Ikväll ska ni få låten som min lillebror Jack och hans kompis (och också min kompis) Victor gjorde till mig när jag och Nina hade vår avskedsfest! Den är så himla rolig, gullig och också hemskt peppig och bra! Och min lillebror sjunger så fint också! Den kan ni få dansa lite till såhär på lördagskvällen.

Ladda ner här (man trycker på den lilla länken längst ner till höger, alltså inte den stora download-knappen utan där det står ”save file to your pc):

Manhattan Lifestyle (Sandra Sandra New York New York)

Uppdatering: Nu ska länken fungera igen!

Finaste Jack. <3

.

My little brother Jack and our friend Victor made a song for me as a present when Nina and I had our good bye party last week. It’s so funny and cute and really good! Download it here (click on the link that says ”save file to your pc).

När jag fyllde år i augusti gav ett knippe av mina finaste vänner mig en grattis-och-adjö-present i ett. Jag kunde inte riktigt visa den då, eftersom jag inte hade berättat för er om mina flyttningsplaner än.

En nyckelring från Mulberry med en brevlåda och ett brev, en påminnelse så att jag aldrig glömmer bort att skriva brev till dem. Så himla fint. Å tack igen Michelle, Matilda, Jenny, Sebastian, Victor, Cilla och Ulrika (och Nina också, fast hon får inga brev för vi ska ju bli sambos). Bästa personerna i stan.
.

On my birthday two months ago my friends gave me this lovely keyring from mulberry as a combined birthday and good bye-present. A reminder so I’ll never forget to write them letters.

Kommer ni ihåg det här inlägget med bilder från när jag var liten? Jag tänkte vi hoppar ett steg uppåt! Här kommer en fortsättning ur mitt fotoalbum, från när jag gick i sjuan och åttan.

I London på min trettonårsdag, några veckor innan jag skulle börja sjuan.
Det här var mina absolut finaste kläder. Lägg märke till hur väskan och skorna matchar också!

Och sen började jag sjuan. Här är mitt klassfoto.

Mitt gäng!  Vi var oskiljaktiga och fullkomligt avgudade spice girls. Här är vi på Spice Girls-konserten, vi köade från sju på morgonen, det var fint.

Vi hade jämt jämt maskerader. Jag kommer inte riktigt ihåg temat på just den här dock.

Spice Girls-tema! Ta gärna en extratitt på mina ögonbryn..

70-talsmaskerad. Vi var sjukt intresserade av sjuttiotalet av någon anledning.

Rymdtema!

Annars klädde vi upp oss i största allmänhet också.

Här har jag och Nathalie redo för fredagskvällen. Vi ska ner och ”hänga” på Gröna Lund. Vi gick bara runt där och spanade på söta killar och åkte en och annan berg-och-dalbanetur. Ibland kanske vi fick prata med någon, oftast inte. Jag var extremt killblyg.

På Kolmården med mina syskon. Som en uppdatering av den här bilden.

Här är vi Spice Girls igen för en tävling.

Mellan sjuan och åttan åkte jag, Pernilla, Jonna och Nathalie på språkresa till Isle Of Wight. Vi var nog för små för språkresa egentligen. Alla andra var sexton år och fulla varje kväll och vi hade ingen aning om vad de sysslade med. Vi gick runt på stranden och åt pizza och spelade lite på spelautomaterna. Mest var vi hemma och spelade Crash Bandicoot på Play Station som dottern i vår värdfamilj hade. Och köpte tusen miljoner brittiska musiktidningar och klippte ut allt som innehöll Spice Girls.

Jag och Jonna i våra solglasögon. Svarta med färgade glas, så som det skulle vara.

Jag och Nathalie i London och köper nya Buffalos.

Min ryggsäck var en Nalle Puh, älskade den.

Nathalie hade Ior-väskan, vi ville liksom alltid matcha lite.

På landet och äter vattenmelon.

Sedan fyllde jag fjorton och började åttan.

Vi fortsatte att ha knäppa maskerader, som här med häxtema.

Min bästa tröja.

Jag åkte till Kuba med min pappa och mina bröder.

Jag och min pappa på ett inrikesflyg i Kuba.

Jag gick en fotokurs i skolan och framkallade egna bilder.

En till.

Jag gjorde min praktik på tidningen Solo och fick vara modell för tidningen Frida under en dag. Här är resultatet. : )

Mellan åttan och nian åkte jag på konfirmationsläger. Mobiltelefoner var fortfarande någonting nytt och häftigt. Här poserar jag och mina rumskompisar med våra mobiler.

Jag och Nathalie, spinkiga och gulliga. Längst till vänster är min mamma.

På konfirmationslägret lärde jag känna Joakim också, han blev en av mina allra bästa kompisar efteråt.

Och ungefär en månad efter det här fotografiet togs fyllde jag femton. Men det är en annan historia.
,

Pictures from when I were 13 and 14 years old. Read it in english here.

Fick en skål full av trattkantareller av Ludvigs pappa. De väntar på sitt öde på köksbordet. Så fort min förkylning är borta så jag kan känna smaker igen ska de få bli soppa, i en risotto, i spaghetti eller bara stekta med smör och persilja på rostad bröd. Så lyckliga vi ska bli ihop.

Andra fina saker är att bo ihop med sin pojkvän på 25 kvadratmeter och han bygger skjortgardiner framför ytterdörren.
.

Ludvig’s dad gave us a bowl of chanterelles. In case you didn’t know, chanterelles are the best thing ever. Can’t wait to make a risotto, a soup or just fry them on toast, omnomnom. Another thing that is quite lovely but hasn’t got anything to do with the first thing is that now when Ludvig and I are living together in my very small apartment he hangs his shirts in front of the outerdoor, because there is no other room, making it look like curtains.

I måndags åkte vi hela familjen ut till Rindö för att ta sista bilden på trappen vid vårt landställe. Alldeles precis fem minuter tog det och sedan skjutsades hundarna in i bakluckan igen och så åkte vi hem till stan och åt nudelsoppa på min bästa nudelrestaurang och pratade inte en enda gång mer om saken. Nu ska en ny familj få uppleva allt bra med den här platsen. När mina föräldrar köpte det för 15 år sedan var det trasigt och förfallet och utan både kök och toalett och de gjorde det så fint, så fint och det har varit mitt favoritställe hittills. På stranden nedanför flyter det runt hundratals porslinskärvor från en servis från tiden då det var ett pensionat i början av 1900-talet. Och långt innan det, på 1800-talet så var det ett barnhem och det finns fortfarande en stor tavla på barnhemsföreståndarinnan i huset, som måste vara kvar så att det inte ska spöka. I alla fall enligt den förra ägaren som sparade tavlan i en garderob, men min mamma spikade upp den på den synligaste platsen i huset för att vara på den säkra sidan. Och från början låg huset inne i Stockholm, men en dag så tog man ner planka för planka och flyttade det hit, till skärgården och björkarna. Och så tror jag att det nog spökar ända. Men är man snäll och försiktig så gör det inget.

Hejdå fina villa villekullahus!
.

This past monday we all went to our summerhouse that my parents sold this summer to take a last family picture on the porch. Bye bye summerhouse!