKER. Man blir lycklig av mat. Jag har haft problem med maten som yngre och jag har skrivit om det bland annat här och här. Jag har aldrig varit så olycklig i mitt liv som när jag vägt som minst och jag har aldrig varit så lycklig som när jag vägt som mest. På riktigt alltså. Matkontroll är den värsta fällan jag hamnat i och man blir bara otrevlig, introvert och ointressant av det. Även om det låter klyschigt: njut av livet. Det finns bara ett enda. Ha så roligt ni BARA KAN. Ät, må bra, hångla, res, träffa nya människor, dansa.

Jag vet inte om ens det här var något att ta upp. Jag bara kände att det behövdes något slags svar. Ett svar att jag mår bra, att jag inte vill uppmuntra till bantning på något sätt, men att min kropp just nu beter sig märkligt och så är det ibland i livet. Min blogg har följt med oavsett vad jag vägt, oavsett hur jag mått. Den är min dagbok över livet och jag vill att det ska fortsätta så. Jag vill inte censurera och ta bort. Jag vill att den ska få vara. Och nu råkar jag väga mindre, men det är inget aktivt beslut. Jag tänker att så länge jag själv vet att jag mår bra så spelar det ingen roll vilket BMI jag har. Jag vet att jag äter, jag vet att jag skrattar på riktigt och jag vet att jag är lyckligare nu än jag varit på länge och det har ingenting med min kropp att göra utan att jag tycker så mycket om mitt liv som det ser ut nu. Nu vet ni i alla fall.
.

translation.
A new ”dress” from Asos and some thoughts about my weight.

Har inte photoshop på min nya dator pågrund av att jag glömde min photoshopnyckel i New York och den är nog nerpackad under massa lådor, så det får bli lite oredigerade bilder framöver tills jag löser det. Nog i och för sig jag som stör mig på det mest, men ändå..

Ville i alla fall visa en ny sak som flyttade in hos mig för någon månad sedan.

Jag tycker den är så fin att jag knappt vågar använda den.

Den här. Denna! En ljusblå mockajacka i magkort modell från Acne.

Visste knappt vad jag skulle ta mig till när såg den. Stod i omklädningsrummet i typ en halvtimme, la undan den, la undan den igen, sov på saken, gick tillbaka, provade den igen, gick en runda runt kvarteret, smsade kompisar och bad om råd. Och sedan till sist slog jag till.

Och såhär ser den ut på.

Älskar att den slutar precis där alla mina kjolar börjar. Älskar färgen, att den är så himla tung och låter när man går omkring och älskar alla små detaljer.

Man får vara försiktig i regnet och inte försöka spilla kaffe och sånt på den (vilket garanterat kommer hända). Men jag är hur som helst väldigt kär i den här karamellen.

.

My spring jacket is a suede one from Acne and we are in love.

Hej från Sverige.

Idag åker jag hem till Paris igen, men så här såg jag ut i fredags och det är en ny klänning som jag glömt att visa, så jag tänkte att det är ju lika bra att jag göre.

Tröstshoppade den på H&M för 9 euro efter att Apple inte velat hjälpa mig och min lilla dator. Leopard är mitt bästa mönster förtillfället.

Nu ska jag iväg och flyga snart igen. Vi ses i Paris.

.
Translation.
New leopard dress from H&M.