Sandra Beijer

December är ju månaden reserverad för julmusik och som vanligt har jag fyllt på min julspellista för i år! Förhoppningsvis kommer ännu fler låtar ramla in under månaden. Min lista domineras av soul och sextiotalspoppiga dängor, hoppas ni gillart.

Lyssna här:

juljuljulsnartsnartsnart.

Translation. My christmas playlist! Subscribe here.

.

photo source.

Vad har du för synfel och varför använder du inte din glasögon oftare?
Jag har, om jag minns rätt, -1,25 och något annat jag inte minns på det andra ögat, kanske -0.05?. Jag använder dom sällan för att vi inte trivs superbra ihop, känner mig ibland som en fågel? Jag har inte linser heller, så jag ser rätt dåligt på långt håll, men inte så att jag stör mig jättemycket. Får däremot ont i huvudet och ser extra suddigt när jag är trött eller hungrig. Glasögonen är från Tom Ford för de som undrat, men jag vet inte vilken modell tyvärr.

Blev dumpad för ett tag sedan av killen som jag var och fortfarande är löjligt kär i. Han dumpade mig ganska sådär, sen sket han i mig och han lever sitt liv precis som att våra två år tillsammans inte betydde någonting för honom. För han verkar nästan lyckligare nu än vad han någonsin var med mig. Innan jag träffade honom hade jag vänner, bra och roliga vänner. Men han fick mig att endast välja honom, så att mina vänner liksom försvann ifrån mig och istället började de hata mig. Så några vänner har jag inte längre, utan jag har bara min mamma som håller om mig och sover hos mig. Jag har massor texter av dig sparade på telefonen som jag läser om och om igen och som jag nästan börjat lära mig utantill nu. Men jag vill bara veta om du har något tips som man kan byta ut att få tröst av sina vänner med, för jag har inga vänner att skriva till, inga fester att gå på så att jag kan hångla med andra killar hur mycket jag än önskar det. Och vad ska jag underhålla mig med när jag bara vill skriva till honom, har du något tips?
Det känns som att jag aldrig igen kommer att bli hel, utan att mitt hjärta alltid kommer vara såhär krossat och trasigt. Men jag kommer nog inte klara mitt liv länge till då, för jag kan inte äta, kan inte sova, kan knappt stå upp och jag vill ingenting.
Hej gullis. Jag tror det viktigaste i detta är att ta itu med dina vänner och den vänskap ni hade. Du kanske måste fundera på varför du tror att de hatar dig, för vet du, jag tror inte de gör det. De kanske känner sig svikna över att du valde honom framför dem, men är de bra och vettiga kommer de förlåta dig om du förklarar att du inte tänkte riktigt klart och gick in i någon förälskelsedimma. Det kan hända den bästa. Ring dem, be dem att ta en fika med dig och förklara hur du mår och känner dig. Om de är precis som du skriver: bra och roliga vänner så kommer de att förstå. Man måste vara försiktig med sina vänner, de är också som ett slags kärleksförhållande, och känner man att man glömt de för ett litet tag måste man jobba för att få dem tillbaka. Lycka till. puss.

Men jag tyckte jag såg att du i alla fall budat på en lägenhet (och köpt) en lgh på instagram? :s
Nä, jag var och tittade på min kompis lägenhet som låg ute. Varken budade eller köpte.

Safety Not Guaranteed finns inte på netflix?! :O
Sorry, jag har amerikanska netflix så den kanske inte finns i det svenska utbudet.

Hej Sandra jag har en liten fråga (eller ganska stor, egentligen): vill du ha barn?
Någon gång vill jag nog det, tror jag. I alla fall inte nu och helst inte på ett gäng år om jag får välja.

Hej Sandra! Vart kan man se de bloggar som du själv läser dvs bloggtips?
I högra ramen här till höger under ”FAQ”

hejsan! Umgås du fortfarande med Nina?
Självklart, men hon har bott i LA under hela hösten. Men nu är hon tillbaka igen!

