Säga vad man vill om Linda Skugge nuförtiden men när jag var fjorton var hon min idol.
Jag läste hennes krönikor slaviskt och försvarade henne i alla väder oavsett vad det handlade om. Jag skrev ner hennes texter på A4papper och klistrade in i min kalender, över mina väggar.
Jag drömde om att skriva långa brev till henne. Brev jag aldrig skulle våga skicka men ändå.

Den här boken var min bibel.
Jag hade Linda Skugges Saker under huden konstant i min väska, för att läsas om och läsas om igen.
Så där är det ju precis. Så där känner jag, just så.

Helt sönderläst.

Den handlar om att vara ung. Om att vara tonåring och om att vara vuxen. Om att längta och vara feg.

Den här boken är ingen vacker kärlekshistoria.
Den är brutal och på riktigt utan onödiga adjektiv.
Det är just därför den är så bra.

Att läsa Linda Skugges blogg gör mig fortfarande förvirrad. Jag kan inte förstå hur någon som brann så mycket för att rätta till och våga visa unga tjejers ångest ser närmast ner på dem nu.
(Annika skrev en krönika om precis det här förövrigt. Läs den.)
Men om vi ser bort från det så har den här boken någonting alldeles precist. Och kanske kan du känna igen dig i den också, precis som jag gjorde.
Kanske blir det ett sönderläst exemplar i en bokhylla. Kanske.

Som några av er vet samlar jag på kontaktannonser.
Varje vecka river jag ut långa, korta, märkliga, roliga, vackra eller elaka meddelanden från människor som letar efter andra människor.
Jag sparar vissa i en blå bok hemma och andra i en liten ask på jobbet.

Det här är några av mina favoriter förtillfället:

I collect weird, cute and romantic personal ads. But sorry. They are all in swedish as you can see. :*(
I translated some here.

Det här har jag lagat två dagar i streck nu.
Pasta Carbonara smakar som ett salt litet moln och sådana vill man ju inte äta annat än ofta.

Så här gör du:
Koka pasta.
Stek bacon, vitlök och gullök.
Vispa ihop äggula, lite matlagningsgrädde och parmesan.
Och persilja som visst inte kom med på bilden.
Blanda alltihop tillsammans i en kastrull tillsammans med salt och peppar.

Lägg en äggula på toppen och tadaaa.

Pasta carbonara = Amore!

Jag är med i senaste numret av New York magazine på deras street style sida!
Mycket flott. Tyvärr ser jag inte alls ut som mig själv i ansiktet. Eller i alla fall så som jag tänker mig själv.
Men så blir det ju ibland.
Fina Nathalie har fotat åt mig.

om ni klickar på bilderna så blir de stora och då kan ni läsa intervjun.
jag älskar sista meningen om att jag skulle följa med folk i tunnelbanan på okända efterfester. Då skulle jag nog inte överleva i den där staden en halv dag.

This week I’m in the New York Magazine’s lookbook. You can click the pictures to see them larger.

jag har fått en kaninlampa av min gudmor!
åh har velat ha en så himla länge.
den bor i mitt fönster och lyser lite fint rosa sådär.

här finns de om ni undrar.

bunny light!