Sandra Beijer

Förrförra veckan hade jag en tävling med ACO där ni kunde vinna ett somrigt limited edition-kit med doft av rabarber och hallon. En bodylotion och en showercream.
Tack för att jag fick spana in alla era bästa sommarbilder, så fint att läsa om.
Här kommer de fem vinnarna lastade:

Johanna:
Den är tagen för tre somrar sen. På bilden är det jag och min fina barndomskompis, hon som vet allt om mig och som jag är hundra procent mig själv med. Bilden är från när vi precis har gått ut nian och åkte upp till hennes lantställe i Värmland en vecka och bara tog det lugnt och levde sommaridylligt. Helt slut efter betygshets och gymnasieval pustade vi ut mitt i skogarna där tiden liksom står still. Vi kopplade helt bort från omvärlden, det var bara vi två i en stuga och allt var lagom perfekt.
Vi plockade blåbär i skogen, fick myggbett och badade i sjön, vi läste böcker, gick på långa promenader och pratade till långt in på nätterna.

Olga:
Med varsin backpacker-ryggsäck erövrade jag och min bästa vän södra Europa under sex varma sommarveckor för två år sedan. Här har vi precis landat i ett blommande London efter en stormig och grå båtresa från kyliga Calais. Och istället för att hänga på någon spännande bar eller någon dansant klubb, letade vi upp en liten matbutik och köpte allt gott vi kunde hitta för de sista pengarna vi hade. Och så satt vi där på en varm trottoarkant bland brittiska tegelhus, någonstans i ett lummigt Greenwich och pratade om alla våra nyupplevda äventyr.

Julia:
Den här bilden är på min bästa vän Anna. Det var en sommarnatt i juli förra året som vi bestämde oss för att smita ut för att dricka öl vi snott från hennes föräldrars skafferi och nakenbada i sjön.
Vi gjorde det till en grej att smita ut utan att bli upptäckta. Hon tog tjugo minuter på sig att med pickande hjärta i bröstkorgen tassa förbi sina föräldrars sovrum på knarrigt trägolv. Jag andades tyst och smög ut genom källardörren för att ingen skulle vakna av nyklar som vreds om i låset. Vi var sjutton och nitton men jag kände mig som tolv när vi susade nedför skogsbacken från hennes hus på min cykel i bara nattlinnen. I sommarnattsljuset genom björkarnas lövverk skrattade vi uppspelt och den ljumma nattluften smekte våra ansikten.
Framme vid sjön blev vi nog mer fulla på livet än på den flera år gamla ölen med klumpar i. Och det var så himla fint. Allting. Att lirka av sig kläderna och låta kroppen vara fri. Vi var så vackra då. Och vattnet var alldeles stilla och mjukt och varmt. Himlen lika så. Livet lika så. Och jag älskar henne så mycket.

Lizette:
Sommar för mig är liksom sommarnatten. När det är mörkt, och det borde egentligen vara dökallt, men istället kan jag sitta och äta pizza i min tunna klänning. Bilden är tagen här i Florida, som jag bor i. I början var det lite tokigt att fira sommar i Miami, det är ju inte så somrarna brukade firas. Men håll i hatten vad härligt det går att ha det på annorlunda sätt också. Pizza är lite tabubelagt att äta på sommaren har jag förstått (i och med ”bikinihetsen” som i alla fall tycks råda i mina kretsar), därför blir jag extra pepp när jag ser den här bilden. Från en varm kaj intill havet, men en kall bärs och en flötig pizza. Och istället för stearinljusen som brukar lysa i mitt sommartorp, är det miljoner, triljoners höghus som blinkar.

Pamela:
En sån där kväll när du hamnar högt över taken, vinden viner över jeansjackan och champagnen av någon outgrundlig anledning är gratis. Och en av dina bästa och äldsta vänner hänger på, fnissar åt saker som hände när vi var tonåringar i Skåne och att livet nu båda tagit oss till Stockholm och sommaren håller på att börja och kvällen är oändlig. Skolkar från livet i några timmar och skrattar ikapp.

.

Grattis Johanna, Olga, Julia, Lizette och Pamela, ni kommer bli kontaktade och sedan kommer ett kit på posten!
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡

.

Translation. The winners of my competition with your best summer pictures + the story behind it.

