I lördags för prick en vecka sedan vaknade jag upp i Dala-Floda för att att tillbringa hela dagen med de här bra personerna. Det var Nina och Antons bröllopsdag!

Först frukost.

Vissa var mer trötta än andra efter mini-festen dagen innan.

Vi spelade kubb, hängde i gräset, drack kaffe, spelade brädspel och annat fint man gör när man väntar på en vigsel.

Sedan gjorde jag mig i ordning för fest tillsammans med den här vackra mannen.

Mötte upp de andra vid dansbanan.

Drack lite cava.

Och fotograferade skor.

Den här gulliga som snart är tvåbarnsmamma vilken dag som helst <3

Fina Jenny.

Sedan slog klockan halv fem och vi radade upp oss på dansbanan.

Och så var det dags! De kom gående till tonerna av Baby med Caetano Veloso. Man börjar ju gråta för mindre.

Nina var den finaste rymdprinsessan.

Med så vacker bukett.

Alla bara grät och grät för att de var så gulliga.

Jag läste en kärlekstext jag skrivit om dom. Så väldigt fin ära att de bad mig göra det.

Antons bror och vigselförrättarens dotter spelade och sjöng Wild Horses med Rolling Stones.

<3456789

Sedan var de gifta WOHO

Efteråt pep de iväg och vi fick cava i trädgården.

Var rätt pepp och lite gråtiga.

Det delades ut lavendel att kasta på brudparet.

Matilda.

Niclas, Magnus och Bisse.

Och så kom de nygifta ut.

Vi kastade lavendel så sikten blev helt lavendelig och skrek hurra.

Efteråt fick de lika många grattiskramar som det var folk på bröllopet.

Bruden kastade bröllopsbuketten enligt tradition förstås.

Victor fångade! Så snart blir det bröllop igen.

Familjefoto! Här har vi Nina med mamma och pappa + bror + flickvän.

Sedan sa toastmaster Aron att det var dags att sätta sig till bords.
Men den delen av bröllopet tar vi nästa gång.

.

Translation. Nina and Anton got married last week and it was so beautiful. Here are photos from the ceremony. Dinner and party pictures coming up!

Idag är det dags att öppna det fotoalbum som innehåller mina bilder från nionde klass, sista året på grundskolan. Jag började nian 1999. Det är väldigt enkelt för mig att räkna ut när jag gick alla åren i och med att 1991 = ettan, 92 = tvåan osv osv. Oh well, sidospår.

Innan jag början nian åkte jag på konfirmationsläger. Detta läger var helt och hållet livsavgörande för mig. Hade jag inte gått på det hade mitt liv sett helt annorlunda ut idag, det är jag helt säker på. Jag är tjejen längst till höger. Killen bredvid mig var jag kär i. Tyvärr inte han i mig, så som det kan vara.

Jag och Nathalie åkte på konfirmationslägret ihop. Vi trodde inte på gud eller så, men var peppade på att åka på läger. De andra kidsen kom från samma område men inte samma skola som oss. Det var så sjukt skönt att kunna få vara sig själv utan att bli inmallad i den (låga) status man hade på sin skola. Vi lärde känna massor av nya kompisar och var så glada över det.

Denna bild är mycket talande för 1999 skulle jag säga. Det här med mobiltelefoner var något nytt. Jag hade en mörkblå 5110 där man kunde spara tio sms åt gången. De sparade smsen valde man med omsorg. Var alltid typ någon kille som sms:at och sagt hej, eller kanske någon som byggt något snyggt mönster med siffror och bokstäver.

Här är alla brudarna på lägret. Jag är nr 4 från vänster.

Och här är alla killar. Under en kväll skulle alla killarna klä ut sig till tjejerna och vice versa. Jag hoppas för guds skull att de inte har den här förlegade traditionen kvar.

Mitt konfirmationsläger hade teatertema. Här är jag från en pjäs som jag skrev till talangjakten om jag minns rätt. Vi kom tvåa.

Jag och Nathalie matchade varandra jämt ^^

Och här är kanske den största anledningen till att det här konfirmationslägret var så bra. Jag träffade en av mina viktigaste personer i världen där: Joakim! En kväll kröp han upp i min säng för att prata av sig om livet, vem han var förälskad i, vad han tänkte på. Och sedan var vi kompisar.

