Sandra Beijer

Vil også ha en jobb som deg, hvor en kan jobbe fra hvor en måtte ønske! Går for øyeblikket tredje (og siste år) på videregående, så hverdagen er mildt sagt et slit. Skal i forsvaret til høsten, og der tenker jeg det ikke akkurat blir noe mindre å gjøre, dog det blir noe helt annet og mer spennende – ser fram til dette.
Hva er det du arbeider med, igjen? Har ikke fulgt bloggen kjempekjempelenge, så vet ikke helt om jeg har fått det med meg. Misunner der i hvert fall friheten du har i forhold til arbeidsplass og sånt!
→ Ja vad sjutton jobbar jag med? 🙂 Jo! Jag jobbar med den här bloggen. Det är min huvudsakliga syssla. Jag fakturerar Rodeo en fast summa en gång i månaden men får även pengar för samarbeten jag gör, det är olika summor beroende på hur stort samarbetet är. Utöver det så skriver jag ju. Min roman som kom ut i våras som jag både tjänat och tjänar lite slantar på och så gör jag krönikejobb och annat. Hela listan med alla mina olika jobb hittar du i min portfolio som är HÄR. Jag är helt enkelt frilansskribent. Målet för 2015 är att även börja tjäna pengar på podden, det är ändå så pass många som lyssnar att jag tycker det är dags för det. Ungefär så!

Hej Sandra! Jag har en fråga som du/ni andra kanske kan ge mig ett bra svar på.. Hur ska en tänka när det liksom KÄNNS när ens ex skaffar en ny? Även fast det var nästan ett år sedan han gjorde slut och jag har en ny pojkvän som jag tycker är världsbäst. Vill ju absolut inte gå tillbaka till mitt ex men det känns jobbigt att tänka att hon kommer ”ta min plats” (vet att det inte är så men det känns som det) och bli tajt med hans familj, som jag ser som en extrafamilj fortfarande men inte hörs så mycket med. Känner mig bortglömd på ett sätt och lite ledsen på grund av detta. Hur ska jag tänka? Vi var tillsammans en lång tid och jag har ju varit jättenära med alla i hans familj så det svider lite, om du/ni förstår, men jag har samtidigt inga känslor kvar alls för mitt ex så jag blir förvirrad!
→ Jag tror att det här är helt mänskligt. För mig kommer det alltid kännas när ett ex träffar en ny, för att exet har en gång varit ens närmaste. Nu ska någon annan bli det. Alltså i en perfekt värld skulle väl ex aldrig skaffa någon ny tänker jag.. eller så är jag sentimental. Allt som allt vill jag bara säga I feel you. Det behöver verkligen inte betyda att du vill ha tillbaka honom, det handlar bara om att det blir så tydligt på något vis att det verkligen verkligen är över tror jag. Förresten kommer ingen annan någonsin kunna ersätta det ni hade, för det är två personer och inte en som skapar en relation. puss.

Var på en födelsedagsfest igår och spenderade flera timmar med att sitta och prata med en kille, sedan när en större del av människorna hade gått (jag skulle sova över hos värdinnan) satte vi oss i soffan istället och gosade medan värdinnan var väldigt upptagen med sin pojkvän och nu är det så att han jag låg och gosade med är värdinnans gamla crush fast det blev aldrig något och också en av hennes kompisar som jag kanske har träffat 2 gånger innan, hur ska jag nu göra för jag skulle vilja se var det här tar vägen? Men samtidigt så är det ju hennes gamla crush som jag fick höra en del om förut så är det emot kompisreglerna?? JAG VET INTE ENS HUR JAG SKA FÅ KONTAKT MED HAN
→ Hej och hallå, alla har vi gamla crushar. Vissa delar man med andra. Man kan inte paxa folk för evigt. Prata med henne om hur du känner, då visar du ju att du bryr dig om hennes känslor. Det borde räcka tycker jag. Herregud, hon har ju till och med ny pojkvän. kram och lycka till.

visst äre carl fredrik??? hur har han det osv?? vet ju att han är svingrym på reklam men han är ju inte så synlig av sig tänker jag (ang detta inlägg)
→ Yes det är Carl Fredrik. Han bor fortfarande i New York och jobbar numera på Wieden+Kenndy, alltså den byrån jag jobbar på. Han mår bra! kram.

Hur träffar du allt coolt och fint folk, Sandra? Du verkar alltid ha ett gäng härliga runtom dig.
→ Vänner av vänner av vänner etc! På fest, på jobb, på middagar. Tänker att vänner dyker upp lite här och där genom livet. Jag försöker vara väldigt aktiv med mina kompisar också, se till att höra av mig ofta, och ses styra upp saker och sånt. Man måste tänka på kompisar lite som kärlekar, de behöver också mycket uppmärksamhet liksom, även om det bara är med ett emoji-sms ibland.
Och så får man inte vara rädd att höra av sig om man kanske bara är bekanta men råkar vara i en ny stad där den personen bor. Kompisdejta kan vara superhärligt!

 vet att du sagt det men är 1984-tröjan från marc jacobs??? ser typ ut som deras font lite. fast har för mig att den var från nån annanstans väl. aja pöss ditt jävla geni
→ haha puss <3 Japp det stämmer tröjan är Marc by Marc Jacobs!

