Sandra Beijer

Catbird är en juvelerare i Brooklyn som gör världens finaste grejer. Deras pyttelilla butik på Bedford Avenue är alltid smockad med folk och i montrarna ligger de mest magiska små ringar, örhängen, halsband och håraccessoarer i guld och diamant och annat som glittrar.

Tänk vad glad jag blev när jag fick en liten ask därifrån av Magnus när jag fyllde år!

Fem (!) små skatter i öronen.

Två stycken smaragder. Hur fint ord är smaragd btw?

Två svarta diamanter.

Och en (den var svårast av fotografera) diamant tillsammans med en liten pärla.
Ska ha dom jämt. <3

Translation. For my birthday Magnus gave me five earings from my fav jewellery store Catbird in New York. <3

Hej! Och puss! Det är måndag som vanligt. Den här veckan ska det typ vara sommarvarmt i Stockholm så grattis alla som bor här. Själv byter jag stad imorgon, men mer om det då. Är förresten så himla glad över den här sommaren vädermässigt. Typ varmt hela tiden, heja Sverige friskt humör.
Här kommer lite måndagspepp.

Bloggläsaren Camilla tipsade om denna superbra genus-ordlista. Ibland kan ju folk slänga sig med viktiga ord och anta att man kan dom, och sen vågar man inte fråga vad dom betyder. Sidotips här är såklart att alltid fråga och helt släppa stoltheten, man lär sig mycket mer och folk bryr sig inte. Men jag fattar om man ibland inte vill. Praktiskt då att Nationella Sekretariatet för Genusforskning kirrat denna.

Kan rekommendera alla som valt att inte äta pasta pga onyttigt att läsa denna trevliga artikel i Time. Pasta är livet ni vet.

Minns ni Pushing Daisies? Det var iaf en serie som gick när gulligheten peakade där runt 2009 kanske? Jag minns den med nostalgi, särskilt för att jag var så kär i huvudkaraktären! Han! Är! Så! Snygg! Och! Lång!
Bustle har samlat de 13 finaste ögonblicken ur serien. Elvan är ju lätt den bästa.

Beata har skrivit fint och intressant om hur det är att ha 7 helsyskon. Olika familjekonstellationer är spännande tycker jag.

Annars hittar du lite finfina artiklar på Metro Creative just nu:
– 8 bokhandlare i Stockholm du inte får missa.
– Feministiska prints vi vill ha på väggen.
– 10 mathacks du inte vill vara utan i köket.
– Här är pinsen du vill ha på jackan i höst.

Translation. Some links to brighten up this Monday!

Hörrni! Det här är en av de bättre böcker jag läst i år, så häng med nu här.

Flickorna är skriven av 27-åriga Emma Cline och är hennes debutroman. Innan boken ens kommit ut hade den sålts till 35 länder och signats för filmkontrakt. Hur detta ens är möjligt har jag ingen aning om faktiskt.

Boken är löst baserad på morden som utfördes av Charles Manson-familjen under sextiotalet. Här kommer en kort recap kring det: Charles Manson var en sektledare under sextiotalet som lurade in massa unga tjejer (och lite killar) i sin hippie-sekt som eskalerade till att de utförde massa brutala mord. Manson utförde inte morden personligen utan fick sin ”familj” att göra dem. Mest känt blev mordet på gravida Sharon Tate som var gift med den mycket kände regissören Roman Polański .

Emma Cline har då utgått från denna historien när hon skrev Flickorna. En intressant grej jag läste i en intervju med henne var att hon fick idén till boken för att all jäkla litteratur och reportage och filmer som gjorts om Manson-morden fokuserade på just Charles Manson – men nästan ingenting finns på flickorna i sekten som mördade. Vilka var dom? Hur mådde dom? Vad drömde dom om?

Boken handlar om fjortonåriga medelklasstjejen Evie som rätt och slätt är uttråkad på sitt liv. På sina barnsliga vänner, på sin trötta familj, på sina grannar, på sitt flickrum. Hon får syn på flickorna i en park och liksom dras dit magnetiskt. Särskilt en av dem fängslar henne – den mörka, beniga, högljudda Suzanne.
Evie lyckas snart nästla sig in i deras värld och bjuds över till ranchen som ägs av Russell. Russell är som någon slags märklig blandning av fadersgestalt, älskare och gud till de här flickorna, och även Evie blir  fascinerad av honom. Men allra mest fascineras hon av Suzanne.

