Sandra Beijer

Det fanns en gång när det var vi mot världen. När det var jag tycker om dig hundra gånger om dagen, när det var jag dör utan dig och med dig och utan oss finns ingenting. När det var fem timmar långa telefonsamtal, när vi tog springtaxi vid humlegården och provade starköl för första gången. När du ringde mig till London fastän det var så dyrt men jag var den enda du kunde gråta inför. När vi gick alla gatorna vill aldrig gått i Stockholm och när du lämnade hemliga lappar i min garderob och lånade mina kläder att ha på gymnastiken. När du kom till min skola i högstadiet och alla undrade vem pojken med lockarna var och jag svarade som det mest självklara i världen:
– Han är min bästa vän.

Han räddade mig när jag var fjorton. Han räddade mig hundra gånger efter det men mest av allt räddade han mig från skolkorridorerna och känslan av att inte vara värd mer än elaka blickar i korridorerna. Ändå var jag så orolig i början att han skulle lämna mig. Alla de gånger då vi stämde träff i olika gatuhörn, varenda gång som jag var på väg tänkte jag: Nu händer det. Nu kommer alla fram, nu kommer alla de jag är livrädd för i skolan fram och säger Gick du på det Sandra? Trodde du verkligen att du skulle få vara med honom, att du är värd det? Men det hände aldrig. Varje gång stod han där, i mörkblå jacka och ännu mörkare ögon och log. Tog mig under armen och promenerade ut bort och iväg i ett decemberstockholm.

Vi träffades under ett konfirmationsläger. Han klättrade upp i min våningssäng en onsdagsnatt, satte pekfingret för munnen och lade sig bredvid mig.
– Hej, sover du?
Och jag skakade på huvudet och jag var fjorton år och aldrig någonsin hade en pojke krupit upp i min säng förut. Han låg bredvid mig, tittade upp i taket och pratade tyst. Om musik, om någon han var förälskad i, om gatan han bodde på och skolan han gick i. Och jag förstod inte varför det var mig han klättrade upp till, varför det var min kudde han delade. Det låg tio andra flickor i det släckta rummet och alla var vackrare än jag. Men det var min säng han valde. Två veckor senare när konfirmationslägret var över skrev han på mitt konfirmationsfoto: ”Vi borde ses någon gång”.

Jag ringde honom två veckor efter att lägret tagit slut och redan kvällen därpå stod han i flytväst på bryggan och väntade på mig. Vi åkte långt ut över havet, längst med salt mälarvatten och han lättade sitt hjärta och berättade om hur flickan han för tillfället var kär i smsade honom historier om gymnasiepojkar som kysste henne över halsen. Jag försökte svara så bra som möjligt, ge något klokt att tänka på, men det var svårt när det närmsta jag kommit en pojke var den där julinatten när han låg vid min huvudkudde. Han hade med sig kanelbullar och vi stannade ute på havet och delade på en och när jag skrattade höll jag för munnen med ena handen och då sa han,
– Gör inte så. Du har världens finaste leende.
Och sedan var vi bästa vänner.

Han hälsade på mig varje dag resten av sommaren. En natt hade han varit i Vaxholm med några kompisar, druckit öl på en fest jag inte var bjuden till. Han kom med båten till vår skärgårdsö, knackade på mitt sovrumsfönster och i handen hade han 30 gratisvykort som han har skrivit ”hej” på. På varenda en stod det ”hej”, inget mer, och motivet på alla var en skål med jordgubbar. Jag la vykorten i min skrivbordslåda. De ligger fortfarande kvar där, men gulnade och blekta.

När hösten kom vankade vi fram och tillbaka längs hans gata, lyssnade noga efter hemmafester och satt på trottoarkanter och delade på en folköl. Ibland rökte vi, om vi fick tag i cigaretter. Det var på hemmafesterna de nya människorna fanns, de nya upplevelserna och den där förbaskade början av livet. Han såg det så i alla fall, att livet måste börja snart, så att han kunde kyssa vackra flickor och dricka stark sprit och dansa fort fort fort. Jag nickade instämmande men kände i hemlighet att livet existerade i högsta grad när vi satt där på trottoarkanten på storgatan och delade på en folköl.

Vi bråkade ofta. Slog i dörrar, kastade saker, frös ut med ögonen och berättade elakheter bakom ryggen. Vi ignorerade på caféer, gick förbi på gatan men längtade efter varandra så att hjärtat nästan brann sönder. Det var bara så, vi ville för mycket, tyckte för mycket samtidigt. Men en veckas tystnad kändes alltid som en livstid när man var femton och till slut hamnade vi alltid bredvid varandra på en hemmafest, rökte en cigarett och blev bästa vänner igen för alltid och för evigt. Han var kär i min bästa tjejkompis och bokstaverade JAG ÄLSKAR DIG med snöig känga under hennes balkong och han ringde mig tusentals nätter och grät ut. När jag hade klackskor för första gången och vi promenerade hem i sommarnatten bar han mina skor i handen och jag fick låna hans. Vi sov hos varandra flera gånger i månaden, bytte blandband och hemligheter. Allt gick så fort, vi var femton sexton sjutton arton nitton tjugo och jag lyssnade tröstade drack te drack öl dansade bråkade saknade älskade honom.