Hej Sandra. Eller andra här inne. Jag behöver lite råd och pepp. Är snart 30 år. 2014 har varit ett hemskt år, med hjärtkross, strul på jobbet, förlorat vänner. Jag känner mig så tom. Så ensam. Jag känner liksom att jag aldrig kommer ligga bredvid någon i sängen och mysa en söndagsmorgon. Jag känner mig ful och dålig. Vet att jag är attraktiv, för jag blir raggat på varje gång jag är ute. Massa match på tinder. Men inget intresserar mig. Ingen och inget. Jag känner mig bara så hopplös, och det har inte varit lätt över julen. Att vara med familjen och försöka vara glad och le, sen gråta i sängen på natten. Jag tycker inte något är kul längre. Och om jag gör det, så sköljer en våg av ångest och sorg över mig som tar bort den lilla glädje jag kände ett ögonblick. Allting är så tomt, så meningslöst, och jag vet inte hur jag kan hitta tillbaka till migsjälv. Har du några tips? Tack så hemskt mycket. Kram.
→ Hej och puss. Ibland är ju livet jäkligt mörkt tyvärr. Vad som är tur tänker jag, är att saker kan vända så oerhört fort. På en månad kan livet se helt annorlunda ut, till och med efter en helg. Det är så skönt ändå att ingenting är evigt. När man är ledsen är det superviktigt att berätta det för de man står närmast. Man klarar nästan inget själv om man känner sig tom. Hålet blir istället bara större inuti då tycker jag i alla fall. Andra grejer är ju att försöka göra saker om dagarna och inte falla in i rutiner. En lång jäkla promenad med podd i öronen, ett träningspass, en fika eller ett glas vin med en kompis på en grå tisdag, le mot någon på gatan. Göra sig asfin och gå ut och hångla. Etc. Att lite titta upp och verkligen försöka jobba på att se världen i ett nytt ljus. Det låter kanske lökigt, men jag tycker det hjälper lite iaf när jag får mina ångestdrabbningar. Sedan ska man inte vara rädd att gå och prata med någon professionell faktiskt.
Allt detta kanske var självklarheter, men jag är ju inte i närheten av en pskylog, så här brukar bara jag tänka när jag är nere. puss hoppas det löser sig snart.

asså har en fråga som kanske är dum och inte så aktuell i ditt liv just nu men liksom du festar en hel del, även när du va hjärtekrossad osv osv och får du någonsin riktig fet dagen-efterångest? hur hanterar man ens det, känns som att varje lördag/söndagsmorgon så vaknar jag upp med den största ångesten som finns och önskar att jag va sån som kunde göra andra saker på fredagskvällar som typ se på film, stanna inne osv. men samtidigt går det ju inte, speciellt när den enda jag vill sitta inne med och ”mysa” med verkar inte vilja göra det med mig. Ja, vet att det inte finns något riktigt svar eller lösning om hur man tar bort såna känslor men tänkte det skulle va tröstande att höra om du också känt så nån gång och hur man ska tänka/hantera det när det känns som värst.
→ Jag och Michelle pratar jättemycket om det här i vårt poddavsnitt om att vara singel. Lyssna här (det är nr 29. )
Har även skrivit en krönika en gång om min söndagsångest, finns här.

Hej Sandra! Har samma gif-app (partyparty) och tycker den är jätterolig! Men när jag ska lägga ut bilderna/gifsen så blir det bara en länk. Vet du vad jag gör för fel? Hur gör du när du överför dom till bloggen?
→ Jag sparar ner dem som en gif i appen och sedan överför jag bilden från mobilen till datorn. kram!

en fråga: gör du dina kollage i photoshop eller via någon webtjänst? pussen på bussen.
→ I Photoshop! pussen på bussen.

Du har verkligen den perfekta långa pagen! Hur gör du för att den ska vika sig så fint inåt på båda sidorna? Vill så gärna ha min frisyr likadan men klarar verkligen inte av att offra mer än en minut av min snoozetid för detta ändamål…
→ Jag använder plattång och elektrisk rundborste. Om man gör det när håret är nytvättat (och torrt) så brukar det hålla sig ett par dagar om man är lite slö och så. Men jag lägger nog i genomsnitt en tio minuter-en kvart på mitt hår per dag, så det handlar ju om att orka 🙂 kram.

Var köpte du dina joggings shorts?
→ På Target i New York, men typ Stadium/annars valfri sportaffär borde ha liknande!

Hej! Går det att någonstans få dag i dina jeans för jc fortfarande?? Är helt förälskad i dom men är rädd för att de inte längre finns att köpa någonstans?:( jag som äntligen hittat ett par jeans jag faktiskt gillade….
→ Om de inte finns på JCs hemsida kan det nog tyvärr bli svårt 🙁

