tankar.

det gör inte ont men det känns som att det gör det. det känns som att det gör så jävla ont.

När jag fyllde femton år var jag fortfarande okysst.
Jag stod framför spegeln och tänkte, femton år. Nu är det nog försent. Har det inte hänt nu så händer det nog inte alls.
Redan när vi slutade sexan och sov över på mitt landställe, sjöng högt högt till Lutricia McNeal och såg Jurtjyrkogården 2, redan då sa hon som hade rökt och smakat öl att tolv år är alldeles för sent för okyssta läppar. Redan då.
Jag hade minst fem olika pojknamn inristade på en hemlig plats vid sängkanten men inte en enda av dem visste vad jag hette i efternamn. Jag hade förälskat mig över sommaren och hade till och med vågat säga till honom att jag tyckte han var fin. Att han var duktig på fotboll och hade vackra bruna ögon. Det spelade förstås ingen roll. Han hånglade med någon som var ungefär sextiotvåtusen procent mer populär än vad jag var och dessutom hade hon bröst. Jag hade inte ens något man kunde kalla höfter.
Jag läste bok efter bok om stora förälskelser och tårdrypande slut. Men hur ska man få en trasig romans att berätta om när pojkar inte ens vet vad man heter i efternamn?
Jag skrev inte om det i min dagbok. Jag skrev inte om det för att inte göra en framtida sandra ledsen. Jag tänkte, ingen ska behöva titta tillbaka och se det här misslyckandet. Ingen ska någonsin få veta att det går runt en okysst femtonårig flicka på gatorna, mitt på blanka dagen.

Veckan efter min födelsedag var jag bjuden på en hemmafest, en av de första i hela mitt liv. Den var ute i Bromma, jag kände ingen och jag drack inte mer än en halv folköl för att jag inte vågade tappa kontrollen. Jag satt ute på terassen och provrökte cigaretter som smakade illa i väntan på nikotinruset. När jag skulle gå på toaletten stod det en pojke där, några år äldre.
– Hej, sa han. Vad söt du är, kan jag inte få kyssa dig?
– Absolut inte, svarade jag vettskrämt och smuttade på min folköl. Gick hem och förstod inte varför jag aldrig blev tagen med storm. Jag såg framför mig ett klassiskt filmmanér: tryckande regn, mitt i natten mitt på gatan mitt i sommaren och ett kompakt fjärilsrus i hela magen.
Men sommaren var ju snart slut.

Sedan kom september. Jag låg i sängen om nätterna och ångrade att jag inte hade vågat säga ja till den där pojken i bromma. Jag kunde inte tänka mig någon värre känsla än den här utestängdheten. Känslan av någons axlar mot mina egna kändes öronbedövande långt bort, nej det gick inte ens att fantisera sig fram.
I december försökte en pojke kyssa mig i köket på en hemmafest och jag blev så nervös att jag vred huvudet lite för mycket åt sidan och hans läppar stötte emot mina tänder.
Jag bröt ihop på tunnelbanan hem.
– Herregud, att jag inte tänkte på det tidigare, snyftade jag till min bästa vän. jag vet ju inte ens hur man gör!

Året då jag skulle fylla sexton år vågade jag öppna läpparna efter fyra folköl och lika mycket ”snälla sandra, bara litegrann”. Jag kände honom inte speciellt bra, men han hade åtminstone fräknar. Vi kysstes i prick två timmar, och jag märkte inte av en enda fjäril.
När jag vaknade dagen efter var lättnaden enorm. Herregud. Det var som att ha klarat simtestet i skolan, som att hoppat från tian, överlevt första skoldagen.
Jag skrev ingenting i min dagbok om det. Jag tänkte att det inte fanns något att berätta om. Jag såg ner på min femtonåriga kropp och tänkte att jag borde vara glad över att jag ens fick göra det.
Jag ritade en liten stjärna i kanten  av kalendern för att inte glömma datumet i alla fall.

Jag har den där kalendern i en låda ovanför garderoben och när jag tänker på den där förbannade stjärnan i kanten som var viktigare än allting annat känns det som tusen nålstick i bröstet. För att det aldrig handlade om längtan efter hur någon annans läppar kan smaka. Utan om att ingen någonsin ska få veta att det går runt en okysst femtonårig flicka på gatorna, mitt på blanka dagen.

sprutor och dylikt.


Jag tog svininfluensansprutan igår. En snäll tant höll mig i handen och viskade i mitt öra efteråt att jag förtjänade en guldstjärna om hon hade haft någon. Det är fint att sjukhuspersonal alltid får en att känna sig som om man precis har börjat lågstadiet.
Idag blev huvudet fem kilo tyngre så på eftermiddagen gick jag hem och hade Mad Men-maraton i sängen istället. Det är inte klokt vad jag är crushar på Joanie.
Ha en fin första december, vi hörs imorrn när jag kan använda båda armarna.

.


I took the swine flu vaccine yesterday. Today my arm hurts so much so lets hope I’ll survive. 🙂

förslag på ändring av system.


foto taget av nathalie när vi var i berlin.

Det är egentligen helt ologiskt att man ska behöva gå upp när himlen fortfarande är becksvart. Det kan bara inte vara uttänkt att det ska vara så. Jag föreslår en förskjutning av arbetstider under november till februari, då jobbar vi istället från tio och slutar en timme senare.
Det skulle alla må bättre av.
.


so tired today..

hur ska vi överleva vintern?

