Sandra Beijer

I torsdags vaknade jag av mig själv vid 07.30 vilket kanske har hänt tre gånger i livet innan. Jag gjorde mig i ordning och såg ut såhär.

Åt frukost gjorde jag också. Det blev chiapudding på kokosmjölk med hallon, te och ett löskokt ägg. Sedan satt jag här och jobbade tills klockan blev dags för lunch.

Då promenerade jag ner till stan och mötte upp Magnus. Majonnäsen Hellmanns hade en hamburger-foodtruck vid Dramaten där de delade ut gratis hamburgare. Här skulle det ätas.

Vi satte oss på Dramatentrappan med vår lunch.

Så himla god hamburgare med bacon och rödlök. Och så var brödet friterat eller något för det smakade precis som langosbröd. Tycker så mycket om langos, tråkigt att det inte finns att äta någonstans i Stockholm förutom på Gröna Lund.

Efter lunchen promenerade jag hem igen. Den här intog lunchen på en uteservering i Gamla Stan.

Jobbade hemma resten av dagen med diverse olika saker som tyvärr var lite för många olika saker och därför kändes det hela ungefär så här.

Vid fem gick jag till Vasastan (mycket promenad denna dag). Placerade mig på Tranans uteservering.

Strax kom Elsa och Magnus och slöt upp.

Sedan gick vi tvärs över Odenplan till Tennstopet.

Tennstopet hade sin årliga kräftskiva och vi var bjudna och galet kräftsugna. När vi kom stod det en orkester och spelade för alla i regnet. Orkester + kräftor + uteservering + sommarregn = <33333

Det var bordsplacering och kräfthattar och hakklappar.

Jag satt med bland annat Jonas, Magnus och Elsa.

Till förrätt fick vi kantarelltoast.

Och sedan kom kräftorna! Svenska signalkräftor som bara fylldes på hela tiden. Skålen stod aldrig tom, kan inte tänka mig något lyxigare i världen?

Vi sjöng snapsvisor och skålade.

Och orkestern ackompanjerade.

Sedan gick solen ner, värmelamporna tändes och vi drack kaffe och lyssnade på livemusiken.

Efteråt åkte vi buss till Vassa Eggen där de hade en fireball-bar? Så extremt livsfarligt. Jag hängde med Shelley och Filippa innan jag ramlade hem vid halv ett.
Hoppas verkligen jag får gå på fler kräftskivor i år, känns som att jag skulle kunna äta alla Sverige har att erbjuda! ^^

.

Translation. My Thursday: I worked from home all day with a pause for lunch when I met up Magnus in the city for burgers. In the evening we went to a crayfish party at Tennstopet which was sooo delicious and so much fun.

När jag var tonåring hade jag en idé om att när jag flyttade hemifrån skulle jag ha en bokhylla med bara cd-skivor. I mitt flickrum hade jag dom i en kundvagn som jag och Joakim snodde en gång en natt från ett Ica.
Jag la i princip hela min månadspeng på cd-skivor i gymnasiet. Älskade att hänga bland hyllorna i den enorma skivaffären vid T-Centralen och fundera ut vilken skiva som skulle få följa med hem den här gången.
För några månader sedan när jag hämtade mina flyttkartonger med grejer hos mina föräldrar låg de där i en flyttkartong: min skivsamling.

Jag har absolut inte hjärta att slänga dom. Det känns helt knasigt att något som har kostat tusentals kronor nu är bara onödiga fodral i plast.
Därför, innan jag ställde ner flyttkartongen i min egen källare, så fotade jag av skivorna och så tillägnar jag detta blogginlägg till dem.
Här kommer musiken jag lyssnade på från 1998 till 2005 ungefär.

Jag var ett enormt Belle and Sebastian-fan och hängde på låset varje gång de släppte något nytt. Har sett dem live många gånger och upptäckte dem genom en skivrecension i tidningen OKEJ när jag gick i nian. Har många fler skivor än dessa, men har väl antagligen lånat ut någon och inte fått tillbaka. Knasigt det där att man lånade musik av varandra, men ändå fint!

Bäst av B&S enligt mig:
I’m waking up to us
Get me away from here I’m dying
Piazza New York Catcher
Expectations
Dog on wheels

Här har vi ett till band jag har ett gäng skivor av. Doktor Kosmos, svensk politisk pop med fantastiska texter och dansvänliga refränger.
Bäst av Doktor Kosmos enligt mig:
Högstadiepersonerna
Jag låg med henne i Tjeckoslovakien

Blur! Nittiotals-indiehjärtögon-emojis på detta. Alla var kära i Damon Albarn.
Bäst av Blur enligt mig:
Tender.
There’s no other way.

