Sandra Beijer

Hej! Glad måndag igen. Utanför mitt fönster är himlen beigegrå. Men jag sov till elva idag vilket känns som ett mycket lyxigt frilansbeslut. Ibland kan man göra om måndagar till söndagar (vilket jag har gjort ganska ofta på senaste tiden..). Nu väntar jag på att mitt ägg ska kokas klart, så här kommer en lista med trevliga grejer jag hittat på internet den senaste veckan.

Ni har väl inte missat SVT:s dokumentärserie Krunegård och Jinder på turné”? Så himla bra och snygg sak om vänskap som inte alltid kommer så självklart.

Metro Mode har gjort en mini-intervju med mig som du kan hitta här.

I juni får vi en extra sekund för att få tiden och jorden att gå i takt. Grattis!

Hittade det här igår natt när jag klickade mig omkring på internet istället för att sova. Man kan vinna en natt på Globens tak. Ser ju helt sjukt mysigt ut, ni borde vinna.

Way Out West blir mjölkfritt för att minska sina miljöavtryck och Nöjesguiden skriver bra om de som rasar kring det (kanske minus all bashing på just göteborgare..). Jag äter ju laktosprodukter och dricker mjölk, men tycker fortfarande att det är superbra med sådana här initiativ. Det är intressant och i framkant, jag hoppas verkligen på fler förändringar i detta slag.

Avslutar med förra veckans roligaste Buzzfeed artikel.

.

Translation. Some links to brighten up your Monday: A Swedish documentary about two artists on tour, An interview with me, we get an extra second this month to even out the earth rotation speed, win a night in a sphere on top of the Ericsson Globe, the Swedish festival Way Out West is now vegan, a very funny Buzzfeed article.

Nu är jag nyss hemkommen från Dalarna och ett pangfint bröllop. I eftermiddags gjorde jag en av de topp tre somrigaste sakerna man kan göra: plocka blommor.

De fick bo i en plastpåse med vatten alla timmarna i bilen med Alex & Sigge på högsta volym. Förgätmigej är det sa min mamma när jag smsade en bild.

Nu står de i en vas i köket och påminner om att alla vintrar tar till sist slut och att sommaren alldeles just har börjat.

.

Translation. Picked some flowers today.

Vår lägenhet börjar äntligen ta sin form på riktigt, så bered på många före och efter-inlägg inom närmsta framtiden.
Men denna lördag tänkte jag att vi istället skulle spana in andra hem jag har bott i. Fem stycken lägenheter har jag levt i totalt sedan jag flyttade hemifrån en augustidag 2003 som förvirrad nittonåring.

Min första lägenhet var en en-och enhalva på Östermalmsgatan. Det var min styvpappas pappas övernattningslägenhet som han inte hade använt på några år. Jag frågade honom om jag fick hyra den av honom och det fick jag. Här bodde jag 2003 till 2007, alltså i drygt fyra år.

jag målade alla dörrkarmar rosa.

Och toaletten helt neonrosa!

Garderoben var stor och förvarade alla färgglada klänningar.

Och ovanför skrivbordet satt sånt jag tyckte var viktigt, som fotografier på kompisar, kärleksbrev och hundar.

Fler bilder på den lägenheten finns här.

2007 gick jag ut Berghs, fick mitt första riktiga jobb på reklambyrå och till hösten fick jag tag i ett förstahands hyreskontrakt i Vasastan! Så flott. En liten etta på tjugofem kvadratmeter på Norrtullsgatan. Älskade den. Den var ljus med sneda tak och en helt enorm kastanj utanför fönstret.

Målade även här alla dörrkarmar rosa.. Och satte upp bilder överallt målade av Michael Sowa. Och blommiga lampor i taket.

Hängde klänningar lite överallt och brydde mig inte nämnvärt om saker hängde snett.

Och fyllde alla små vrår med sådant jag tyckte var fint.

Fler bilder på den lägenheten hittar du här.

Efter Norrtullsgatan flyttade jag tre år senare till New York med Nina hösten 2010. Vi flyttade in i en minitrea på 40 kvadratmeter på Lower East Side. Så här såg mitt sovrum ut.

Jag fraktade över ganska mycket från mitt gamla hem. Som den här valaffischen.

Tejpade upp ett Joy Division-citat i vardagsrummet.

Och hade katter på besök jämt. De satt och spanade in på oss från brandtrappan.

Fler bilder på den lägenheten hittar du här.

Ett år senare flyttade jag till West Village.

Fy satan i helskotta vad jag älskar den här läggan.

Och här sov jag. Bland alla klänningar och min lilla stringhylla som snällt fått följa med överallt

Har fraktat hem ganska mycket prylar från lägenheten (många har undrat det). Men det finns en del kvar (som hyrs ut). Har fortfarande en liten pickande dröm att flytta tillbaka till New York. Men vem har inte det.

Fler bilder från den lägenheten finns här.

Nu bor jag här, vid Nytorget med min gulliga pojkvän. Med drömsaker som balkong där massa kompisar får plats, fönster åt både söder och norr samt tre meter i tak. Är så KÄR i mitt hem.
Alla bilder från lägenheten hittills finns i min inredningskategori.

Glad lördag!

.

Translation. The five different apartments I’ve lived in as an adult.

