Sandra Beijer

Min lördag såg ungefär ut så här:
frukost. avocadomacka med två ägg och pepparmintste. gott.

sen träffade jag upp min mamma och min lillebror.
här är min mamma, hejhej!

vi gick hit för att äta lunch.

det är så fint därinne. alla bakelser går i pastell och läsken finns bara i små fina glasflaskor.

jag åt en räkmacka.
 


sedan gick jag på vintagemässa med min pojkvän.
sista dagen är idag! ni borde gå dit det fanns så hemskt mycket fint.

jag köpte den här rosa krinolinen. den är så fantastisk i sig själv och kan göra många klänningar ännu flottare.

Yesterday i had lunch with my mom and brother and then I went to the vintage fair.

igår drack vi vin på Tranan.

fina ea är hemma från paris i två dagar!
från början, back in the summer of 2005 var det vi två som startade den här bloggen.

carl mikael.

jag och cf. märklig bild förövrigt. jag ser ut att vara gjord i plast.

lizzie var så fin i nya luggen.

elsa.

ludde (vinden!).

thomas.

lizzie och tove.

allt var så mysigt mest hela tiden.

sen stängde tranan så då var vi tvungna att gå vidare.
 
vi begav oss mot riche.

där var det hemskt trångt som vanligt men lika trevligt för det.

Fridaynight. Drinks at Tranan and Riche.

i fredags efter att vi hade städat klart ställdes det till med kalas i köket!

det var fiskdamm.

och jordgubbssaft.

och såna här, jag har helt glömt bort namnet.

fiskdammsfångst.

sebastian var till exempel där.

och stefan.

jag åt kanske tre godispåsar innan jag gick hem.

flott!

yesterday we had a small candy party at work.

Idag har vi städdag på jobbet. Det kan man väga upp genom att till exempel ha en mycket stor rosett i håret. Så gör jag i alla fall.
Och väntar och längtar tills det blir lite längre.

Det var allt! Hejsålänge.

Bows in my hair, polka-dots on my blouse.

Det händer att jag får presenter av er ibland.
Jag hittar dem i mitt postfack på jobbet och blir alltid så glad och alla andra nyfikna.
Som den här i somras till exempel, bara åh.

Idag fick jag det här:

en svart liten ask.

om man öppnar asken ligger där ett litet brev och ett så himla fint fotografi.

och längst ner i vitt silkespapper: en kamelia. En riktig en alltså, ingen i tyg eller plast.
Tack snälla söta fina erika. (vars blogg är hemskt fin förövrigt och ibland tänker man att man bara vill krama henne. länge)

(och lilla underbara anonyma person som skickade ett långt brev hem till mig, tack snälla det var helt sanslöst fint. och för att svara på din fråga: ärligt talat tror jag att ingenting händer, just för att så mycket är ju här och nu och att hoppas och vänta på för mycket kanske gör att man glömmer bort det. Kanske är det så. Men jag vet ju förstås inte. )

Today I got a gift from one of my blogreaders Erika. Thank you!