David & The Citizens var ett rätt stort band inom indiescenen i början av 2000-talet. De spelade på största scenen på Emmaboda runt 2003 och alla kunde deras låtar.
Jag hade deras bandtröja som en kompis hjälpt mig att sy in supertajt.

Bäst av David & The Citizens enligt mig:
Daydream with Dan & mum.
The End.

Kent förstås. Hade varenda album + deras engelska album. Var fullkomligt Kent-besatt i tonåren, men slutade lyssna efter den vita tigern-skivan. Tror typ för att de slutade skriva om kärlek? Eller kanske inte, kanske tröttnade bara.
Bäst av Kent enligt mig:
Gravitation.
Saker man ser
Stoppa mig juni (lilla ego)

Jag var såååå kär i Jim Morrison när jag gick i nian (och typ hela gymnasiet för den delen också). Har sett The Doors-filmen (där Val Kilmer spelar honom ypperligt) kanske en miljard gånger och dansat i mitt kök lika många gånger till Love Her Madly när det var föräldrafritt. Jag och Ea skolkade ibland från lektioner i ettan bara för att gå hem och röka cigaretter i hennes rum och lyssna på The Doors.
Bäst av The Doors enligt mig:
Love her madly
Wintertime love.
I looked at you

Lite blandad indie, electro och synthpop.
Yeah Yeah Yeahs – stökig garage rock. Bäst: Gold Lion.
All Girl Summer Fun Band – feministisk twee pop. Bäst: Canadian Boyfriend
Stereo Total – magisk tysk electropop. Bäst: Ich weiss nicht mehr genau
Le Tigre – feministiskt electroband som stod i framkanten av riot grrl -rörelsen. Får ej missas. Bäst: Deceptacon

Och så har vi Smiths såklart. Jag och mina kompisar köpte olika skivor så vi kunde lyssna av varandra och byta. Så här tio år senare bor dessa hos mig. Kan varenda textrad på varenda album skulle jag tro. Har mer eller mindre andats Smiths.
Bäst enligt mig:
Unhappy Birthday
Unloveable
Stop me if you think you’ve heard this one before

Gillar man Smiths gillar man ju Morrisseys sologrejer såklart. Inte lika intensivt för mig som Smiths, men mycket kärlek ändå.
Bäst enligt mig:
Jack The Ripper
The First Of The Gang To Die

Var ett stort stort Sublime-fan framförallt när jag var femton och sexton. Kom ihåg att det var svårt att få tag i de tidigare skivorna i Sverige och jag önskade mig dem av mina föräldrar om de skulle utomlands. Det här är för den som missat USA:s kanske största skapunk-grupp. Sångaren dog samma år som Kurt Cobain.
Bäst av Sublime enligt mig:
Wrong Way
Boss DJ
Garden Grove

First Floor Power med Jenny Wilson i spetsen blev stora när jag gick i gymnasiet. Hade en First Floor Power-pin på min vinterjacka. Första gången jag hörde Ten Pictures lyssnade jag inte på något annat i två dygn. Obs sant.
Bäst enligt mig:
Ten Pictures
Time time

Var så kär i Adam Green från jag var 18 till 22 kanske. Hade honom på bild på min Myspace-sida. ^^
Melodiös quirky pop med konstiga texter. Han var tidigare med i Moldy Peaches (vars skiva jag inte hittade, kanske lånade ut) som ni säkert känner igen från Juno.

Bäst av Adam Green
Bluebirds
Her Father and Her.
Cast a Shadow

Bäst av Moldy Peaches:
Anyone Else But You
Steak for chicken

Håkan förstås. Hittade dock inte alla skivorna i flyttlådan? Aja dessa bättre än inget. Håkan är livet.
Bäst av Håkan enligt mig:
Kom Igen Lena!
Augusti i helvetet.

Caesars Palace som numera bara heter Caesars var mitt allra peppigaste. Kan samtliga texter från dessa tre skivor och de fanns på alla blandband jag gav bort.
Bäst av Caesars Palace enligt mig:
Sort it out
Only You
She don’t mind.

Rocken var väldigt stor i början av tvåtusentalet. Det var ju då Hives och The Sounds och Soundtrack of Our Lives och dom där slog i USA. Fanns HUR mycket rockband med killar i snedlugg då alltså.

