Sandra Beijer

Det kan nog vara så att jag färgades efter att jag matat typ hela Sex and the city förrförra veckan, men helt plötsligt insåg jag att jag inte ägde ett enda par höga klackar som var tillräckligt bekväma för att stå ut med en hel kväll och som jag dessutom gillade. <- ursäkta lång mening. Fick en finfin utdelning i mitt företag nyss och bestämde för att unna mig något flådigt.

Så när vi var i Cannes slog jag till på ett par från Prada. Älskar deras duvblå kartonger.

Mina kriterier var: tio till tolv centimter höga, svarta och framförallt walkable. Orkar ej dutta omkring, vill kunna dansa om jag ska ha klackisar.

Dessa kilklackar från Prada checkade av varenda box och osade dessutom sött av nittiotal med överdimensionerade guldspännen och öppen tå.

Tänker att dessa kommer bli extra fina med svarta strumpbyxor eller med ribbade grå strumpor i. Ska på ett bröllop i september där dresscoden är ”allt festligt utom taxklack och denim” och tror dessa kommer bli perfekta för dans natten lång tolv centimeter över marken!

Translation. New shoes from Prada!

Hej och glad måndag. Hade jag inte haft det här stående måndagsinlägget hade jag nog knappt vetat om det varit måndag eller inte. Jag sitter och skriver detta med en mjuk liten taxtass i knäet och sådant hjälper mot nästan allt. Idag har vi varit en hel vecka på franska rivieran. Gick fort och långsamt på en och samma gång: läst böcker, sett film, badat, blivit fräknig över armarna.
Ikväll tar jag och Magnus flyget till Palma där vi har hyrt ett hus med 6 andra kompisar i en vecka. Ser så mycket framemot detta!
Men först: måndagspeppen.

Mesmerized av denna klubbvideo från Los Angeles åttiotal. Frisyrerna, kläderna, dansen, de små försynta blickarna när de märker att de blir filmade. Alltså så himla inte sant att åttiotalet var det fulaste kläddecenniet. Alla är SÅ fina och egna.

51 Of The Most Beautiful Sentences In Literature
Blev tipsad om denna listas av en bloggläsare, tack tack <3 Mycket inspirerande här för den som gillar ord.

Bladen Brinner
Peppad på denna podcast om barn och ungdomslitteratur riktad till vuxna som har premiär i september! Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo som står bakom podden beskriver den såhär:
”Pyttelite som om teveprogrammet Babel har gått och blivit ett radioprogram. Och bara, bara, bara handlar om barn- och ungdomsböcker.” 

Getting Rid Of Clothes I Hated Helped Me Love My Body
Fin artikel tyckte jag om kroppsförakt och kläder i ens garderob som inte passar som man ”sparar till sen när man ska bli smalare”. Fy fan. Hållit på med det där en hel del i mina dagar och händer ibland att jag hamnar där igen och det är så korkat. Kläder som passar ftw.

5 recipes for sick days.
Jag var ju sjuk förrförra veckan (och är väl fortfarande inte helt hundra men men), därför har jag bli-frisk-radarn på och hittade denna sammanställning av recept för sjukisar. Bli friska nu hörrni alla.

Translation. Some links to brighten up your Monday.

I fredags åkte jag, Magnus och min mamma in till Antibes.

Vi skulle gå på Picasso-museet! Det låg där han hade haft sin studio på fyrtiotalet och innehöll målningar, vaser och skulpturer från de åren. Obs ej denna halva huvudkvinna, det är en annan konstnär.

Man fick inte fotografera inne på museet, men här är ute på terrassen i varje fall. Obs inte heller Picasso till vänster. Minns ej varför Magnus poserar som han gör, kanske var det något med krig.

Folk hade karvat in kärleksmeddelanden och annat på kaktusarna. Fint.

Sedan var vi klara och begav oss in bland husen för lunch.

Eller först ett snabbt pitstop på matmarknaden för att det är så fint där.

En låda körsbär hade man ju blivit glad för som present.

Men sedan lunch som sagt. Vi slog oss ner på ett ställe som heter Don Juan som såg ut som en dekor för en musikal om Frankrike.

Buffelmozzarella med tomat och basilika godaste som finns typ.

Efter lunchen promenerade vi omkring bland Antibes kringelkrokiga gator.

Magnus ville köpa en äkta panamahatt så vi besökte en hattaffär. Provade asgullig matroshatt, borde vara legitimt att promenera omkring med såna här en vanlig oktobermåndag exempelvis.

Efter panamaköp gick vi vilse med mening in bland de allra lummigaste kvarteren.

Vill också ha ett rosa träd på min gata.

Konstaterade att det måste vara svårt att vara olycklig om man bor här. Eller, så är det förstås inte alls eftersom man kan gråta precis lika högt bakom rosenbuskar som någon annanstans.  Men ens egen lyckohalt fylldes på lite extra i varje fall.

Translation. A day in Antibes. We visited the Picasso museum, had lunch at a place called Don Juan, did som shopping and walked around in the most beautiful parts of Anitbes.

I onsdags åkte jag, min mamma och Magnus till Cannes för att äta lunch. Där ser husen ut som tårtor.

