Sandra Beijer

Idag är det torsdag och vet ni vad vi ska göra då?
Spela dataspel.
Eller ni ska spela. Jag har redan spelat det. En triljon gånger kanske.
Jag tipsade om det här spelet för kanske två år sen på bloggen, men eftersom läsarkretsen i princip femdubblats sen dess så tipsar jag igen.

Samorost.

Samorost är det bästa som hänt internet. Det är den finaste lilla världen och jag vill bo i den!
Den handlar om en liten tomte som bor på en planet.
Såhär ser han ut:

Hans hund blir tillfångad tagen av utomjordingar och därför måste han iväg för att hitta honom.
Han kör rymdskepp, åker skidor, träffar getter och ekorrar som lyssnar på vinylspelare.

Miljöerna är fantastiska.

Figurerna vill man ha i en låda under sängen.

Iväg med er till den här fantastiska världen och hjälp den lilla tomten att hitta sin hund.
Det är klurigt och spännande på ett smått underbart och finurligt sätt.

Spela här.

(och glöm inte att när ni har klarat ettan, klicka på Samorost 2, för spelet fortsätter!)

2001, precis efter att jag fyllt 17 så flyttade jag till London tillsammans med Jonna.
Vi gick hela andra ring på Svenska Skolan i Richmond och det var fantastiskt.
Jag flyttade in i en värdfamilj som skolan ordnade tillsammans med en pojke som hette Carl som jag aldrig hade träffat förut. Han var smått underbar och vi bråkade inte en enda gång.
Skolan låg i en korridor i ett stort college. Vi var 60 stycken ungefär och det var som ett litet kollektiv varje dag.
På historialektionerna var vi bara 4 stycken..
De här två flickorna blev mina bundsförvanterna alla dagar och nätter i Englands huvudstad:

Camilla (jag till höger)

och Cecilia

Även om skolan var sjukt hård och det kändes som att jag pluggade jämt jämt jämt har jag aldrig festat så mycket som när jag bodde i London.
På måndagarna var det Trash, på onsdagarna Candybox, på fredagarna Bedrock och på lördagarna After-Skool Klub.

Vi satt på tåget in till city (tog ungefär 45 minuter) drack Smirnoff Ice och pratade pojkar.
Sen direkt in på klubben runt tio, dansade till det stängde runt halv fyra och sen hem igen med nattbussen.
Jag bodde i Kingston – en förort långt bort från kärnan. Och att ta sig hem med nattbussen tog ungefär två timmar.
Om det var en tisdagmorgon eller torsdagmorgon gick jag helt enkelt hem, duschade och gick till skolan igen.
Jag kan inte förstå nu hur jag orkade det här. Men jag orkade. Hela tiden.

Det stod alltid mjölkflaskor i glas utanför folks dörrar som mjölkmannen hade varit och lämnat på morgonen. Vi tog alltid varsinn och drack upp påvägen hem… På bilden är jag och Mattias.

Eftersom Londons klimat är mycket trevligare än Sveriges brukade vi sitta utanför vid skolans byggnader och plugga.

Jonna och Camilla

Jag sov hos Jonna typ var tredje dag. Hon bodde 20 minuter med buss från mig och vi brukade sitta på hennes innegård och dricka öl.
Hennes värdfamilj hade en inneboende som hette Tim. Han var 18 år, jobbade i en spritbutik och var ständigt hög. Jonna föll direkt och de var ihop i tre månader tills en natt när hon hittade honom i hans säng med en annan tjej. Jag tog med Jonna ut i natten och vi stod och sparkade på en mur. Ibland behöver man sparka på saker när man fått hjärtat krossat.

Jag och Cecilia.

Annars hade vi ofta skolfester hemma hos de i skolan som bodde permanent i London. Det slutade alltid katastrofalt på något sätt. En gång drack Camilla för mycket, en tjej stoppade ner sina långa naglar i hennes hals så att hon började blöda ur munnen och en ambulans fick komma.
En annan gång drack en kille en tranbärsdrink och fick så stora röda utslag i ansiktet så att han fick åka till sjukhuset. Oskulder togs, saker gick sönder och bråk uppstod. Men oftast hade vi hemskt kul.

Carl Fredrik och Joakim kom och hälsade på.