The Strokes – kanske bäst av de alla. Den här skivan är totalt sönderlyssnad och skrapig. Bäst: Soma.
Hip Whips – hittade dem inte på Spotify. Men det var ett band med män typ i femtioårsåldern som skrev smäktande kärlekssånger på indierockiska.
The Coral – deras hit Dreaming of you är himla hittig. Resten sådär ärligt talat. Bäst: Dreaming of you.
The Libertines – Pete Doherty’s rockgrupp. Alla var kära i honom. Bäst: Up the Bracket.
Mando Diao – Så fina röst tycker jag. bäst: The Band.
Bad Cash Quartet – Borde nästan få ett eget foto pga älskade de ungefär lika högt som Caesars Palace. Dock hade jag bara kvar det här albumet. Göteborgsindierock. Bäst: Geffen & Too Bored To Die.


Lite blandad lugnare indie, pop och synthpop.
I Am Kloot – fin mjuk pop, iaf den här skivan. Bäst: Too You.
Nouvelle Vague – bossanovacovers på fransk brytning av klassiska indiesånger. Bäst: Love Will Tear Us Apart.
Joanna Newsom – finns tyvärr inte på Spotify. Men helt magisk trollsk pop. Bäst: Peach Plum Pear
Starsailor – i Travis&Coldplay-världen musikmässigt, men något sämre. Bäst: Alcoholic.

Hefner var en brittisk indie-rockpopgrupp som jag älskade. Deras texter är magiska. Som små sorgliga, lite konstiga noveller.
Bäst:
We Were Meant To Be
The Greedy Ugly People
The Hymn For The Cigarettes

Lite punk förstås. Ingen skivsamling utan punk.
Ramones. Bäst: Blitzkrieg Bop.
Imperiet. Bäst: CC Cowboys.
The Clash: Rudie Can’t Fail.

Magnetic Fields skiva 69 Love Songs är den bästa skiva som någonsin har gjorts. På riktigt alltså. Det är ett album om tre skivor med 69 låtar om kärlek och det är knasigt, sorgligt, charmerande och framförallt helt fantastiska popsånger. Jag gratulerar dig som ej hittat fram till 69 love songs än, du har mycket magiskt framför dig.
Bäst:
Epitaph For My Heart
Washington DC
The Luckiest Guy On The Lower East Side
The Death of Ferdinand de Saussure

Franskt sextiotal. Är du mer intresserad av franskt sextiotal rekommenderar jag min franska spellista!
Francoise Hardy. Bäst: Tous Les Garcons Et Les Filles
Jane Birkin. Bäst: Lolita Go Home
France Gall. Bäst: Poupée de cire, poupée de son & Made in France

Har jämt tyckt om sextiotalets musik och i gymnasiet framförallt dess rock.
Jefferson Airplane. Bäst: Somebody to Love
Led Zeppelin. Bäst: Whole Lotta Love & Kashmir
The Who. Bäst: Whiskey Man
Neil Young. Bäst: Old Man
Small Faces. Bäst: Itchycoo Park
The Guess Who. Bäst: These Eyes
The Velvet Underground & Nico. Bäst: Sunday Morning & I’ll Be Your Mirror
The Mamas & The Papas. Bäst: Dream a little dream of me

Beatles förstås. Älskar Beatles så mycket. Finns tyvärr inte på Spotify så här blir det inga länkar.

Här har vi lite olika skandinavisk musik!
Weeping Willows – smäktande indie med mycket soulreferenser. Bäst: True To You
Labrador –  dansk indiepop som inte verkade finnas på Spotify. Minns att jag tyckte mest om Goodbye Susanne
Moneybrother – den här skivan är så himla himla fin. Fantastiska melodier. Bäst: Feeling Getting Stronger in The Dark
Marit Bergman – Bäst: Adios Amigos.
Hello Goodbye – dansk superindie. Bäst: African Nights.
Slagsmålsklubben – den allra bästa tevespelsmusiken! Bäst: Kinematografen.
Magnus Carlson – sångare i Weeping Willows som sjunger på svenska när han sjunger själv. Sveries Morrissey på många sätt. Bäst: Genom Natten & Vi kommer att ses igen.
Lill Lindfors – svenskt sextiotal här vi har. Bäst: Jag tycker inte om dej.

