My name is Sandra Beijer and i’m from Stockholm. I like Fridays, pasta carbonara, scrabble and young handsome men. i have one of Sweden’s biggest blogs with over 150 000 visits a week. Besides blogging I work as a writer, you can find my portfolio here. E-mail love letters and other things to [email protected]
rödbetor med fetaost. Ett knäckebröd med avocado och skinka och ett annat med ägg.
röda vinbär.
tonfisksallad med kapris och ägg.
kronärtskocka.
.
Beet roots with feta cheese. Avocado and egg sandwiches. Redcurrants. Tuna salad. Artichoke. Food I eat and food I love at my family’s summerhouse in the archipelago.
Jag ligger i min säng med tandvärk. Det känns på riktigt som att halva mitt huvud inte vill fungera. Denna visdomstand alltså, jag önskar någon kom och hade ihjäl den, eller mig.
Ni som också är hemma denna julisommarnatt ska få lite bloggtips.
Åtta stycken närmare bestämt.
Doe Deere ser ut som en älva och har en blogg som går i pastell.
Fantastiskt knasiga sminktips och enhörningsfester.
Cecilie driver bloggen Bakerby. Där tipsar hon om böcker, musik och berättar om sitt liv där borta i Danmark.
Jag är helt fascinerad av Jennifers utseende. Det är som inget annat. Hennes blogg är en mycket välkomponerad plats.
Carrie’s vackra modeblogg WishWishWish har ni antagligen redan hittat till. Om inte – gört!
Jag har skrivit om Caitlin förut, men nu har hon skaffat bloggen Pink Bedroom. Ingen har korkskruvar som hon och ingen kan teckna flickor med trasiga knän som hon.
Notebookdoodles handlar bara om saker som är fint och enbart det.
Felicia hänger i London och kysser pojkar med lockar vid öronen och hatt när det mörknar. Hade jag varit arton nånting tänker jag att hon hade varit en bra partnerincrime.
Andra rysligt fina avmålade bilder jag fått på sistone är Lady Thirty’s:
Och finaste Annika Bäckströms:
Tack underbara.
.
Three wonderful girls made drawings of me! The first one won the first prize for best drawing of a blogger, held by a news site.
Att komma hem från en semester med tjugofyratimmarsdans och fem meter breda gator gör en alltid något förvirrad. Så först sover man.
Sover i de tjugo timmarna kroppen har saknat när man varit för upptagen med att känna på gräset i central park eller hångla med en vind längst in i ett dammigt nattklubbshörn. Sover i soffan, i sängen, på bussen. När man vaknar är det tyst. Man kanske stirrar in i en teve eller äter maten man inbillat sig att man längtat efter, lösgodis och kolsyrat vatten.
Strax därefter kommer den där tomma känslan som systematiskt sprider sig längs med fingrarna, ut i armarna och i alldeles för snabb fart inåt. Var jag egentligen någonsin på den där resan? Kanske har jag bara suttit i min lägenhet hela semestern och ätit vingummin och tittat på två och en halv män?
Det är i den sekunden, och inte en minut senare, som jag packar en ny liten väska, tar buss 670 i fyrtiofem minuter och åker en båt till min familjs landställe. Bakar kanelbullar, äter kantareller och klappar på mjuka hundhuvuden. Dricker flädersaft under filtar och kuddar och sitter på trappan och röker cigaretter. Doppar inte fötterna i vattnet, men vet att jag kan om jag får lust.
Njuter i några sekunder av kalla sommarnätter med fleecetröjor och långpromenader i gummistövlar. Njuter litegrann men hatarhatarhatar den där rastlösen som gör att man inte kan uppskatta tystnad, ensamhet och vingummin lite mer.