”Hej Sandra, ring mig någon gång”

Sista dagen på konfirmationslägret. Trånar antagligen mot killen jag var kär i :’/

Sedan fyllde jag 15 och började nian. Jag står i mittenraden, åttonde personen från höger. Ser ni förresten vem jag gick i samma klass som? En viss storbloggares pojkvän : )

Mitt nian gick ut på att jag hängde i diverse lekparker och gungade, promenerade gator och letade efter fest och drack folköl på trottoarkanter. Oftast med Joakim.

Här hänger vi i en busskur i brist på annat.

Lärde även känna Vippe en oktoberkväll 1999. Hon gick klassen under mig i Engelbrektsskolan och lärde mig allt hon kunde om sextiotalsrock. Skrev en Metrokrönika om henne hur vi lärde känna varandra som ni hittar här.

En kväll i mitt sovrum.

Mina bästisar Nathalie och Jonna.

Joakim.

Vi klädde fortfarande ut oss ganska mycket. Här är jag med min kompis Adriana. Vi gick i samma teatergrupp.

Jag och Joakim på sportlovet i Åre.

Vippe, jag och Nathalie i en fotoautomat.

Under slutet av nian hade jag flera fester under ett par helger när mina föräldrar var borta. Förlåt mamma för det!! Det var asdumt. Här är i alla fall jag och Jonna innan en sådan.

Med biologiboken i högsta hugg.

Någon månad innan skolan slutade kom Vera till familjen. <3

Vi flyttade ut till vårt landställe så hon kunde få vara ute och leka hela tiden. Så gullig.

Hängde på Gröna Lund och åkte flygande mattan i Lustiga Huset förstås.

Här är vi på klassresa i Danmark. Första gången jag drack sprit. Bacardi. Kan fortfarande inte dricka det. Sniffade även poppers som man kunde köpa lagligt i porraffärer. De gjorde att man var hög i fem sekunder och sedan hade huvudvärk i tjugo sekunder. Så ovärt.

Ytterligare någon slags blöt natt med körsbärsvin. Blä.

Och här har vi slutat nian och äter pizza på Ciao Ciao innan det var dags att börja gymnasiet. Men det tar vi nästa gång. Måste bara hitta de fotoalbumen först.

Gamla fotoalbumsinlägg:
1993 – 1995
1995-1997.
1997 – 1998
1998-1999
.

Translation. Photos from my photo album, 1999 – 2000 when I was 15 years old. Read the captions by clicking the google translator button below my profile to the right.

Här kommer ett blogginlägg som visst blev hur långt som helst. Men ibland behöver de vara det.

För i lördags vid klockan nio mötte jag upp det här gänget utanför Nina. Det var äntligen dags att röva iväg henne på möhippa!

Vi satte på leva livet med lill-babs på en liten bärbar stereo (pga svenskt sextiotal har en stor plats i vårt hjärta) och stormade in i hennes lägenhet med ballonger och smällare. Medan Nina klädde på sig dukade vi upp frukost: jordgubbar, bubbel, yoghurt, croissanter och frallor.

Gulligt litet morgontrött gäng.

Efter några timmar frukost var det på med discoperuk och konstiga solglasögon (det står bride på dem btw) och hoppa in i en taxi.

Vi åkte utanför stan till en cable park.

Där kunde man nämligen åka vattenskidor längs en bana med massa hopp. Nina är en hejare på skidor, så det är klart att vi skulle åka det.

De som inte skulle åka fick hänga vid vattnet och dricka kaffe istället när de andra bytte om.

Det var ganska kallt. Vi klädde på oss med halsdukar och peruker.

Påskgummor.

Nina redo.

Vi stod på land och hejade.

Alla som åkte var superduktiga. 5 av 5 poäng.

Efter bastu och åkning tog vi en öl ute på terrassen.

Sedan väntade vi på att taxin skulle plocka upp oss och ta oss vidare till nästa anhalt.

Nämligen min balkong för långlunch och lekar.

Där drack vi prosecco.

Blåste såpbubblor.

Och åt pizza.

Ninas bror Kalle.

Sebastian.

Cilla.

Temperaturen steg till 19 grader och vindstilla under lunchen vilket var så fint. Perfekt sitta-ute-väder.

Vi lekte en massa olika Nina-lekar. Bland annat den här ballongleken som gick ut på att Nina fick rita alla sina ex på ballonger, berätta historien och sedan smälla dem.

Sedan gjorde vi egna hotshots också.

När det hunnit bli kväll gjorde vi oss fina för station fyra.

På med peruk och glasögon igen.

Och så åkte vi till Vasastan.