Hej! Är så himla ledsen. Min bror betyder allt för mig, han är min absolut största förebild. Att våga säga att jag är feminist har varit en jobbig process, på grund av den värld jag har växt upp i. Idag hade jag en diskussion med honom och insåg att han inte förstår. Han håller ju med om att kvinnor och män är lika, men han ser inte alla små pusselbitar som måste falla på plats för att vi skall åstadkomma detta. Jag förstår ju att han inte har insikt i detta eftersom han har aldrig sett världen från en ung tjejs perspektiv. Han har aldrig upplevt mästrande äldre män som säger ”lilla flicka” trots att jag faktiskt är vuxen. Då är väl min fråga… HUR skall jag kunna ge honom denna insikt? Jag har inte precis en lista på alla gånger jag har känt mig förtryckt just pga att jag är kvinna. Vet inte riktigt om ni förstår vad jag menar. Men han är helt enkelt en väldigt vettig person som lever i en värld där han inte har fått redskapen att förstå feminism, och jag vet inte hur jag skall kunna ge dem till honom. Har du eller någon annan tips?
(Och skulle också vilja säga ett stort TACK till dig Sandra. Du har betytt väldigt mycket för mig när jag har samlat mod till att vara bekväm och säker i att vara feminist)
→ Hej och puss! Man kan ju tyvärr inte tvinga på alla ens genusglasögon. Jag har märkt att detta bara kan förvärra saker tyvärr (särskilt med bröder…). Jag tror att man får ha tålamod, att det handlar om en lång process där man då och då i rätta stunder kan inflika argument och synsätt som passar. Samt skicka vettiga länkar! Är din bror mottaglig tycker jag du ska ge honom Under Det Rosa Täcket av Nina Björk. Lättläst och otroligt bra och utbildande. kram

Hej! Här kommer en fråga som inte alls har med inlägget att göra. Jag vet att du har haft en bild på snövit sittandes på din dator. Var har du hittat den någonstans?
→ Etsy!

Kjære Sandra! Jeg har et spørsmål til deg: Som feminist, hva synes du om økningen av botoxbruk? Det blir jo vanligere og vanligere, både blant folk flest, på tv, i film, som tema i dameblader osv. Kvinner over en viss alder som ikke har fikset på utseendet får gjerne høre at de har forfalt, mens menn i samme alder som har eldes på ”naturlig vis” får høre at de er flottere enn noen gang. Selv synes jeg i utganspunktet man bør få gjøre som man selv vil med sitt eget utseende, samtidig som det er et stort samfunnsproblem at kvinner over en viss alder blir fortalt at de aldri kan være fornøyd med sånn de ser ut, med mindre de sprøyter inn gift eller tar operasjoner. Menn kan gjerne både ha rynker og grått hår, mens kvinner bare kan våge å ha noen streker i pannen. Veldig interessert i å høre dine synspunkter rundt dette.
→ Jag tycker precis som du. Ur ett större samhällsperspektiv är det sorgligt att åldrandet, ”förbättrandet” och det ytliga är så otroligt olika mellan män och kvinnor. Men jag skulle nog aldrig kunna vara emot vad människor gör med sina kroppar i slutändan ändå. Vi alla är produkter av samhället vi lever i och jag vet själv hur svårt det är att bryta sig ifrån det. Min feministiska ståndpunkt är inte att sätta förbud eller tycka andra kvinnor gör fel. Jag tror vi måste se en större bild och försöka leda varandra med rätt kompass oavsett vad enskilda personer väljer att göra med sig själva. Detta citat av Lena Dunham säger det fint:

Den vasen du fikk i julestrømpen var veldig fin! Har du noen formening om hvor den er kjøpt/er å få kjøpt? Vil også veldig gjerne se hva du fikk av gaver 🙂
→ Ja! Ska fota av min julklappar så fort det kommer lite solsken 🙂 Vasen köpte min mamma när hon var i New York i november, men minns inte var. kram.

Hej och gott nytt år (snart),
eftersom du nyligt skrivit om att du längtar tillbaka till Japan och planerar att åka dit så tänker jag att din blogg kan vara rätt forum för att snacka just Japan. Jag och min pojkvän funderar på att åka dit i sommar, men jag känner lite panik över hur många googlingar som menar att det är såå dyrt att turista där. Särskilt i Tokyo. Vad har du haft/vad planerar du att ha för budget? Kanske någon av dina läsare har tips..? Vart bor man och var äter man och annat matnyttigt.
→ Hej! Du fick jättebra i kommentarerna: läs här.
Utöver det har jag skrivit en guide som finns här.

joo jag undrar, har du ett nytt objektiv? och vad för något i så fall? superfina bilder!
→ Det har jag faktiskt. Det är Canons nya 28 mm 1:1.8. kram och tack!

Hej! Jag läste att du börjat gå i terapi, vad intressant för jag har också gått i terapi i snart tre år. Vilken slags terapi är det och får ja fråga om det är någon speciell anledning du börjat gå i terapi för? 🙂 Kram och gott nytt år<3
→ Det är ganska privat så vill inte prata om det så mycket, men jag går bland annat i terapi för att ta uti med grejer ang. min pappa. Jag går kbt.

Jag har två frågor,
1, Gillar du att följa vad som är inne just nu och vill ha en bestämd stil eller vill du hellre kombinera lite efter vad du känner för och blanda friskt?
2. Hur hittade du din stil, har du haft/eller har någon inspiration?
Sorry om du redan har svarat på dessa frågor i något annat inlägg, jag har inte läst din blogg så länge. Kram!!
→ Hej!
1. Jag gillar liksom mode och kläder, och följer nog svängningarna som tar oss framåt, men lite på mitt eget sätt. Nu är exempelvis sportmodet rätt inne, och det tycker jag också en massa om, men hittar min väg i det. Jag har exempelvis en ganska fast och klart siluett skulle jag säga, klär mig nästan alltid i saker med hög midja samt t-shirt-ringning vid halsen.
2. Jag har gillat kläder sedan jag var 12 år och har varit allt från mini-Spice Girl till indietjej till någon slags seriefigur, till sextiotalsbrud till nittiotal. Har summerat mina år ett per gånger, kanske kan reprisera om ni vill?