Och Nathalie kom över en helg också. Just den här bilden är tagen i After Skool Klubs fotoautomat.
Så himla trevligt med en fotoautomat på en klubb tycker jag!

Annars tog vi fotoautomatkort väldigt mycket.
Här är en bild på mig och Carina, en tjej som bodde i närheten av där jag bodde:

Jag var med och gjorde årsboken för vår skola också. Den var fylld av festfestfest. Vi var också sjukt ambitiösa och skrev en text om alla som gick i skolan det året.
Camilla skrev min text och skulle självklart få mig att låta som tidernas player:

Den engelska pojkvännen var en kille jag dejtade i två månader. Han hette Adam och var fräknig. Han flyttade ner till Stockholm sen för att försöka vinna tillbaks mig. Det gick sådär. Han bodde i Stockholm i 6 månader och ringde mig två gånger om dagen. Jag ville inte träffa honom något mer. Han tog alldeles för mycket droger och kysstes dåligt. Men det är en annan historia.

Sen blev det skolavslutning och en del av oss hade champagnefrukost.
Rektorn kom på oss och då fick vi inte gå på avslutningen bara för det!
Vi stod utanför skolan och kedjerökte i protest.

Jonna och Alex bodde hos samma värdfamilj. Alex sa förövrigt det roligaste citatet till sin värdmamma en kväll när jag var där och hade ont i huvudet (han var inte så great på engelska):
– Bridget! Sandra has a brainproblem she needs an Alvedon!

malin och jag på skolavslutningen

Att läsa ett år utomlands i gymnasiet var helt underbart och något av det bästa jag gjort.
Att jag dessutom gick i svenska skolan innebar att jag inte behövde gå om ett år.
Om ni har chansen, ta den!

Läs mer om svenska skolan i london
Här.

På repeat.

Har precis läst ut den här boken, The Curious Incident of the Dog in the Night-Time.
Ville bara tipsa er om den. För den var smått fantastisk.

Boken handlar om Christopher. Christopher är femton år och född med asbergers syndrom. Det gör att han är hemskt smart (speciellt på matte och fysik), men har stora problem att läsa andra människor och förstå deras känslor.

Christopher hittar grannens hund brutalt mördad en natt. Eftersom han älskar deckarhistorier bestämmer han sig för att lösa fallet. Men det är svårt att lösa detektivfall när man mest vill vara ensam i sitt rum och inte klarar av när andra människor rör vid en. Hans stödlärare i skolan säger – men skriv om ditt detektivarbete! Skriv en deckarroman.

Så det är det The Curious Incident of the Dog in the Night-Time är. Christophers deckare.
Men den handlar inte bara om mördade hundar. Det handlar mycket om honom själv, hur han tänker, hans relation med hans pappa och hans knasiga mamma.
Och framförallt handlar det om hur han ser på livet och hur annorlunda det är från hur man själv ser på det.

Läs den här boken.
Jag tror att den finns på svenska också, men det är lättläst engelska och ibland kan det vara lite finare att läsa originalspråket.
Så att liksom inget går förlorat.

Den är så hemskt bra och sorglig och beroendeframkallande och alldeles alldeles underbar.

Det smärtar mig såklart att skriva detta. Men ändå. Så är det ju så hemskt roligt för honom.

Hur som helst. Ni har ju tjatat på mig ett tag om det här och jag har dragit ut på det in i det längsta men idag måste jag vara ärlig.
Jag frågade ju om ni ville dejta min darling . <—länk
Fick över hundra svar, och säkert trettio mailadresser. Så jag mailade alla. Bad om fotografi och en berätta lite mer om dig-fråga.
Och jag sorterade alla i en mapp på mitt skrivbord, med namn och bild. Tänkte att i januari, när jag kommer tillbaka till jobbet, då ska jag maila alla så ska de få fika med sötfilip.
Det var liksom inte meningen att det skulle vara en tävling. Jag ville att alla som hade lust skulle få ta en kaffe med grabben.
Men vad händer?
Killen går och skaffar flickvän över julen. Och så kan det ju vara. Och det är ju fint.
Men så ni vet. Det är därför jag inte har hört av mig.

Jag har en hälsning från Filip!

Jag rodnar fortfarande när jag tänker på alla söta flickor och alla fina saker som skrevs.
och om dom ser mig på stan och bara e så där lite sugna på att fika så e det bara att rycka tag.