my screencaps.
.

Jag såg Warm Bodies igår kväll. Skrev om den i januari när jag gjorde ett inlägg om filmer jag såg fram emot i år, om ni minns? Warm Bodies utspelar sig i en värld där zombies snart har tagit över hela planeten. En enda stad med människor finns kvar och när en grupp ger sig ut utanför murarna för att hitta mediciner träffas R och Julie. Även fast R är zombie känner han något, något helt annat än att han bara vill äta hennes hjärna och inälvor så att säga. Så han kidnappar henne till sitt hem, och där lär de långsamt lära känna varandra (långsamt eftersom det är rätt svårt för en zombie att prata liksom). Allt eftersom dagarna går märker han hur han håller på att förändras till någonting annat, något odefinierbart, men som i alla fall inte längre är en zombie. Och sedan händer en rad dramatiska händelser som leder upp till ett krig. Och ett gäng andra grejer. Ja, ni får ju se själva. Se den i alla fall, megaromantisk och sorglig och rolig.

I saw the zombie movie Warm Bodies last night and loved the humour and warmth in the movie, and the chemistry between the two main characters.

Alltså denna boken! Denna. boken. är. så. himla. bra. Ellen lånade ut den till mig för några veckor sedan och sa att ”du måste liksom ha läst den om du ska hänga i Paris i några månader.” Jag hade inte läst något av Stig Claesson tidigare men jag fullkomligt älskade hans språk. Det är bråttom och detaljerat på en och samma gång.
.

Boken handlar alltså om Paris 1956. Om att dricka en hel massa rödvin, hångla med nya människor, hitta hemliga barer ingen annan får veta om, promenera planlöst, vara pank, dricka öl på krita och bli kär.
.

Denna våren som de har, alla de här människorna från olika delar av världen, är så himla fin att läsa om. Inte en oro i livet på ett sätt (och på ett sätt många förstås) och man får gå på dejt fastän man kanske tappat en framtand, man tar en morgonöl (verkar vara helt okommenterat normalt på femtiotalet?) på baren i huset man bor och man bjuder hem främlingar för att imponera på dem att man har en helt egen skrivmaskin.
.

De flesta ställena de går till känner man igen om man varit i Paris, och det är hej vilt name-dropping på alla från Edith Piaf till Samuel Beckett. Och däremellan pratar man strunt om vem som just nu är förälskad i vem bland dem man hänger med och diskuterar högt om Algerietkriget för att imponera.
.

Tyckte så mycket om den på typ alla sätten. Skrattade högt flera gånger, när gör man det när man läser en bok liksom? Dagens boktips, finns för runt 40 pix på bokus och adlibris till exempel.

.

A novel I read about Paris in the fifties by a Swedish author called Stig Claesson. In Swedish it’s called Efter Oss Syndafloden, and I’m not sure if it has been translated into English.

Okej har kommer en sju-dagars-oufit-svit. Fast lite random.

Såhär såg jag ut en måndag. Med kanelbulle-frisyr och mörkblå klänning.

Och såhär en tisdag. Sov med pincurls och sedan satte jag upp håret i två tofsar.

ny (från asos) och jag tror att jag vill leva i den för evigt?

Denna tröja är Okej här har vi en onsdag tror jag. Denna cykeltröjan är nog min mest använda i min garderob. köpte den 2006 och älskar den handlöst av oklar aneldning.

japp en fredag.

en lördag.

och sen så blev det  kallt igen. sjukt ändå att man måste ha halsduk i maj.

–

7 outfits, 7 different days.

Idag är det inte vilken fredag som helst inte, det är nämligen killfredag!
Här kommer en rejäl dos med ögongodis, med extra mycket ryan gosling – för att varje dag borde va extra mycket ryan gosling.

sources.

Fler fredagsinlägg med killar:
if looks could kill you would be a weapon of mass destruction.
you’re so sweet, you put hershey’s outta business.
are you a parking ticket? because you’ve got FINE written all over you.
If you were a chicken, you’d be impeccable.
if you were a burger at mcdonalds, you’d be named mcgorgeous.

 .

Translation.
Some Friday eye candy.

Förrförra torsdagen var det 25 grader och sol här och jag kände att det var rätta dagen att inviga min takterrass.

Jag bjöd in de här tre damerna för middag. Fanny, Ea och Ellen.

Ellen hittade en bra väskplats.

Fina Ea.

Medan de andra drack vinet gick jag ner till köket och lagade middag. Pasta carbonara skulle det bli förstås, pga godaste som finns. Fast en med knix eftersom jag adderade ruccola, ärtor och morötter.

Laga laga.

Och så var det klart!

Det kändes väldigt fint att få äta ute och solen inte gått ner fastän klockan var halv nio.

Gullisar.

Till sist var det dags för solnedgång.

Då snörade vi av oss skorna.

Och så dansade vi till exakt alla Håkan-hits som finns ända tills klockan slog två.

.

Last last Thursday before my mom came to Paris I had dinner at my roof top with Ellen, Ea and Fanny. We ate carbonara, drank lots of wine and danced to Håkan Hellström.