Har du några bra tips på fina inrednings-webbshoppar? Jag är i full gång med att leta efter bra julklappar i form av smyckesskrin, tjusiga kuddar och dylikt och tänkte att du med din braiga smak kanske kände till någon bra webbshop?
Pinterest är ju världens bästa bokmärkessida, där måste man ju hitta massa fint. Här är mitt inredningsboard.

varför är objektifiering av män okej men inte av kvinnor? Jag är feminist och jag tycker att objektifiering åt båda hållen är fel. Riktigt fel. Börja inte snacka om att det ska jämnas ut – att det är okej bara för att exploateringen av kvinnans kropp är större än vad männens är. Det är fortfarande sjukt. Det är ett sjukt sätt att jobba emot sig själv och alla slags jämställdhetstankar. All respekt åt dina feministiska texter och tankar, men sådant här gör mig seriöst upprörd.
I ett samhälle där kvinnan är objektet överallt, i tidningar, på film, i konst och i reklam (och har varit det genom HELA historien) så går det inte att frånkomma att det blir något annat när en man är det. I all media är det tjejer som är sexiga och villiga hela tiden, det är viktigt att vi får rätten till att vara rätt och slätt kåta också, för OSS SJÄLVA och inte för någon snubbes skull. Jag tror att det är asviktigt att vi tar tillbaka vår egen sexualitet och ÄGER den, och då tror jag det behövs att även män objektifieras till en början. För att bryta och visa en norm måste man ibland vända på den. Det här är ett bra blogginlägg som tar upp män som objekt och hur det är viktigt i den feministiska kampen. Den fantastiska tumblr:en Men Are Objects har även skrivit massor om detta och är bättre på att uttrycka sig än vad jag är, läs deras smarta ord här.
Jag tycker verkligen att killfredagar befriande och kommer att fortsätta med dem. När jag ser hur mycket inläggen länkas och delas är det uppenbart att de fortfarande behövs.

Jag har tänkt på en sak ett tag när jag läser din blogg så tänkte passa på och fråga nu. Jobbar dina vänner med liknande saker som du gör (alltså skriver osv) eller hur sjutton hinner ni hitta på så mysiga saker som detta mitt på dagen? Förstår att du kan lägga upp ditt arbete lite efter vad som passar dig bäst men har alltid funderat över hur det är med dina vänner, då du alltid har någon att gå på äventyr med! Ser fantastiskt ut att bara kunna fånga dagen sådär lite när som helst. Tack för en fin blogg! Kram
De som jag hittar på saker med på dagen under vardagar är oftast Joakim och Michelle, och det är helt enkelt för att de också är frilans. Nästan alla andra jobbar på kontor. Kram!

Fina Sandra,
 Det här är säkert knäppt, men here I go.
Jag blev kär i min bästa vän. Han som sett på när jag blivit dumpad av moppeidioten i nian. Han som inte var min typ. Men kände mig ut och in. Såg igenom hela jag. Sen gick det ett par år jag blev så jävla kär i honom. Hade väl alltid varit det ändå. Han i mig med. Han var så himla fin. Och så direkt så var det vi. Det gick snabbt. Men vafan. Inget kunde stoppa oss nu. Det gjorde inget. Vi visste ju att vi var rätt.
Det hann inte gå lång tid innan det bara inte funkade. Det var inte bra helt enkelt, så innan det hann bli värre så avslutade vi det. Han var så likgiltig helt plötsligt. Som om vi bara var okej han och jag. Det här knäckte mig.
Hur kunde vi inte vara rätt han och jag? Vi var ju rätt väl. Han och jag är inte fel bara. Och så var vi det. Han är ju inte ens min bästis längre.
Det har gått ett halvår sedan det tog slut. Kan inte glömma. Har gjort allt. Inte lyssnat på Bob Dylan. Dansat. Haft kul. Mått rätt bra. Men jag kan inte gå vidare. Går inte. Inte utan honom. Ältar loss.
Så, hur fan glömmer man? HUR GÖR MAN SANDRA?
Jag förstår så himla hårt om du inte orkar svara på alla broken-hearted som säkert vänder sig till dig precis som jag. Men alltså, fan vad fint det är om du svarar.
SÅ HIMLA STOR KRAM
Hej finis. Först och främst: ett halvår är INGEN tid. Ta det lugnt. Det kommer ta tid när det handlar om stora förälskelser. Hjärtat tar tid att läka. Det är bra att du kämpar på, och ibland kan det kännas helt hopplöst, men det kommer bli bra ändå. Men du- jag vet inte om ni umgås eller inte – men snälla, gör inte det! Det kommer ta ännu längre tid om han hela tiden finns i periferin och om ni ska ses och leka att allt är som vanligt och så. Ta ett avstånd från honom. Om du klickar dig in i min kategori ” om kärlek” har jag skrivit massor om att försöka komma över någon. kram.