Det var dags för middagshänget.

Vi laddade på med vatten.

Och sedan hade vi rundpingis-match.

Jag hittade en sombrero.

Sedan dukades det upp för middag. Massa goda grejer + rödvin + bröllop- och kärlekssamtal.

Efter middagen var det dags för musikquiz.

Vi hade allsång till alla musikquiz-låtarna under poängräkningen såklart. Ninas lag vann, Nina vinner alltid i musikquiz.

Sedan höjde vi volymen till högsta, satte på rökmaskinen och panikdansade i en timme till nittiotalspop. Har typ aldrig blivit så svettig.

Vid midnatt åkte vi till Trädgården med ett knippe möhippe-ballonger.

Praktiskt så man aldrig tappar bort varandra.

Vi tog foto i automat.

Och dansade/minglade/hängde/hade det allmänt fint.

Sedan stängde Trädgården, solen gick upp och jag träffade de här utanför som planerade efterfest.

Fast det slutade med en gullig hög istället, vilket jag tror var lika bra.

Så himla lång och fin dag. Snart blir det bröllop också, mellan Nina och Anton i dagarna två.

<3 Sommar <3

 Translation. Last Saturday we surprised Nina with a bachelorette party! The day started with a surprise breakfast. Croissants, strawberries and sparkling wine. After that we headed to a lake to go water skiing. After the skiing, sauna and some coffee we took a taxi to my balcony for a long lunch with pizza, prosecco and games. In the evening we had dinner at Alexandra’s workplace in Vasastan, played ping pong and danced. We ended the night at Trädgården.

Vi hankar oss vidare genom mina fotoalbum. Idag slår vi upp albumet från när jag gick i åttan. Mitt jobbigaste skolår. Tjejgänget jag hade i sjuan delade på sig på grund av massa onödiga bråk och jag, Jonna och Nathalie blev en trio. De var de enda kompisar jag hade. I höga buffalos och knasiga ögonskuggor stod vi ut ganska mycket i Engelbrektsskolan och det var ju inte så där superpoppis på högstadiet. Vi fick jobbiga kommentarer i korridorerna, var utanför och jag kände mig ensam, missförstådd och framförallt längtade jag så otroligt mycket till något annat. Ville så himla gärna hångla, bli bjuden på en fest, lära känna nya människor. På helgerna och kvällarna hängde jag mest framför mina dator, skrev noveller, chattade och byggde hemsidor. Min pappas flickvän gav mig en grundhandbok i html-kodning och jag skapade så många knäppa internetplatser. Men Jonna och jag och Nathalie hade massa fina stunder tillsammans också såklart, som det blir när man är megabästisar. Vi tar en titt.

Så här såg jag ut på sommarlovet mot åttan på midsommarafton. I militärgrön långklänning från Lady Soul och matchande grön ögonskugga.

Här med mina syskon på Kolmården, i blå ögonskugga.

Och så fyllde jag fjorton. Denna gång i lila ögonskugga.

Här är mina gulliga bästisar i åttan, som jag fortfarande tycker mycket om. Jonna och Nathalie.

Och här är mitt skolfoto i åttan. Lila ögonskugga, lila läppstift och lila choker med små blommor. Japp.

I överlag höll vi på en jäkla massa med smink, det fick såklart absolut inte se naturligt ut. Till exempel hade vi vita kajalprickar vid slutet av ögat som ni ser här. Ibland målade vi dom även som morrhår på kinderna. En annan sak vi hade som jag inte har bild på var plåster på smalbenet. Man hade jätte-uppvikta jeans på 90talet så att smalbenen syntes, och där satte vi ett barnplåster på ett av benen i färger som skulle matcha resten av outfiten.

På helgerna när vi hängde klädde vi ut oss och sminkade oss ”så som vi önskade att vi vågade se ut i skolan” (…).

Så här till exempel. Det här med boa var ju något vi verkligen gillade och kom fram till att vi skulle börja använda när vi inte såg så himla unga ut.

Jag gick en fotokurs i skolan och framkallade egna kort. Här är jag i mina ljusblå buffalos.

Minns att jag tyckte denna bild var så artistisk.

På lunchrasterna gick vi ofta hem till mig, spelade anden i glaset och tog sådana här slags bilder.

Och sådana här.

Mera utklädning, denna gång i Hollywoodtema.

Jag med gurkor.

Dessa orangea solglasögon var superinne. Även okej att ha inomhus.