Supergrass var stora på nittiotalet och var väl i liknande värld som Blur & Oasis.
Bäst: Moving & Pumping on your Stereo
The Stone Roses var enorma på nittiotalets indiescen och har superhängivna fans. Jag hade bara en skiva dock, fastnade aldrig helt.
Bäst: Tightrope.

Okej sista två skivorna! Har inget som helst att göra med varandra.
Vi har Chet Baker som är magisk jazz från fyrtiotalet.
Bäst: I Fall In Love Too Easily
Och så var vi HALCALI som ett är en japansk electropopgrupp.
Bäst: Twinkle Star.

♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫

OKEJ. Det här inlägget tog nästan fyra timmar att få ihop, nu ska jag lägga mig ner och stirra in i en vägg resten av kvällen.
Jag har hur som helst gjort en spellista på 16 timmar också! Med mina favoritlåtar från alla dessa skivor.
Om ni vill följa finns den här:
MIN SKIVSAMLING 98-05

♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫

Translation. My record collection from when I was 14 years old to 23 years old. I made a playlist with my favorite songs from the albums that you can find HERE.

Idag är en ny krönika ute i Metrotidningen och på webben. Den här veckan öppnar ju många skolor igen, och  jag ville skriva om att börja högstadiet. Att man från en dag till en annan helt plötsligt måste bli tonåring, fast man kanske inte ens är redo.
Läs HÄR eller här i sin helhet:

→
Jag går upp redan vid sextiden, står i badrummet och drar mascaraborsten genom fransarna. Flera tag tills de är alldeles mattsvarta, tills de spretar som fågelklor. Därefter samlar jag ihop håret i en stram hög tofs, drar hårt med kammen. Inga strån får ligga felplacerade, det går inte. De ljusblå platåskorna i något slags skumgummiliknande material står redan och väntar i hallen. Jag har korta jeansshorts till, stannar framför hallspegeln och klipper med alla de fem mascarafransarna innan jag slänger min ryggsäck över axeln och beger mig ut.

Idag börjar jag sjuan.

Redan på uppropet känner jag att mina shorts är för korta. Låren fastnar mot aulans plaststolar, ögonskuggan alltför klart blå. Flera hårstrån har redan klättrat ur frisyren, lägger sig som en gloria av bebisfjun kring ansiktet. Jag försöker se så likgiltig ut som möjligt, så världstrött på allt som har med högstadiet att göra redan innan det ens har börjat. Men runt omkring verkar folk redan ha bemästrat det bättre, de sitter i träningsbyxor och hårt målad kajal och gäspar trött. Rektorn förklarar hur glada vi ska vara, hur otroligt glada vi ska vara över att vi blir de första som går ut grundskolan på tvåtusentalet. Och att det bara är om tre år dessutom. Det där med ”bara” är inte sant, det vet jag.
Det är en hel eon av tid dit, jag kan lika gärna vara död. Bortglömd och begraven någonstans. Jag borde ha tagit på mig mer läppstift, haft högre platåer, övat arga blickar i spegeln. När vi går mot våra klassrum ser jag hur flera stycken har sprungit ut på gården och nu står och drar djupa halsbloss från nyinköpta ciggpaket. Jag som inte ens varit full.

I klassrummet känner jag nästan ingen. Läraren hälsar oss välkomna, jag ser att flera av de andra tjejerna redan har bröst. Det har inte jag. Helvete, varför är de så vuxna? Hur ska jag hinna bli vuxen innan dagen är slut? Det är klart att det syns att jag är okysst, oskuld, oerfaren. Ovuxen. Jag drar åt tofsen hårdare, försöker sträcka på ryggen så de inte ska se hur kort jag är. Att jag nätt och jämnt når upp till det där längdgränssträcket för att åka berg och dalbanan på Gröna Lund behöver de inte få reda på någonsin. När uppropet är slut samlas de i klungor i korridoren, jämför säkert pojkvänner och framtida festinbjudningar. Jag sätter mig på en bänk en bit därifrån, försöker se upptagen ut, skriver ett ingenting i min nya anteckningsbok.

När jag tittar upp står någon framför mig. Hon är lika kort som jag och har mörka lockar i två lösa tofsar. Hon ler mot mig.
– Hej, vill du gå och bada?
Jag vet inte vad hon heter, inte än.
– Ja tack, svarar jag.
Ja tack, jag vill inget hellre.

Och sedan går vi och badar.

.

Translation. A column in the Metro newspaper today. About starting high school.

