Sandra Beijer

När jag var 16 var jag kär i en pojke i min klass. Han hade mörkblåa ögon och spelade fotboll varje dag efter skolan på gården. Jag tyckte han var det vackraste jag någonsin sett. Ni ska se mina dagböcker, jag har säkert 50 sidor fyllda om honom.
Han skulle bara veta.
På helgerna hamnade vi alltid på samma fester. Han visste att jag gillade honom. Drog ner mig i hans knä, pussade mig på kinderna. Hans password till inloggningen på skoldatorerna var mitt namn.
Det här gjorde såklart att mina förhoppningar bara växte. Självklart till ingen nytta. Är man en sextonårig pojke betyder saker som inloggningen till ens skoldator inte så mycket mer än just det.
Jag stod på skolgården och kedjerökte efter lektionerna och tittade på honom när han spelade fotboll. Ibland struntade jag i att ha med mig en jacka till skolan så att jag skulle kunna be om hans halsduk.
Han hade en Djurgården-halsduk och jag tyckte den luktade helt fantastisk. Jag skrev dikter om den känslan (såklart) som finns någonstans långt bak i en flyttkartong på vinden.
En kväll på en fest hos någon klasskompis fann jag honom hånglandes i ett sovrum med ett tjej i parallellklassen. Jag stängde in mig på toaletten, dunkade huvudet mot dörren och bara grät. Mina kompisar tog hem mig och jag låg i fosterställning under fläkten och rökte cigaretter tills det blev morgon igen.
Jag var kär i den här personen i ett år. Det var olidligt.
Vi blev aldrig ihop. Jag flyttade till London och glömde bort honom.
Jag ser honom ute ibland. Känner ingenting.
”Jaha, där är han.”

och så tänker jag på hans namn inringat i min dagbok och hur hjärtat nästan bultade genom kroppen när han satte sig bredvid mig på kemi-lektionerna.

I julklapp tycker jag att ni ska önska er böcker.
Och inga deckare och marian keyes, utan sådana som ni stryker under rader med svart bläck och gör taxöron i.
En bok som jag tycker att ni ska ha, eller ge bort till någon ni tycker om är Skeppsbrott av Dan Rhodes.

Jag har säkert läst den tio gånger och gett bort den lika många.
Den består av 101 kärlekshistorier om olika flickvänner, ingen längre än kanske 20 rader.
Man ler boken igenom, den är så rysligt finurlig!

Här är två av mina favoriter:

eller åh den här:

Visst ska ni ha den här i er bokhylla?

Ibland kan jag bli så fruktansvärt trött och då får jag för mig saker som inte är okej.

Till exempel nu har jag fått för mig att den här klänningen från 50talet skulle göra mig till världens lyckligaste grädd-dröm den sista december. Den är som ett moln, ett moln av tyll och rosetter.
Och det behöver inte vara en bra grej. Tvärtom.
Men just nu, när det är mörkt och kallt och jag sitter och fryser i helt svarta kläder.
Då känns den lite uppfriskande.

Så. Min fråga till er:

Ja ja ja eller nej nej nej?

jag vet. den är sjuk.

Men!
Mary Poppins har en!

Det känns lite konstig att ha ny bloggadress.
Lite som att ha flyttat till en ny stad men inte bestämt sig för vad man ska tycka.
Men det handlar liksom oftast inte om det, det handlar om att vänja sig.

Men hur som helst.
En del nya läsare märker jag – och därför kommer en gammal klassiker av alla de frågor som brukar dyka upp.

”Jag kan inte se dina bilder!” säger ni till mig.
Jag vet. Vissa kan inte det. Jag vet inte vad det handlar om.
Jag använder Mac och bloggen funkar både på Firefox och Safari. Har varit inne på en PC med explorer och det har inte heller varit några probs.
Jag har försökt ordna detta men sen gav jag upp.
Jag är ledsen.
Jag har en flickr dock. om man vill titta på bilderna där.
Här.

(och det här hade jag på mig i söndags förövrigt. jag kände för att låtsas att det var 50tal igen.
och ja. jag är precis lika trött och sliten som jag ser ut.)

förresten. många frågar vad som händer i dejta-filip-födelsedags-presenten!
det är ju världens projekt! jag har gjort en liten mapp på mitt skrivbord med allas bilder och förklaringar om sig själva. ni är så söta så jag blir alldeles till mig. fortsättning följer såklart men så fort jag har tid.

och ni som har bloggkoll, glöm inte att ändra er prenumeration från niotillfem.blogg.se till niotillfem.tjejsajten.se

och stilmässigt kommer det att ske förändringar på min blogg. jag och julia ska göra världens finaste rubrikbanner. kanske till helgen. annars funderar jag på en ljusblå blogg istället för rosa. det kan ju vara fint.

och för att avsluta det hela.
jag har en känsla för att jag bara måste se den här filmen.
jag menar, hur självklart känns det inte att varje människa alltid har ett djur med sig som speglar deras själ. hur bra idé som helst. och hur mysigt som helst också, att alltid ha en väldigt liten ullig kompis i närheten av sig. jag skulle vilja ha en rysligt snabb och modig fläckig kanin med rosa nos. Som alltid hade lite problem med ena örat så att det stod lite åt olika håll beroende på vilket humör han var på.
Titta titta

åh vad skulle ni välja för djur? och hur ska vi få det här att börja hända på riktigt?

jag fick ett tips om att man kunde se vilket djur man skulle få på guldkompassens officella hemsida!

En tvättbjörn är tydligen mitt djur. mysigt ju.

Vad min lördag bestod av:

Kvällen började hemma hos Ludde. Han har skaffat en Kingsley! Titta vad gullig:

Ludde och Kingsley är lite kära i varandra.

Sen bar det iväg hem till Maja som hade födelsedagsfest:

Maja och Malena

Tove och Jonna

Vid halv tolv åkte jag hem till Filip som också hade födelsedagsfest. Alla fyller år i december!

Vi skrev kylskåpspoesi. Här är Luddes verk:

och mitt :

jag och oscar

sötfilip.

ludde och emma

ramlade hem runt tretiden. död på söndagen. men finfin kväll!