Sandra Beijer

Glad måndag mina damer och herrar. Idag är jag hemma och tvättar och städar lite för på onsdag åker jag till New Yooooork. Köpte biljetterna för ganska länge sedan och känner mig inte riktigt förberedd, men det blir nog bra. Stannar bara i fem dagar.
Här kommer lite måndagstipsiga länkar hur som helst.

Frida Kahlos garderob. ”After Frida Kahlo died in 1954, her husband Diego Rivera shut her belongings in a bathroom at their Mexico City home, the Blue House – then demanded it be locked until 15 years after his death.” Så fina grejer. Men önskar man fick se ännu mer.

Monkinodraw är en av mina bästa bloggar, men med en mycket osäker uppdatering. Förra veckans inlägg avslutades dock med: ”varje onsdag kommer frånåme nu ett blogginlägg!!! ses på internet!” Och då kände jag att YAS tips! Så himla fint har hon det inne på sin internetplats.

Kvinnlig vänskap i tv-serier när den är som bäst. ”Det är som att kvinnors förmåga att bygga meningsfulla relationer med varandra fristående från män ses som suspekt på gränsen till hotfullt och därför antingen ignoreras eller förlöjligas. Det är inte utan anledning ord som kafferep och syjunta väcker negativa associationer än idag.”

Avslutar med denna bild som jag blev så glad över. Amanda aka at_interior har gjort en poster och ramat in en mening från min bok. Så fint ju.

Mer grejer blir det inte idag för nu måste jag verkligen verkligen tvätta. puss.

.

..

Translation. Monday recommendations: Frida Kahlos wardrobe, a blog, a article about female friendship in tv shows, and Amanda who made a poster of a quote in my book!

Här kommer ett inlägg lastat med en massa kläder jag haft på mig i helgen.

Under fredag dag såg jag ut såhär. I lila mockakjol från h&m, Adidasskor, t-shirt från A Day’s March och min egen jeansjacka. Och femhörnings-örhängen från Monki.

På kvällen var det Trädgården-premiär. Var så ORIMLIGT pepp och bytte kläder typ femtioelva gånger. Samt höll på att somna en stund för att jag hade så mycket energi att jag knappt visste hur jag skulle bli av med den, som något slags barn. Gud.

Höga jeans från Dr Denim och ziptröjan är Adidas.

På lördagen var jag trött trött trött men det var bara att smeta på sig eyeliner och läppstift och bege sig ut i verkligheten för jag skulle på picknickfest.

Hade mitt favoritkärlekspar på bröstet. från Manners Apparel.

Idag är det söndag och jag har läst en novell jag skrivit på en buss. Michelle, Nina, min mamma och min styvpappa kom och lyssnade vilket var fint <3
Tack alla ni andra som kom också <33

Tröja från Monki, hoops från h&m. Nu äter jag middag i sängen, risotto med fänkål gott va.
.

Translation. Outfits friday – sunday.

Ville bara påminna att idag står jag på en buss och läser en novell jag skrivit. Igår heter den och handlar om kärlek men kanske mest om att göra slut.

Själva bussplatserna är fullbokade men det går att lyssna live (och lyssna efteråt) här! Björn Ranelid, Sigge Eklund och Mian Lodalen läste igår så de kan du lyssna på redan nu. Jag ska lyssna på Sigges nu tänkte jag.
puss ska bli roligt att träffa er som kommer och lyssnar också!

Jag har en ny fin grej hemma och det skulle kunna vara mina pioner men det är det inte. Älskar pionsäsong, de är så vackra att det gör ont. Dessa tre köpte jag på ica för 80 kronor och det är ju egentligen vansinne men om man sammanfattar alla gånger denna vecka som jag suckat lyckligt mot dem är det kanske värt. Kanske.

Apple frågade om jag ville bli en av de fem första i Sverige att använda deras nya dator i GULD. Alltså perks of being a blogger här var ju typ toppen nådd. Blev så himla glad pga kan vara finaste lilla sak jag sett.

Kolla fin. Den är pytteliten, väger under ett kilo.

Ska skriva fina grejer på den tänkte jag.
Nu måste jag skynda mig iväg till en picknick. Måste skriva det pga: PICKNICK. Det bästa som finns alltså. Att den säsongen äntligen är här igen. Vill aldrig mer vara inomhus.

.

Translation. GOLD COMPUTER.

Idag hittar du en ny krönika i Metros papperstidning och på webben. Den handlar om att träffa någon där man inte behöver spela några spel.

LÄS HÄR eller här i sin helhet:

→ → → → → → →

Jag står med mitt liv i två resväskor på gatan när han kommer ut genom porten. Jag har inget mer än det här, men han verkar inte bry sig. Jag kommer med en trave böcker, några uppsättningar sommarkläder, två par sandaler. Han passerar resväskorna, lyfter upp mig, lägger sin mjuka kind mot min hals.

– Välkommen.

Det är juni och mitt i natten och vi bär in mitt liv i hans lägenhet. Han ger mig en tandborste och en låda i en byrå. Han visar mig runt i sin tvårummare, pekar var uttagen sitter om jag vill ladda mobilen, var grannarna har mest insyn. Han ger mig sin extranyckel. Vi känner inte varandra men han är allt jag tänker på. Jag har memorerat hur han ser ut utan kläder och vid vilka ord hans dialekt smyger fram. Jag har skrivit hans namn, litet och svagt, på bordstabletter och ölunderlägg när han inte har varit där.

Jag sitter på sängkanten och försöker tyda hans kroppsspråk när han ger mig en handduk. Jag har aldrig träffat någon som honom förut. Någon som inte är rädd. Jag är så van vid att vänta tre dagar på ett livstecken, att bli avvisad och sedan uppvaktad, att tolka sms i timmar. Och jag kan det också: spelet. Vilken tid man ska lämna någons lägenhet om söndagsmorgnarna och hur måndagssamtal är förbjudna om man inte vill vara för påträngande.

Jag har lärt mig vilka fingrar jag får använda och när och hur man ska ställa frågor och aldrig prata för mycket om sig själv. Men med honom, jag får inte ihop det. Jag väger extranyckeln i handen och han öppnar upp fönstren så att juninatten virvlar in i det som nu är vår lägenhet. Vi har inte ens sagt att vi är ihop.

När vi går in i köket öppnar han kylskåpet och visar mig starka ostförpackningar och Kalles Kaviar-tuber.

– För att du sa att du tyckte om det, säger han helt enkelt och jag nickar.

Jag nickar storögt, och han tar mig i handen som om det vore ingenting. Jag vet inte om jag ska backa mig ur hans grepp, om det är kanske så man ska göra. Men jag kan inte. Jag vill inte. Han rör vid min kind och jag försöker förstå när han ska vända sig om, kasta mitt hjärta i parkettgolvet, trampa till och fimpa ner. Men jag ser ingenting.

När han ligger bredvid mig sedan, med sin stickiga haka mot min arm och andas tungt glömmer jag plötsligt bort hur det var man skulle vila huvudet mot kudden så att sminket inte förstörs. Jag kommer inte ihåg att hålla in magen när han lägger sin hand där, jag rycker inte bort. I stället somnar jag bara.

Och när han drar mig till sig slår fönstret upp sig vidöppet, fångar fatt i varenda tredagarsms, varenda idiotisk regel, låter dem blåsa bort och iväg.

.

Translation. My fourth column in the Metro newspaper.