Sandra Beijer

(my own screencaps)

Jag var besatt av Grease när jag gick i mellanstadiet. Alltså på riktigt. Besatt. När jag gick i femman såg jag Grease hundrafemtiotvå gånger under ett år. Jag vet för jag räknade och skrev ner. Jag lärde mig alla repliker utantill, både på engelska och svenska. Jag hade två olika VHS-versioner av filmen för att de var översatta av olika personer så raderna skiljde sig lite i några scener.
Jag skrev in till KP och bad dem att publicera åtminstone en liten bild på John Travolta. Det fanns inte riktigt internet på den här tiden och därför omöjligt att få tag i bilder från filmen. Jag kom ihåg att jag såg en lärare i skolan en gång som läste en tidning och på TV-sidorna var det ett litet, litet foto på Olivia Newton John, kanske för att filmen skulle gå i repris på någon kanal. Och jag stod i flera minuter och samlade mod för att fråga om jag kunde få bara den sidan ur hans tidning, men vågade inte.
Jag hade istället bilder uppklistrade i bänken på en fyrtioårig John Travolta från Tittar Han Snackar! för det var det närmsta jag kunde komma. Jag kom även på den briljanta idén att ingen hade ju skrivit en bokversion av Grease så jag tog mig an uppgiften. Skrev slut en anteckningsbok.
När Grease 2 gick på TV en kväll satt jag bänkad med en tom videokassett i spelaren inställd på record. Efteråt var jag djupt, djupt besviken. Inget stämde ju. Hur kunde Eugene fortfarande gå kvar i skolan? Hur kunde tuffa gänget på tuffa motorcyklarna fortfarande vara de samma? Hur kunde Pink Ladies ha fem olika slags rosa jackor, hur hade de råd med det och vad kom den här påhittade regeln om att de bara och enbart fick dejta T-Birds? I vanliga Grease hånglade ju alla runt mest jämt.
Det var så många faktafel för en inbiten Grease-fantast att jag som elvaåring ville inget hellre än att ringa upp skaparna och rada upp alla saker de borde ha tänkt på. Såg den inte på många många år efter det, inte förrän jag blivit vuxen och inte var hjärtklappande förälskad i Danny Zuko längre. Nu älskar jag pastelliga Grease 2 just pågrund av sin uselhet. Och när Johnny Nogerelli kryper fram på bowlingbanan och sjunger för Paulette (som förövrigt är Liza Minnellis syster) att han är hennes kingpin honey så måste man ju dö litegrann bara för att:
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=AC1CinbEvXI[/youtube]

I onsdags hade vi haft över tjugo grader i tre dagar i sträck. Det behövde firas med somrig mat utomhus. Jag, Adelinn och Alexandra begav oss till Luke’s Lobster.

Vi köpte varsin Maine Style som innebär ett korvbröd med hummer, ett med räkor och ett med kräftor. Och så timjan och varmt smör över. Sedan satte vi oss i en park för att äta upp.

Står knappt ut så gott det är.

Vi åt långsamt, långsamt så att det aldrig skulle ta slut.

Fast det gjorde det förstås ändå. Då gick vi bort några kvarter till Yaffa Cafe där de har en fin uteservering.

Vi drack prosecco och sangria och åt äppelpaj.

Christian kom förbi också.

Vi frös inte alls vilket kändes fantastiskt och som en helt ny känsla.

Och när klockan slog tio ungefär vinkade jag adjö och gick hemåt.
.

We’ve had the most wonderful weather in New York this week. Alexandra, Adelinn and I celebrated with lobster rolls and drinks.

pic source.

Dags att lyfta upp lite fler brevvänner idag känner jag. Här är tio stycken av femhundra fina som du kan hitta här! Finns få saker som jag blir så glad av som att läsa era brevvännsannonser.

✎
Amanda.
Hej. 
Jag heter Amanda och är 20 solsnurr. Jag pluggar litteraturvetenskap och bor med min sambo och en katt i en tvåa. Jag gillar inte Håkan Hellström, kaniner, saker jag inte förstår, folk som skriver tea eller thé istället för te, sms-språk och dumheter. Men jag gillar te, snällheter, böcker, lyssna på P1 och baka bröd eller kakor, konst, ögonblicket man får en insikt, bibliotek, Buffy the vampire slayer, museum, varma fötter, sovmorgon, SVTplay och ord.
Jag är ofta frusen om nästippen och jag har glasögon. Jag söker brevvänner mellan 0-99 år (är du över 99 är du givetvis också välkommen att skriva).
frokensolborg (at) hotmail (punkt) se
Nu ska jag återvända till min hemtentamen.

