Sandra Beijer

Okej. Jag kom visst iväg på modeveckan igår.
Och det var kul kul kul!
Nu kommer pics.

Träffade upp snyggjohan för att kolla på Fifth Avenue Shoe Repair.

Våra platser var grymma såklart eftersom vi är så snygga

Visningen var så fin och galen tyckte jag! Insektskläder.

den här modellen var så himla het.

Josefin och jag. Johan tog bilden. Han är väldigt lång.

helena hörstedts visning var fantastisk såklart.

träffade på Diana påvägen ifrån Berns.

Vi gick till Riche för att äta middag.

Ludde tittade förbi. Johan tycker han är en kopia av Val Kilmer i Top Gun.
Jag googlade, han är det!

Jag posar extra mycket efter ett par öl.

Bilderna från snyggjohans blogg.

Igår minimarket visning.
Jag blir så ledsen att jag känner mig helt trasig i halsen och huvudet och inte orkar gå på allt.
Men jag ville verkligen se minimarket, så jag svalde två ipren och vandrade ner från jobbet för att möta upp Nathalie.

Visningen var inte fantastisk. Mycket fint. Men varför kan man inte bara dra på och köra järnet på catwalken? Jag vill inte sitta där och tänka att ”mm.. tjusigt. det där kan jag ha på mig.”
Jag vill tänka, shit pomfritt, det här var helt spektakulärt och galet.

Fin kort vardagsklänning.

Gillar inte tightsen. Men skärningarna på klänningarna.

(bilder från stureplan.se)

Träffade på Herr Facehunter och han fotade mig:

”Första gången du hamnar på mina bilder nykter!” sa han på sig släpiga franskengelska.
Haha. Men vaddå. Jag tycker man kan få vara lite smått onykter 7 dagar i veckan när det var modevecka i New York.

Ser så förkyld ut med mörka ringar under ögonen och platt hår. Åh.
Det blir nog inget Fifth Avenue Shoe Repair idag som jag planerar.
Bäst att spara sig till Ellegalan istället.

Herregud vad januari tilltalar mig lite. Det enda jag gör är att jobba och sova.
Om det gick skulle jag blunda tills det blev mars och ljusare.
Det verkar inte ens som solen kommer att gå upp idag.

Det enda som håller mig vaken är vetskapen att det kommer att bli varmare tillslut.
Ett par ballerinas som glittrar är ibland en räddning.

Femtiotalsklänningar och Trollkarlen från Oz-skor blir min vår.
Det kommer att bli fint.

prinsesskor!
Från Mrs H rea.

Det finns ett par stycken (säkert fler) som är arga på mig i kommentarerna.
Att jag romantiserar alkohol och cigaretter, nätter och strökyssar alldeles för mycket.
Ni har nog rätt när jag tänker efter.

Cigaretter är inte romantiskt. Att stå ute i kylan med händerna runt en kaffekopp, gula fingrar, äldre kvinnor under fläktar i köket. Fimpar på gatan, brännmärken och hela håret luktar nikotin. Sådant.
Men jag tänker inte på sådant just då.
Jag tänker snarare på att vara sexton år, och man ser den där pojken i alldeles för lång svart lugg stå lutad mot en vägg på ett rökigt dansgolv. Och han tar upp en cigarett samtidigt som han blåser iväg ett par lockar från ansiktet.
Sådant som hände så sällan.
Men minnen man sparar längst bak i huvudet, som för alltid kommer att få en cigarett att kännas hjärtklappande i tanken.

Alkohol är inte heller romantiskt. Minnesluckor, spyor i någon föräldrars hem, bråk, tårar, fet mat klockan fyra på natten och sms man ångrar dagen efter.
Men sen finns det tillfällen, när man står i ett kök på en fest och en pojke med vassa käkben kommer fram, lägger händerna runt ens ansikte och kysser en. Och ölen man har i handen faller ner i golvet.
Och där – just i det ögonblicket – kommer alkohol och fredagar alltid att romantiseras.

Och tonåren är fantastiskt på sitt sätt. För den ena dagen skriver man i sin dagbok att man hatar att vara sexton. Och dagen efter ligger man i en 90säng och hånglar med någon som får ens hjärta att klappa sönder.

Det är därför när jag skriver om att vara tretton, eller om jag hade en musa, eller hur min deprimerade labrador skulle vara som människa, så dyker det upp ord som kedjerökning (jag älskar det ordet), rödvin (också ett tjusigt ord) för det passar bra in i sammanhanget.

Det är lätta ord för mig, för världen är lite finare med ett dekadent ljus på sig.
Realism är liksom aldrig så spännande.

Ni får stå ut.
Eller starta en egen blogg. Och bara romantisera saker som långa lördagsfikor med muffins, hemmablandad flädersaft och hur det luktar i luften när hösten kommer.
Sånt är ju hemskt fint också. Bara inte riktigt min grej.

Jag har fortfarande inget internet hemma. Och den här veckan är det modevecka. Och jag är helt snurrig i huvudet så det blir ingen Carin Wester-visning för mig idag.
Men imorrn är det Mini Market. Och jag vill vill vill gå på det. Så nu åker jag hem och knaprar tabletter.

Men hörni. Igår.
Så såg jag en sådan himla fin film.
Och den har inte gått upp på bio i Sverige och jag vet inte om den kommer göra det.
Men jag log liksom genom hela filmen.

Eagle vs Shark heter den.

Helt enkelt en liten kärlekshistoria. Och såna älskar ju vi.
Jag tycker ni som känner er lite svaga såna här influensatider ska bädda ner er och titta på den här filmen. För han är söt som socker och hon är så himla galet förälskad i honom.
Åh.

Trailer (kolla kolla kolla):

Och det finaste klippet:

i gotta keep creating or i'll just die