Jag och ett knippe kompisar har en Adidas Tribe vilket innebär att vi en gång i månaden får hjälp med vår löpträning, kan hänga tillsammans och har dessutom fått välja fina träningskläder att springa i. Kolla vad gulliga vi är. I vårt löplag har vi bestämt att man bara ska ha roligt, alla väntar på varandra och efteråt får man alltid unna sig något nice.

Vi lyckas nästan aldrig ses allihopa för vi är ganska många i gruppen, men i onsdags var nästan alla samlade: Pontus, Elsa, Gustav, Magnus och jag.

Här är vi med vår löptränare Lisa som exempelvis lärt oss att man inte ska slå i hälen först när man springer. Detta kommer jag nog aldrig lära mig i och för sig. Sjukt svårt, testa själva.

Elsa, Gustav och Lisa.

Vi började med att värma upp.

Sedan skulle vi springa upp och ner i Vitabergsparkens trappor tio gånger. Puh.

Vissa gånger i sidled.

Man blev ganska snurrig av det.

Sedan vartannat trappsteg. Jag och Magnus bor fyra trappor utan hiss, tror det nog var därför ingen av oss hade träningsvärk dagen efter. : )

Heja heja springgänget. Tycker om att allas olika träningsoutfit symboliserar de vanliga klädstilarna på något vis. <3

Efteråt var vi ganska trötta som ni ser. Plus att det började regna.

Vi stretchade i regnet och var tydligen glada ändå.

Dagens efter-tränings-unnande var trerätters och rödvin på Nytorget 6, i springkläder och alltihop. Jag åt sparris i hollandaisesås och rotisserie-kyckling, så gott.

(bilder: evan pantiel)

.

Translation. I have a little running group, also called an Adidas Tribe, with my friends. Last Wednesday we ran in the park next to my home and finished off with a dinner at Nytorget 6.

Glad måndag hörrni. Jag tillbringade min gårdag genom att se klart hela Orange is the New Black så idag är mitt liv så tomt så tomt :'( På fredag börjar i alla fall min semester och jag beger mig mot sydligare breddgrader! Först GBG i helgen och sedan mot Frankrike. Längtar så.
Här kommer några måndagspeppiga länkar i vanlig ordning.

På Elle.se har jag blivit intervjuad om mina bästa grejer: bästa film, bästa låt, bästa klädesplagg, bästa sommar etc etc. Läs här!

Förra veckans gulligaste film. En hund som hoppar i sängen.

Nattskiftet är en trygghetsorganisation som arbetar för alla människors rätt till trygghet i utelivet och är del av kampen mot våld och sexuella övergrepp. Nu kommer Nattskiftet finnas på Bråvallafestivalen och behöver volontärer!
”Din uppgift tillsammans med övriga Nattkompisar är att vandra på festivalområdet kvällstid och finnas till som en trygg stöttepelare för de som behöver hjälp. Arbetstiden kommer att vara fördelad så att du arbetar två nätter och är ledig en, vi nattvandrar ca 22-06.

Avslutar med en makalös home-makeover. Från beige till dreamy.
.

Translation. Some things to brighten up your Monday: An interiew with me on Elle.se, a dog jumping in bed, a fantastic apartment make-over.

07.00
Vaknar 06.30 av att en stor humla surrar runt i vårt sovrum, så vid 07.00 är jag redan redo för frukost. Två mackor, ägg och te. Förgätmigejen som jag plockade på Ninas bröllop blommar ännu.

08.00
Jag och Magnus beger oss ut för att jobba, han på kontor och jag på café. Det är så himla soligt så det här är vad jag fick till när vi skulle ta en selfie.

Får en puss ändå.

09.00
Sitter på il caffe med min dator och redigerar bilder, svarar på mail och checkar av grejer från min att-göra-lista.

10.00
Två timmar senare är det dags att bege sig in till stan för två möten. Det ena i Gamla Stan och det andra på Östermalm. Jag promenerar dit.

11.00
Träffar min mamma av en slump på Karlavägen. Vi tar också en selfie förstås : )

12.00
Vid lunch tar jag tunnelbanan till Skanstull och Trädgården på Spåret där Fiskars – som säljer trädgårdsredskap – håller i ett event. Jag tänker att jag ska lära mig massa grejer som jag kan ge till den djungelansvarige i vårt hem senare.

