Här kommer min sista krönika i Metro för sommaren. Metros sista krönika för sommaren tror jag till och med.
Läs HÄR eller här:
—->
Kära män över femtio. På sista tiden har jag haft det stora nöjet att få umgås lite extra med er. På middagar och dansgolv, på sätet bredvid på tunnelbanan, i Metrokrönikornas kommentarsfält och längs med Stockholms trottoarer. Och hörni, vad härligt det verkar vara att breda ut sig. Vad avslappnade det ser ut att luta sig tillbaka, att ta sin plats, att tala med den där stämman djupt nerifrån magen som överröstar musiken i mina hörlurar. Jag avundas den inneboende självklarheten att ens åsikt behöver göra sig hörd. Tänk att ni på något vis redan förstått hur det här livet på planeten fungerar, att ni är helt fullärda. Att ni aldrig mer behöver fråga om råd, fråga om lov, fråga om visat intresse. Det måste vara en strålande känsla. Känslan att hela tiden vara helt självklar i samtliga sammanhang, att alla verkligen uppskattar att ni är där.
Men nu har jag kollat runt lite, gjort en högst lekmannamässig undersökning så här under min lediga tid på försommaren och upptäckt några saker bland vänner och bekanta som jag tänkte att det kunde vara skönt för er att få reda på.
Till exempel, det där skämtet du drog under middagen. Även om det funkade fint på både sjuttio-, åttio- och nittiotalet är det nog dags att fundera en extra runda på om det kan vara stötande och om någon skulle ta illa vid sig. I min undersökning har jag nämligen märkt att de inte sällan ger en molande känsla i magen. Vi uppskattar heller inte när du avbryter, trots att du kanske känner just där och då att du har något viktigare att inflika. Vi vill gärna tala till punkt vi med nämligen. Många av oss, även om vi bara har levt hälften av din tid på jorden, har massor av erfarenheter och kunskap som i ganska många sammanhang väger tyngre än din. Kanske svårt att tro, men testa att lyssna så får du se. När du promenerar och ser mötande gångtrafikanter, försök att väja undan istället för att kabla fram utan hämningar. Tror att det skulle locka fram fler leenden hos dina medmänniskor än vad du tror. Och prova, bara för rolighetens skull, att någon gång fälla ihop benen i lokaltrafiken. Så vi andra också får plats. För den goda stämningens skull om inte annat.
Men, med det sagt så handlar det här inte om alla er män över femtio. Men det förstod ni kanske? Debatten från veckan som gått är ett bra exempel, med artisten Günther och Zara Larsson. Hon riktade kritik mot att Bråvalla inte hade några kvinnliga huvudakter och på Günther kliade det överallt efter att få tycka till och trycka till. Så då gjorde han det. Och han fyller ju inte femtio förrän om tre år, vilket visar att man förstås kan vara yngre också. Så. Med risk för att inte missa någon:
Alla män därute! Hoppas ni får en härlig sommar. Och glöm inte att ibland är det skönt att vara riktigt, riktigt tyst.
Translation. A column in the Metro newspaper today. About how patriarchy sucks.