Ska söka jobb på reklambyråer efter avslutad utbildning. Ska jag satsa på att sticka ut och vara kreativ eller skicka in ordentligt ”mall” CV? Är det skillnad på svenska eller amerikanska byråer i detta avseende?
→ Hej! Det beror ju helt på vad du söker för roll! Ad, copy, projektledare, produktionsledare etc. Är rollen mer kreativ är det klart att du får vara underfundig, men jag tror inte du ska vara det för mycket, det känns rätt uttjatat och som ett gammalt grepp nuförtiden. Tycker jag iaf, och vet att många känner samma. Vad man vill se är ju framförallt din portfolio. CV tycker jag alltid man ska skicka med. Tror svenska och amerikanska byråer är rätt lika i detta avseende. kram

Jag trodde midsommar var din favorithögtid?
→ Jo! Nyårsafton och midsommar får nog komma på delad etta!

Hej! Undrar lite kring hipsterbegreppet, det är så oklart för mig? Om du skulle beskriva hipsters/hipsterkulturen, hur skulle du göra det? Anser du dig vara en hipster? Varför klangar ordet så negativt?
→ Vet inte om ordet klingar SÅ himla negativt längre, tycker hipstern har börjat samla pluspoäng även bland hipsterhaters på sista tiden. Men vad vet jag. För mig är en hipster typ samtliga dudes och brudar i Sofo på Södermalm. Men om jag skulle beskriva en hipster skulle jag nog säga att de är kläd-och-modeintresserade med fokus framförallt på kvalitet. Gärna obskyra märken, helst från typ Japan. De är matintresserade och jag tycker det är hipstern som på många sätt som gjort matkulturen intressant de sista åren. Skräpmat som hamburgare och pizza har förfinats och fått mer fokus på ekologiska och närodlade produkter. Typ foodtrucksen som förut bara var thaimat och korv med bröd är smakupplevelser total. Säga vad man vill om hipstern men hen förespråkar ändå vettiga ideal som går emot massindustrin, både när det gäller inredning (vintage, hemmasnickrat), mat (närodlat, ekologiskt), klädstil (kvalité) och prylar (cyklar, surdegsjox). Hipstern gillar förresten att hänga i miljöer med fin estetik, gå på svartklubbar och hen spelar säkert skivor. Hen är ibland lite för pretto för sitt eget bästa och skulle aldrig erkänna sig som hipster själv.

åh har sån craving efter en text av dig!! typ en novell-kort-text-dikt-aktig-grej du skrev på bloggen ibland för längesen! om kärlek och sånt!!! så fina grejor!!! heja dig och gott nytt år!
→ Jaa ursäkta att jag inte skriver så mycket längre här på sistone. Det är för att jag lägger all energi på bok 2 och har liksom inga ord kvar. Alla mina gamla texter finns samlade i min portfolio! puss.

STÖRSTA FRÅGAN AV DEM ALLA. NÄR KOMMER MÄSTA PODD-AVSNITT UT?
har abstinensensbesvär då det varit paus, i vadå, två veckor?!
→ Sorry! 🙂 Vi spelar in ett imorrn så borde komma ut nästa vecka på torsdag!

tavlan som Elsa och Pontus har över sin TV, var är den från?
→ Rätt säker på att det är Pontus pappa som målat den, men kolla med Elsa. puss.

Hej! Kan inte du lägga upp ett ungefärligt recept på pastan? Jag försöker bli bättre i köket men har fortfarande svårt att laga mat utan recept. Tycker väldigt mycket om dina en-hel-dag-inlägg också!
→ Kolla min matkategori, har hur många pastarecept där som helst och många påminner om det jag lagade förra veckan. puss!

HeLLOJ Sandra! OF, men jag undrar lite över dina klädköp på internet. Jag handlar ibland på exempelvis asos, då det har så roligt utbud, men varje gång när jag får hem kläderna är det minst två av ex fem saker som är fel storlek, modell eller annat. Jag tycker storlekarna är så olika på olika märken så det är alltiod lite av en chansning när man beställer. Jag borde ju egentligen hålla mig ifrån internetklädköp när det blir såhär, men men… Har du några knep för att det ska bli rätt eller gör du också ”felköp” ibland? Ursäkta om det är en löjlig fråga, men du verkar så proffsig på detta så måste bara fråga!! XX
→ Steg ett är att mäta din kropp. Har du dina mått brukar det vara mycket enklare att pricka rätt, eftersom måtten oftast står på hemsidan. Efter ett tag lär man sig också vad man är för storlekar i olika märken. De flesta sajter har ju väldigt smidig skicka-tillbaka-service också där portot redan är frankerat och så!
puss.

Då betar vi av de sista sex månaderna av 2014 i outfit-väg tycker jag.

JULY.

I juli var jag i Frankrike och Italien och gick på middag i seriefigurs-klackar och olika korta kjolar och klänningar.