Det finns tre typer av människor: De som byter profilbild på Facebook som om det vore underkläder, de som byter någon gång per år och slutligen: de som inte har Facebook. Min pojkvän kan i och för sig vara en fjärde typ, han har Facebook men har aldrig bytt sin profilbild. Men strunt i honom nu.
Jag har haft FB sedan 2007 och är numera personlighet nummer två, det vill säga byter rätt sällan. Kan ha att göra med att jag har en blogg där jag har en miljon bilder på mig själv och därför inte bryr mig nämnvärt vilken som är på fejjan. En gång i tiden var jag dock helt klart personlighet 1.
Det är ganska roligt tycker jag att se vilka bilder folk väljer som profilbilder. Det säger mycket om hur de betraktar sig själva. Om man ska stalka någon gullig (eller obehaglig) person är det ju antalet profilbilder och vilka de har valt som är det mest spännande.
Hur som helst tänkte jag att vi skulle gå igenom mina profilbilder:

Här har vi min allra första bild. Från februari 2007. Tagen i tunnelbanan påväg hem efter att ha varit och kollat på film hemma hos min expojkväns bästa kompis. Jag minns att vi såg Mannen Utan Minne och Tobias knäppte av denna på mig. Som tydligen var profilbildsmaterial.

Här har vi bild två, bara en månad senare, men jag var nybliven singel. Ville väl ha något festligare. Denna tagen på ett kalas i Paris. 2007 peakade de fyrkantiga ”hipsterglasögonen” i roliga färger. Det var till och med okej att ha dom utan glas i sig. Tack gud att denna trend är begraven.

Bild tre, från sommaren 2007. Jag hade precis färgat håret vitt, kände mig som en ny person och var superdupermegasingel hela sommaren i New York. Ny vacker ung man nästan varannan vecka. Jag samlade. Denna bild är från en dagsfest i Queens.

Bild fyra. Man kunde göra om sig själv till en Simpsonfigur under sensommaren 2007 i samband med Simpsons The Movie-filmsläppet. Det gjorde då alla, även jag.

September 2007. På en klubb i New York i stor rosett och baletttop. Här är blogginlägget från den natten!

Under hösten 2007 var det någon look-a-like-grej att alla skulle byta profilbild till någon kändis de var lika. Jag bytte till Judy Jetson, en favoritkaraktär helt klart.

Drog från New York och hade väl separationsångest. Bytte till denna bild från en av mina favoritdagar där borta. Här är det blogginlägget!

Bild åtta. Hösten kom och jag med den.

Bild nio lade jag upp ett halvår senare. Annika Marklund tog den här fina på mig när vi gick på Ellegalan tillsammans. Här är det inlägget!

Bild tio, tog denna i min badrumsspegel.

Bild elva, från Joakims födelsedag, den tidiga sommaren av 2008. Jag och Nathalie dansar i Joakim föräldrars vardagsrum. Här är det blogginlägget!

Bild tolv, hösten 2008. Kris hade maskerad på tema Marie Antoinette och jag såg ut såhär. En av de finaste fester jag varit på, här är bilderna från den.

Bild tretton. Höstens sista dag. Vi åkte ut med båten med familjen. Här är jag, Vera och Mira.

Halloween 2008. Nyklippt rak lugg och jag var utklädd till Mimmi Pigg.

Ganska snart efter det bytte jag till en gammal klubbmingelbild från sommaren 2007.

Och sen den här. Så här kul kan man ha med ett objektiv om man skruvar av det! Minns att vi var på Tranan den här kvällen och drack öl. Här är dagens outfit-inlägget från den dagen!

2009 och min sjuttonde bild är från när vi firade nyår i Paris 2008/2009. Vi hade hemmafest i en lägenhet vi hyrde och här är det inlägget!

Bild två under 2009 blev denna streetstyle-tagna i ett omklädningsrum när Weekday-affären hade fest i januari.

Sedan blev det plötsligt juli och högsommar och jag bytte till denna i ny stråhatt.

Bild tjugo! På efterfest på Way out West i trassliga lösögonfransar och dimmig blick.

Oktober 2009, i en fotoautomat i Berlin.

Bild tjugotvå. En dagens outfit-outfitbild i mitt gamla sovrum, från en fredag i november när vi skulle gå och spela biljard.

Sedan skulle det ta ett halvår innan jag bytte profilbild igen. Till denna i Tokyo april 2010! Har inte varit där sedan dess och längtar så det kliar. Helskotta att det ska vara så himla långt bort.