När jag var 23 gjorde jag slut med min första pojkvän och han gav mig sin hemmanyckel samma dag.
– Du bor här lika mycket som jag nu. Du ska aldrig somna ledsen.
Jag satt i hans tomma lägenhet om kvällarna när han var ute på dejter och när han kom hem hyrde vi komedier och Disneyfilmer och jag kände mig aldrig ensam. Han tog med mig på alla fester han var bjuden till och hämtade upp mig med taxi om jag fastnat på någon gata med brustet hjärta kedjeringande pojken jag döpt om på min mobiltelefon till ”Ring EJ”. Vi tog långpromenader, lyssnade inte på något annat än sextiotalssoul och klädde ut oss i knäppa glasögon och dansade sönder maskerader. Vi sov sked och drack champagne fastän det var tisdagsmorgon.

Och vi ses inte längre. Det finns hundra anledningar men nog ingen tillräcklig. Ibland skickar vi ett mail. Och det skulle kunna stå Hej hur har du det, mår du bra? Men det står aldrig så. Det står alltid, alltid att Vad som händer så är du min bästa vän. Vad som än händer. Och någon av oss svarar tillbaka att Jag vet. Alltid och förevigt du och jag. Ingen annan, bästa vänner, vi vi vi.
[youtube width=”277″ height=”224″]http://www.youtube.com/watch?v=ZxpAkRnXbgQ[/youtube]

Åh vintern är så lång i Sverige. Så mörk, så blåsig och så fruktansvärt jäkla kall. Men förra året skrev vi en överleva-vintern-lista ihop så jag tänkte att jag skulle publicera om den. Här kommer era strålande tips som vi kan använda oss av när vintern tar över hjärtat för mycket:

pic: look left and look right

Överleva vintern-listan, skriven av er.
– Köp blommor. Om man har blommor hemma känns det ju inte som om man är den enda överlevande i den här vinterstormen.
– Tänd ljusen. Då känns det som om man är en person som har det så himla hemtrevligt hela tiden fast det kanske inte alls är så.
– Sortera om garderoben. Alla tjocka koftor måste få huvudrollen.
– Laga mat tillsammans med någon som inte heller tycker om vinter.
– Lyssna på den här.
– Lägg filtar på fönsterbrädet och sätt dig där och drick te.
– Börja sticka eller virka. Till slut blir det vantar och halsdukar.
– Köp ylle-strumpor, underställ, termobyxor, vantar och mössa. Då känner man inte kylan när man är ute.
– Baka julgodis i förtid.
– Åk skridskor
– Lyssna på peppiga vinterlåtar
– En pojke runt ryggen.
–  Blanda whiskey eller någon form av punsch och krypa upp i en för trång soffa med någon och läs gamla klassiker.
– Skaffa snöglober och skaka ofta så man steg för steg vänjer sig vid det farliga.
– Bygg tält i vardagsrummet och lyssna på Vem skall trösta Knyttet, helst på LP men går att ladda ned på pirate bay i värsta fall.
– Flytta till Miami.
– Jag brukar sitta i ishallen och dricka varm choklad och titta på när min pojkvän spelar hockey. Man blir inte bara varm av chokladen, utan av att titta på honom. Det ser fruktansvärt svårt ut att åka skridskor så fort.
– Tapetsera en hel vägg så att den ser ut som en strand med palmer.
– Gå på väldigt mycket konserter, helst Markus Krunegård!
– Köp tofflor som ser ut som prinsessbakelser.
– Köp pepparkaksljus så att det alltid doftar pepparkaka hemma hos dig.
– Gör varma soppor med dina vänner, drick vin och läs högt för varandra, spela gitarr eller lyssna på musik ur en knastrig gammal stereo. Och så går ni ut och tar en cigarett, tittar upp mot alla stjärnor, andas in den alldeles rena luften och njuter till fullo.
– Fixa en gammal oseriös serie på massa avsnitt, och titta på ett avsnitt varje kväll. Så har man något att se fram emot! Jag föreslår Pride and prejudice, serien från 1990-talet.
– When it’s really really cold outside i like to drop a couple hard peppermints to hot water. it’s sweet and comforting. Nina Simone’s music and Breakfast at Tiffany’s helps too.
– Åka till en annan stad.
– En bra sak med att ha pojkvän är att man kan stå och andas varm andedräkt i nacken på varandra när man kramas när man väntar på tåget och fryser halvt ihjäl.
– Planera något jättekul inför sommaren som du kan se fram emot! Kanske en resa. Jag har t.ex. redan köp Emmabodabiljett. Den tittar jag på ibland, och då blir jag så varm i hela kroppen av förväntningar och lycka att jag klarar av den kalla vintern lite mer.
– Knulla mycket, helst med någon man tycker om.
– Køp apelsiner och clementiner och lägg i en fin fruktskål eller fat, så de luktar ljuvligt.
– Give myself a makeover: change my hair, my makeup, go through my wadrobe and so on.
– Make top five lists with my boyfriend like: top five travel destinations, top five designers, top five things we fear, top five things that makes us laugh, top five things that makes our tummy tickles, top five spots we love to be kissed, top five childhood memories, top five animals, top five cafés.
– Fika på stan med en mamma eller mormor.
.

