Sandra Beijer

Såhär såg jag ut igår i ett sommarvarmt LA. Allt är från H&M förutom skorna som är Opening Ceremony. Nu måste jag skynda mig vidare. puss.

My saturday outfit in LA. Everything is H&M except the shoes. They are Opening Ceremony.

Jag och Michelle åkte till Tokyo alldeles precis för ett år sedan och jag kom på att jag inte visat Michelles bilder! Vi tar en titt.

Vi bodde i Shinjuku och råkade bli uppgraderade av misstag. Vi fick jordens finaste utsikt.

Körsbärsblommorna stod i full blom och det var så vackert överallt.

Vi gick på Hanami (körsbärsblomspicknick) med Said, drack öl och åt kakor.

Vi sjöng karaoke såklart. Här är det extra gripande som ni ser.

Karaokegänget!

Jag fotograferade en hel del med min Dianakamera. Bilder som jag aldrig fick se för jag glömde den kameran i planet påväg hem sedan. :****(

Vi gick på gayklubb med vår nyfunna vän Chris och jag fick nya kompisar.

Vi hängde i Golden Gai som är det bästa och knäppaste barområdet i hela världen ungefär.

Jag, Michelle och Ante åkte lite utanför Tokyo till Odaiba som skulle vara himla vackert enligt guideboken men var en cementerad plats med gallerior.

Fast de hade ett Pet Land! Gud vi dog.

Och så var vi på världens konstigaste restaurang som var en blandning av fängelse och sjukhus. Man satt i en bur och drack öl ur stora provrör.

Vår servitris.

En himla fin resa, en av de bästa! Och hörrni. Nu mår ju Tokyo inte speciellt bra och vi måste alla hjälpa till och skänka pengar till dem. Det gör man exempelvis här.

Här är mina Tokyobilder från resan:
Dag 1
Dag 2
Dag 3
Dag 4
Dag 5
Dag 6
Tokyo – filmen.
Purikura
Tokyoshopping
.

My friend Michelle’s picture from Tokyo when we were there exactly one year ago. Such a fun trip! And please don’t forget to help Japan right now. <3

source unknown

Nu åker jag till Los Angeles och till Ludvig över helgen.
Tillbaka på måndag men har tidsinställt något inlägg förstås.
Hoppas ni får bästa helgen, det ska jag att ha. <3

Off to LA to see my boyfriend. So excited! See you soon. <3

(my screencaps)

De senaste två veckorna har jag plöjt samtliga avsnitt av 90-talsserien My So-Called Life. Den gick på TV 1994, men då var jag bara tio år. Kände att det var dags att se den nu.
Och herregud, så rakt jäkla pang bom in i hjärtat. Varenda replik, andetag och förvirrade blick. Claire Danes är den finaste tonåringen i tv-historien och allt är så pricksäkert berättat om hur omöjligt det är att vara femton år och vara så jäkla kär att hjärtat nästan spricker. Och när Jared Leto och Claire Danes kysser varandra för första gången så färdas jag tusen kilometer i timmen tillbaka till då allt var så himla nytt och man var sexton år och höll på att dö nästan varje dag när han gick förbi i skolkorridoren.
Se den, inte minst för Jared Letos blå ögon.

Och åh: [youtube]http://www.youtube.com/watch?v=eQAAQeNnC-E[/youtube]

The last two weeks I have watched the complete episodes of My So-Called Life. Such a wonderful and perfect serie about teenage love. Claire Danes and Jared Leto are the sweetest couple ever.

I tisdags var det Ulrikas sista kväll i New York. Vi skulle gå ut och äta men fröken blev sjuk och vi fick ha hejdå-middag utan henne. Himla sorgligt på många vis.

En bra sak är dock att Simon är här den här veckan! Simon är en mycket utmärkt ung man.

Vi hade bokat bord på Hudson Clearwater. Det stället är lite hemligt och utanför ser det ut som ingenting.

Men öppnar man den gröna dörren och stiger in kommer man till den mysigaste av restauranger.

Det är alltid fullt med folk och innan man fått bord kan man stå i baren och dricka blåbärsdrinkar.

Jag var glad och sugen på fisk.

De börjar alltid med att servera en liten tugga av något. I tisdags var det en tomat och skorp-historia.

Carl Fredrik.

Jag åt en megagod fisk med pesto och grönsaker i dijonsenapssås. Dog lite.

Vi. Max, Carl Fredrik, Simon och Nina.

Vi avslutade middagen med att dela på någon chokladgrej som såg precis ut som rödbetor i jordnötssmör men det var det ju såklart inte.

Och sedan promenerade vi hemåt och så var hejdåmiddagen för Ulrika över för den här gången och vi är numera ulrikalösa men simonrikare i stan.
.

We had goodbye dinner for Ulrika at Hudson Clearwater two days ago. Sadly, Ulrika was at home with fever but we sent her text messages and pictures all night telling her what we did.