✎
Barbro.
Jag heter Gabriella (men tycker om att kallas Barbro).
Jag är 18 år men känner mig så liten och icke-världsvan rätt ofta.
Jag tycker om att känna, skriva, fota, skratta, sträckläsa, prata om stora livsfrågor och pinsamma hemligheter.
Jag är rädd och har ångest för framtiden, att ta ansvar, att vara så oerfaren när det gäller allt, att vara ensam och inte älskad, att skada nån kroppsdel så jag inte kan röra mig som jag vill.
Jag älskar människor men vågar inte alltid ta kontakt eller vara så social som jag vill. har nån slags egenskap som gör att mina brev ofta blir långa och babbliga men oftast ganska charmiga
Skriv till gabriella.fjellander (@) gmail.com

✎
Clara.
Jag är 16, bor i göteborg ogillar folk som ska göra allt så komplicerat.
Jag tycker om solsken, citronte, vaniljyoughurt och vit choklad.
Skulle dö av lycka ifall någon runt min ålder hade lust att skicka ett mejl och diskutera fina pojkar. Gärna fina tjejer också, sånt är kul att diskutera.
clara_grodan (@) hotmail.com
ps. vet att min adress är töntig, ingen ide att säga:)

✎
Mariana.
My name is Mariana and I’m 17, soon will turn 18 and will be older in my country! Although I’m not interested in driving.. However, I like everything related with photography and art and history of art, sunny windy afternoons, and nice mornings.
I like to learn lots about foreign to me and I hope, really hope someday I can live in Sweden, I just love this amazing place!
I’m looking for people who are willing to get what they really know they want, and creative people! Oh I’m from Costa Rica.
mariana2co (@) yahoo.es

✎
Matilda.
Jag skulle så himla himla gärna vilja få brevväxla med någon som precis som jag drömmer om att packa ihop en väska med bara de allra nödvändigaste sakerna och för ihopsparade pengar köpa en flygbiljett till Sydafrika och aldrig aldrig någonsin komma tillbaka till Sverige.
tildas_loppan (@) hotmail.com

✎
Erika.
erika, 19, stockholm. studerar på folkhögskola och vill/ska bli astronom. gillar att lära mig och ta del av andras erfarenheter. gillar också språk, kan lite koreanska och japanska, men nya passionen är isländska som jag vill börja studera så snart som möjligt. läser böcker (främst murakami), ser på film (älskar wes anderson), spelar online-spel (TERA!) och mediterar (zen) på framtiden. kan inte lova fin handstil, gulligt brevpapper eller presenter, men tankar och intresse för diskussion finns det mycket av.
slatsx3 (@) gmail.com

✎
Agnes.
Jag heter Agnes, är sjutton år gammal och bor på två olika ställen i en liten stad i Norrland. 
Mitt liv kretsar kring bakgårdar, balkonghäng, dagen efter-ångest, långa frukostar, södra europa, bibliotek,nattliga samtal, sorgliga noveller, starkt kaffe, kyssar, fiskbensflätor, Leonardo DiCaprio i 20årsåldern och annat som är fint. Jag i alla fall att det gjorde det. 
Jag är megabra på att prata men minst lika bra på att lyssna. Skriv gärna, även om du tyckte min fjolliga, romantiserade text här ovan var det ostigaste du har läst. Vi hörs.
agnes.stenlund(@)hotmail.se

✎
Emma.
Emma.
17 år.
Havet.
Folköl.
Nätter.
Skogen.
Bon Iver.
Regnet.
Ångesten.
Kaffe och cigg.
Spirituals.
Jag behöver berätta mina hemligaste hemligheter om långa blickar åt fel håll, källarkonserter och stjärnfall. Skriv en rad eller två till seeingforailes @ hotmail.com

✎
Agnes.
jag tycker det är så roligt med kontaktannonser/vill ha en brevvän-annonser som börjar med något i stil med detta:
“Tillsammans går vi hand i hand i hand genom livet. Vi njuter av varandras sällskap och kanske tar ett dopp i medelhavet. Carpe diem!”
När jag ska beskriva mig själv är det svårt. jag slås av hur otroligt ointressant mitt liv är egentligen. det är klart jag är intresserad av saker.
jag är intresserad av filosofi. jag är intresserad av feminism. jag tycker om mat. helst med vitlök i. jag tycker om min mormor(diskuterade faktiskt kontaktannonser med henne när jag var och bakade hos henne idag!). jag tycker om gamla saker. jag tycker om att springa. jag tycker om Rom(inte själva den alkoholhaltiga drycken i sig och inte heller det som fiskar använder sig i sin fortplantning. staden Rom).
jag är 15 år och bor i helsingborg. jag heter Agnes. just nu består mitt liv av nästan ingenting alls, förutom att bita ihop och ta sig igenom de sista månaderna av det monster som kallas grundskolan. Den enda intressanta för mig just nu är Honom. konstigt nog känns det lite som att mitt liv bara verkligen betyder något när jag har träffat honom. jag ville aldrig bli en av dem. en av de tjejerna vars liv kretsar kring pojkar.
men det blev jag ändå.
(ps du där uppe som skrev att du inte gillade när man skrev stor bokstav efter punkt=vi är själsfränder. ANTINGEN SKA MAN SKRIVA STORT ELLER SKA MAN SKRIVA LITET.
jag försöker vara konsekvent men jag kan inte. allt blir så tråkigt då.
strumpor.o.skor(@) hotmail.com <— en trevlig liten flashback från när allt var mycket mindre komplicerat, 2004 närmare bestämt.

