pressveck, näspussar och garderobshångel.


picture source.

Här kommer den allra sista delen av era bästa sommarminnen. Tack för att jag fick läsa, det var helt sanslöst fint. Och var underbar sommaren var ändå.


Mitt finaste var när min killkompis och jag på en efterfest helt oväntat, lite lätt sommarberusade snubblade in i en kompis garderob. Vi stod där ett tag och sen drog han mig tätt intill sig och så började vi hångla. Vi beslutade oss efter för att det skulle bli vår hemlighet. Men efter det insåg jag att jag nog lämnat kvar en bit av mitt hjärta i den garderoben.


Att jag träffade henne. Har alltid trott att jag var straight och sedan träffade jag henne.
 Åh, tror verkligen att jag är kär. Är nästan nitton och har aldrig varit kär förut, men nu är nästan säker på att jag är det. Hon är så fantastisk, fin och underbar.
Vet inte hur jag ska säga det till henne men jag är säker på att jag måste. Hoppas så innerligt att hon gillar mig också.


Killen jag är kär i kramade och sen pussade mig, fast på axeln för jag är så mycket längre än han.


Det finaste som hände mig var nog på Peace&Love, jag och en kompis gick runt på campingen sista kvällen, precis på kanten mellan sen natt och tidig morgon, ganska fulla och glada som man ska vara på festival. Jag håller i en honungsmelon, min kompis i en stålpinne och plötsligt stöter vi på en kille med säckpipa. Han förundras över sammanträffandet, “har det någonsin hänt att tre människor med de här prylarna stöter på varandra?” och det hela slutar med att vi patrullerar runt campingområdet med vårt säckpipeband. Vi trummar, killen spelar säckpipa och fler och fler hänger på och till slut hittar vi till och med en tjej som går längst fram och drillar (!!!). Bara på festival!


Det måste vara när jag var och hälsade på hos min pappa. Varje gång jag blev lite frånvarande frågade han hur det var, och han såg orolig ut och jag sade att det var okej. -det kändes så fint att han visar att han bryr sig om mig.


Det absolut bästa som hände mig i sommar var då jag och fem kompisar åkte till Säfsen och gjorde absolut ingenting. Vi låg allihop i en hög i bäddsoffan, tittade på How I Met Your Mother och åt nudlar fem dagar i rad. Tror det var det roligaste jag någonsin gjort.


jag hånglade nästan med draco malfoy! (det var nästan draco iallafall)


den gången jag satt på tunnelbanan och lyssnade hur en gammal gubbe bad om råd av en ung fashiontjej. Han frågade hur hon fick sina pressveck så snygga och hon sa att hon bara brukade stryka byxorna.


Det finaste som hänt i sommar var nog när hela nya klassen skulle träffas en kväll tillsammans och allra finaste pojken i klassen hade smsat min kompis innan och frågat om jag skulle komma. Efter att ha varit där ett tag så skulle jag följa en kompis till bussen och han blev så rädd att jag skulle gå att han drog mig åt sidan, tog tag i min hand, lyfte sina långa ögonfransar och tittade mig i ögonen och bad mig att stanna, stanna, stanna. Senare den kvällen bar han mig, satte mig i hans knä, viskade “bara för att jag är full” och kysste min kind.
Blev så glad när jag såg att du ville ha historier för jag har längtat så efter att få berätta det här för dig hela sommaren.


Det var sista kvällen på trästocksfestivalen, och det var sent. Jag och en kompis såg på avstånd ett par som bråkade. Det slutade med att killen gick iväg åt ett håll och tjejen började gå åt ett annat, innan hon satte sig ner och började gråta. Vi gick fram till henne och frågade hur det var fatt, och hon berättade att hon just dumpat killen hon älskar mest av allt för att hon inte tyckte hon var bra för honom. Vi tyckte att det var en dum anledning till att dumpa någon, så vi övertalade henne att springa efter honom, och även fast han hade hunnit jättelångt och vi var barfota för vi hade just badat nakna i älven, så hann vi ikapp honom. “vad heter du?” frågade jag i farten när vi sprang för fullt. “Emilia” sa hon och log världens bredaste leende. Sen lämnade vi dom ensamma och gick hem till vårat(efter att vi spejat på dom förstås). efter att ha stått ett tag så började de gå, åt samma håll, nära varandra. och även fast vi kanske bara räddade deras förhållande för kanske tio minuter så kändes det bra i magen. och även fast jag fick en sticka som satt fast under min fot i två veckor så var det så himla mysigt att springa barfota på den blöta asfalten mitt i natten och känna att man gjorde någonting viktigt.


Det blev bestämt att jag och pojken jag konstant varit kär i under två års tid bara skulle “ses”. Det var mest han som bestämde och jag som sa okej. Och en morgon i Augusti så vaknade jag i hans säng med hans ansikte fem centimeter från mitt. Det var alldeles för varmt för att ha täcke eller någon slags kroppskontakt. Han hade lagt sitt ben över mitt. När jag flyttade på det la han tillbaka det plus sin arm och drog mig jätte nära honom, i sömnen. Det är det finaste som hänt på hela håret, för det va han som sagt att det inte skulle vara “något”


När vi fick världens bästa grannar på Peace&Love och jag spenderade all nattlig tid med den finaste mannen i deras camp. En natt somnade vi kramandes på gräset utanför mitt tält efter timmar av världsspekulerande. Natten därpå hånglade vi ihjäl och mitt i allt hångel pussade han mig på näsan och sa på bred dialekt att “näspussen är den bästa pussen”
.


