Hittar man en t-shirt med matchande hårband måste man såklart slå till, det visste ni kanske. Särskilt om t-shirten är i min favoritpassform med hög halsringning och kortare ärmar.

Så det gjorde jag i förrgår när jag och Alexandra hängde på Forever 21. Känner mig som en tecknad sextiotalssuperhjälte i dessa kläder och det är min bästa stil.

Kjolen i fuskmocka är också ganska ny och från H&M. Skorna och strumporna är cirka tre år gamla.

De hjärtformade hoopsen fick följa med hem min första dag i Tokyo och har haft dem nästan varje dag sedan dess ^^

  .
.

Translation. Tuesday outfit. Headband and t-shirt from Forever 21, skirt from H&M, shoes from Asos and heart hoops from Shibuya 109.

I lördags hade Magnus och Gustav farit sin kos tillbaka till Sverige men jag mötte upp dessa gullisar i Nakameguro för kaffe. Siri och Alexandra närmare bestämt.

Dag 4 av full körsbärsblom men några har redan börjat blomma ut som ni ser (man anar det gröna). Fort går det.

Vi åt ramen till lunch. En ramen om dagen ni vet. Denna var dock inte så god, smakade typ ladugård. Eller så har jag förätit mig. Kan vara det.

Sedan tog vi tåget 30 minuter bort till Ueno. Väl framme piffade vi till oss på tunnelbanetoaletterna. Överallt i Tokyo finns det toaletter och överallt är de superfräscha. Förstår ni vilket drömland.

Efter piffet promenerade vi till Uenoparken där hanamin var i full gång! Hanami betyder körsbärsblomspicknick ungefär.

Det var Said som hade styrt ihop en finfin picknick och han hade paxat platser i Ueno till de inbjudna från halv sju på morgonen. En sån trooper.

Vi åt snacks och drack rödvin.

Chiaki.

Yuko.

Och här är vi. Jag, Alex och Siri.

Det var väldigt festlig stämning. Bredvid oss fyllde någon år och alla runt omkring sjöng happy birthday, så fint.

När det började mörkna och vinet var urdrucket började vi packa ihop oss.

På vägen ut från parken stod det folk i rader och förevigade körsbärsblommorna.

Vi tog tunnelbanan mot Shibuya (tydligen var vi väldigt inne i våra mobiler). De andra gick på fest men jag vinkade farväl och åkte hem och kollade på film istället. Den här bilden tog Yuko förresten!
Så glad att jag hann med en körsbärsblomspicknick <3

Translation. Hanami in Ueno park! Cherry blossoms, wine and picnic all day long.

I torsdags hände det! Varenda blomma slog ut längs med Meguro-floden som jag bor vid och prick hela världen blev plötsligt en pastellgodis.

Jag och Magnus promenerade längs med floden på förmiddagen. Från att ha varit ett ganska folktomt område var det nu människor överallt för att föreviga träden.

Man fattar ju i och för sig det. De hängde i tunga klasar över vattnet.

Kombinationen palm + körsbärsblommor är en ny favorit i mitt liv.

När vi kände oss klara gick vi till Daikanyama. Där är det så mysigt.

Och hipstrigt: här tvättade de jeans på gatan till exempel.

Vi kollade i bokaffären och jag tycker de här printarna är så fina, det är typ Magnus och jag? Men för stora att ta hem, köpte en fin liten litografi av samma konstnär istället.

På eftermiddagen kom Gustav och mötte upp oss. Han hade varit Shimokitazawa och vintageshoppat.

Vi satte oss på en bar.

Och drack en öl. OBS för t-shirtväder!

Sedan promenerade vi till Shibuya. I en mataffär köpte jag det här emoji-godiset som finns bland emoji-matbilderna men som i alla fall jag aldrig fattat vad det är? Har den även som nyckelring som jag fått i present av Magnus och Gustav när jag kände mig lite sjuk i måndags :’)
Hur som helst var det något slags segt osötat risgodis och inte så gott. Men fint!

I Shibuya gick vi till Tokyu Hands och killarna köpte grejer jag inte ens minns vad det var för att jag var så trött i fötterna. Men sen fick vi vila på ett mysigt café och allt var bra igen.

När kvällen kom var körsbärsblomningen om möjligt ännu finare.

Vi gick med Gustavs kompis Siri (hon har nyss flyttat hit för att plugga) till ett yakitori-ställe i Shibuya.

Där åt vi jättemånga goda grejer. Så himla gott med grillat. Dock BLEV man en yakitori sen. Det luktade matos av ens kläder och ytterkläder i flera dagar efteråt.

Drack öl gjorde vi också.

Efter maten gick vi till en superliten bar på typ 15 kvadratmeter med pynt överallt. Ibland måste man ta av sig skorna och ställa vid ytterdörren när man är på restaurang eller bar här. Det är så mysigt, känns som hemmafest.