Idag är det om möjligt extra grått därute och därför kommer här ett reprisinlägg jag skrev förra året som handlar om hur man överlever vintern. Eller försöker överleva i alla fall, om man fick önska skulle man ju blunda och vakna igen i april.

Här är min vinteröverlevnadstips.
De är rätt cheesy men jag tror de funkar.


Köp blommor.
Jag frågade vilka som var superlättskötta eftersom alla blommor jag rör vid dör pladask. De här kostade 30 kronor och behöver ett glas vatten en gång i veckan. hurra. Om man har blommor hemma känns det ju inte som om man är den enda överlevande i den här vinterstormen. Blommorna står ju där fint och snällt och levande också.


Tänd ljusen.
Då känns det som om man är en person som har det så himla hemtrevligt hela tiden fast det kanske inte alls är så.


Sortera garderoben.
Alla tjocka koftor måste få huvudrollen.
De kommer behövas varje dag i ett halvår framöver. minst.

 
Laga mat tillsammans med någon som inte heller tycker om vinter.
Jag och Mira lagade det här. Det är pasta med saffran, creme fraiche, räkor, ärtor, champinjoner, purjolök och vitlök. och parmesan.

Andra tips jag fick från er när jag skrev det här inlägget förra året var:
– Lägg filtar på fönsterbrädet och sätt dig där och drick te.
– Börja sticka eller virka. Till slut blir det vantar och halsdukar.
– Köp ylle-strumpor, underställ, termobyxor, vantar och mössa. Då känner man inte kylan när man är ute.
– Baka julgodis i förtid.
– Åk skridskor
– Lyssna på peppiga vinterlåtar
– En pojke runt ryggen.
–  Blanda whiskey eller någon form av punch och krypa upp i en för trång soffa med någon och läsa gamla klassiker.
– Skaffa snöglober och skaka ofta så man steg för steg vänjer sig vid det farliga.
– Bygg tält i vardagsrummet och lyssna på Vem skall trösta Knyttet, helst på LP men går att ladda ned på pirate bay i värsta fall.
– Flytta till Miami.
– Jag brukar sitta i ishallen och dricka varm choklad och titta på när min pojkvän spelar hockey. Man blir inte bara varm av chokladen, utan av att titta på honom. Det ser fruktansvärt svårt ut att åka skridskor så fort.
– Tapetsera en hel vägg så att den ser ut som en strand med palmer.
– Gå på väldigt mycket konserter, helst Markus Krunegård!
– Köp tofflor som ser ut som prinsessbakelser.
– Köp pepparkaksljus så att det alltid doftar pepparkaka hemma hos dig.
– Gör varma soppor med dina vänner, drick vin och läs högt för varandra, spela gitarr eller lyssna på musik ur en knastrig gammal stereo. Och så går ni ut och tar en cigarett, tittar upp mot alla stjärnor, andas in den alldeles rena luften och njuter till fullo.
– Fixa en gammal oseriös serie på massa avsnitt, och titta på ett avsnitt varje kväll. Så har man något att se fram emot! Jag föreslår Pride and prejudice, serien från 1990-talet.
– When it’s really really cold outside i like to drop a couple hard peppermints to hot water. it’s sweet and comforting. Nina Simone’s music and Breakfast at Tiffany’s helps too.
– Åka till en annan stad.
– En bra sak med att ha pojkvän är att man kan stå och andas varm andedräkt i nacken på varandra när man kramas när man väntar på tåget och fryser halvt ihjäl.
– Planera något jättekul inför sommaren som du kan se fram emot! Kanske en resa. Jag har t.ex. redan köp Emmabodabiljett. Den tittar jag på ibland, och då blir jag så varm i hela kroppen av förväntningar och lycka att jag klarar av den kalla vintern lite mer.
– Fika på stan med en mamma eller mormor.
– Knulla mycket, helst med någon man tycker om.
– Køpa apelsiner och clementiner och lägga i en fin fruktskål eller fat, så de luktar ljuvligt.
– Give myself a makeover: change my hair, my makeup, go through my wadrobe and so on.
– Make top five lists with my boyfriend like: top five travel destinations, top five designers, top five things we fear, top five things that makes us laugh, top five things that makes our tummy tickles, top five spots we love to be kissed, top five childhood memories, top five animals, top five cafés.

.

How to survive winter: buy flowers that reminds you of summer. Light candles. Arrange your wardrobe so that you can find all your warm sweaters and such. Eat dinner with someone who hates winter as well. Drink tea.

skunk.nu

Innan jag började blogga hade jag ungefär 700 olika dagböcker på internet. Olika tonaliteter, känslor och historier i varenda en beroende på vilket forum jag skrev den i, och vilka som läste.
En av dem skrev jag på Skunk.nu. Skunk var Sveriges största community under en tid,  alla som var tonåringar i slutet av 90talet och början av 2000talet och skrev smiths-rader längs med armleden hade ett konto här.
Mitt skunkdagbok sträcker sig från 2003 till 2007 och fungerade ungefär som ett klotterplank. Korta uppdateringar om oviktiga saker, bilder jag tycker om, listor och funderingar. Mycket om mat och vikt och sånt, på ett väldigt tonårsaktigt "la-la-la jag bryr mig inte, jag måste bara träna fem dagar i veckan man får göra som man vill faktiskt". Och tusentals andra oviktigheter som jag nog aldrig funderade på om någon läste utan mest bara för att skriva av mig.
Vi tittar lite.


Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!