1
1 2 3 4 5 6
2
1 2 3 4 5 6
3
1 2 3 4 5 6
4
1 2 3 4 5 6
5
1 2 3 4 5 6
6
1 2 3 4 5 6

En rebus från förra året som självklart aldrig blir utsliten. Jag råkar till och med ha samma klänning på mig som för 365 dagar sedan.

Hoppas ni får en fin kväll. <3
.

swedish picture puzzle!

För alldeles precis på dagen exakt ett år sedan cyklade jag ner till Kungsträdgården på lunchen för att fotografera körsbärsblommorna.

I år är de inte ens i närheten att börja blomma idag.
Gud vad jag längtar till gräs och löv och blad och evighetsparkhäng (förlåt för tjatet).
.

For exactly one year ago me and my camera went to Kungsträdgården to take photos of the cherry blossoms. I think we have to wait at least one month more for the flowering this year. Sad.

Jag byter skrivbordsunderlägg på datorn himla sällan, men då och då händer det. När jag har det välstädat och alla dokument och bilder ligger i rätt mappar och jag hittar en bild som bara måste vara en bakgrund, då. Såhär har mitt skrivbord sett ut under ganska precis ett år.

Under våren fick det bo en kanin på skrivbordet. Jag vet inte hur många gånger jag har varit nära på att skaffa mig en men tänkt en extra gång och kommit fram till att kaniner behöver ju gräs under tassarna och en familj som är där ofta och inte jobbar sena kvällar och är borta på äventyr på nätterna.

Kaninen fick bytas ut mot en fin frukost när sommaren närmade sig. Och himla välstädat var det också.

Den fina frukosten blev en sorglig bild på en dykande häst.

Och hästen byttes ut mot en klädhängare jag ville ha men som var himla dyr och fick agera bakgrundsbild istället.

Ett fint Smiths-citat blev det i början av hösten.

Som sedan ersattes av muminfamiljen när jag streckläste Tove Jansson.

Under vintern hade jag en fin fransyska från sextiotalet.

Och nu har jag den strålande bilden Annika ritat som föreställer mig och Stålmannen. Stökigt har jag det också. Men jag ska städa. Sedan.
.

My different desktops over the year. I think my fav is the second one with the breakfast.

Den här tidningen köpte jag på Tokyos flygplats.
Popteen heter den och innehåller ungefär femtusen sidor med söta japanskor.

Efter två och en halv timme hade jag kommit till hälften ungefär.  Modellerna var så övernaturligt docksöta att jag liksom fastnade i varje bild. Retuscheringen är så annorlunda från västerländska magasin också. De förstorar deras ögon och bilderna har det där hela-ansiktet-i-en-enda-färg-så-alla-drag-försvinner som fotoautomaterna gjorde med mig och Michelle. Dessutom hade varenda modell hjärtformat rouge på kinderna, som om de borstat genom en pepparkaksform.

Efter ett tag insåg jag att alla modellerna i tidningen var de här 6 tjejerna. De var tydligen de som var hela Popteens. Varje modereportage följdes av en behind-the-scenes och en sminktutorial så att man precis skulle kunna bli den tjej man gillade mest. En av lite sportig, en var lite barnslig, en var lite rolig och så vidare. Ungefär som en serietidning eller ett popband där man kunde välja vilken tjej man tyckte bäst om. Det mest knäppa var den rosa vikt-hello kitty-kalendern som medföljde. Där stod Hello Kitty på en våg och såg pepp ut och slog man upp den fanns mått, längd och vikt på de här tjejerna. Sedan kunde man skriva sina egna mått, vad man åt i kalorier och vad man vägde, dag efter dag. Så fruktansvärt märkligt och obehagligt. Allihopa vägde ungefär halva min vikt.

Ungefär tjugo sidor innehöll olika hårtutorials, och varje uppslag kanske tio stycken med små, små bilder så att det aldrig tog slut. Vissa frisyrer var så fina att man nästan dog, ingen just på bilden kanske, men jag gjorde taxöron på säkert hälften av sidorna. Nästan alla japanskor, både i tidningen och på gatorna, har tjocka, raka luggar och jag älskar ju sånt.

Mycket sånt här också, nagelbyggning fast med rosetter och minihamburage. Inte speciellt fint, men knasigt.

Och lösögonfrans-tutorials. Före och efter, öppna ögon, stängda ögon, smink som passar, frisyrer som passar, cirkellinser som passar och tillhörande naglar.
Jag fick känslan när jag var där att i Japan är de väldigt öppna med att allt är på låtsas och påbyggt. Naturligt känns inte allt som ett ideal som eftersträvas utan den som orkar mest vinner. De flesta modereportage avslutades med modellerna helt osminkade och sedan fick man se vilka linser hon använt för att få de där mangaögonen, hur mycket löshår, vilket smink och vilka lösögonfransar som användes just den gången.

och manga i slutet såklart.

Ville bara visa, tycker japanskor är så ofattbart får-hål-i-tänderna-söta och älskar att de bara bränner på med de där stora rosetterna och superposerar för allt i världen. Som deras egna värld där borta som man inte riktigt förstår.
.

I bought the magazine Popteen in Tokyo and I love that it’s so weird and the models look like life size dolls. To read my full post click here.