The last part of my readers favorite summer memories. Read by click “in english” below FAQ.

paket.


Igår fick jag ett paket till kontoret. Det händer inte så ofta så jag var mycket pepp. Inuti låg ett fint brev och en hel massa silkespapper.


Och under silkespappret låg en blå liten robot och ett rosa kuvert fullt med tjusiga pins.


Nina blev dödskär i roboten så han får bo på vårt skrivbord nu och en catherine deneuve-pin hamnade på min jacka. Tack snälla snälla Catherine!

Om det förresten är någon annan som får lusten att skicka iväg något får ni såklart göra det. Adressen är
Sandra Beijer
att. Wieden Kennedy
150 Varick Street
New York, NY 10013
USA
.


I got a wonderful package yesterday from my french reader Catherine. The cutest little robot that from now on is our mascot at work and a envelope with pins. I pinned the one with Catherine Deneuve on my jacket.

apartment 1b.















Här kommer en sammanställning av mitt hem det senaste året. Ett litet adjö kanske man skulle kunna säga. Jag och Nina har sagt upp vår lägenhet och flyttar om en månad. Till vintern tänkte vi nämligen sära på oss och flytta in i egna hem. När vi säger detta till kompisar vinklar de ögonbrynen oroat och säger ”åhå?”. Men jag och Nina har alltså inte bråkat eller så, vi tänkte bara att i och med att vi både jobbar och hänger efter jobbet kanske vi i alla fall ska vakna på olika gator. Så snart tvingas jag döda kackerlackor själv och kan ha absurt hög musik på även fast det är måndagsmorgon. Men mer om det en annan dag. Lägenheten vi tar adjö till vinner nog världsrekord i att använda exakt all yta som finns, en trea på 40 kvm är inte dåligt att klämma in. Fin, snäll och alldeles lagom var den dessutom också.
.


Nina and I are moving out of our old apartment in one month. I don’t really know where I’m going yet but I guess that’ll be sorted out. Here is a little good bye post anyway to our cute little place in Lower East.

krönika nummer två.


Idag är min andra krönika ute för Sofis Mode! Den handlar om att vara olyckligt förälskad i någon när man är 16 år och livrädd. Många har frågat om krönikorna finns online men tyvärr inte. De kommer bara finnas i tidningen. Berätta gärna vad ni tycker om ni har läst. Puss.
I sin helhet:

Han börjar i min klass en onsdag i augusti, två veckor senare än vi andra. I ljusbrun lugg och fyra födelsemärken i en rektangel över kinden kliver han in på kemilektionen och avfyrar tre skott rakt i mitt mellangärde. Jag sitter längst bak och han placerar sig på platsen bredvid mig innan vi hunnit hälsa på varandra. När han lutar sig fram för att titta på ett diagram på sida 223 viker sig kanten av t-shirten och jag ser ner till hans ryggslut.

Det tar en vecka tills jag vet vad han heter i mellannamn och vilken dag de serverar hans favoriträtt i skolmatsalen. Han spelar fotboll på eftermiddagarna och jag sitter på trappen och tittar.  Röker för att kunna sitta kvar, cigarett efter cigarett och han gör alltid mål. En fredagseftermiddag lyfter han upp mig helt utan anledning och bär mig längs med hela korridoren fram till våra skåp. Jag byter mitt lösenord på skolans datorer till hans namn.

Jag går till gymnasiet utan jacka hela november bara för att kunna fråga om jag kan låna hans halsduk. Den är tunnstickad i ett fotbollslags färger och jag hör ingenting vad som sägs på lektionerna. Jag skyndar mig ner till matsalen för att stå bakom honom i kön. Jag tänker att jag inte behöver göra något mer i mitt liv än att gå bakom honom, med en matbricka med vegetariska biffar och titta honom i nacken. En måndag tar han pennan rakt ur min hand under en lektion. Hans fingrar är varma och jag måste pressa låren mot stolsbenen när de inte slutar skaka. Jag skriver hans namn femhundra gånger i min dagbok och femton miljoner i mitt huvud.

En fredagskväll när vi har känt varandra i sex månader hånglar han med en tjej i parallellklassen. Jag råkar kliva in när de ligger bredvid varandra i ett sovrum och han har händerna innanför hennes jeans. Hon är sötare än jag, med svart lugg och en liten rund mun. Någon som heter Erik skriker deras namn och en vän håller om min rygg och säger att vi ska gå nu. Det är inte förrän vi är hemma som jag tappar ytterjackan på golvet och glömmer knyta upp skorna. Ligger under fläkten, kedjeröker och gråter ner min nya tröja.

Jag tror att hjärtat ska kapitulera i femtiosex dagar till och sedan är det skolavslutning. Han kramar mig hårt på gården och säger att vi ses i september.

Tio år senare händer det att jag ser honom ute ibland. Vi känner inte varandra längre, och vi hälsar inte. Men de få gånger då jag ser honom luta sig fram för att signera ett kvitto och t-shirten viker sig i en försiktig triangel tänker jag på hans namn. I skolkatalogen, som lösenord på min dator, i min dagbok, i krita på min innergård och hur händerna skakade okontrollerat när han satte sig bredvid mig på kemilektionerna.
.


This post is for my Swedish readers. It’s just a reminder that my second column in the magazine Sofis Mode is out today. It’s about being 16 and in love with someone who doesn’t want you back.

bloglovin

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!