Sandra Beijer

Ville bara påminna att idag står jag på en buss och läser en novell jag skrivit. Igår heter den och handlar om kärlek men kanske mest om att göra slut.

Själva bussplatserna är fullbokade men det går att lyssna live (och lyssna efteråt) här! Björn Ranelid, Sigge Eklund och Mian Lodalen läste igår så de kan du lyssna på redan nu. Jag ska lyssna på Sigges nu tänkte jag.
puss ska bli roligt att träffa er som kommer och lyssnar också!

Jag har en ny fin grej hemma och det skulle kunna vara mina pioner men det är det inte. Älskar pionsäsong, de är så vackra att det gör ont. Dessa tre köpte jag på ica för 80 kronor och det är ju egentligen vansinne men om man sammanfattar alla gånger denna vecka som jag suckat lyckligt mot dem är det kanske värt. Kanske.

Apple frågade om jag ville bli en av de fem första i Sverige att använda deras nya dator i GULD. Alltså perks of being a blogger här var ju typ toppen nådd. Blev så himla glad pga kan vara finaste lilla sak jag sett.

Kolla fin. Den är pytteliten, väger under ett kilo.

Ska skriva fina grejer på den tänkte jag.
Nu måste jag skynda mig iväg till en picknick. Måste skriva det pga: PICKNICK. Det bästa som finns alltså. Att den säsongen äntligen är här igen. Vill aldrig mer vara inomhus.

.

Translation. GOLD COMPUTER.

Idag hittar du en ny krönika i Metros papperstidning och på webben. Den handlar om att träffa någon där man inte behöver spela några spel.

LÄS HÄR eller här i sin helhet:

→ → → → → → →

Jag står med mitt liv i två resväskor på gatan när han kommer ut genom porten. Jag har inget mer än det här, men han verkar inte bry sig. Jag kommer med en trave böcker, några uppsättningar sommarkläder, två par sandaler. Han passerar resväskorna, lyfter upp mig, lägger sin mjuka kind mot min hals.

– Välkommen.

Det är juni och mitt i natten och vi bär in mitt liv i hans lägenhet. Han ger mig en tandborste och en låda i en byrå. Han visar mig runt i sin tvårummare, pekar var uttagen sitter om jag vill ladda mobilen, var grannarna har mest insyn. Han ger mig sin extranyckel. Vi känner inte varandra men han är allt jag tänker på. Jag har memorerat hur han ser ut utan kläder och vid vilka ord hans dialekt smyger fram. Jag har skrivit hans namn, litet och svagt, på bordstabletter och ölunderlägg när han inte har varit där.

Jag sitter på sängkanten och försöker tyda hans kroppsspråk när han ger mig en handduk. Jag har aldrig träffat någon som honom förut. Någon som inte är rädd. Jag är så van vid att vänta tre dagar på ett livstecken, att bli avvisad och sedan uppvaktad, att tolka sms i timmar. Och jag kan det också: spelet. Vilken tid man ska lämna någons lägenhet om söndagsmorgnarna och hur måndagssamtal är förbjudna om man inte vill vara för påträngande.

Jag har lärt mig vilka fingrar jag får använda och när och hur man ska ställa frågor och aldrig prata för mycket om sig själv. Men med honom, jag får inte ihop det. Jag väger extranyckeln i handen och han öppnar upp fönstren så att juninatten virvlar in i det som nu är vår lägenhet. Vi har inte ens sagt att vi är ihop.

När vi går in i köket öppnar han kylskåpet och visar mig starka ostförpackningar och Kalles Kaviar-tuber.

– För att du sa att du tyckte om det, säger han helt enkelt och jag nickar.

Jag nickar storögt, och han tar mig i handen som om det vore ingenting. Jag vet inte om jag ska backa mig ur hans grepp, om det är kanske så man ska göra. Men jag kan inte. Jag vill inte. Han rör vid min kind och jag försöker förstå när han ska vända sig om, kasta mitt hjärta i parkettgolvet, trampa till och fimpa ner. Men jag ser ingenting.