Sedan bar det av till festival och då byttes det lite mer uppklädda plaggen ut till magtröja och buffalos.

Mörkblått och leopard på restaurang i Köpenhamn.

I slutet av juli kom regnet till Stockholm och det räddades med pizza från Venezia och regnjacka från Petit Bateau.

AUGUST.

I augusti togs det mest mobilbilder på kläderna.

Var på polarprisets efterfest i Vampire Weekend-tischa och kjol från Miu Miu. Detta är en av mina favoritoutfits från förra året förresten.

SEPTEMBER.

Bar rutig kjol och blå rosett på min lillebrors födelsedag.

Och resten av månaden. Solglasögon i håret = varm dag = längtar tillbaka.

I slutet av september fick jag åka till Bokmässan för första gången och detta var kläderna under de två dagarna. Märk att jag matchade bokomslaget på högra bilden 🙂

OCTOBER.

I oktober gjorde det inget att hösten kom för jag flydde till ett t-shirtvarmt New York. (bild tagen av Francisco Marin)

Kunde se ut på detta sättet längs med New Yorks olika tegelväggar.

NOVEMBER.

Sedan kom november. Hade ny cirkuskjol från Gant Rugger.

Och resten av månaden lite på detta vis.

DECEMBER.

December var ju nyss så det drar vi igenom fort. 1. En vanlig dag -> 2. Ett födelsedagskalas -> 3. Nyårsafton.

Åkte till New York en snabbis också, och köpte mörkblå sammetsbyxor från Forever21.

Fast mitt bästa i hår&klädväg med december var nog de här blonda Geri-slingorna jag skaffade mig.

Och det var året 2014 i kläder! Januari till juni finns här.

.

Kickstarter: DOM JÄVLARNA SKA SKJUTAS aka THE WOLVES
Denna tv-serie känns som en slags svensk Kill Bill! En grupp kvinnor bildar ett superhjälte-team för att hämnas på våldtäktsmän. Men. Det saknas pengar för att serien ska bli av. Gå därför in och hjälp till! Du kan skänka från tio kronor liksom, allt räknas.

DIY: Plant hanger
Sandra visar hur man gör sin egen ampel. Jag följde faktiskt denna instruktion idag och skapade ett hem till en av mina kaktusar!

Forest Dweller Garden Pot.
Fattar att det är lite hata eller älska på de här små kruk-djuren, men jag vill ta hem varenda ett i alla fall.

Fresh Homemade Pasta (Using What You Already Have in the Kitchen)
Spenatpasta, morotspasta eller rödbetspasta till exempel.

H&M Home News
H&M har just kommit med många små nyheter i sin webbshop och jag hittade en del fint och tipsar därför vidare.

Cara.
Denna sminkningen är det finaste just nu på internet tycker jag.

The tiniest peekaboos you will ever hear.
Alltså <3
.

I onsdags var det nyårsafton! Vi bjöd hem Alexandra och Gustav på en sen lunch.

Vi gjorde oss fina tillsammans, knöt flugor och klistrade på lösögonfransar och sådant.

Dags att äta. Spaghetti och tomatsås med kökshanddukar runt halsen för att inte skräpa ner nyårskläderna.

Efteråt promenerade vi hem till Elsa och Pontus som hade nyårskalas extra allt!

Det låg engångskameror lite här och var, mycket bra idé. Här är Devi med en.

Livia var himla fin i fjäderkrage.

Linn i partyhatt.

Vi drack bubbel förstås.

Skålade.

Och pussades.

Och tog selfies.

Det var tipsrunda också! Jag tävlade i lag med Gustav.

Vi vann! Här är vi tillsammans med laget som kom tvåa.

Sen höll jag i årsquizzet men då glömde jag fota och efter det var det musikquiz! Ellen, Gustav och Alexandra kom etta och fick Maria Montazami-glas. Ni ser ju lyckan.

Sedan var det lite lekpaus och vi klistrade fast stjärnor lite här och var.

Fint vare.

<3

Mackor med brie när man var hungrig.

Joakim ritade av folk på ballonger!

Här är Filip till exempel.

Jag ritade Joakim. Likt va

Sedan lekte vi gissa-låten-i-hörlurarna-leken. Här sjunger Magnus Get Lucky.

Strax var klockan nästan tolv! Vi tjuvstartade med lite tomtebloss.

Och posering.

Och tutor.

Och sugrör i håret förstås.

Sedan knöt vi på oss skorna för att gå ut och titta på fyrverkerierna.

Mycket pepp stämning.

Gott nytt år! Hurra! Champagne till fyrverkerisprakandet förstås.

Kramades, pussades, tände mer tomtebloss etc.

Någon timme efter att det blivit nytt år drog jag till Färgfabriken med lunch-gänget.

Det var ju Natten! Världens bästa tryckarklubb! Vi trängdes oss in i mitten och spenderade resten av kvällen med att sjunga med och dansa tryckare och hoppa omkring.

Och dricka ganska mycket öl då.

Allt som allt ett helt fantastiskt nyår!

Nu var det IGEN så där lång tid sedan jag senast svarade på kommentarer. Här kommer i alla fall ett gäng svar. Publicerar en bunt till imorgon (eller så) också. Har du inte fått din fråga besvarad då skicka igen, tappar bort dom ibland. puss.
.

