Sandra Beijer

Det händer mig stundtals att jag får höra att bekanta till mig tycker jag är otrevlig pga ej hälsar på dom. Det kan delvis handla om att mitt ansiktsminne är sämre än kungens (har en högst egenknåpad teori om att man kan minnas x antal människor i sitt huvud och sedan byts folk bara ut). Men den största anledningen är att jag helt enkelt inte SER dom när jag passerar dom på gatan. Jag har vant mig sedan länge med att världen är suddig så fort den hamnar tre meter bort, inklusive bekanta.

Jag använder inte linser pga tycker det är meckigt (har testat, mycket) och mina glasögon har några år på nacken och vi gillar inte varandra längre.
Så. Nu har jag lånat hem två par nya glasögon som jag tänkte ha ibland, framförallt när jag går på bio och teater.

Först ut har vi de här. Lite tjockare bågar i sköldpaddsfärgat. Jag gillar när glasögonen liksom SYNS. Vill inte att de ska försvinna in i mitt ansikte, även om det kanske är det nya trendiga. Dessa är den mer fyrkantiga versionen av de två jag lånat hem och jag tycker de är ganska eleganta.

Men kanske är de för ”låga” på ovansidan om ni förstår hur jag menar? Att det liksom är för långt upp till mina ögonbryn. Eller är det fint kanske? Är det ens en grej att tycka något om?

De andra brillzen är dessa, en rundare större variant som jag tänker mig någon intellektuell brud på sjuttiotalet med massa böcker under armen i. Typ min mamma när det begav sig kanske : )

Men är de kanske för mycket utklädningslåda? Och dessutom – jag har kanske norra Europas rundaste ansikte, är det verkligen så smickrande med en rund båge då? Ser jag ut som en uggla?

Vilka tycker ni? Mina kompisar (gjorde ett stickprov och frågade fem personer) tyckte alla nr 1. Min mamma och min kille tyckte nr 2.
Jag lutar åt nr 1.
Man får även säga inga men då vill jag gärna ha förslag på andra fina.

Båda glasögonen är från Nividas. De första paret heter Vienna och det andra Nuuk.

.

Translation. Which glasses should I get? Both from Nividas.

I fredags fick jag bud med ekologisk kyckling. Bara 0,2 procent av Sveriges kycklingar föds upp ekologiskt vilket är ju knäppt lite? Budet var från Reko som nyss lanserat en ekologiskt och KRAV-märkt kyckling så jag bjöd över två kompisar för flott fredagsmiddag.

Dessa två närmare bestämt. Joakim och Viktor.

Kycklingen kom hel så först var jag tvungen att youtuba upp hur man styckar en kyckling för det hade jag ingen aning om. Det var inte särskilt svårt förövrigt, och nu kan jag det! Som köttätare tycker jag ändå att man ska vara medveten om vad man äter. Man lär sig mycket genom att laga sitt kött från så tidig fas som möjligt – som i detta fall att stycka den. Att inte ”kunna äta bitar som ser ut som djurdelar” och sånt där krafs är sådan hyckleri. Om du nu ska äta djur ska du veta att du äter djur och stå för det. Okej, ett sidospår. Mot receptet!

Gjorde rent en rejäl batch trattkantareller (och satte på ugnen på 185 grader).

Och sedan stekte jag dem så vattnet gick ur dem. Efter det adderade jag olivolja, en finhackad chili, en liten näve salvia, finhackad schalottenlök, saften från en halv citron, två pressade vitlöksklyftor, salt och brynade tillsammans med kantarellerna. Sedan adderade jag cirka tre dl grädde och en matsked dijonsenap och lät allt götta in sig på låg värme. Under tiden stekte jag kycklingen i en annan stekpanna med olja på medelvärme i ungefär tio minuter.

Därefter la jag alltihop i lergrytan som jag fått med i budet (!), saltade och pepprade (inte snåla) och ställde i ugnen i en timme. Jag tänker att det går exakt lika bra med en ugnsfast form eller en gjutgärnsgryta?

Strösslade över lite ärtskott när det var klart.

Serverade med ärtskidor och färskpotatis och vips så var en fredagsmiddag kirrad. Vi var tre personer och de fanns sjukt mycket kyckling över så sedan lagade jag en ny rätt på det som var kvar två gånger på raken (alltså räckte kycklingen till 7 varmrätter).
Nästa rätt blev,

Spaghetti såklart! Jag semi-upprepade basen i en stekpanna: lite salvia, vitlök och chili som fick bryna i citronsaft och olivolja. Sedan vände jag över det som var kvar av fredagens middag (minus potatis) i stekpanna tillsammans med al dente-kokt spaghetti, tryffelolja och massa parmesan.
Avslutade med att strössla lite torkad tryffel över som jag köpte i italien i somras (den ska ligga i ett vattenbad i 20 min först).
Jäkla drömpasta blev det.

.
Translation. Two recipes in one: First dish was chicken with chanterelles, snowpeas and potatoes. Then I made a pasta with the leftovers where I added truffel oil and parmesan.

I söndags mötte jag upp det här gänget för upptäckarpromenad runt Slussen. Jag behövde göra lite location-research till boken jag skriver (okej det låter ju sinnesjukt pretentiöst men så var det iaf) och Devi och Gustav var mina bundsförvanter för dagen.

Fast först fick de presenter från New York.

Ett mycket litet Empire State Building och en mycket liten frihetsgudinna.

Vi tog oss ner mot Stadsgårdstunneln. Vänd om! stod det på skyltarna vilket innebar rätt tema för vår promenad. Men don’t do this at home kids.

Jag och Devi tog oss över tågspåret men Gustav stannade kvar på den trygga sidan.

