Sandra Beijer

pojkar

Blogg
21 maj, 200812:34

Om jag vore en pojke så skulle jag heta Oliver. För att det är så fint.
Se ut som något sånthär:

Och alltid använda scarfs. Prickiga, randiga, rutiga.
Alldeles för få pojkar använder scarfs, alldeles för många flickor blir rusiga i benen av det (kom ihåg det).
Rörigt hår, marinblå tröjor, fina byxor och stiliga skor.
Och alltid tjocka långa halsdukar. Fräknar på näsan, seniga armar och mörka ögon.
Tycka om havet och efterfester. Böcker (men aldrig bli för pretentiös). Spela trumpet.
Jag skulle alltid vara ute på små olika äventyr längs med tunnelbanelinjerna och folk skulle säga att ”med Oliver vet man inte riktigt vart man kommer hamna i slutet av dagen.”
och längs skolkorridorer när jag fortfarande var under 18 skulle jag kännas såhär:

Och jag skulle vara duktig på språk, tala perfekt brittiska.
Förälskat mig i tusentals flickor och haft dem i min 90säng sedan jag varit femton.

Och när jag var kär skulle jag vara så kär som om inget annat existerade. Stanna upp henne på gatan och inte kunna sluta pussa henne, över kinder panna näsa hals mun.
Såna här tjejer skulle jag bli kär i, med lite för trassligt hår och utan smink:

och, så här skulle jag vara mot henne (framförallt från 03:38 men hela filmen för den delen):

Och det är något visst med pojkar som får ens mage att gå sönder när man ser deras ryggtavla längs en gata.
Så skulle Oliver vara. Som tusen fjärilar i en flickmage.

Himla fin pojke han verkar vara. Den där Oliver.

Om ni vore tvärtom mot det ni är nu, hur skulle ni vilja vara då?
Om ni fick bestämma helt själva.

ni frågar jag svarar femte delen

Blogg
20 maj, 200813:30

Frågor och svar del cinq.

(nästa sista delen)

Emma

1. Hur kan man övertala sina föräldrar att man är mogen för att fara på festival som 16 åring?

2. Ooch, kan man bli kär i någon man aldrig träffat, över internet?

Puss till dig!

svar:

1. Man säger ”snälla snälla snälla snälla snälla! Alla mina vänner åker!!”

Annars vet jag inte. Jag hoppas du kommer iväg i alla fall. Jag åkte till Hultsfred och Emmaboda när jag var 16 och det var alldeles fantastiskt.

2. Klart som 17 man kan.

Elina

1. hejsan hejsan sandra. först vill jag bara säga att din blogg är den finaste jag vet och jag älskar att läsa den. iaf, jag vet ju att du har gått skola i london ett år. och då skrev du att du gick på massor av olika klubbar, men har inte england samma åldersgränser som sverige…?

2. och kan du inte berätta lite om östra real! vad du tyckte om skolan, människorna och undervisningen. har bara hört negativa ord om den, och jag undrar om din åsikt.

svar:

1. Tack! Visst har England samma åldergränser som Sverige men de kollade aldrig legg i dörren. Jag gick bara in.

2. Jag gillade lärarna. Vissa av dem. Människor i överlag tyckte jag inte alls om. Så himla likformigt och brattigt. Jag hade turen att hamna i det finaste mest lilla speciella gänget och det var vi mot världen. Men annars tror jag det finns en miljard gånger bättre skolor.

Saga

1. hur känns det att alltid vara så söt?

2. jag är kär. kärkärkärkär. i världens finaste, roligaste, sötaste pojke. allt är underbart. men min bästa kompis har gillat honom mycket längre. jag har inte berättat för henne att jag är kär i honom. jag vill absolut inte förlora min vän, men kärleken är så stark… har du nåt tips?

svar:

1. Tack. Men jag känner mig inte så speciellt söt alltid. Så du måste nog ställa den frågan till någon annan!

2. Oj oj vad svårt. Du måste nog berätta för henne. Vad annat kan man göra. Du får sätta dig ner och säga typ: ”Okej. Nu är det såhär. Jag vet att du tycker om honom. Så himla mycket. Och det här är inget jag gör mot dig, men jag kan inte sluta tänka på honom. Jag önskar att det inte vore så. Men jag är förbannat förälskad i honom också. Hur ska vi lösa det här för jag vill inte mista dig för allt i världen!”