Hej Sandra! Jag har en fråga/fundering som jag hoppas du vill svara på nästa gång det är dags! Den här pressen som sätts på smarta, pålästa människor just nu om att man MÅSTE GÖRA PRECIS ALLTING RÄTT, hur känner du för den? Pressen att vara den perfekta feministen, som absolut inte får flyga mer än absolut nödvändigt, som måste vara vegetarian – helst vegan, som absolut inte får stödja något eller någon som någon gång gjort sexistiska val, som måste shoppa ekologiskt – men helst inte alls, som måste ha en ANALYS om precis allting – privat som professionellt. Jag märker det mer och mer, speciellt här i bloggvärlden men även IRL. Förväntningarna på smarta, pålästa människor är så sjukt höga, och dom höjs hela tiden. Den pressen tar på riktigt bort ALL min livslust. Jag känner inte för att leva om jag måste vara perfekt på alla sätt. Jag orkar inte då. Hur känner du? Kommer det vända?
→ Jag skrev ett ganska långt blogginlägg om det här i våras, och efter det blev det otroligt mycket bättre atmosfär härinne på bloggen i alla fall. Alltså. Verkligen ingen kan ju vara perfekt och varför skulle man ens vilja vara det? Man kan inte göra alla rätt, man kan inte pleasa alla. Då kommer man slå knut på sig själv. Och vet du, jag tror att bloggvärlden i det stora hela har skapat något mänskligt och personligt som tidigare inte fanns faktiskt, det får man inte glömma.
Lyssna inte för mycket på vad andra tycker, alla de bästa människorna är de som är lite skavda i kanterna.
Här finns texten.

Hej på dig! I min data+mobil (mac+iphone) syns dina svar så dåligt för de är ju i samma typsnitt och storlek som frågan. Kan kan man ha åtminstone ett litet mellanrum mellan fråga och svar?
Puss&kram du är bra.
→ Så konstigt, frågan är fetstilt i både min mobil och dator. Jag använder safari och firefox. kram

Alltså Jennys hår är så himla drömmigt! Hur har hon fått till den tjusiga knuten? Var klipper hon sig?! Hur stylar hon? Får en ta med en bild på henne till frisören att ha som inspiration?
→ Jenny svarar: För att få till fin knut använder jag en jättestor hair bun som jag sätter fast med hårnålar i massor. Jag klipper mig hos världens bästa frisör Ola på W Lounge på Rådmansgatan i Stockholm. Han ska dock tyvärr sluta nu. Stylar gör jag typ inte, använder lite hårspray ibland! Ett annat knep jag brukar använda är att inte borsta håret efter att jag tvättat det, ger bra volym! Såklart går det bra att använda bild som inspiration, jättesmickrande ju!

Inspirerat av dig, har jag tänkt ut att årets nyårsmiddag ska bli lobster rolls. Det verkar liksom festligt och gött avslappnat på samma gång. Så, har du gjort det själv någon gång och har nåt slags recept som är toppen? Annars får jag fråga Google.
→ Alltså förlåt för sent svar men svarar ändå: Emily Dahl har gjort ett recept!

Hej Sandra! Kan du inte påminna bloggläsarna att gå tillbaka till penpals-kommentarerna o kika lite! Många skrev ju ganska sent, och det är ju mkt röda, lediga dagar framöver. Man kanske hittar sin bästa kompis, där bland raderna, när man är så uttråkad framför skärmen att det känns som internet har tagit slut!
→ Jamen såklart! Här finns det senaste brevvänsinlägget.

I need to know where I can get bahn mi in New York please!
→ I’ve had great bahn mi’s at Saigon Shack, Mooncake and An Choi. An Choi is the place I went to a couple of weeks ago and posted about in the blog.

Hi Sandra, I would really appreciate if you could offer some advice on this – I was wondering if you know anyone who have met their partners via online dating, and what your thoughts are on that? My boyfriend and I met via online dating, we talked online for months before we finally met up, and have been happily in love for 4 years now. We are really great together but I still get anxiety when meeting people for the first time and they ask how we met. I know there is social stigma surrounding online dating (that they are for losers, spinsters/ ugly people/ creepy stalkers who can’t get a date in real life) but both me and my boyfriend are fairly smart good looking people in our mid 20s and the only reason I tried online dating is because I am shy and also do not enjoy the night scene and thus do not get many chances to meet new people. Although I have a good relationship, I often worry that people are judging me for how we met and it really makes me anxious to meet new people as a couple. Should I start lying that we met at a party instead haha? I would really appreciate your sensible advice, and any advice from readers in a similar situation are welcome too. Tack so mycket everyone!
→ Hi! I actually have a bunch of friends that met that way, I feel that internet is almost the most common way to meet people nowadays.
I loved the reply you got in the comments from another reader:
”Never lie to someone about how you met your partner and why because if its none of their business. As long as you are happy nothing else matters and if people are judgemental then let them. Its your life and you are the one that is living it.
My parents met through a personal ad in the newspaper over 25 years ago and they are still together. Be proud of how you met your boyfriend and be happy and madly in love. Dont let anyone make you feel otherwise.”