Fast ni behöver inte vara oroliga pga jag är väldigt räddharig och utmanar inte ödet särskilt mycket : ) Vi spanade in i tunneln nere vid Fotografiska och lyssnade efter tåg.

Sedan gick vi genom Atomgaraget som är ett stort tunnelkomplex vid Katarinavägen. Blir det atombombskrig kan vi överleva genom att gömma oss här. Himla spännande alltihop, läs mer här om ni vill.

Tog ett bandfoto.

Vi kom ut nära Medborgarplatsen och tog trapporna upp förbi Moskén och husen däromkring.

Till Mosebacke Torg. Där hittar man en ventil mitt på torget och varför då kan man undra? Jo för där finns en hemlig ingång ner till ett skyddsrum. Om man gräver upp gräsmattan kommer man hitta en stor dörr ner under marken.Väldigt Lost alltihop.

Sedan gick vi upp mot Vattentornet. Stannade för läskpaus här.

Efter det tog vi oss upp mot Centralbron där Devi som kan typ allt om allt berättade om hur det såg ut där innan det byggdes och förtäljde skrämmande anekdoter. Sedan fick utflykten vara nog för dagen pga trötta i fötterna och hungriga. Vi gick till Kaffe på St Paulsgatan och åt kantarelltoast och drack te.

.
Translation. Last Sunday I took a trip around Södermalm with Devi and Gustav and walked in tunnels, over bridges and train tracks.

Här sitter jag på mitt köksgolv i en ny tischa, på en bild inställd på så högt ISO-antal att man nästan kan bli lurad att det är juli utomhus.

T-shirten är framtagen av Nattskiftet, en organisation som flera av mina vänner jobbar med. Nattskiftet verkar för rätten att vara trygg i natten och är en kamp mot våld och sexuella övergrepp. Exempelvis har de nattkompisar på flera nattklubbar och festivaler som man kan grabba tag i om man känner sig otrygg.
Nattkompisen kan följa dig hem, eller vänta med dig på din buss, eller gå och tar en nattburgare på Donken, eller sätta sig på en bänk och prata, eller vad som helst som du kan tänkas behöva. Så viktigt initiativ tycker jag.

De som jobbar med Nattskiftet jobbar helt volontärt och får inga bidrag från någonstans. Men nu har de en kampanj som heter ”Köp en tisha eller swisha”, för att kunna fortsätta med sitt viktiga arbete. Hipstertischan är en limiterad minikollektion med design av Axel Hugmark och går att köpa HÄR. Överskottet går till Nattskiftets arbete. Man kan även swisha valfritt belopp till 123 550 36 69.

https://vimeo.com/144466177
Spana in Nattskiftets film och deras hemsida här.

Natten måste få tillhöra alla.

Hej alla stjärnor där ute. Måndag igen. Helgen var svinmörk och det är svårt att bara blogga ”vanligt” eller hur man ska säga. Därför struntade jag i bloggen igår och bara umgicks med människor jag tycker om och pratade pratade pratade. Och världen fortsätter ändå, man äter sin middag, köper en kaffe på Sleven, somnar i sin säng. Så ser det ut. Och så kanske det måste se ut, precis som krönikan jag länkade till i mitt förra inlägg där Viktor Banke skriver:
” Vi måste våga vara bra nu. Vi kan inte hemfalla åt orimlig politisering eller låta hämnd styra våra viljeyttringar. Vem som sa något plumpt, vem som underskattade faran från gärningsmännen, vilka det nu är: sådant kan vi ta sedan, eller helst inte alls. Låt oss nu göra precis som vi brukar. Var lugn, tro det bästa om saker och ting, och ägna dig åt allt som är roligt och vackert. Begränsa inte barnen, krama dem. Gå till den där restaurangen du har läst om. Var du än är.”

Jag börjar denna veckas bloggande som vanligt med en måndagspepp, alltså bra länkar från veckan som gått. Känns ändå som en fin start på veckan, att dela med sig av saker som gjort mig smartare, gladare och kanske fått mig att tänka till.

Hanna Fridén: Rikta inte ilskan över dåden mot de som flyr från IS blodbad
Hanna Fridén skriver som vanligt briljant om händelserna i helgen.
”Rädslan är förståelig, ilskan likaså, men rikta den rätt. Rikta den inte mot alla som flyr IS blodbad, som inte har något kvar, som är rädda och flyr för sina liv. Människor som har mycket större skäl att hata IS än vad du, förhoppningsvis, någonsin kommer ha. De här människorna är inte emot oss, de är våra största bundsförvanter i kampen mot IS. Så länge vi inte låter terror göra oss irrationella och straffa de människor som förlorat mest.”
Så jävla viktig krönika. LÄS!

Underbaraclara: Fredagen i bilder. 
Läste om Claras fredagskväll på lördagsmorgonen när jag var så jäkla ledsen och tycker det finns något så fint och tryggt med hennes foton och liv. Det är så långt ifrån mitt eget men jag är så glad att man får en liten bit av det där lugna, hemmastadda genom hennes blogg.

North Korean interiors looking suspiciously like a Wes Anderson film set
Otroligt kusliga och mesmerizing bilder om arkitekturen i Nordkorea.

Många är nyfikna och frågor om min badrumsrenovering, och den ska ni såklart få se! Men jag väntar fortfarande på en duschvägg samt en del kakel som fattas pga jag beställde för lite. Sedan så, sedan blir det badrumsinlägg för hela slanten såklart. (obs denna bild ej från mitt badrum, bildkälla här)

Avslutar med denna instagrampost från barnprogramledaren Farzad Farzaneh. Så true.

Puss.