När han ligger bredvid mig sedan, med sin stickiga haka mot min arm och andas tungt glömmer jag plötsligt bort hur det var man skulle vila huvudet mot kudden så att sminket inte förstörs. Jag kommer inte ihåg att hålla in magen när han lägger sin hand där, jag rycker inte bort. I stället somnar jag bara.

Och när han drar mig till sig slår fönstret upp sig vidöppet, fångar fatt i varenda tredagarsms, varenda idiotisk regel, låter dem blåsa bort och iväg.

.

Translation. My fourth column in the Metro newspaper.

Och så blev det lördag, vår sista heldag i Paris. Återigen blev jag överraskad med drömfrukost. Win på att hänga med människor som vaknar tidigt.

”Se ut som att ni är med i Vänner”

Vi begav oss ut mot inredningsbutikerna och annat fint.

Klappade apotekarhundar på vägen.

Första stoppet blev Merci där alla kom ut med något inhandlat.

Förutom inredning kunde man exempelvis köpa en back med grönsaker. Fint att ge någon i present tänker jag istället för vin och blommor.

Bredvid Merci ligger leksaksaffären Bonton.

Där har de en utklädningslåda och en fotoautomat, så vi klädde ut oss och tog kort.

Och några till.

Elsa och Gustav köpte biskvier som färdkost, tror de heter chou men det kan väl inte stämma för det betyder väl typ salladshuvud på franska?

Till lunch åt vi på restaurangen Derrière. Där hade de både vackert golv, en hemlig Narniagarderob och pingisbord. Maten var dock sådär, så kanske mer ett ställe för drinks och vino.

På eftermiddagen följde jag med Magnus till hans drömplats, Napoleons grav och krigsmuseet Invalides.

Vi kollade på utställningarna om första och andra världskriget.

Finast var alla stilleben med olika saker soldaterna hade haft i sina uniformsfickor, som filmisar, cigarrer, choklad och hemliga kärleksbrev.

Magnus hittade en pansarvagn som vi köpte.

Nä, det gjorde vi såklart inte. Efter museetrippen tog vi istället ett glas vin på en fin liten bar som heter St Regis som låg bredvid där vi bodde.

Och så gick vi hem och planerade kvällen med våra rummisar.

<33

Vi tog en taxi till Le Café De L’Industrie för att äta middag.

Det är så fint där! Vill att hela mitt vardagsrum ska se ut så här, med palmiga växter och tavlor i guldramar. Här hade förresten jag och Magnus en av våra första dejter när han kom och hälsade på mig i Paris när vi knappt kände varandra.

Elsa åt sniglar.

Efter maten tog vi en öl i baren.

Sedan åkte vi till Cafe Charlot med min kompis Ellen.

Där satt vi och pratade och pratade tills vi var de sista kvar på stället och klockan slog runt två.
Dagen efter åkte vi hem.
Tack Paris för den här gången!

.

Translation. Saturday in Paris. We had a dreamy breakfast at home and then we went shopping and took photos in the photobooth at Bonton. In the afternoon Magnus and I went to the war museum Invalides, we looked at the tomb of Napoleon and other war-y stuff. We had our last dinner at Le Café De L’Industrie and then we drank lots of rose wine with Ellen at Cafe Charlot.

Så här såg jag ut igår, i min nya jacka, innan Stockholm sprack upp i tjugo grader och en tshirt räckte.

Någon undrade hur jackan såg ut i ryggen, om den är puffig så som bomberjackor tenderar att vara. Och litegrann är den väl det, men inte Alphajackapuffig. Här är bildbevis.
Har så mycket växter i mitt hem nu förövrigt. Det ser ut som en blomsteraffär, särskilt när Magnus envisas med att vi bara ska ha terrakottakrukor för att de är finast. Kommer smyga in andra krukor när han inte märker. Men snart får nog några flytta ut på balkongen.

Jacka från Schott, kjol från Forever 21, munktröja från AA och  strumpbyxor från Asos.
Glad torsdag <3

.

Translation. Yesterday’s outfit: bomber jacket from Schott, skirt from Forever 21, stockings from Asos and sweatshirt from American Apparel.