du söker bråk, jag kräver dans.

Gårdagens kvälloutfit när jag var på premiärbio med min familj. Klädsel var smoking så jag rotade fram den här klänningen ur en av mina resväskor, det närmaste jag kunde komma finklätt.

Klänningen är från Tibi, hösten tvåtusentolv. Jag tycker så mycket om snittet – med t-shirtärmar, A-linjeformad minikjol och att den svänger in i midjan.

Och så har den det där knasiga blå spetsduksmönstret på ryggen också (Y). Vi såg Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann förövrigt. Den var rolig, kan rekommendera.

.

Translation. Wore this Tibi dress last night when I was out on a event with my family.

vinnarna i namngivartävlingen.

book

Nu är det dags att utse vinnarna i tävlingen om att namnge tre av karaktärerna i min bok. Jag fick över sjuhundra förslag, så det har tagit en jäkla tid att gå igenom dem, och det var inte direkt det lättaste att välja. Önskar jag hade tio olika karaktärer till att ge bort, eller nej förresten, flera hundra stycken.

Hur som helst! Här kommer de tre vinnarna.

Gabriella.
För det är min allra bästa vän och själsfrände.
Vi träffades första gången när vi var megasmå, våra föräldrar jobbade ihop och hon var så blyg och försiktig där hon stod bakom sin mamma i min hall. Raka motsatsen till mig, jag var vild och galen, men det var så fint moment där i hallen när vi träffades för första gången. Hon fick syn på en av mina katter (hade kanske en miljon djur och hon hade bara en kanin) och undrade om hon fick klappa. Vi blev bästa vänner på studs, hon blev vild med mig och nere vid min damm blandade vi blod och blev kattsystrar. En gång klättrade vi upp i ett träd och vägrade komma ner när hennes mamma skulle hämta henne. En annan gång badade vi bubbelbad i hennes badkar med riktigt badskum och jag tänkte att detta är definitionen av lyx.

Sen försvann hon utan att jag förstod varför, av anledningar som bara föräldrar får reda på och som man själv inte får höra om förrän år senare. Vi hittade varandra igen under åren på gymnasiet då vi hade italienska som gemensam kurs. Bestämde att vi skulle ses och blev oskiljaktiga efter en ”dejt”. Vi hjälpte varandra från att inte drunkna och dö när livet var som värst under tonåren och vi tyckte så mycket om varandra att folk nästan trodde att vi var ihop. Det gör vi fortfarande även fast vi inte ses lika ofta eftersom jag pluggar KTH här i Stockholm och hon i Lund.

Det var med henne jag åkte till Stockholm för första gången ”på riktigt”. Helt sjukt nu när jag sitter på Bagpiper’s Inn med mina klasskamrater och minns tillbaka när hon och jag gick dit och pratade engelska och drack öl som smakade så himla gott (vet nu dock att den är rätt äcklig).

Hon är den vännen man hänger med dagen efter att man förlorat oskulden, hon som dukar upp lyxfrullen med ProViva juice och som säger att det syns på en.

Därför borde en av karaktärerna få heta Gabriella – för jag antar att huvudpersonen kommer få det tufft åtminstone en gång i boken, och då vill man ha en vän som Gabbsan nära. Så att hon inte drunknar och dör, huvudpersonen menar jag.
– Emma

Alice.
En av tjejerna borde heta Alice, bara för att världen suger så mycket så hon gjorde sin egen.
Alice

Anton.
Därför att anton är min favorit, han är min ståtliga kille med stor näsa och så lång kropp att jag måste sträcka mig längst upp på tårna och lite till för att ge honom en puss. Jag träffade honom innan studenten och idag har han varit min i fyra fina år och häromdagen sa jag till honom att han va min alldeles bästaste vän av alla mina bästaste vänner och han blev helt mållös av lycka. Att jag fortfarande kan göra min fina kille mållös av lycka efter fyra år är så fint att det inte går att beskriva med ord.
– Ida

Grattis! Ni vinner varsin karaktär och varsin signerad bok.

Och här kommer lite bubblare, bara för att de är så fint skrivna och för att jag velade så mycket.

.
Jens. För att så få såg hur underbar han var, min vän. Han var smal och blek och hade ofta migrän. Men han var helt fantastisk och många missade det för dom tyckte han var märklig.
– Hanna

Frida! För att min bästa vän i Paris sedan 5 år tillbaka heter det och hon är den allra bästa vän man kan tänka sig. VI har gjort ALLT tillsammans och hon får liksom mig och andra människor att bli så mkt bättre folk. Hon är rolig, pratar jättegullig skånska, är den mest ödmjuka person jag känner och pratar aldrig skit för att prata skit! Plus att hon läser din blogg sen flera år tillbaka och ville fråga om du inte ville ta ett glas när du bodde här men var för blyg. Hon säger alltid ja till det mesta, är alltid pepp och jag har varit med om de mest galna äventyr med henne pga hennes förmåga att alltid vara på G och öppen inför möjligheter och äventyr. Och så fort man säger något dåligt eller negativt om sig själv så får man alltid höra ett rungande NAAAAEEEEJ! Hon är feminist och pluggar 3e året sociologi på Sorbonne, läser parallellt genusvetenskap och när hon kom till Paris för 6 år sen bar hon basker och långa, svarta sidenhandskar, lyssnade på Jacques Brel, rökte slims genom ett munstycke och såg allmänt sådär fransk ut som man tror folk gör här. Alla borde ha en Frida i sitt liv!
– Isabel