Paulina

1. Jag undrar om en sak som kanske egentligen är för privat att fråga. Jag har läst några gånger om ”T” och att det var din jobbigaste tid i ditt liv, när ni gjorde slut. Läste också om det där fina som han gjorde, när han skickade massa saker till dig som du älskade. När man läser det så kan man bara tolka det som att ni älskade varandra oerhört mycket. Så jag undrar vad som fick er att få skiljda vägar… och hur man kan klara av en sådan sak. Att liksom gå vidare från en person som var det underbaraste man visste… (frågar inte för att lägga mig i, men det är inte man hör av avslut där båda parter fortfarande tycker så mycket om varandra)

2. Sedan undrar jag vad du är för stjärntecken? =) Har precis börjat läsa en tjock bok om stjärntecken och tycker därför det är intressant =) Om jag fick gissa skulle jag säga kräfta, för du är så duktig på att spara. Eller skorpion, för du är lite mystisk 😉

svar:

1. Jag var jättejättekär i Tobias. Men. Under den perioden i livet. Vi var gjorda för varandra då. Inte nu. Kärleken tog slut. Jag var inte kär i honom längre. Man kan inte vara ihop med någon man inte är kär i. Och han var min allra första pojkvän och jag behövde se andra saker. Det spelar ibland ingen roll hur hopplös romantiker man är. Kärleken dunstade bort och vi växte ifrån varandra. Jag tycker fortfarande om honom så människa. Men det gick bara inte längre. Så som det kan bli.

2. Jag är lejon. Ett oerhört typiskt ett. Jag är ganska så högljudd och tycker om att stå i centrum. Jag är inte ett dugg mystisk på riktigt. Snarare studsig. Men tack ändå 🙂

Anonym

skriv lite om din hemskt intressanta yngre broder!

svar:

Jag har två yngre bröder. En Jack och en Gustaf. Jack är 21 år och läser på juristlinjen på Sthlms Universitet. Han är väldigt konservativ och har många åsikter jag inte alls håller med i. Men han är hemskt charmig, jag vet inte om någon som inte älskar honom och jag tror att han skulle vara den sötaste pojkvännen för någon liten flicka. Många tycker vi är hemskt olika men vi har samma slags humor och jag vet att vi tänker ungefär likadant. Han måste bara släppa de där knasiga åsikterna som han ibland har för att provocera mig.

Gustaf fyller 13 år i höst. Det är tråkigt att vi flutit så långt ifrån varandra sen jag flyttade hemifrån. När han var yngre hängde vi mest hela tiden. Nu är han förpubertal och högljudd. Och jag är dålig på att bjuda hem honom på en kopp te och en bulle. Han är underbar när han har tålamod att sitta ner ett tag i alla fall. Och en tjejtjusare har jag hört.

Lisa

Hej Sandra!

Jag är så grymt osäker just nu. Varför blir jag aldrig bjuden på fester?

Det värsta är att jag inte ens vet om jag vill gå på festerna där alla de häftiga hänger. Jag vill inte börja dricka redan nu, men att liksom inte ens ha en chans att få tag på alkohol när klasskompisarna super sig fulla och har kul varje helg känns onekligen lite mesigt.

(En annan grej som är mesigt men som jag bara måste få skriva – ignorera bara om det är nått som känns opassande)

I mina ögon lever du precis ett sånt liv som jag skulle vilja leva. Jag kanske inte skulle

vilja leva så just nu, eller hela mitt liv, men några år som en glädjespridande, snygg tjej som lägger mycket pengar på sockersöta klänningar och utseende, (och kanske för lite pengar på annat?) Nåja, egentligen kanske jag inte vet så mycket om dig, men underbar på alla sätt och vis verkar du, och så vill jag också vara någongång i mitt liv.

Har du alltid varit sån? Var du (omedvetet/medvetet) den snyggaste och tjejen redan i högstadiet och gymnasiet som hade full koll på mode, gick på alla häftiga fester, blev av med oskulden tidigt och som hade alla snygga killar som en flock runt dig? Det är inte jag. Så isåfall finns det nog inte mycket hopp. Men jag ska fortsätta kämpa mot att försöka leva det liv som jag tycker verkar så roligt (läs: ditt liv) och en dag kanske jag lyckas. Vi får se 🙂

svar:

Hej sötnos. Vet du vad.

