Sandra Beijer

Det finns ett par stycken (säkert fler) som är arga på mig i kommentarerna.
Att jag romantiserar alkohol och cigaretter, nätter och strökyssar alldeles för mycket.
Ni har nog rätt när jag tänker efter.

Cigaretter är inte romantiskt. Att stå ute i kylan med händerna runt en kaffekopp, gula fingrar, äldre kvinnor under fläktar i köket. Fimpar på gatan, brännmärken och hela håret luktar nikotin. Sådant.
Men jag tänker inte på sådant just då.
Jag tänker snarare på att vara sexton år, och man ser den där pojken i alldeles för lång svart lugg stå lutad mot en vägg på ett rökigt dansgolv. Och han tar upp en cigarett samtidigt som han blåser iväg ett par lockar från ansiktet.
Sådant som hände så sällan.
Men minnen man sparar längst bak i huvudet, som för alltid kommer att få en cigarett att kännas hjärtklappande i tanken.

Alkohol är inte heller romantiskt. Minnesluckor, spyor i någon föräldrars hem, bråk, tårar, fet mat klockan fyra på natten och sms man ångrar dagen efter.
Men sen finns det tillfällen, när man står i ett kök på en fest och en pojke med vassa käkben kommer fram, lägger händerna runt ens ansikte och kysser en. Och ölen man har i handen faller ner i golvet.
Och där – just i det ögonblicket – kommer alkohol och fredagar alltid att romantiseras.

Och tonåren är fantastiskt på sitt sätt. För den ena dagen skriver man i sin dagbok att man hatar att vara sexton. Och dagen efter ligger man i en 90säng och hånglar med någon som får ens hjärta att klappa sönder.

Det är därför när jag skriver om att vara tretton, eller om jag hade en musa, eller hur min deprimerade labrador skulle vara som människa, så dyker det upp ord som kedjerökning (jag älskar det ordet), rödvin (också ett tjusigt ord) för det passar bra in i sammanhanget.

Det är lätta ord för mig, för världen är lite finare med ett dekadent ljus på sig.
Realism är liksom aldrig så spännande.

Ni får stå ut.
Eller starta en egen blogg. Och bara romantisera saker som långa lördagsfikor med muffins, hemmablandad flädersaft och hur det luktar i luften när hösten kommer.
Sånt är ju hemskt fint också. Bara inte riktigt min grej.

Jag har fortfarande inget internet hemma. Och den här veckan är det modevecka. Och jag är helt snurrig i huvudet så det blir ingen Carin Wester-visning för mig idag.
Men imorrn är det Mini Market. Och jag vill vill vill gå på det. Så nu åker jag hem och knaprar tabletter.

Men hörni. Igår.
Så såg jag en sådan himla fin film.
Och den har inte gått upp på bio i Sverige och jag vet inte om den kommer göra det.
Men jag log liksom genom hela filmen.

Eagle vs Shark heter den.

Helt enkelt en liten kärlekshistoria. Och såna älskar ju vi.
Jag tycker ni som känner er lite svaga såna här influensatider ska bädda ner er och titta på den här filmen. För han är söt som socker och hon är så himla galet förälskad i honom.
Åh.

Trailer (kolla kolla kolla):

Och det finaste klippet:

i gotta keep creating or i'll just die

Hej lilla ni.

Förlåt att jag varit så dålig på att uppdatera i helgen men min internet gick sönder.
poff bara.
Men jag hade en rolig fika idag med Michelle.
Såhär sa hon:
”Om min hund Pinto vore en människa så skulle han alltid vara klädd i en vit linnekostym, rosa skjorta och rosa sidenscarf. Han skulle ha panama-hatt och mustasch och alltid gå runt i tofflor. Han skulle röka cigarr, dricka whiskey och ibland ringa hem pojkar i sin sena tonår och hångla med dem i sin soffa”.

Fantastiskt tycker jag.
Jag måste göra samma sak.
Jag har två hundar (fast de är min familjs så de bor bara hos mig ibland).
Vera & Milla. En chokladbrun labrador och en rufsig tax.

Om mina hundar vore människor:

Vera
Vera skulle vara en kurvig brunett som spenderade alla sina dagar och kvällar på olika barer och caféer.
Hon skulle dricka svart kaffe och rödvin, kedjeröka cigaretter och skriva långa dikter om att skära sig i armarna och om att ingen någonsin skulle förstå henne. Pojkarna skulle ringa på hennes mobil, drömma sig bort i hennes mörka ögon. ”Vera.. Kan vi inte ses? Jag kan inte sluta tänka på dig.”
Och Vera skulle bita sönder sin blyertpenna sucka och säga att okejdå. om du bjuder.
Och om nätterna skulle hon ligga vaken, titta in i väggen och tänka att när ska jag någonsin känna mig hel?

Milla
Ni vet den där tjejen i ens skola som hänger med populära gänget, alltid får hångla på privatfester trots att hon kanske inte direkt är den hetaste tjejen i stan? Det är Milla. Alla älskar Milla, hon har alltid roliga historier att berätta och hon är den studsigaste man känner. Milla var den som blev full först, förlorade oskulden först, rökte sin första cigg redan i mellanstadiet. Om dagarna står hon på bakom skolan och kysser någon äldre kille, får lite halvkassa betyg i skolan. Men det gör inget tycker hon. På helgerna när hon inte är på någon hipp fest spelar hon basket. Hon har hånglat med baskettränaren i omklädningsrummet en gång.

milla.


vera.

Ni kan säkert tänka er vem av de två som ligger mig varmast om hjärtat.
Jag har en lätt fäbless för svåra, djupa brunetter.

Hur skulle era husdjur vara?

Fantastiska gulliga och underbara Clara är ledsen i hjärtat.
Jag tänker mycket på henne.
Hon behöver alla fina ord ni kan ge.
Så gå in och skriv något snällt till henne.
Cancer som är så hemskt hemskt och mammor som är så gulliga.

åh.

En oretuscherad bild av den nya headern för min blogg.
Det ska ändras en hel del i färger osv.
Men visst kommer det bli fint?

mjau.