Sandra Beijer

Har skrivit en krönika i senaste numret av inredningsmagasinet Rum Hemma.

Jag skrev om Klippan. Sveriges antagligen fulaste soffa, men kanske ändå den som fått uppleva allra mest romantik. ^^

Finns ute i butik nu!

Translation.
This month I have a column in the Swedish magazine Rum Hemma.

Nu är det dags att skriva lite om den andra delen av de sommarprat jag lyssnat på i år och tyckt om.
Del 1 hittar ni här.

☼
Emil Jensen.
Poetiskt och hjärtskärande om sin syster Anna som dog i hudcancer. Och roligt också faktiskt, på ett fint sätt alltså. Älskar att han rimmar ibland. Så många fina historier här med knorrar på slutet, och massa bra musik.

☼
Gloria Ray Karlmark.
Född i Arkansas i USA på fyrtiotalet. År 1957, när hon fyllde femton år, var hon en av de nio första afroamerikaner som började studera på en segregerad high school. De var tvungna att ha soldater runt sig för att överhuvudtaget kunna röra sig i skolområdet. Otroligt intressant och skrämmande historia om något som faktiskt hände relativt nyss. Så sjukt.

☼
Stina Stoor.
Viskröstig sagoberättelse om författarinnans uppväxt i Västerbotten. Underfundigt och lite trolskt med små korta kapitel om hennes bror, mamma och pappa.

☼
Mikael Karlsson.
Gick på juristlinjen, hade existentiell ångest och ”åt ostmackor och kollade på Ricki Lake om nätterna”. När han var 21 år gick han på sin första pianolektion på femton år. Nuförtiden jobbar Mikael som kompositör och bor i Harlem i New York. Detta sommarprat blev lite för pretentiöst för mig där vid tredje akten, men annars mest ett jättefint program om kärleken till New York och musik.

☼
Maj Sjövall.
Räds inte av den gamla rösten! Ett hejdundrade fint sommarprat om ett liv på Södermalm på trettiotalet och framåt till deckardrottning-titeln. Små finurliga tillbakablickar och en sån fin sagoröst. Gillade särskilt tänket i denna mening: ”Nu ska jag berätta om min bästis Lasse som är död för tillfället, som vi brukar säga i mina kretsar”. Värt att lyssna på enbart för hennes amazing historia om Frank Sinatra.

☼
Sara Mohammad.
Sara lever under skyddad identitet och när hon var 17 år flydde hon från sin familj i Irak. Hon misshandlades och hotades till livet av sin bror som skulle tvinga henne till giftermål. Detta är sommarprat är ett måste, det är en otroligt fängslande och vidrig historia som Sara berättar så himla bra. Så så så bra detta bara.

✿✿✿✿✿✿✿✿✿✿✿✿✿✿✿

Nu är det inte så många kvar! Men en del 3 kommer lite senare i september när ni minst anar det.

Translation. Sommar i P1 (Summer on P1) is one of the most popular shows on Swedish radio. The 88-minute-long programme is broadcast daily from Midsummer’s Day until the middle of August, always starting at 13.00 (a timeslot it has occupied since 1959), with repeats in the late evening and very early morning. Each edition is presented by a different host, who plays music of his or her own choosing and talks about a topic of personal relevance. The hosts range from celebrities to politicians, scientists, authors, athletes, and royalty. (<- This was by the way taken from Wikipedia). Here are some reviews of some of them.

photo source.

Det här med att man måste börja jobba igen – hände inte det lite väl fort? Jag känner mig i alla fall inte alls redo. Mailen plingar och mobilen blinkar och på balkongen står min solstol och kvider för att jag inte har hunnit läsa böcker i den tillräckligt ofta denna sommar.
Allt går så fort ibland och man hinner inte alls stanna upp och känna efter.
Men, jag menar inte att klaga såklart. Är bara lite förvirrad över att man plötsligt ska gå upp så tidigt om morgonen.

Därför ville jag tipsa om en mysig grej för att få jobbstarten att kännas lite mjukare.
Nämligen barnböcker på ljudbok (i mitt fall: Spotify!). Särskilt Barbro Lindgren och Tove Jansson för att det är så vemodigt och märkligt på en och samma gång.
De här 3 böckerna har jag lyssnat på denna vecka då jag redigerat bilder och sorterat mappar och skrivit scheman och sånt därt man gör när det är jobbtajm igen.

Tove Jansson – Vem ska trösta Knyttet?

Vem ska trösta Knyttet är min finaste barnbok alla kategorier och innehåller de mest hjärtskärande små rimmen. Kan vara så att jag läst den här minst femtioelvatusen gånger från att jag var mycket liten till att jag blev mycket stor. På Spotify finns den med Tove Janssons egen inläsning. När Knyttet sitter ensam med sin snäcka på stranden, då gråter jag varje gång.

