Stefan alltså. Han är ju fantastiskt snygg. Ojojojoj blev helt till mig. Vem är han?
Vad härligt! Stefan är ju en stilig ung man så det förstår jag. Jag och Stefan har känt varandra sedan 2007 och jag började arbeta på samma reklambyrå som honom. Vi har rest lite överallt tillsammans, som New York och London och Amsterdam och Paris och diverse festivaler. Numera pluggar han till psykolog och släpper snart ett eget klädmärke som du kan följa hur det går här. Har även skrivit ett längre inlägg om honom för länge sedan som finns här.
Sandra, var fann du Stan Smith-skorna i damstorlek? Jag har ju sådana extrema cravings efter dem!
Jag har dom i killmodell!
Jag jobbar som högstadielärare i idrott och biologi. I biologin går jag gång på gång igenom hur alkohol och rökning påverkar kroppen negativt och på idrottslektionerna ser jag dagligen hur elevernas dåliga vanor påverkar deras välmående. Vanor som i många fall föds ur ett sorgligt grupptryck. Vanor som införskaffas i tidig ålder och som kan bli svåra att arbeta bort senare i livet. De har helt enkelt fått för sig att det är coolt att smygröka och vara full.
Därför blev jag otroligt besviken på din bok. Att du själv röker och dricker är en sak, men att du glorifierar det som du gör i din bok tycker jag är både onödigt och oprofessionellt. Det har pratats mycket om hur man som storbloggare bör vara en förebild, och som författare av ungdomslitteratur är det ännu viktigare att tänka igenom vilka budskap man sänder ut.
Det hade varit intressant att höra dina tankar om det här, och jag hoppas det är något du tar till dig och tar med dig i ditt fortsatta författarskap.
Hej! För mig var det jätteviktigt att inte skriva en pk-bok utifrån en vuxens person lärdomar, utan att skriva det ur en femtonårings ögon (med inspiration från min egen uppväxt då förstås). För mig är inte alkoholen eller rökningen glorifierande på något sätt, utan det bara händer, precis som det gör under den tiden. Jag har läst många tonårsböcker, både på senare år och när jag var yngre och jag kom ihåg att jag ofta tänkte att ”fy sjutton vad de minns fel och har försnällat hur det är”. Tonåren är inga kindpussar och smuttar av folköl. Inte för alla iallafall. För många är det fumliga sexdebuter, snedsteg, att dricka för mycket för att man inte har koll, och att vara förvirrad och ny i alltihopet. Jag tycker inte jag glorifierar någonting när hon exempelvis dricker en häxa på bacardi och fanta och kräks ut över ett tågspår eller dricker en öl för mycket och hånglar med någon som inte är så skön. Det är bara så det är. Och jag ville skriva som det var. Utan att en enda vuxen hand fanns över för att ”leda någon rätt.” Särskilt viktigt också att det är en tjej som får göra ”misstag” utan att de för dens skull ens ska klassas misstag, de är bara handlingar. Hon behöver aldrig vara ”duktig-flicka” en enda gång i min historia. Min bok är ingen ”gör-inte-såhär” utan mer ”såhär var det”. Det får man tycka hur man vill om förstås, men så tänkte jag när jag skrev den, och står fast vid det.
Snälla, var kommer Ninas jacka ifrån? den med typ fjäder-päls? är så HIMLA snygg men vart kan man köpa???
Nina hälsar: H&M Divided för 2 år sen, dessvärre 🙁
Har läst 76 sidor in i din bok och är så ofattbart kär! Undrar lite om du typ kollar #dethandlaromdig på instagram och så? håller koll på vad som sägs om boken på andra sociala medier än här på bloggen liksom
Tack <333 och självklart! Jag har koll på hashtaggen #dethandlaromdig på instagram och sedan skickar mitt förlag mig artiklar och när det bloggas om den och så.
Kan du inte ha en frågestund som riktar sig kring din bok? Har flera frågor jag skulle vilja ha svar på kring skrivandet, förlaget etc.
Min första fråga jag tänkt mycket på är: skrev du boken för hand eller på dator?
Och isåfall: hur löste du det praktiskt? (Skriver man för hand i en anteckningsbok är det ju lite svårt att hoppa mellan kapitel/redigera/fylla på, och i datorn kan det bli lite mycket text eller hade du då ett enda dokument där alla kapitel fanns?)
Jag har svarat på det massor av gånger, både i frågestunder men framförallt i intervjuer som jag länkar till. Jag skrev boken på datorn i programmet ”Textredigeraren” samt i mobilens anteckningar! Jag hade jättemånga textdokument och sedan när den började närma sig något färdigt pusslade jag ihop alla kapitel i word. kram
Jag minns att du en gång lade upp en tavla med en man som var ute och gick med sin elefant. Vad heter konstnären?
Konstnären heter Michael Sowa!
Jo, jag har en fråga till dig: Jag har bott i Paris i ett halvår nu, och har med tiden märkt att jag bär mycket mer sällan kort kjol än när jag bodde i Sverige. På något sätt har jag känt mig obekväm i det, pga männens blickar etc. Så därför undrar jag, du som bär mycket mini, tyckte du också att det var jobbig i Paris? Och en följdfråga, hur gjorde du när du t.ex. satt i metron för att kjolen inte skulle bli sådär extra kort som dem blir när man sitter ner? Har du något trick för det? STORA KRAMAR!
Hej! Ja jag kände mig obekväm, har skrivit ett inlägg om det här. Helt förjävligt att det ska behöva vara så. På tbanan satt jag på en halsduk eller bara direkt på strumpbyxan liksom.
Har läst din bok nu och tycker så mycket om den!!! Sen undrar jag vart du har köpt den fina gråa tröjan du har på den åttonde bilden i detta inlägg?
Tack! Den är från Asos, och ny!
Hej hej! Jag undrar om du i de trevliga ”answers to last weeks comments” kan prata lite om hur amerikaner dejtar/flirtar? Vad är skillnaden mellan svenska och amerikanska män (om man kan generalisera lite)?
Jag har inte dejtat så många amerikanska killar, men några stycken i alla fall. Skillnaden är väl att man faktiskt blir utbjuden. Det blir väldigt tydligt ”att man ska på dejt”. Oftast tar de en till ett ställe de tror skulle passa för kvällen till ära (en gång tog en kille mig till Bob Dylans favoritbar och en annan snubbe tog mig till en restaurang han inrett, en annan till en pingisbar högst upp i en skyskrapa). Sedan ser dom det som en självklarhet att bjuda på alltet, i alla fall första dejten, och kan på riktigt ta illa upp när man själv lägger fram sitt kort. Så det är mer klassiskt där. Annars tycker jag det inte är så jättestor skillnad. Amerikanska killar är modigare än svenska när de flirtar ute, det sker oftare än i Stockholm i alla fall. Och jag kände mig liksom aldrig sexualiserad när jag blev flirtad med? Kanske jätteknäppt att säga, men själva stötandet sker väldigt mycket enklare där tycker jag. Folk är så sociala i USA så ett ”hej” betyder nödvändigtvis inte betyda att de vill ligga, ibland vill folk bara snacka lite.
Hej Sandra eller någon kommenterare! Ska till New York snart och undrar hur utbudet på vegetarisk mat är? Har restaurangerna, som i Sverige, generellt åtminstone ett alternativ utan djurkött? Klarar man sig som veggie?!
Jaaaaa. New York har sååå mycket vegetariskt och vegansk mat!