Roligt att du börjar sponsra företag så sjukt mycket, är lite som att gå in på en enda stor reklamkampanj.
Antal samarbeten jag haft på bloggen i år: 4. Antal blogginlägg jag skrivit: 600.
Såhär tänker jag: när jag gör samarbeten är det viktigt att det är tydligt. Dold reklam är det värsta jag vet på bloggar, dessutom är det olagligt.
Jag väljer samarbeten noggrant. Jag tackar bara ja när det är sånt som passar tonaliteten i min blogg, ger ett innehåll och inte bara säljer, och som ni skulle tycka vara roligt. Helt enkelt är en kreativ och rolig idé.
Att jobba tillsammans med företag är inte direkt främmande i bloggvärlden – snarare tvärtom – och själv tycker jag det är helt okej, och till och med roligt, om man hittar en bra form som passar bloggaren och läsarna. Det tyckte jag till exempel att ölen TT var, när jag fick testa nya ekologiska recept tillsammans med en kock och dela med mig av recepten till er. Eller i somras när jag fick ha ett eget barhäng i hårprodukten Sebastians pop-up butik och bjuda in er, eller när jag fick snacka feminism med andra vettiga brudar iklädd Monki-kläder.

HALLÅ SANDRA!! JAg undrar om en kan följa dig på etsy??? Det vore ju toppen om det gick.
Uppdaterar inte så ofta, men här kan du göra det!

Hej! Fin du blev!! Tänkte fråga var du klippt dig, blir nämligen sjukt nervös av frisörer och vore toppen med ett tips på frisörställe…*snälla* <3
Jag klipper mig hos Håkan som jobbar på Haven på jungfrugatan på Östermalm. Han är toppen.

how tall are you?
I’m 163 centimeter tall.

Färgar du ögonbrynen också, eller använder du ögonbrynspenna som matchar? Vilken isf?
Jag använder den ljusaste ögonbrynspenne-färgen, det skiftar typ varje gång mellan märke. Den har en tendens att se rödaktigare ut när mitt hår är rödare.

Sandra! Jag och en vän åker till NY om prick två veckor och jag har självklart läst din guide och där finns ju himla många bra tips. Men, tycker mest det var barer du tipsade om under bar/klubb-avdelningen – har du nått konkret tips på klubbar där man kan dansa hela natten? Vi är båda 21 (och ifall det spelar någon roll för dina tips, inte sådär jättehipstriga)
P.S har läst din blogg sen du gick på Berghs och har inga planer på att sluta. Och du var jättefin i håret! Kram
Tack finis! Grejen är den att det är alltid olika klubbar som är poppis i New York, det kan skifta på några veckor. Men kolla typ Le Bain i Meatpacking för en knäpp men rolig klubbupplevelse. När jag bodde där var Le Baron i China town hippt men jag tror inte det är det längre. Kolla Time Out Magazine kanske för mer uppdaterade tips?