Samuel, eftersom att en kille jag träffade ett tag heter så. Han flyttade till Stockholm och vi pratar inte längre, nu är allt jag har kvar av honom en liten liten cykellampa han gav mig en mörk kväll. Lampan har slutat att fungera nu men jag låter den ändå sitta kvar.
Josephine

Oliver – för att det stavas likadant som oliver och oliver är goda. Och för att jag var kär i en sådan hela högstadiet (inte en oliv alltså).
– Emma

Min lillasyster Sigrid har precis börjat gymnasiet och har det ganska tufft. Hon känner sig ensam och lite utanför. Hon kom till mig igår och var ledsen och undrade hur jag hade gjort för att få vänner. Och ville så gärna hjälpa henne, men det finns ju ingen bestämd ”få-vänner formel”. Så jag tänkte, att om en av de fyra kompisarna heter Sigrid, blir hon nog lite gladare iallafall! <3
– Astrid

Jag skulle jättegärna vilja att killen hette Oskar. För det heter den personen jag älskar mest i hela världen men han ska förstöra mitt liv om ett litet tag för han ska åka till Asien i tre månader. Så det hade kanske vart en liten tröst att det finns en Oskar i din bok som är kvar hemma hos mig. Och jag tror han hade blivit så glad och rörd om det hände.
– Anna

Gustaf.
 Jag var kär i Gustaf och jag är kär i Gustaf. Men han kommer aldrig bli min, fast det är okej nu. Men tänk att få ha honom i en bok i hyllan och ta fram honom då och då när det vrider sig i magen av avund.

– Emma A

Astrid, Melina och Gustaf. FÖR DET FINNS INGA ANDRA ALTERNATIV SANDRA. Det finns bara de. Och jag skulle bli så jävla stolt då, och kunna berätta det här för just dem. Punkt.
– Hilma

 Stina är bra av många anledningar. Rimmar på fina och vagina, låter bra när man säger eller skriker det (man kan skrika det både snällt och väldigt argt) Och just det, jag heter ju det och jag är ju en av personerna jag gillar mest i världen! Dessutom finns det extremt få fiktionella personer som heter Stina (med undantag för Storm-Stina dårå (men det är ju en barnbok))Så alla vi som heter Stina borde få en fiktiv karaktär att relatera till. Tack för mig!
– Stina

Jag tycker att killen ska heta Lukas för så hette den allra första killen som hånglade upp mig på en fest och fick mig att känna att jag kanske inte är så pjåkig trots allt.
– Tilda

Klara, därför att klara färdiga gå och klara stjärnhimlar och det är ju klart det går. Om man heter Klara så klarar man nog allt till slut och det är ju ett himla fint namn att ge till någon. För en Klara är det självklart.
ajaM

 

Translation. The winners in the competition for my Swedish readers where they could name three characters in my novel that will come out this spring.

 

photosource: 1 & 2

2013. january – march.

JANUARY.
Tvåtusentretton dansades in på en svartklubb inuti en kyrka i Bushwick. Klockan sju på morgonen rusade polisen in och vi sprang det snabbaste vi kunde bort och iväg. Det var min sista månad i New York och jag hade förberett mig månader innan men var ändå skakig när jag knackade på hos mina chefer för att säga upp mig.
– Men vad ska du göra då? frågade de förvånat när jag sa tack för den här tiden.
– Jag ska flytta till Paris och skriva klart en bok.
– Jamen såklart du ska, svarade dom.
Man har två veckor på sig innan visumet går ut och jag fick ha kvar min kontorsplats till dess. Även om jag inte längre hade något att göra kändes det ändå bra att gå dit varje morgon, äta lunch med Mathieu och skriva på annat. Annars bestämde jag att krama ur allt av New York. Hemmafester, märkliga rave, glow sticks runt benen och halsen och dans dans dans. Två dagar innan jag flyttade hade jag kalas i min lägenhet med franskt tema. Alla jag lärt känna under de här två och ett halvt åren kom och vi åt tårta, jag fick hejdåpresenter och jag grät ibland. Åkte till flygplatsen med två fullpackade resväskor, gav en adjökyss till en kille jag tyckte om och boardade ett plan mot nya äventyr.

