Det här är Pyret. Pyret bor hemma hos mig i tio dagar när min vän Emerentia är i New York. Pyret är väldigt liten, kanske som ett mjölkpaket ungefär och bor i en bur som är lika stor som min lägenhet.

Hon är så hemskt mjuk, grå och tufsig med stora mörka knappögon så jag önskar verkligen att vi snart ska komma överens. Fastän jag satt en halvtimme bredvid henne imorse, matade med gurka och pratade med den mjukaste röst jag kunde hitta så var Pyret snarare en mördarkanin som ville äta upp mina fingrar.

Det här är alltså igår kväll när hon precis kommit och inte förstått än att jag skulle ta hand om henne.

Jag förstår såklart att sånt här kan ta tid och hon måste få vara ifred lite men har ni något magiskt kanintips – give me! Jag vill att vi ska kolla på tv ihop, laga mat i köket tillsammans och att hon ska skutta runt och få göra lite som hon vill. Fina lilla kaninperson.
.

This is Pyret. I’m taking care of her for ten days when my friend is in New York. Right now me and Pyret don’t get along very well even though I feed her delicious stuff like parsley, cucumber and carrots, but I hope it will change when she feel more secure in my apartment.

Det här är min farmor.
Hon försvann när jag var ganska liten i reumatism. Jag minns att vi brukade spela Hej Knekt och istället för att slå i kortleken brukade hon vissla. Hon micrade köttbullarna istället för att steka dem och hade en egen hiss till övervåningen för att hon inte kunde gå i trappor. Hon förklarade för mig att blomkål också är godis och gav mig 50 kronor varje julafton.

Min farmor gifte sig med min farfar 1950.

Kolla var fin hon var. De där höga vita handskarna har jag hemma.
De går inte att få på sig överhuvudtaget. Min farmor var en liten dam.

Min farmor med farfars bror. Utan tvekan världens bästa bikini.

Min pappa, min farmor och min faster.

Och här är min spänniga farfar.

Kanske blir också vår enda spegelbild bakåt en bunt gulnade foton. Jag skulle så gärna veta ännu mer. Vad pratade de om, vad hittade de på om kvällarna och vad var deras favoritfärg? Nu bor de i ett litet fotoalbum som min pappa klistrat in åt mig och skrivit i med sin spretiga handstil; årtal, namn och ibland platser.
Men här är hon i alla fall, min farmor.
.

This is my grandmother on my father’s side. She got married with my grandfather 1950 are here are some picture’s of them, from the 40’s, 50’s and 60’s.

Jag var så såklart inte den enda som fotograferade när vi var på resa på andra sidan atlanten.
Ur vackra Luddes kamera såg New York ut så här:

Se många fler här.

.

New York from my boyfriend’s perspective.

Ludde tog också ett gäng bilder i Moskva.
Vi tar oss en titt.

 Se resten runt omkring här.
.

My boyfriends pictures of our trip to Moscow.

Det här armbandet är min mormors. Hon hade det för länge länge sedan, när hon var ung. Nuförtiden bor det hemma hos mig.

Det fina med det här armbandet är att det en gång i tiden bara var en silverkedja. Men med tiden förvandlades det till äventyrsochresarmband.  Det är nämligen så att varje berlock köpte hon i de olika länderna och städerna hon reste till.

som paris, london och norge till exempel.

Alla länder och städer är inte självklara. Som sjöhästen till exempel, eller vet ni? Schweiz-osten är min favorit.

Min mormor reste till sanslöst många länder när hon var ung uppenbarligen. Till Amerika fanns det inte ens flyg på den tiden. Hon åkte båt i två veckor, som en semester i sig själv.
När man har armbandet på sig låter det klirrklirr så fort man rör på handen och människor som sitter bredvid en på bussen sneglar lite besvärat. Men de kanske inte förstår att jag är ute och reser med hela världen på armleden just den dagen.
.

This is my grandmothers bracelet. She had it when she was young. Every charm is from a different country or city she traveled to.