Sandra Beijer

Förra veckan läste jag ut 2016 års Augustprisvinnare i skönlitteratur: Lina Wolffs De Polyglotta Älskarna. Jag läste ut den på bara ett par dagar, tyckte den var så bladvändig, välskriven, psykologisk och spännande. Och sorglig.

Boken är uppdelad i tre historier som knyts ihop. Den första handlar om Ellinor som lägger upp en profil på en dejtingsajt: ”Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte alltför öm, man”. En litteraturkritiker i Stockholm svarar och hon åker upp till honom och de går in i något slags weird ojämn maktbalans-förhållande.

Den andra historien handlar om författaren Max som lever i ett äktenskap som börjat gå på tomgång och börjar fantisera om att ta en receptionist han träffar av en slump i Word Trade Center vid T-Centralen som älskarinna. (jävlar vad lång mening sorry)

Den tredje historien handlar om en italiensk överklassfamilj som har förlorat sin förmögenhet och vi får följa en mormor, mamma och dotter i deras palats som de nu kommer förlora.

En sak som jag tyckte mycket om i denna roman (och som ni vet att jag gillar överlag) är att det finns så mycket fint att stryka under. Boken har ett väldigt speciellt språk som jag verkligen gillade. Den har många lager och vill säkert berätta något helt annat än vad jag läste mig till, men det är väl också det fina med böcker. Att man hittar det man själv söker för tillfället. Det här är en bok om män och kvinnor, om relationer, makt och klass. Jag tyckte om att kvinnorna agerar på ett klassiskt manligt sätt och vice versa: kvinnorna är raka och tydliga (nästan blasé), männen känsliga.

Samtidigt är den brutal ur precis samma slags perspektiv men omvänt – kroppar och personligheter beskrivs ingående på ett köttsligt uttråkande sätt. Slitåslängigt, som gamla urtvättade klädesplagg, något man enkelt byter ut – särskilt genom männens ögon. För en romantiker som jag själv gjorde det mig tung i hjärtat. Jag har aldrig känt så med män jag älskat insåg jag. För varje år som går med någon blir jag mer och mer fascinerad över de nya sidor som vecklar ut sig, ett annat sätt att röra sig i sömnen, en kort anekdot från ett möte, en ny fräkne. Är detta ett (socialt obs ej biologiskt) kvinnligt drag funderade jag på. Det är som att maktbalansen omstruktureras efter några år, och kanske är detta mitt relationsproblem. Kanske. Förjäkligt isåfall. Jag är så trött på män.

Gud. Svamlar jag nu. Ibland känns det som att jag långsamt håller på att bli sjuk i huvudet för att jag tänker så jävla mycket att jag knappt längre vet vad jag hittat på och inte.

Jättebra bok, väldigt mörk, men det är också det fina med den.

Söndag i Paris. Jag och Jenny vaknade upp och bestämde oss för att ta en promenad i Sant-Germain. Satte därför rimligtvis på mig min Saint-Germaintischa (den är från Maje).

Men först frukost på en bistro på Île Saint-Louis, ön vi bodde på hemma hos Ea. Jenny åt en eggs benedict och jag en eggs norvegienne.

Sen promenerade vi till Saint-Germain, gick längs de små gatorna och tog en kaffe i solen.

Fast sen orkade vi inte mer och gick hem och vilade istället. Det får man faktiskt även om man är på semester i en storstad.

När kvällen kom kände vi oss lite piggare. Vi gick och köpte liljor till Ea i present och sedan satte vi oss på uteservering och beställde varsitt glas vin och en charkbricka.

Och skymningen föll över Paris.

På kvällen åt vi hemma. Eas man Mathieu lagade kyckling i ugn med grönsaker och det var så himla gott. Somnade i lagom tid och dagen efter åkte vi hem.

Tack Paris för den här gången.

.

Translation. Last day in Paris. We walked around in Saint-Germain and in the evening we had dinner at Ea and Mathieu’s place.

Jag känner mig dåligt politiskt insatt just nu. Världen står i lågor och jag orkar knappt ta in det för att jag går runt och sörjer nån snubbe som inte vill ha mig. Så förnedrande ändå. Men jag vet också att det måste vara så ibland, att det finns perioder i livet när man inte pallar bära hur mycket som helst. Det måste få vara okej det också. Jag försöker gå in på nyhetssidor ett par gånger i veckan även om det ofta slutar med att jag får en ångest jag knappt hantera. Ligger i sängen och bygger upp framtidsscenarier så att det till slut känns som om jag vill krypa ur min egen hud.

Därför blir jag så glad när jag ser hur många som engagerar sig politiskt just nu över hela världen. Mitt Facebook-flöde fullkomligt vibrerar av feminism och jävlar anamma och frikkin glädje. Ja, glädje. När världen krackelerar uppstår en form av organisering som pumpar ut en pepp och systerskap som ger mig hopp.