Jag är tillsammans med en helt underbar kille. Är superduper kär så in i helvete. En sak som bekymrar mig är att jag är feminist sedan många år tillbaka och är fruktansvärt allergisk mot typiskt ”grabbigt” beteende. Jag har alltid trott att jag skulle bli kär i en genusmedveten och icke-typisk-maskulin kille. Men killen som får mitt hjärta att dunka så hårt att jag tappar balansen är alltså lite en sådan där typisk grabb. Har snusat, busat, mekar med bilar och har bara svarta möbler i sitt studentrum. Han är fruktansvärt klok och lyssnar väldigt noga på det jag har att säga, och uppmuntrar mig alltid att lära honom om genusperspektiv. Trots detta känner jag ibland att det är svårt att få honom att förstå. Jag är helt galet kär just nu men funderar väl lite på om detta kommer att kunna hålla på lång sikt? Känner ibland att det vore enklare att bli tillsammans med någon som jag inte känner att jag behöver ”förändra”.
Men du! Jag tycker ändå han låter himla fin. Han är ju intresserad av att lära sig, och det är långt mer än vad de flesta vill. Ingen kan ju hjälpa att de är uppväxta i en icke genusmedveten miljö, det är ju de allra flesta. Om han är klok och pepp på att lära sig grejer så tycker jag ändå att han kommit en bra bit på vägen. Köp Nina Björks Under Det Rosa Täcket till honom vetja. Världens bästa manual och grundkurs i feminism.

jag vet væl egentligen redan svaret men kænner ændå att jag måste fråga. Han læmnade mig igår, mitt livs stora kærlek. Han ær inte kær længre. Det kænns som att jag gått sønder. Går det øver? kommer jag att kunne leva igen?
Ja. Jag lovar.

Men…hur gör du för att inte frysa ihjäl i tights då?
Tre par på en gång varav det översta är i ull eller kashmir!

Hej Sandra! Tänkte fråga en sak som inte alls har med detta att göra men men. Alltså, är du alltid sådär sansad när du druckit alkohol? Någon gång måste du ju ha spårat ur tänker jag. När lär en sig att bli lagom full istället för för full? Och när en har blivit sådär jättefull och kanske gråter i ett hörn, gör sönder en massa saker eller tappar bort alla sina värdesaker; hur gör en för att släppa det dagen efter? Hur vågar en dricka alkohol igen och hur gör en för att inte bli lika full nästa gång. Jag kanske är ensam om att tycka det är så jobbigt och generande att tex bli utslängd från en fest, men jag hatar det verkligen. Och det känns som att jag är helt ensam om att få i mig alldeles för mycket och spåra ur. ÄR JAG DET? Igår var jag nära att ta livet av mig pga alkohol och jag vet att jag egentligen inte borde dricka pga djup depression, men det kan jag ju inte säga till någon (dessutom vet ingen i min närhet hur jag mår). Och om/när jag dricker blir jag nästan manisk och jag måste dricka mer hela tiden för att dämpa ångesten men istället bygger det bara på min vilja/beslutsamhet att dö. Det jag mest undrar är om du aldrig har haft en katastroffylla samt hur du gör för att inte dricka för stora mängder alkohol när du dricker. När lärde du dig hantera alkohol ordentligt? Är jag alldeles ensam om att ibland tappa kontrollen helt i samband med alkohol? Kram din blogg är bäst
Okej, om du känner att du är djupt deprimerad ska du ABSOLUT inte dricka. Det kommer bara göra dig ännu mer ledsnare. Du måste prata med någon, det där kan du inte gå runt och bära på. Kontakta någon professionell nu genast, exempelvis via BUP, och berätta för någon kompis hur du mår. Och på riktigt, lova mig, drick inte! Du hamnar i en ondskefull spiral neråt. Är man ledsen och dricker alkohol mår man bara ännu mer fruktansvärt. Det är väl också därför du har svårt att kontrollera det. Snälla gör inte sånt som får dig att må ännu sämre och lova mig att kontakta någon.
Och ni andra som känner att ni har svårt att kontrollera alkohol men kanske inte känner er superdeprimerade – drick isåfall bara folköl/öl. Sprit är det absolut dummaste för man har ingen aning om hur mycket man får i sig och det går fort. Jag är 29 och har lärt mig rätt bra iaf hur mycket jag ska dricka men jag dricker knappt ändå aldrig sprit för det kan så himla lätt slå fel. Ta det lugnt med alkoholen hörrni.