Till nästa answers to past weeks comments helt enkelt. Blev dumpad för ett halvår sedan ungefär, och har ganska nyligen kommit ut ur ledsenperioden. Tänker mindre på hen och har börjat känna glädje igen, mer tillbaka till ett normalt liv helt enkelt. Under detta halvår har vi inte setts alls, hörts lite då och då, vilket har varit ömsöm väldigt roligt och ömsom väldigt sorgligt/tråkigt/gråtigt du vet. Fastän jag inte är så ledsen längre känner jag inte att känslorna slocknat helt för hen, känner fortfarande att jag vill vara nära, göra roliga saker osv. Dock vet jag inte om jag bara saknar hen som väldigt bra kompis och någons närhet, eller som partner, om du förstår. För inte så länge frågade hen om jag vill ses. Jag både villvillvill för att det vore så roligt att ta igen missat, och en del i mig bara längtar efter att få hångla och ligga med honom även fast jag vet att hen antagligen inte vill eftersom det var hen som gjorde slut. Samtidigt vill jag aldrig mer se hen igen, aldrigaldrigaldrig bli så ledsen och ramla ner i det hålet igen. Hur ska jag göra? Ska jag lita på hjärnan som säger nej, eller ska jag bara köra och träffa honom? Så rädd för att ångra mig hur jag än gör/inte gör.
→ Hej fina! Svår fråga. Jag skulle nog träffa honom, bara för att bli av med känslan av ”vad skulle ha hänt om jag gått dit”. Däremot hade jag övat mig psykiskt jättemycket till själva mötet. Bestämma att nej. Oavsett vad han tänker och vill kommer jag vara stark. Detta är inte en väg till att bli ihop igen.
Det är så viktigt att jobba sig stark innan tror jag, man faller så HIMLA lätt tillbaka till ruta ett när man ses och tappar allt det där man övat på i så många månader. Träffa en kompis innan och efter, låt hen peppa dig. Här är en krönika jag skrev i ämnet en gång. kram

I brist på annat att göra så kollade jag långt bak i ditt arkiv och hittade ett lite roligt svar på en fråga: ”Vad gör du om åtta år? Svar: Om åtta år är jag 31 år. Då jobbar jag som copywriter, antagligen i Stockholm (kanske har bott utomlands i ett par år innan detta). Jag är inga barn men är rysligt kär i en pojke som jag har bestämt att jag ska leva lycklig med för alltid och alltid!” Det låter väl bra?
Stämmer väl ganska bra, förutom copywriter-grejen då.
→ Haha ja så fint! <3

Du pratade i podden om en tjej på insta som inrett sin lägenhet med massor av träd, minns du vad hennes konto heter? x
→ Nej tyvärr jag inception-ade på insta och hamnade någonstans dit jag aldrig mer hittade tillbaka igen 🙁

Jag behöver New york tips!! Åker en vecka i mars, vad gör jag mer än dem klassiska turistgrejerna?? Restauranger, barer, områden, fik, bra löpställen osvosv. Kram!
→ Här är min New York-guide!

Hej Sandra!
Jag har märkt att i er podd när ni pratar om att hooka med människor, hångla, gå på date osvosv så säger ni alltid killar/män. det känns liksom så tråkigt för det blir så exkluderande för mig och säkert många andra homos. kan ni inte börja säga typ partners, människa, hen/han och hon mm?
Fattar att det är naturligt för er att säga killar för ni e straighta men ni har ju en sån stor publik av massa olika människor, blir lite ledsamt att ni bara pratar till en viss då. Er podd är ju världsbra så vill inte sluta lyssna.
Kram
→ Hej! Absolut, ska försöka tänka på det när det inte handlar om egna upplevelser. Ibland glömmer man bort det när man liksom bara pratar på! kram.

jag har ett gäng vänner, och när vi går ut brukar jag gå ifrån när jag tröttnar på att hänga ihop i stor grupp. och det är något jag oftast får skit för. alltså jag fattar väl att de vill att jag ska vara med dem, men det är så oerhört frustrerande att stå ett gäng tjejer och dansa mot varandra hela kvällen. så jag går iväg och hittar nya kompisar ett tag. eller om jag hittar en kille för natten, så ska de alltid påpeka att jag gör fel osv (dissar dem och sånt). har gått så långt att jag inte orkar med dem längre, utan bara gör som jag vill ändå. det är såklart jättetråkigt men hur fan kan jag göra för att få dem att se det ur mitt perspektiv också? jag gör ju såklart fel, men det är tröttsamt att alltid behöva höra det negativa om en.
→ Hej! Alltså jag tycker verkligen inte du gör fel. Jag är precis likadan. Jag brukar säga såhär när det rycker i fötterna efter nya personer: ”Nu får ni ursäkta mig en stund, men nu måste jag gå iväg och mingla lite, jag är tillbaka om någon halvtimme eller så.” Alla ska få gå ut och festa på sitt sätt ju. Förklara det för dom när ni är nyktra, och att det är allvar och viktigt för dig att de förstår ditt synsätt också. Mvh /Mingler 4-life.