Men vem ska trösta Knyttet med att säga: lilla vän, vad gör man med en snäcka om man ej får visa den?

Barbro Lindren – Loranga Masarin och Dartanjang

Den här boken tyckte jag var ganska obehaglig när jag var liten. Vet inte riktigt varför, men så var det i alla fall. Men så såg jag i måndags att en kompis på Facebook rekommenderade just denna uppläsning på Spotify av Toivo Pawlo, så då satte jag på den i högtalarna när jag vattnade blommor och packade upp kläder från festivalen. En timme av mycket mysiga knasigheter om tigrar och kulsprutor och tatueringar.
Kan även varmt rekommendera Barbro Lindgrens Värvet-avsnitt där hon berättar om hur mycket Loranga och gänget är baserat på hennes egna barns uppväxt.

Tove Jansson – Sent i november.

Sent i november är den sista boken Tove Jansson skrev om mumintrollen. Den handlar om en november när alla karaktärerna runt omkring muminfamiljen – hemulen, filifjonkan etc – kommer tillbaka till Mumindalen när familjen inte är kvar. Den är så fint berättad om kalla mörka höstnätter. Och jag tänker att visst är det ju lite trist att just vi råkade hamna på en av de allra mörkaste platserna på jordklotet. Men det innebär ju faktiskt också att vi är allra närmast Mumindalen. Även denna är uppläst av Tove Jansson, hon får allt att kännas lite bättre.

Hemulen vaknade långsamt och kände igen sig själv och önskade att han hade varit nån som han inte kände. Han var ännu tröttare än när han gick och lade sig och här var nu en ny dag som skulle fortsätta ända till kvällen och sen kom det en till och en till som fortsatte på samma sätt som dagar gör när de fylls av en hemul.

♡

Translation. If you are not feeling ready to go to work yet, you should listen to some children’s books in headphones while you are at work, preferably Tove Jansson

Levi’s frågade om de fick klä mig och Gustav i deras nya kollektion i vintagetappning under en förmiddag under Way Out West. Sure bacon, sa vi, alltid roligt med fina bilder och pynta bloggen med ju! ^^ Vi tog en promenix med en fotograf och jag var tydligen på oerhört bra humör.

Jag bar en t-shirt med tryck och ett par wedgie fit jeans som heter joshua tree.

*kollar på gårdagskvällens festivalbilder*

Skulle nog haft jeansen i en mindre storlek pga född med fågelben, men de var sjukt bekväma så lär säkert använda dom ändå. Jag bar ett par vita sneakers från puma med gulddetaljer.

pepp pepp.

Japp, det var dagens photo shoot med min gullia blogger friend. ^^

(kläderna fick vi sen så de var en gåva från Levi’s!)

Translation. A little photo shoot from Way Out West together with levi’s.

Låt oss kasta oss in i dag 2 på Way Out West – nämligen fredagen! Den regnade och regnade och regnade men vi preppade med regnjackor och kaffe och var ganska glada ändå faktiskt.

Vi hoppade in i en taxi som tog oss till Villa Belparc.

Där hade Warner Music en dagsfest extra allt. Ni ser ju peppen.

Vi fick shots och starksyrliga äppeldrinkar.

Tog foto i automat.

Dansade.

Dansade även på stolar.

Stannade ända tills festen stängde och lyckonivån låg på topp.

Då gick vi in på vip-området för där fanns det tak att gömma sig under från ösregnet. Vi pudrade näsorna från danssvett.

Och klistrade på glitter och stenar längs med kinderna.

Jacob och Nicolina hånglade lite.

Efter några timmar gick vi för att se Aurora men konserttältet regnade in och vi frös, så vi kutade tillbaka och drack cava och hoppdansade på stället.

Fast sen när det liksom började regna sidledes fick det räcka. Jag och Gustav tog en taxi till mitt hotellrum och så smsade vi olika människor att det var hemmafest där.

Det här pojkbandet tog sig dit först.

Var så glad att M äntligen var på festivalen <3 Han hade tagit eftermiddagståget från Sthlm pga jobb.
Sedan orkade min kamera inte mer för kvällen. Den var helt dyngsur, så kan förstå den. Hur som helst blev vi typ 25 personer som kastade oss runt i hotellrummet och hoppade i sängar och sjöng med till hits. Efter det åkte vi till Yaki-Da och sprang mellan våningarna i ett par timmar och så avslutade vi kvällen med att gå på rejv i en tunnel och hångla.
Klart slut!