How to survive the winter-list that we (as in me and you, my blog readers) did last year. Click here for english.

Hej, följ med mig på min söndag.

Jag vaknade vid elvatiden och åt frukost. Som vanligt satt katten på brandtrappan och tittade tillbaka på mig på ett mycket besvärat vis.

Sedan gick jag och Nina ut i solen och tog tunnelbanan mot Brooklyn.

Vi åkte till Cobble Hill för att kolla på antikviteter och sånt.

Vi promenerade längst med Atlantic Avenue som vi fått veta hade massa små fina möbelbutiker.

Fast man ville ju allra helst ha en luftballong istället för en stol.

Efter att vi promenerat gatan upp och ner åt vi lite grönsakssoppa på en diner och begav oss sedan hemåt.

Det var dags för söndagsstorhandling! Att vara i mataffärer är ungefär mitt bästa och jag handlade mat långsamt långsaaamt så tiden inte skulle försvinna.

Extra bra är det att man bor precis bredvid en matmarknad som är väldigt fin och allt är helt knäppt billigt. Till exempel tio lime för 6 kronor.

Min matkorg. Man vill ju bara följa med mig hem och be mig laga mat.

När vi kom hem skypade jag med min finaste person och dog lite över att han inte är här hos mig och sedan började vi med maten.

Nina lagade supergod chèvre-sallad.

Efter maten borrade vi och spikade upp grejer. Som till exempel den här nyckelkroken i hallen som förut agerade väskhängare i mitt gamla hem. Och det var ungefär min söndag.
.

My sunday. I woke up at eleven, ate breakfast, got dressed and went out to Cobble Hill with Nina. We looked at some antique stores and then we headed to our food market and bought some groceries. After our goat cheese salad-dinner we put up some hooks and picture frames, and that was about it!

Min fredagskväll började med att jag bjöd in Livia, Mattias, Devi och Carl Fredrik på dricka-vin-första-gången-i-min-nya-lägenhet.

Det hade varit stora rea-dagen under dagen så Devi hade med sig nya fina skor som hon visade upp.

Jag hade också nya rea-skor som Carl Fredrik inspekterade. De får ni se bättre snart.

Jag + stelt leende.

Devi.

Livia.

Ganska så snart blev vi hungriga och promenerade mot Schillers där Devi hade bokat bord.

På Schillers var det julpyntat och fint.

Vi beställde prosecco i baren till att börja med.

Och inspekterade deras ostronbar och ville äta upp ungefär alla.

Sedan fick vi äntligen vårt bord.

Jag och Christian delade på calamari till förrätt.

Och här är vi.

Carl Fredrik beställde löksoppa som alla ville smaka.

och så drack vi billigt vin.

Varmrätt: mac and cheese! Eller Christian åt det, min pasta var inte lika fin på bild.

en puss.

Efter maten satt vi kvar ett litet tag och pratade och så.

Tills det var dags att gå vidare till Backroom som är en hemlig bar runt hörnet där man får ta sig genom massa olika dörrar för att till sist komma in till.

Det är himla fint därinne, ni kanske minns från när jag var där i somras?

Man dricker drinkarna ur kaffekoppar.

Och ölen ur papperspåsar.

V stod i i baren ganska så länge och pratade och hade finfint.

Tills klockan slog halv tre ungefär och de andra gick vidare och jag gick hem och sov bort en akut ludviglängtan. Fin fredag hur som helst.
.

Last friday me and my friends started with some wine at my place and then Devi had booked a table at Schillers. We ate calamaris and mac and cheese. After the dinner we headed to Backroom where you order the drinks in coffee cups and the beer in brown paper bags.

I torsdags var jag på thanksgiving-middag i en finfin lägenhet vid union square.

Det var den här damen, Bessie, som höll i kalaset.

De hade fixat och trixat i köket sedan elva på morgonen.

Allt var hemmagjort! Här bubblar lite tranbärssås.

Christian var där.

Utsikten var himla fin.

Medan vi väntade på maten åt vi kex och ost.

Sofia.

hej.

Vi niotiden var det dags och allt dukades upp.

Christian tyckte det var viktigt att jag tog bild på potatismoset för det hade han gjort.

Kalkonen skars upp.

Hungriga personer.

Och så åt vi. Jag blev så mätt att jag höll på att gå av.

Efter att maten dukats bort användes bordet till en bar.

Jag + min egenblandade drinkhistoria.

Rasmus kom förbi sen också.

Och massa killar med mössa.

Och sedan var vi kvar halva natten och blandade drinkar, pratade högt ut över alla husen och åt ost och hade himla fint.
.

Some pictures from my Thanksgiving. I went to a dinner at Christian’s friend Bessie. All the food was homemade and the turkey and stuffing was so so good. After the dinner we just hanged out in the apartment, drank drinks and talked. A very lovely evening.