Några veckor senare bytte jag till denna på mig och Michelle i en purikura-automat, en japansk fotoautomat där de automatiskt förstorar ens ögon (!).

Bild nr 25 kom 6 månader senare, oktober 2010 när jag bestämde mig för att bli rödhårig igen.

En månad senare hade jag flyttat till New York och firade med denna bild från en Thanksgiving-middag.

I januari 2011 blev det denna foto när jag dricker något bubbligt på Ninas födelsedagsmiddag.

Fyra månader senare blev jag en katt.

I maj 2011 skaffade jag ett nytt objektiv och Ludvig tog denna bild på en uteservering i Soho.

Sommaren kom! Jag firade med en ny somrig bild från Rockaway Beach ätandes twizzlers.

I september 2011 bytte jag till denna bild hållandes glass på Los Angeles Zoo. Ett så himla fint zoo förövrigt, här är inlägget från det.

En månad senare bytte jag till denna gulliga från sommaren i Stockholm samma år. Tänker förresten att jag skulle passa mycket bättre i bruna ögon än blå ganska ofta?

Halloween igen! Mimmi Pigg igen!

Sedan skulle det ta ett halvår och så var vi inne i 2012! Så här såg jag ut när Nina hade perukfest och det blev förstås genast en profilbild! Här är det festliga inlägget.

Sommaren 2012 blev jag singel och minns att jag absolut inte ville ha någon profilbild när jag log. Helt ingen på mitt ansikte överhuvudtaget. Tog denna i min vardagsrumsspegel och la upp.

I augusti var jag starkare och det förevigades bokstavligt med den här bilden Jenny tog på mig när jag var på semester i Stockholm.

I slutet av oktober tog mitt jobb agency pics på alla anställa och satte upp som ett stort kollage över hela byrån. Här är min bild som också blev en profilbild!

Maj 2013. Jag hade flyttat från New York till Paris, var nykär och hemma i Stockholm över en helg. Jag och Milla tog en selfie på Arlanda tillsammans.

Efter selfiebilden bytte jag till den här gamla klassikern som jag också hade som profilbild på bloggen i många år. Internet <3

Sedan blev det 2014! Jag hälsade in året med honnör och jeansskjorta.

I juni 2014 kom min klädkollektion för JC ut. Klart jag måste ha en profilbild med mina brodyr-initaler. Christian tog denna på en hemmafest.

Sedan hade jag denna bild i drygt ett år. Det står egentligen en rosébox där till höger men jag målade över den med vitt hehe. Blev ju finare så.

Min sista och senaste bild är den här. Från en fredagskväll i New York i maj. Tycker den är så färgglad och fin.

Puh! Det var alla 43! Klart slut med profilbilder!
.

Translation. All my profile pics on Facebook in chronological order!

Säljer två grejer innan jag flyttar ut ur lägenheten för renoveringen nästa vecka. Går att hämta upp hos mig i helgen! Jag bor vid Nytorget på Södermalm.
Maila för intresse!

Wilbo 3-sitssoffa från Habitat i ljusgrått. Så himla fin, men jag har efter mycket om och men kommit på att jag vill ha en större historia.

I absolut nyskick. Bredd: 193 cm. Höjd: 98 cm.
Denna soffa säljs inte längre på Habitat (som jag förstått det). Nypris: 11 000 :-
Säljer den för 6000 eller högstbjudande! SÅLD!

Matta köpt i Marrakech. Denna matta är handknuten på sextiotalet av berber och är one of a kind. Älskar den, men den har inte rätt storlek för mitt vardagsrum. Jag köpte den på marknaden i Marrakech av en matthandlare som mina föräldrar och deras vänner brukar handla av, så det är inget fuffens liksom. Här är det inlägget.

Dessa marockanska vintagemattor säljs för en himla massa pengar i Europa (10 000 kr och långt uppåt ex här), särskilt i denna storlek och att den är vintage (ca 50 år gammal) men i fin kvalité. Här är jag lagt den jäntemot min vardagsrumsmatta, så man ser att den är liksom beige och inte vit, samt koboltblå och rosalila!
Mått: 290 x 135 centimeter
Jag säljer min för  vad jag köpte den för: 5000 kronor eller högstbjudande! SÅLD

Om intresse finns: maila på [email protected]. Alla grejer hämtas hemma hos mig! Jag bor vid Nytorget på Södermalm.