hej, tänkte att du kunde vara en bra person att fråga. hur gör en om en är en superawkward person som blir så himla obekväm i nya sociala situationer och alltid blir den som sitter tyst och lyssnar i stället för att prata när en träffar nya människor. vill så gärna vara social och pratig och glad, sådär som jag är på riktigt, med nya människor också men det tar mig så himla lång tid innan jag kommer dit. det är så himla svårt att få nya vänner när man alltid är tyst och awkward. vill så gärna prata utan att tänka så himla mycket så som jag gör med mina nära vänner. nu blev det himla rörigt men hoppas du fattar. du är så himla bra sandra! kram!!
Hej! Jag kan också vara tyst och awkward när jag är i situationer där jag inte känner mig trygg. Att bli social och pratig handlar verkligen i grunden om övning. Lite konkreta tips: 1. Kommer du till en fest/middag, hälsa då på alla och titta de rakt i ögonen. Gå inte in och häng med dina polare utan att säga hej till någon. Folk fattar inte att man är blyg utan tycker man är dissig. Så börja absolut med att hälsa på alla! 2. Hamnar du bredvid ett gäng du inte känner säg hej igen, fråga kanske ”vad var det ni hette nu igen?” om du inte minns, fråga hur de känner gästen, vad de gör annars och säg någonting om festen typ ”vad roligt det ska bli ikväll” eller ”gud vad fint xx har fått det i sin lägenhet. 3. Ge komplimanger! När du hälsar på någon för första gången eller pratar med någon för första gången, säg ”gud vad fin kjol du har” eller ”älskar din frisyr har också tänkt klippa mig så” eller något sånt. Folk blir så jäkla glada! Lycka till.

Nu undrar jag vilket program du använder för att redigera och klippa dina videos?
Imovie, ett program som ingår i MAC.

hej sandra. alltså jag råkar ha träffat världens snyggaste kille, alltså en kille som är så snygg att man går av, tappar andan osv. verkligen det snyggaste jag sett hittills i livet. han är jättetrevlig och charmig mot mig men är även en riktig douchebag som kysser olika tjejer varje kväll ungefär. men jag kan inte släppa honom och vet att jag skulle kunna få honom nån kväll hur lätt som helst, men jag vågar inte för jag kommer vilja mer sen men han kommer inte det. hur ska jag komma över denna brutala crush? jag är ju inte kär i honom eftersom vi inte känner varandra så bra men så fort jag tänker på honom så dör jag, så vacker är han liksom.
Att crusha på sånt man inte kan få eller som känns spännande för man inte vet vad som ska hända är ju en klassiker. Tror vi alla, oavsett kön, trånat efter det där omöjliga någon gång. Såna crusher går över, promise. Jag tycker du ska passa på att hångla lite med honom om du vill, det kan få lågan att slockna lite, för ibland har man en tendens att höja upp det där omöjliga till skyarna. Du kommer hur som helst inte känna så här för alltid.

Vilket fantastisk grå tröja du har på dig!! In books we trust, vad har du köpt den?
Den är från A.P.C. men från förra årets kollektion.

Translation. Please click ”in english” below FAQ to read.

I början av våren 2014 kommer min debutroman Det handlar om dig ut. En kärlekshistoria mellan två tonåringar som utspelar sig under en höst i Stockholm.
Huvudpersonen har tre bästa vänner. De har för tillfället namn jag valt just för att jag inte känner någon som heter så. Och därför tänkte jag, vad vore inte finare än om ni fick välja vad de skulle heta istället?