Du har tidigare sagt att du inte längre har samma inkomst och kapital som du hade i New York; vad är den största förändringen du fått göra i ditt liv på grund av det? Något speciellt som du har fått sluta med eller fått dra in på? Var det svårt att anpassa sig till en annan ekonomisk situation. Jag frågar eftersom gick från heltidslön till CSN-lån när jag började plugga och fick en chock över hur lite pengar jag hade plötsligt.
→ Hej! Jag tjänar ju liksom inte dåligt nu så det går inte riktigt att jämföra med CSN, det var bara så att när jag bodde i New York tjänade jag väldigt väldigt bra.
Jag har numera dragit in på kläder exempelvis. Om ni kanske minns när jag shoppade förut så köpte jag mest fina märken, det har jag inte råd med längre. Dessutom shoppar jag bara när jag verkligen behöver eller vill ha något. Jag går aldrig på stan för att hitta något till helgen eller något sånt. Jag har även dragit in på restaurangbesök. Förut kunde jag äta ute flera gånger i veckan. Nu går jag på restaurang kanske tre gånger i månaden. Det är fler grejer såklart också, men detta är två exempel. Jag tycker inte omställningen var särskilt jobbig eftersom jag nu får jobba med grejer jag verkligen älskar, och då är det värt det. kram!

Läste igenom din sammanfattning från 2012, året då jag började följa dig (slaviskt, pga bäst). Har ju varit nyfiken på historien om alla dina krämpor som så plötsligt försvann när Ludvig gjorde slut. Är det dags att berätta tro? Puss!
→ Hej och puss! Det var inga särskilda ”krämpor” så, utan jag hade en otrolig visdomstandsvärk samt jätteont i halsen som antagligen skulle bli en halsfluss. De försvann bara efter att han ringde. Jag tror det var för att hjärtat behövde all hjälp då.

Vilken är din favoritbok?
→ Silke av Alessandro Bariccco

Jag skulle bara vilja skriva av mig lite. Imorgon ska jag på den traditionella julfesten (går på gymnasiet) och jag har ångest. Jag har skrivit på ett kontrakt om att jag inte ska dricka alkohol förrän jag fyller arton år och jag har nästan klarat det. Det enda problemet är att ”folk” tycker att jag är så fruktansvärt tråkig när jag inte dricker. Hur är man rolig på en fest? Vad pratar man om? Jag tycker om matte och ord och att skriva i tidningen och politik och jag har A i alla ämnen, men det kan jag ju inte prata om. Jag vill inte vara 17 år, jag vill vara äldre.
→ Hej! Bloggaren Jennifer Stroud är nykterist och har skrivit mycket bra om det, här till exempel.
Ett knep för att småprata med folk är att ställa frågor om dem, vad de gör och gillar. Folk älskar att prata om sig själva. Dessutom kan man hitta gemensamma intressen då som man kan prata om! kram

Hejhej! Det här är inte alls relevant till inlägget men bara måste fråga! Jag har fått för mig att flytta till Göteborg trots att jag inte känner en enda kotte där, hurhurhur hittar jag kompisar? Magnus kanske har något tips tänker jag när han är från gbg!
Puss!
→ Kolla detta svaret från en annan läsare i kommentarsfältet:
”Jag är med i niotillfem- gruppen i Gbg. Skicka iväg ett mail och häng med oss ut på quiz och dans!Om det finns fler i Gbg är det bara att gå med i gruppen på fejjan eller maila!”
Så himla kul att det finns en niotillfem-grupp i gbg! Jag sökte på fb och hittade den här.

Tack för en underbar blogg bästa sandra!Bara en liten fråga, redigerar du dina bilder?
→ Hej och puss! Ja, jag redigerar mina bilder i photoshop.

blev lite nyfiken nu när du skrev om solsken och öppen jacka; vad tror du om vädret i new york i mitten på januari? ska dit 7-16/1 och funderar på om jag ska ha en skitvarm jacka eller bara en varm jacka. pöss!
→ Vädret i new york är mycket oberäkneligt och det är omöjligt att svara på. Det kan skifta från fem minus till tjugo plus på en natt. Men i överlag är New York mycket kallt i januari så klä dig varmt. puzz

Är byxorna stretchiga eller ”hårda”. Har lite mer kurviga ben än du, tror du de kan sitta bra ändå? Och vilken storlek har du?
→ De är stretchigare, så kurviga ben skulle nog passa sig utmärkt i dem! Jag har storlek xs. puss.

Hej Sandra! Jag behöver hjälp. Jag är kompis med en kille, vi är inte så nära vänner men vi känner varandra liksom. För någon månad sen hånglade vi på en fest, mest på skoj, i alla fall för mig. Nu var vi på fest igår och då berättade han att han har känslor för mig. Jag känner verkligen ingenting för honom, förutom att han är en snäll kille. Han var verkligen jätteledsen och jag känner mig själv jätteledsen nu över detta. Borde jag umgås lite mer med honom för att se om jag börjar känna något eller är det en risk att han blir ännu mer sårad om jag aldrig kommer få känslor för honom. Förresten har jag aldrig varit kär. Kram.
→ Hej gullis! Att vara tydlig mot honom och förklara att du inte känner som honom, samt att inte hångla med honom igen, är nog det enda du kan göra. Han kommer komma över dig fortare då. Han måste själv ta beslutet om han vill vara runt dig just nu eller inte tror jag. Det är svårt för mig att svara på om du kommer få känslor för honom eller inte i framtiden, sånt där kan man liksom inte riktigt veta. Lycka till i alla fall! puss.

 .

Translation. Read by clicking the google translator button at the (almost) top of the right frame