Nu sitter jag i en bil mot Dalarna för att hela helgen fira Nina och Anton som gifter sig i dagarna två!
Det här har jag packat ner som bröllopsoutfit:

Detta set från & Other Stories tänkte jag bära närmast kroppen. Har letat länge efter en hudfärgad bh lika blek som min egen hud. Denna kanske mer är puderrosa, men funkar i alla fall fint som det. Plus så fin! På naglarna har jag ett nagellack från Essie i en turkos/pastellblå nyans.

Det här ska jag ha på mig över. Mörkblått ftw. En genomskinlig randig top från & Other Stories, sidenkjol från Miu Miu, mörkblå tunna ankelstrumpor och pumps från Asos. Nina och Anton gjorde en tumblr med ett moodboard för klädsel till bröllopet. Så bra idé!

Toppen är så fin på och är genomskinlig varannan rand (därav behån i samma hud som en själv).
Som en lite flottare variant av en t-shirt.

Tycker om högklackade skor med ankelstrumpor i. Dessa är i tunt silke och nästan genomskinliga de med.

Kjolen har ni sett förut, från Miu Miu, i siden och har små paljettrosor som glittrar längst ner.
Vi hörs snart, puss hoppas ni får en jättefin fredagskväll.

.

Translation. My friends Nina and Anton are getting married tomorrow. This is my outfit!

Hej hej, idag är är en ny krönika ute i Metro. Jag ville skriva någonting om att det är så mycket härligare att vara pro saker istället för att vara anti och tycka grejer är fåniga. Det är ett av mina tråkigaste beteenden nämligen. Och då tänkte jag att jag kanske kunde blanda in kärlekshänglåsen i Paris som klipptes bort i veckan. Men jag vet inte, tycker texten blev lite romantiksörjig på det sättet som är den svåra balansgången när man blandar in kärlek. Oh well, ibland blir det inte hundra, bättre lycka nästa gång. Här är den i alla fall!
Och just ja, har ni förslag på krönikeidéer, do tell, sånt är bara härligt!

Går att läsa HÄR eller här:

→
Vi går över bron en ovanligt regnig aprildag. Regnar det alltid i Paris under våren? Känns som det, eller så lyckas jag pricka fel, vartenda år, igen och igen. Bron heter Pont des Arts och sedan 2008 är den täckt av hänglås. Hänglåsen är ingraverade med initialer, namn på par som visat sin eviga kärlek genom att slänga nycklarna i sjön. Det ser ut som ett stort pråligt halsband när vi passerar, metallen skimrar i Parisrusket, kastar gula skuggor över min regnjacka. Min kompis himlar med ögonen.
– Romantik på sin absolut klyschigaste nivå, fnyser han.

Vi går förbi ett brudpar under ett stort paraply. Brudens ögonskugga rinner ner över kinderna och hon säger något på ett språk jag inte förstår. Kanske ryska. En bröllopsfotograf instruerar henne att falla i mannens armar som på film och hon håller sig för pannan.
– Ja gud, svarar jag. Så kliché.

Vi fnyser och himlar tills vi är framme på den andra sidan, går in på en bistro, beställer en liten karaff rödvin och fortsätter våra liv. Genom fönstret ser jag hur brudparet står under en genomskinlig presenning, tittar på bilderna på fotografens kamera och ler.

Några veckor senare, under en annan särskilt regnig dag, ger räcket vika. Hänglåsen räknas till att vara uppemot en miljon, Pont des Arts bågnar av förälskelser. Regeringen beslutade nu i måndags att låsen ska bort. De skär av bron i breda lasagnelock av metall. Fyrtiofem ton kärlek, klipp klipp. Det ska sättas fast glasväggar istället, så att låsen blir omöjliga att fästa. Jag läser artikeln med bestörtning, tänker på mitt ensamma hänglås i min gymväska vars enda syfte hittills i livet har varit att förvara min jacka i ett skåp när jag springer på ett band. Jag tittar storögt på bilderna av brodelar som ligger staplade bakpå en lastbil och märker att jag precis i samma ögonblick förvandlas till en obotlig romantiker. Jag hann inte! Ingen lovade mig att leva lycklig i alla sina dagar på en bro i Paris. Vi kastade aldrig några nycklar i Seine, kysstes aldrig som på film.

Jag visar sorgsamt artikeln när jag träffar min kompis några timmar senare. Han fnyser på samma sätt som när vi genade över Pont des Arts.
– Lika bra, svarar han. Visste du inte att metallen från nycklarna gör fiskarna i Seine sjuka?
Jag blir tyst. Nej. Det hade jag ingen aning om.
När jag kommer hem söker jag på Google om fiskförgiftningen men får inte upp en enda sökträff. Ingenting. Det enda som visas är bild efter bild av hänglås med ingraverade namn, inristade hjärtan i metall.

Är det ickeromantikerna som känner ett behov av att dränera med fakta för att kunna himla bort de få som ännu tror på evig kärlek? Jag svär i sådant fall på fyrtiofem ton fransk metall att aldrig himla bort någonting igen. Vem vet vilka filmiska ögonblick som väntar, jag har ett SATS-lås i en gympåse som drömmer om så mycket mer än att förvaras bland svettiga strumpor. Det gör jag med förresten.

.
Translation. A column in the Metro newspaper today. About the love locks at Pont Des Arts in Paris.