FEBRUARY.
Man har bara tio dagar semester om året när man jobbar i USA och jag hade inte varit i Stockholm en hel himla månad sedan tvåtusentio. Jag fikade mig genom stan, gick på knasiga hemmafester och trots att staden var iskall och mörk och slaskig hade jag saknat att få vara i den och inte bara skynda sig förbi på en vecka. Jag skulle flytta till Paris i början av mars och till dess huserade jag hemma hos Michelle på Södermalm. I mitten av februari promenerade jag till Riddarholmen, till Rabén&Sjögrens kontor och skrev bokkontrakt. Där det stod ”författare” på kontraktet skulle jag skriva under. Overkligt.
Då hade boken fortfarande ett annat namn: Det gör inte ont men det känns som att det gör det. Det känns som att det gör så jävla ont. Det ändrades till Det Handlar Om Dig några månader senare.
En torsdagsnatt på Kåken efter en skolfest på Berghs som jag följt med Michelle på, såg jag Magnus. Han stod tio meter bort och var det sötaste någonsin. Dagen efter hade Michelle hemmafest så jag bad henne att bjuda honom. Skriv till honom att jag tycker han är det snyggaste jag sett.
Vi hånglade den kvällen och dagen därpå följde han med mig på hemmafest hemma hos Joakim. Vi satt i fönstret och hade känt varandra i mindre än tjugofyra timmar.
– Jag gillar dig verkligen, sa han.
– Och jag gillar verkligen dig, svarade jag.
Och sen flyttade jag till Paris.

MARCH.
Jag hade aldrig bott i Paris förut och kan ungefär tio ord på franska. Jag hyrde min mammas kompis fina lägenhet i Saint-Germain och påbörjade de uppgifter jag fått av förlaget. Boken var i princip färdigskriven men jag behövde bygga på med ungefär 50 000 tecken till. Det fick bli min Paris-läxa under de tre månaderna jag var där, resten tänkte jag skulle vara smekmånad till mitt nya icke-kontorsliv. Gustav som också bloggade på Rodeo då skickade ett mail och frågade om vi skulle äta middag ihop. Vi hade aldrig träffats tidigare, eller jo, kanske hälsat på någon fest, men inte mer än så. Jag är så glad att han hörde av sig! Kärlek vid första ögonkastet på den mannen och sedan hängde vi jämt resten av de tre månaderna. Finns ingen som honom, på riktigt alltså.
Min plan med Paris var ju förutom att skriva att hänga med vackra fransmän, dricka rödvin på deras balkonger och leva romantic klyscha. Men jag ville inte det alls längre när det fanns en så sjukt gullig Göteborgare i Stockholm. Kunde inte få honom ur huvudet. Jag bestämde mig för att boka en biljett tillbaka bara några dagar efter att jag flyttat dit. För att få det överstökat, kolla om han verkligen var sådär guldglittrande som han var i tanken. Jag köpte en biljett hem och mötte upp honom på en bar direkt från flygplatsen, med resväska och allt med mig. Och sedan sov vi ihop resten av min vistelse. Det kändes så jäkla självklart.
Den sista kvällen frågade han om han fick hälsa på mig i Paris i april. Det fick han.
Tanken på fransoser och deras balkonger kändes totalt ointressant.

.

Translation. Please read by clicking ”in english” below FAQ.

short story release party.

I tisdags hade Brevnoveller anordnat releasefest för min lilla novell Djuret som gavs ut i veckan.

Det var pyntat med ballonger och fint på Ugglan på Söder. Det blev helt fullt, himla tack alla som kom <3

Jonna var där till exempel.

Och min mamma och styvpappa!

Och vackra Matilda.

Jag fick en tärning av henne! Finaste tärningen jag sett helt klart.

Elsa läste lite novell.

Kompiskören sjöng Håkan och annat tjusigt.

Sedan intervjuade Julia Skott mig och så läste jag ett stycke ur novellen. Var lite nervös men tror det gick bra.

Joakim, Michelle, jag och Sara.

När det var slut stannade vi kvar och dansade till Spice Girls och annat. Samt fick med oss ett stort knippe ballonger.

Ballongerna fick följa med in till lek&spelrummet.

Joakim.

Där spelade vi rundpingis! Så fin kväll, novellen hittar du här.

.

Translation. Last Tuesday it was the release party for the short story ”Djuret” that I’ve written!

carbonaramiddag med mig.

carbonara

Hej! Nu är det ju Musikhjälpen, fram tills imorgon. I år går pengarna till att hjälpa kvinnor att överleva sin graviditet, 99 procent av alla dödsfall sker i låginkomstländer där det inte finns tillgång till en fungerande mödravård.

Jag tänkte vara med lite såhär i sista sekunden! På Tradera kan du nu buda på att äta en carbonara-middag som jag lagar hemma hos mig till dig. Jag skrev i januari i annonsen, men vi kan göra det lite när du har lust, jag är flexibel. Budgivningen håller på tills imorgon klockan kvart i åtta.
Här hittar du den!


Translation. Musikhjälpen (Swedish for music aid) is an annual project that raises money towards a forgotten disaster. This year the money raised will go towards helping women survive their pregnancy. I started an auction at Tradera (Swedish Ebay) where you can win a pasta carbonara dinner with me, all the money will go to Musikhjälpen.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!