Sandra Beijer

source: 1, 2 and 3

Kan inte ni berätta det finaste som hänt er den här veckan? Det känns som ett bra avslut såhär en fredag.

Mitt finaste: Att sitta utomhus i t-shirt efter klockan ett på natten och spela chicago med tre personer man tycker om. Och i bakgrunden sjunger någon Dusty Springfield som om att hjärtat ska brista och myggorna biter och man ska jobba dagen efter men det spelar ingen roll.
.

I would love to know the best thing that happened to you this week, and then I’ll make a post about it next week.

En av mina bästa bloggar blev en bok för inte så länge sedan. Jag gick således till Urban Outfitters i veckan för att inhandla sagan om Ickle och Lardee. Om det är någon som har missat My Milk Toof, gå för guds skull in på bloggen och läs igenom allt. Bästa tänderna någonsin.
.

One of my fav blogs My Milk Toof released a book for not so long time ago. I bought it at Urban Outfittes this week and it’s completely adorable.

Min mamma är så himla fin och skickade mig ett påskpaket. Och inte vilket påskpaket som helst, utan två flott inslagna från Agent Provocateur. Kändes som det var min födelsedag.

Inuti låg den sötaste bikinin med knytrosetter och femtiotalspinuppor på.

Och tunt vita strumpbyxor med vit söm. Så hemskt flott. <3
.

My mum sent me such a lovely easter gift. A bikini with a fifties pinups-print and white stockings from Agent Provocateur.

Jag har haft en olidlig hemlängtan de senaste två veckorna. Så att det gör ont i kroppen och man får svårt att andas när man ska sova. Det är dumt, för det har precis blivit vårsommar här och man kan sitta i parken och på uteserveringar och gå i t-shirt fastän klockan är midnatt.
Men Sverige är så väldigt fint just nu. Det skarpa vårljuset, vitsippor och tussilago, solen som bränner genom fönstren tio på kvällen och körsbärsblommorna i Kungsträdgården. Och jag saknar min cykel, saknar när träden knoppar på norrtullsgatan, saknar nyckelpigor och färska räkor. Och alla mina vänner i tunna vårkläder och nya solglasögon, Tranans uteservering, långpromenad på Gärdet med Milla och Vera, isen som smälter bort och försvinner till november och nyborstade trottoarer. Någon skrev när jag precis flyttat hit att saknaden blir som allra värst precis när ett halvår har gått. Och sedan värker det i ett par veckor tills den avtar försiktigt och allt blir som vanligt igen. Som olycklig kärlek ungefär. De får väl vara så nu.

I miss Sweden today.

Och så blev det påskaftonskväll.

Jag promenerade till La Esquina och mötte upp det här gänget och några till för sen middag.

Här är jag, hej hej.

La Esquina är en av mina favoriter för man får orimligt mycket mat att dela på och kannor med margaritas. Tyvärr har jag gjort något märkligt med min kamera så jag får inga vettiga bilder inomhus, ska ändra så fort jag förstår varför.

Jag satt i alla fall mittemot Victor som hade fått fräknar våren till ära.

Efter några timmar på restaurangen var vi megapepp och redo för nya äventyr.

Jenny.

Jag och Vladi.

Vi gick på hemmafest hos Maria! Vi blev välkomnade i trappuppgången av tre små kompisar.

På takterrassen träffade vi Fabian.

Och Clemens.

Och Carl Fredrik.

Vi placerade oss vid bordet och drack öl och lyssnade på musik ur små raspiga iphone-högtalare.

Bästa flamingo-ljusslingan.

Och så lekte vi viskleken som någon i ringen jämt ändrade till fiskleken för varenda svar blev något med fisk.

Och sedan satt vi kvar på taket tills klockan blev halv fyra och vi behövde inte sätta på oss halsduk en endaste gång.
.

On the night of Easter we celebrated with dinner at La Esquina and a house party at Maria’s. We sat on her rooftop, drank beer and played games.