Mitt lunchsällskap.

Vi åt vongole på en uteservering och spanade på pepparkakssolbrända cannes-tanter med sina knähundar.

Sedan tittade vi lite i tjusiga affärer. Prada till exempel! Köpte ett par skor! Inte just dom här! Men ni ska få se! Sen! Så flott!

Resten av eftermiddagen läste vi böcker hemma vid poolen.

På kvällen skulle min mamma och styvpappa på konsert i Juan Les Pins och vi stannade hemma och passade Milla. Hon satt och var olycklig och kvarlämnad och stirrade på porten i ungefär en halvtimme.

Sedan gav hon upp och anslöt sig till oss istället.

Och så lagade vi middag. Jag gjorde en pico de gallo. Det är sjukt jäkla dögott.

Magnus grillade lammkorv och oxfilé och sedan åt vi allt i mörkret på uteplatsen med tända ljus.

Dagen efter, i torsdags, hängde vi vid poolen hela dagen lång. Jag läste klart en bok och började på en ny.

På kvällen hade min föräldrar bokat bord på Tetou, en flott restaurang i Golfe-Juan.

Vi satt så man kunde titta ut på havet.

Ja ni ser ju va fint.

Började med rädisor och oliver som såg ut som blanka stenar.

Tetou är kända för sin bouillabaisse så den åt vi. Fisk och skaldjur alldeles gula av saffran omnom.

Avslutade med en kokossorbet innan det var dags att åka hem igen.

En ypperlig onsdag och torsdag om jag får säga det själv.

Translation. My Wednesday and Thursday: shopping and lunch in Cannes, book reading, BBQ and bouillabaisse at Tetou.

På sommaren läser man ju extra mycket och här kommer därför en dubbelrecension av två böcker jag läste ut förra månaden. Romanen Åsneprinsen av Caroline Hainer och ungdomsromanen Du, bara av Anna Ahlund.

Åsneprinsen handlar om Jim som föds någon gång på sjuttiotalet och sedan växer upp. Vi får följa honom genom hela livet. Jim har inga särskild kvalitéer eller talanger. Han är medelmåttig och drömmer inte större än någon annan. Det är också det som gör den här boken intressant – till skillnad från de flesta andra romaner där huvudkaraktären har någonting eller drivs av någonting är Jim en av de statister i bakgrunden som går obemärkt förbi, men här sätter författaren honom i strålkastarljuset.
Jim har dock en talang som förföljer honom livet ut: han kan skrika exakt som en åsna.

Plus:
Jag tyckte mycket om denna roman som mer eller mindre handlar om att slösa bort sitt liv om man ska vara krass. Eller det är i alla fall känslan som jag fick av Åsneprinsen. Om man aldrig tar några chanser och risker så rinner bara tiden ur ens händer och det är så jäkla deprimerande och väldigt sant. Det tog ganska lång tid för mig att läsa ut den för att jag fick så sjukt mycket dödsångest. Dagarna går och sedan finns man inte mer. Att en bok drabbar en på det viset är ovanligt och ett stort plus tycker jag.

Minus: Tyckte lite att hans förhållande med tjejen Vera kändes påtvingat inskrivet. Varför, tänker jag flera gånger, varför varför varför skulle hon stå ut med honom? Det stämmer liksom inte. Inte ens genom hennes ögon finns det något intressant att plocka ur Jims karaktär. Det ledde till att jag började ifrågasätta idén om Jim litegrann, att han trots allt kändes lite för personlighetsfattig, så pass att man var tvungen att skriva in lite för aparta skeenden för att få historien att gå framåt.

Allt som allt läsvärd bok.

Mot nästa bok! Du, bara är Anna Ahlunds debutroman och handlar om sextonåriga John som blir kär i artonåriga Frank. Frank jobbar i en pappershandel, viker origamifåglar och lyssnar på Nick Drake. Problemet är bara att Frank är paxad av Johns storasyster Caroline. Men John dras mot Frank på ett sätt han aldrig tidigare känt, han bara måste ha honom.

Plus:
Lättläst på ett bra sätt, sträckläste ut boken på några dagar. Det märks att författaren tycker mycket om sin karaktärer och värnar om dom på något vis. Fint om kärlek mellan samma kön utan att just det problematiseras någon gång under hela bokens gång. En feelgood-roman helt enkelt. Perfekt sommarbok för en högstadietonåring tror jag.

Minus:
Jag gillar såklart att sexscener får ta för sig i en ungdomsbok, men ibland kändes de inte helt sammanhållna med resten av historien. Typ som att författaren skrivit för att hon själv blivit så eggad av det snarare än hållit ihop sexet till karaktären. För mig kändes det iaf inte helt verkligt att en ganska nervös nybliven sextonårig oskuld tar rejäla initiativ och har modigt dirty talk. Tyckte även att vissa interna grejer och konversationer de hade för sig var skämskuddiga och klyschartade.
Detta kanske bara är jag dock, för har sett att denna debutroman har fått fin kritik på bokbloggar.

Glad läsning.

.

Translation. Two Swedish books I recently finished.