Det tog ett tag innan jag blev bjuden på fester också. Det började väl ta fart i slutet av nian ungefär. Jag lärde känna människor från min parallellskola. Som inte hade förutfattade meningar om mig. Som tog mig som jag var. Och flera av dem är fortfarande mina närmaste närmaste. Jag har aldrig varit någon ”populär” tjej. Aldrig känt ett behov av det heller. Jag gick på Östra Real och jag skulle nog hellre dö än att hänga med tjejerna med status och en louis vuitton hängandes på armen. Jag tror det handlar mest om att hitta människor som man trivs med, som man kan vara sig själv med. Med dem kan man upptäcka hela världen och fortfarande vara sig själv. Jag tycker att du ska strunta i de där puckona som inte bjuder dig på fester. Vill man ändå hänga med dem? Någonstans där ute väntar ditt lilla gäng. Det kan hända när du minst anar det. På en konsert, en konfirmationsläger, en resa till ett annat land. Jämför dig inte med folk man ändå inte vill vara som.

Lycka till. kram.

Michaela

hej, har precis börjat läsa din blogg efter tips av en tjej och den visade sig vara perfekt för en trött torsdagskväll. du är verkligen duktig. sen undrar jag: har varit sugen på berlin länge och undrar om du hittade några bra houseklubbar? var det svårt att komma in på weekend? och var du på houseklubben berghain/panorama bar?

svar:

när jag åkte till berlin hade jag inte koll på nåt. jag och filip blev vägledda av två alldeles utmärkta damer som vi precis lärt känna. fråga någon annan! eller googla. jag vet inte om det är svårt att komma in på weekend. Jag gick bara in liksom, tänkte aldrig på om det skulle vara något problem. det brukar fungera bäst så 🙂

vilka strumpbyxor använder du? märke och den å sånt? jag är speciellt intresserad av de svarta, för de ser så jämnsvarta och mörka ut.

svar:

jag har alltid typ två eller tre par på mig. jag fryser så ofta. annars tycker jag 100 denier på H&M är bra.

felicialinnea

DU är så himla cool & personlig! Var får du din inspiration ifrån :)?

svar:

Å tack! Film, musik, människor runt omkring mig. Tidningar, godis, bilder från hemskt länge sen. Ja, allt möjligt helt enkelt!

jag igen.

Jag undrar, när du går ut och tar med din systemkamera, hur blir din kväll då? dvs, är du extra försiktig och tar med dig dne hela tidne eller har du med dig en kameraväska och isåfall, går du runt med kameraväskan hela tiden? jag är jätterädd om min systemkamera och vågar knappt ta med mig den någonstans.

svar:

å jag tänker alltid ”äsch det ordnar sig”. Jag tänker dansa i mina chloéskor tills de går sönder, när ska man annars ha dem? Jag slänger ner min systemkamera i väskan varje gång jag ska på fest, när ska man annars fota? Jag sitter med mina finaste klänningar i gräset, de kommer ju ändå bli smutsiga till slut? Och inget verkar gå sönder ändå. Man måste tänka med sina saker som med livet. Använd dem så mycket du kan! En trasig systemkamera och 1000 fotoalbum är ändå finare än en hel och ren kamera utan en enda bild.

Evelina

Vad tycker du om Pete Doherty?

svar:

Jag tycker han är jättestilig. Framförallt tyckte så mycket om Pete&Kate-perioden.

Sarah

1. det finaste du har gjort för en vän?

2. det finaste en vän har gjort för dig?

3. hur vil du att folk ska se på dig/ minnas dig?

4. Minns du inlägget du skrev om vad du tycker om med olika personer? vilka av de egenskaperna skulle du säga att du själv har?

5. Vem skulle du välja mellan Marc jacobs och Jonathan Safran Foer?

svar:

1. Det här var det första jag tänkte på när jag läste frågan så jag säger det: En gång hade min kompis pojkvän varit otrogen mot henne. Det var mitt i natten och jag tog henne i handen och vi sprang till en mur och sparkade och sparkade. Och sen satt vi på en filt i hennes vardagsrum hela natten. Pratade och låtsades ha picknick. Jag vet inte ens om hon minns det. Men jag kom ihåg att jag bara kände i hela magen att det sista jag ville vara att hon skulle vara ledsen.

2. De är fina på olika sätt hela tiden.

3. Jag vill att folk ska se på mig som någon som gör de glad. Då skulle jag vara nöjd.

4. Jag är ganska bra på att säga folks namn i meningar. Det är ju nåt man kan öva på. Och jag försöker erkänna när jag inte förstår något. Och jag läser på tunnelbanan. Ibland.

5. Jonathan Safran Foer. Jag har hört att han hänger med snygga prettomänniskor i New York. Det låter härligt.