Jag har många vänner som bor i USA, svenska som amerikanska, och sättet de har engagerat sig i det här sjuka valet är så jävla fint. Samtliga, alltså _samtliga_, var i Washington och gick Women’s March i lördags. Demonstrationen som förövrigt var den största i USA sedan demonstration mot kriget i Vietnam 1968. Worldwide räknade man att ungefär 4,8 miljoner människor gick och i Washington cirka en halv miljon av dem. Otroligt ju.

Min kompis Linn tog jättemånga bilder i lördags och jag frågade om jag fick publicera dom på bloggen för lite feministisk pepp. Det fick jag. Varsegoda enjoy and unite ♡

♡♡♡♡♡♡!

Translation. Photos my friend Linn took when she walked the Women’s March in Washington last Saturday.

Köpte fyra fina grejer i Paris, vi tar en titt va?

På second handbutiken Kiliwatch införskaffade jag denna kjol i fejkskinn. Den är a-linjeformad, megakort och är som om den sytts bara för mig! En sån win när man hittar såna kjolar.

Knappar och scallopped där nere. Vet inte riktigt det svenska ordet för det, men ni fattar. Som en tulpan typ.

På secondhandbutiken Episode blev det denna french worker jacka. Har letat efter en sån i flera år som passar någorlunda bra. De görs ju för killar liksom och jag gillar tajta grejer. Denna var i en liten storlek och blir nog fin öppen till kjol + t-shirt, eller instoppad i kjolen.

Tycker om herrmodet just nu, i klassiska men väldigt enkla snitt och mycket marinblått. Ofta i den här stilen. Helt oförklarligt att ingen startar ett dammärke med såna kläder (dvs så att det blir rätt för ens egna axlar etc, menar ej att det finns en typ av kvinnokropp hoppas ni fattar vill inte trampa nån på tårna). De ska alltid addera någon gullig detalj som gör mig helt osugen.

Jag och Jenny gick runt och garvade åt att det finns så otroligt mycket hudvårdsprylar just nu som vi absolut inte har en aning om vad dom är till för. Som micellärt vatten exempelvis, som ska vara något magnetiskt (?) vatten som drar (?) ut smutsen ur huden. Ja, skrattar bäst som skrattar sist för vilka var det som köpte varsin flaska micellärt vatten från La Roche-Possay när vi stod på apoteket

Köpte även ett mobilskal i någon random mobilskalsbutik för att mitt gamla gått sönder. Det blev ett med gula hjärtan i. Tycker sådana här med vätska i är bra ur bloggsynpunkt för att de är fyrkantiga och då kan man ställa kameran på ett bord utan att den ramlar när man tar bild med självutlösare. Dagens bloggtips.

Translation. What I bought in Paris.

I lördags vaknade jag och Jenny upp i Paris och det om något är ju en fin känsla. Vi bestämde oss för att utforska Marais kringelkrokiga smågator.

Man tar seden dit man kommer och dricker förstås starkt kaffe och kedjeröker på uteserveringar. Som om jag inte skulle göra sånt i Stockholm iofs.

Fast mest kollade vi i secondhandbutiker. Jag köpte två fina saker som jag kan visa om ni vill. Jenny fyndade en väska.

Tog bild till min instagram för att säga hej från Paris.

Behind the scenes när en duva skrämde livet ur mig. Hatar duvor.

När det var lunchdags gick vi till Chez Janou.

Där skulle vi äta lunch med Ea och Alicia! Vi åt alla pot-au-feu vilket är en fransk buljongbaserad gryta med märgben, morötter och potatis. Det var helt otroligt gott, nog det godaste jag ätit hittills i år.

Efter maten vinkade vi adjö till Ea och Alicia och så tog jag och Jenny ett glas eftermiddagsvin på Le Café och spanade på modefolk (det var modevecka och hela Paris var en catwalk av märkliga plagg och stora solglasögon).

På kvällen bjöd Ea över Ellen x2 för skumpa. Här är jag och Ellen.

Och här är Ellen och Ea. Det var så mysigt, dessa personer är så bra.

Vid åtta vinkade jag adjö och gick hit.

För att möta upp Jenny igen + Sofia som också av en händelse råkade vara i Paris.

Vi var lördagspeppade och begav oss iväg i taxi i Pariskvällen.

Vi åt på ett ställe som heter Au Passage som var bra och sjukt trevligt. Stimmigt och franskt och vi delade på 7 olika smårätter. Till exempel denna paté.

Och denna bläckfisk med pocherat ägg. Gå hit alla.

Här satt vi och pimplade vin och åt mat till ett på natten. Precis som det ska vara.