Här är jag i Vemdalen med mina syskon + Nathalie på åttans sportlov.

På vårterminen var det prao. Jag praoade på tidningen Solo som då huserade i samma lokaler som tidningen Frida. Frida frågade mig om jag ville vara en av deras sminkmodeller för ett uppslag om stjärntecken. Jag fick då som ni ser agera vattentecknen. (Denna frisyr btw..)

I slutet av åttan bestämde vi oss för att sluta vara så himla färgglada. Jag gav bort mina buffalos till min teatergrupp och så köpte vi sneakers istället och packade ner våra ögonskuggor och glitter. Här är i skolkorridoren. Matchade fortfarande sneakers förstås.

Här åker vi lustiga husets flygande matta på gröna lund.

Efter åttans skolavslutningen hade vi vår sista utklädningshelg. Vi visste nog inte om det då, att det var den sista alltså, men efter det växte vi ifrån det. Här har vi klätt ut oss till våra idoler: jag är Drew Barrymore och Nathalie är Left Eye från TLC. Vi hade lämnat Spice Girls bakom oss nu.

Nu är det sommarlov! Här är jag och min lillebror i Paris.

Och här med.

Och här har vi midsommar 1999. Sedan började jag nian. Men det tar vi nästa gång.
.

Gamla fotoalbumsinlägg:
1993 – 1995
1995-1997.
1997 – 1998

.

Translation. Photos from my photo album, 1998 – 1999 when I was 14 years old. Read the captions by clicking the google translator button below my profile to the right.

Idag hittar du en ny krönika i Metros papperstidning och på webben. Den handlar om att göra slut med en kompis.

LÄS HÄR eller här i sin helhet:

→
Vi står och tittar på varandra. Vi borde kanske kramas nu men det gör vi inte. Med pojkvänner är det enklare, då kan man använda kroppen på ett annat sätt och göra saker bra igen. Men nu står vi bara här. Jag vet inte ens om jag är arg längre. Hon står och vrider på remmen till sitt armbandsur, maniskt, fram och tillbaka. Jag har sett det förut, den där gången hon snattade en parfymflaska och blev tagen av en väktare och några år senare när hon råkade kyssa en jag var kär i.
Vi har försökt göra saker bra igen alldeles för länge, det känns som år nu men det är bara ett par månader om man börjar räkna.

Vi reste iväg till Prag för några veckor sedan, vi delade kläder och belägrade uteserveringar. Vi försökte sminka över och plåstra om vår vänskap så omsorgsfullt, som par som köper hund när förhållandet för länge sedan dött ut. Jag kom hem dränerad från resan, grät hjälplöst sängen och min pojkvän frågade vad som egentligen hade hänt. Och jag kunde inte ens svara på det. Det fanns inga specifika problem, ingen enskild händelse. Bara känslan av att det här är fel, så jävla fel och jag tillbringade större delen av vår weekend med magont och sömnlöshet.

Jag kan ju allt om henne, hon som nu står mittemot. Jag vet hur hon vinklar ögonbrynen strax innan hon ska gråta, jag vet vilka godisbitar hon plockar ur skålen. Jag kan hennes killtyp och högtflygande planer. Vi skulle flytta till London ihop. Bo i kollektiv och äta majs direkt ur konservburken. Men någonstans på vägen särades drömmarna. Hon ville inte längre, och jag ville ännu större. Det kom smygande tills det helt slukade oss, ett tjockt grått täcke vi knappt kunde andas under, där vi inte längre delade en enda dröm.

Till sist kramas vi ändå, fast avhugget och kort.
– Ta hand om dig, säger hon och jag svarar du med men vet inte om någon av oss menar det. När hon vänder sig och går står jag kvar och väntar på tårarna. För jag ska väl vara ledsen nu? Vi som var som en enda person. Men jag får inte ens fram en snyftning. Istället är känslan motsatsen: som att en vass och stenig grushög lyfts från bröstet. När jag promenerar hemåt tar jag ut svängarna och går i stora slalomkurvor längs med trottoaren, sträcker ut armarna, andas frisk luft. Borde känna mig trasig men är mer intakt än någonsin, behöver inte göra något. Jag behöver inte, fastän jag delat silverhjärta i små tunna halskedjor och lovat lovat lovat i år efter år att vi ska stå enade mot livets alla orättvisor. Man kan stå på barrikaderna alldeles ensam också. Det räcker faktiskt.

.

Translation. My third column in the Metro newspaper. About breaking up with a friend.