13.00
Vi får en liten genomgång av vad man ska tänka på när man odlar hemma samt bjuds på kaffe, wraps och råsaft. Tacktack. Trädgården på Spåret är förresten en så himla fin grej som ni borde ta en promenad till om ni är i Stockholm och spana in. Det är en lång trädgård på ett tågspår där alla som vill får vara med och odla.

14.00 + 15.00
Hemma igen. Sitter resten av eftermiddagen i mitt kök och skriver på min krönika för Metro och lite annat.

16.00
Dags för en springtur. Jag springer längs med Årstaviken och låter Spotify slumpa fram valfri musik.

17.00
Hemma igen. Puh.

18.00
Lagar middag! Det blir en färdig thai curry där jag adderar fänkål, champinjoner, morötter, tomater + en burk kokosmjölk och kryddor som inte kom med i bild. Gott blev det i alla fall.

19.00
Gör mig iordning igen.

20.00
Möter upp de här på Babylon för att fira att Aviva är i Stockholm! Hon bor annars i New York. Här har vi Marica, Aviva, Saskia och så Dolly.

21.00
Aviva och Dolly. Vi dricker rosévin och pratar.

22.00
Promenerar hemåt. Himlen är fortfarande ljusblå. <3

Translation. A photo an hour last Tuesday. Click the google translator button to the right to read in English.

Hej och glad midsommar. Idag hittar du en ny krönika som jag skrivit i Metros papperstidning och på webben. Om en midsommar. Mot krönikan:

→

Det är midsommarafton för tre år sedan och jag står under ett paraply och gråter. Det finns flera anledningar till det. Det är inte för att det regnar – för jag har ett paraply. Det är inte för att jag är ensam – för mina vänner står där inunder med mig. Det är inte ens för att jag är sextusentrehundra kilometer från mamma – för hon var i New York förra veckan och jag kan fortfarande känna hennes sista kram längs med mina armar.

Klockan är tre på dagen, vi har knutit varsin blomsterkrans runt håret och jag får lära mig att midsommarfirandet i Battery Park är världens näst största. Man får köttbullar på vita plasttallrikar och barnen som talar svenska med amerikansk brytning har blågula folkdräkter på sig. Jag gråter när jag ser de barnen, fastän jag inte ens vill ha några. Jag har varit singel i ganska exakt tjugofyra dagar och tretton timmar, fyra minuter och en sekund. Två, tre, fyra, fem sekunder nu. Det slutar inte regna.

De dansar ringdans och är grodor några meter bort. Alla som dansar är blöta men skrattar, det är tjugofem grader i luften så kanske inte så konstigt. Vi står kvar under paraplyet istället, mina kinder blir våta ändå men jag har solglasögon på mig så mina två vänner ser inte. Jag dricker mousserande vin för att det är fredag, och för att det är midsommar. Snart ska vi shotta också. Snapsa kanske det heter idag. De snapsarna kommer få kroppen att kollapsa totalt, men det vet jag inte än.

Om jag för handen mot bröstkorgen känns det precis som att ett par delar av hjärtat har lossnat. Som om de glidit ur sin kammare och nu istället hänger i långa band ner mot revbenen, slår i lungorna när jag tar för djupa halsbloss. Jag kan nästa känna hur trådarna släpper en efter en när jag sväljer, hur kolsyran lägger sig runt hjärtmusklerna och tynger ner. Kanske om jag lutar mig lite mer åt vänster, mot en av paraplyets piggar, kan jag försöka haka tillbaka delarna tills dess platser.

Åtta timmar senare kommer jag inte ens bry mig om det, jag kommer ha glömt bort att försöka. Jag står på mitt vardagsrumsgolv med händerna över bröstet och tänker att jag dör nu. Jag dör nu av brustet hjärta. Det gör för ont när han dyker upp i en instagramfeed för många glas in. Det gör för ont att han ens finns.
Och strax därefter släpper trådarna. Jag sitter i mitt fönster och kräks ut det spritindränkta organet, ser hur en av New Yorks miljoner gula taxibilar helt punkterar det, hur det sipprar ut till en oigenkännlig pöl.

Här kommer därför en liten försiktig påminnelse till er att inte dricka för mycket på midsommar när hjärtan värker. De exploderar då, det är helt sant.

.

Translation. A column in the Metro newspaper today. About being unhappy on midsummer’s eve and drinking too much.