Otroligt spännande bok, och helt SJUKT välskriven. Jag kan liksom inte fatta att författarinnan inte är uppvuxen på sextiotalet (eller – iofs är jag inte heller det, så hon skulle kunna skriva lite vad som helst och jag skulle köpa det ^^). Meningarna är som godis och den svenska översättningen är verkligen toppen. Kär i stycket här över till exempel, som handlar om populära tjejer i high school, så fint formulerat.

Läs denna! Bara göre, det känns som att det här kommer bli typ höstens it-bok.

Translation. Just finished reading Emma Clines debut novel ”The Girls”, loosely based on The Manson Family murders during the sixties. READ THIS BOOK. Here’s a english review that I found for you guys : )

08.00
Går upp och äter frukost. Som vanligt, som alltid. Men gott!

09.00
Smink på, tröja på. Och jacka på, för det regnar därute :/

10.00
Färgar och klipper håret hos min frisör Gabbi på Bangerhead. Måste ju va extra fin för jag ska på extra fint bröllop snart där extrafina personer gifter sig! Har sådan satans visdomstandsvärk dock, sitter mest och stirrar hålögt ner i en skvallertidning. Enligt min app Timehop verkar jag få visdomstandvärk varje sensommar sedan runt 7 år tillbaka. Undrar vad det beror på.

12.00
Klarklippt. Kolaguldblond kan man väl säga att min hårfärg är? Väldigt nöjd med den.

12.30
Förflyttar mig från Östermalm till Vasastan. Gul är den finaste färgen på hus tycker jag, så det är fint att Stockholm är fullt av dom.

13.00
Har en terapisession. Pratar om kärlek och sånt där fint ni vet som i slutändan är det enda som betyder nåt i life.
Hallå förresten, måste bara få säga en sak och det är att en jättestor del av min barnångest (på tal om terapi) släppte efter att jag skrev om det i bloggen tidigare i somras och ni var så många som skrev så jäkla fint i kommentarsfältet. Tack för det. Alltså verkligen.

14.00
Går hemåt. Tydligen lite vindögd under paraplyet ^^

14.30
Handlar bibimbap på min lokala japanska lunchrestaurang, hämtar ut ett paket på posten samt möter upp en tjej som har min favorithalsduk som jag glömde på en efterfest i new york i våras! Mycket kan man hinna på en halvtimme.

15.00
Hemma. Äter lunchen (jag vet, sjukt sent) och svarar på mail. I paketet låg en asgullig bricka och ett världsfint brev från en bloggläsare. Tack för brickan och brevet <33333 Spana in fler av hennes grejer här vetja!

16.00
Tidsinställer lite blogginlägg och fotar av lite böcker jag läst för framtida bloggrecensioner.

17.00
Bestämmer att dagen får vara slut, har ju ändå tandvärk och då måste man vila. Knäpper upp översta kjolknappen och kollar på The Mindy Project. Alltså säsong 4 avsnitt 1, orkar ej när folk är sådär kära i varandra. :’) Men förutom det, måste jag bara säga, fy 17 vilken jäkla rövpojkvän (ursäkta) Danny är mot Mindy. Okej, nu har jag pratat klart om min serie som ingen annan kollar på.

19.30
Oj, glömde visst fota en timme, men nu är klockan i varje fall halv åtta och jag bakar en pizza. Hade nämligen lite pizzadeg i kylen som jag tog fram från frysen dagen innan.
Det blir en vit pizza med purjolök, schalottenlök, vitlök, zucchini, färskpotatis, buffelmozzarella, parmesan, salvia och tryffelsalt. Och sen lite basilika och creme fraiche-klickar när jag tog ut den ur ugnen.

20.30
Äter snacks i form av sega flygplan och rädisor och kollar på en ganska rolig komedi från 2000 om en hundutställning (<- trailer om du klickar, filmen finns på netflix). Sedan kommer Magnus hem och det var väl ungefär min torsdag.

Translation. One photo an hour, please click ”in english” to read the captions.

Här kommer mitt Way Out West-spektakel genom min snapchat (och lite genom Gustavs snapchat också). Rakt upp å ner i kronologisk ordning med ganska mycket fest och dans! Publicerade en kortare version på min insta men här är originalet så att säga ^^

Enjoy:

Låten som spelas är Death Team – Dolphin Style. Heter niotillfem på Snapchat om någon missat!
Kul med fezt.

Translation. The Way Out West festival through my snapchat! You can follow me @ niotillfem.