✎
Hgjkfd.
Jag gillar kollektivtrafik, rita fula gubbar och att handla i tattiga stormarknader i förorten.
Jag är inte så värst trevlig och jag skrattar åt mina egna skämt men det är en del av min charm.
Jag bor utanför göteborg, går andra året i gymnasiet på linjen estet bild.
Det skulle vara fett med en fräck brevvän, jag hade aldrig nån sådan. Skriv nåt kul!
hgjkfd (@) yahoo.se

got over 500 comments in the post where readers could ask for a pen pal in the comments field. Since there were so many people that wanted to make a new friend, I’ll make a few posts where I randomly pick some of the letters. Here’s the second bunch.

Om det är något jag vill göra ofta när jag bor i det här landet på andra sidan Atlanten, så är det att besöka platser i närheten. Jag har ju knappt någon semester, så jag kan ju bara åka över röda dagar eller korta besök över en helg men här är mina utflykter hittills, sedan jag flyttade den där näst sista oktober tvåtusentio.

Vi tog tåget till New Haven över en dag i januari förra året och promenerade i korridorerna på Yale University, öppnade lådor i biblioteket och bläddrade i dammiga böcker. Det var olidligt kallt och vår servitör på pizzerian hämtade kocken för att ”han också kom från Europa och vi kanske kände varandra”.

Reste till San Francisco över en helg i februari 2011 och drack öl och dog över alla pastelliga hus. Om jag av någon oförklarlig anledning skulle behöva bo i San Francisco tror jag att vi skulle trivas ihop.

Los Angeles har jag besökt 9 gånger sedan jag flyttade hit. Jag trodde jag skulle hata den här staden. Hade en bild framför mig av platinablondiner med silikonbröst, långa bilköer och breda avenyer utan träd. Men LA är inte alls så (eller säkert någonstans men där behöver man inte vara). Det luktar så otroligt gott av alla citronträd och blommor, det är kulligt och grönt och fullt av låga små villor med färgglada trädgårdar. Och restaurangerna saknar tak för att det är sommar året om.

Cold Spring ligger en timme bort med tåg från New York och är som ett avsnitt av Gilmore Girls. Fullt av antikvitetsbutiker, dockiga caféer och fantastiska berg som vi klättrade upp och nerför på fyra timmar när hösten var som finast.

Jag och Nina åkte till Minneapolis på jobb över ett dygn. Det var till Minneapolis som nästan alla svenskar emigrerade till i början av 1900-talet. Både Sverige och Minneapolis har ett liknande klimat med samma långa vinter. I Minneapolis hade de byggt inglasade gångleder över hela staden, så om man ville behövde man i princip inte vara utomhus på vintern, mycket intressant.

Åkte till huvudstaden när mitt pass blivit stulet för att få ett nytt på svenska ambassaden. De områden vi rörde oss i såg ut som de finaste delarna i London och jag och min lillebror bestämde oss för att bli otroligt viktiga politiska människor så vi skulle ha råd att köpa varsitt pastellfärgat townhouse precis i närheten av vattnet vid alla små träbroar.

En timme bort med flyg från New York ligger Toronto. Åkte hit en vecka för att få amerikanskt visum igen efter att mitt pass blev stulet. Man kan nämligen bara få visum på en ambassad och ambassader har man ju aldrig i sina egna länder. Så därför åkte jag till Canada. Hade svårt att få grepp om staden som var ofantligt stor med sjukt mycket områden och breda, breda gator. Åt i alla fall den godaste salladen på hela året, med varma päron, valnötter och gorgonzola.

Över Thanksgiving reste jag och Ludvig till New Orleans. New Orleans såg precis ut som den sagostad jag tänkt mig, med livemusik i varenda hörn, rundade balkonger och jazzklubbar som aldrig stängde. Och förstås – Swamp Tours där man fick klappa pa bebisalligatorer! Dock minus med den långa bargatan med inkastare i French District där folk drack drinkar som blinkade, kräktes på gatan och nakna strippor stod utanfor vartannat ställe och poserade. Så den delen kan ni ju undvika.

Mexikoparadiset Tulum där vi tillbringade tio dagar med kritvita stränder, ljusblått hav och skaldjur varje dag.

Nästa drömställe är Austin i Texas!
.

Some of the places I have been visiting since I got here.

Ny hårsnodd från Asos som införskaffades samtidigt som klänningen ni såg för några dagar sedan. Det blir som fest och kalas och jul i håret. Det tycker i alla fall jag är toppen. Inuti skymtar ni Ludvig. Det hade varit fint om han alltid hade bott därinne.

.

I bought the oversized bauble ponio hairband from Asos. I think it’s a lovely combination of weird and wonderful.