Därför har jag idag tillsammans med mitt förlag en tävling där ni kan få döpa karaktärerna, kanske utifrån vad ni själva heter, er bästa vän, någon ni är kära i eller ett syskon kanske? Karaktärerna är två tjejer och en kille (kan tyvärr inte berätta så mycket mer än så).

Skriv en motivering till varför just namnet du väljer skulle vara fint att få i tryck!
Jag kommer förutom er motivering förstås försöka välja ett namn jag också tycker klingar bra till karaktären.

Vinnaren får förutom att ge karaktären ett namn även ett personligt signerat exemplar av boken.

Skriv namn och motivering i kommentarsfältet och glöm inte att lämna din mail också.

Lycka till. <3
.

Translation. A competition for my Swedish readers where they can name three characters in my novel that will come out this spring.

photo source.

November började med Halloween. Jag och Joakim var skelett.

Lagade en jäkla massa sallader med granatäpple, avokado och mozzarella till lunch och så gjorde vi sashimi en kväll till middag.

Åkte till Sandhamn med familjen och den här lilla personen var superredo att hoppa i land.

Stockholm var kallt och glittrigt och jag var på födelsedagskalas.

Jag började gå på lägenhetsvisningar och Magnus följde med och hjälpte till att tycka. Sedan så testade jag antigravitations-yoga.

En söndagsfrukost hemma och en söndagsmiddag på Ramen Ki-Mama.

Packade ihop mina grejer och flyttade från söder samt gick på en promenad på Drottningholm.

Var bjuden på finfest som hade både bra öl och bra ballonger.

Flyttade hem till min föräldrar en vecka. Några har frågat varför jag inte bor där längre än så, och det är för att det inte finns någon plats. Kan inte bo på en soffa med tre resväskor i en månad. Särskilt inte under juletid när min mamma vill pynta och fixa och göra mysigt, och så hänger jag där med allt mitt skräp liksom.

Ett lilaskimrande Östermalmstorg och en hemmagjord pizza.

Hade marknadsmöte med mitt förlag. Det var så himla spännande, nu närmar det sig verkligen liksom.

I fredags hängde jag och Michelle på Östermalm, åt sushi, plockade gratisvykort och hittade bra gatukonst.

Och månaden avslutades som ni vet på Artipelag.

Jag heter sandrabeijer på instagram.

I lördags åkte vi ut till ett vintersoligt Värmdö.

För att besöka konsthallen Artipelag. Såhär vackert var det när man klev in.

Vi började med att sätta oss i deras café och äta lunch.

Hej hej.

Vi åt räkmacka.

Sedan gick vi ut och spanade in utsikten innan det fina solljuset skulle försvinna.

Här var mitt lördagsgäng. Joakim, Johanna, Michelle och Sara.

Joakim.

Johanna och Sara.

Ganska snart var vi färdiga med utsiktstittande.

Så då gick vi in och besökte utställningen.

Det var en utställning med olika konstnärer som använt griffeltavlan som hantverk. När man kom in fanns en egen vägg där man själv kunde rita.

Så då gjorde vi det förstås.

Varandras silhuetter närmare bestämt.

Sedan kollade vi in resten av konsten.

Artipelags lokaler är nog det finaste av allt, med stora fönster och skog utanför.

Vi kom fram till att vi nog tyckte bäst om Elis Erikssons verk men att vi också var lite rädda för honom.

Vid klockan två dök en violinist upp och tolkade det som ritats på griffeltavlan under dagen. Här spelar hon våra verk.

Dagen avslutades med att vi gick upp på taket och tittade på solnedgången. Att det blir kväll redan klockan tre, står knappt ut vad deprimerande det är, men vackert är det ju i alla fall.

Och det var den lördagen på ett ungefär.

Translation. Last Saturday Michelle, Sara, Johanna, Joakim and I went to Artipelag, a venue for art and food at Värmdö in Stockholm. We had shrimp sandwiches and watched different artists that had used chalkboards and crayons in their work.