Extra fint med denna bar var att Alexandra hade landat i Tokyo samma kväll och kom dit och mötte upp oss! Så himla roligt med mer kompisbesök.

Vi avslutade aftonen med fotoautomatsbilder och sedan var det snipp snapp slut med denna finfina torsdag.

Translation. Thursday in Tokyo! The trees along Meguro river is finally packed with cherry blossom and it’s mesmerizing and amazingly beautiful. We spent the day under them and did some shopping and drinking in Daikanyama och Shibuya. In the evening we had yakitori and then we met up my friend Alexandra who came to Tokyo that same night! We celebrated with beer and took purikuras.

Nu är det äntligen dags att visa er omslaget till min nya roman! Himla spännande detta tycker i alla fall jag. Så här såg det ut för precis ett år sedan, när jag packade upp lådan med mina pocketböcker som hade fått ny look. Tredje bokomslaget på tre år för mig detta alltså, knäpp grej.
Allt som blir kvar kommer ut i september och är också en ung vuxen-bok (+15 och uppåt).
Så. Mot historien om omslaget:

Min förläggare Marie är även föreläsare på Konstfack och hon frågade mig i höstas om hon fick lägga ut mitt bokomslag som en uppgift till sina elever. Eftersom det lät både läskigt och kul sa jag ja. De fick läsa två kapitel ur boken samt en kort sammanfattning (typ som en baksidetext).
I december fick jag en hel hög med olika förslag. Vad som var fint var att både jag (och mina vänner) och förlaget var överens om vilket omslag vi tyckte mest om.

Och här har vi det. Formgett av Nathalie Ruejas. Jag tycker det är så otroligt fint. Det finns en slags lågmäld men samtidigt exploderande ångest- och ensamhetskänsla med den utsuddade blyertsen och sedan någon som bara skrivit med bläck rakt över hur det känns som jag tycker sammanfattar bokens innehåll väldigt bra.

Jag tycker så mycket om att det tillåts vara så okommersiellt, att det inte finns någon köp-min-bok-hojt omkring det och istället är så avskalat och får tala för sig själv.
Hänger man runt i ung vuxen-hyllan i bokaffärer är den dessutom ganska mörk med filmposter-iga omslag (tänk typ hunger games, divergent etc). Det här är ju motsatsen, ser nästan ut som någon slags diktsamling eller så? Tänker att jag som sextonåring hade velat läsa den på tunnelbanan ^^ Nu med för den delen.

Här är en datagjord mock-up. Sedan kommer omslaget inte tryckas rakt på boken utan ha ett skyddsomslag. Jag tror att det blir finare nu när formgivningen är så enkel som den är.

Tycker om detta omslag så otroligt mycket. Hoppas ni gör också. <3
Och ni måste verkligen spana in Nathalies andra grejer <- mycket fint på hennes insta.

Translation. The cover for my second novel ”Allt som blir kvar”.

I tisdags tog jag den här unge mannen under armen, åt frukost i Shinjuku och efter det så begav vi oss till stadsdelen Koenji.

Där var det asgulligt och lugnt.

Vi mötte upp Gustav som fyllde år! 25 fina år, bra jobbat G.

Vi ägnade oss således åt födelsedagsbarnets favoritsysselsättning: vintageshopping. Det ska Koenji vara bra på nämligen. Det var dom för vi hittade en del fint.

Bonjour.

Gick förbi ett tempel och hittade en hjärtformad katt.

Och så fikade vi hos en mysig tant som hade ett inrökt café där det spelades klassisk musik och väggarna var täckta i röd sammet. Väldigt Twin Peaks alltihop.

Det gulligaste var mjölkkannorna.

När vi kände oss klara med Koenji promenerade vi mot Nakano för att äta lunch.

Ramen såklart! De måste ju testa min bästa ramen, tonkotsuramen.

Tonkotsuramen – jag älskar dig mer än det mesta i livet.

Målet i Nakano var Nakano Broadway som är typ ett varuhus av anime och manga. Det var dock inte så roligt, stank av cigaretter och fanns mest samlarkort. En enda butik hade utklädningskläder (vill verkligen ha!) och hon som jobbade där blev arg bara jag vidrörde klänningarna. Drar till Akihabara nästa vecka istället för att leta vidare. Har någon tips på vart jag ska gå för fina sailormoon-dräkter och sånt, do tell!

På kvällen fortsatte firandet av Gustav. Vi började med öl i Drunkards Alley i Shibuya.

Sedan hade jag bokat bord på en restaurang jag fått rekommenderad av en kompis. Det var ganska svårt (men kul) att hitta dit. Det var liksom in i en galleria, förbi en tvätteria, genom en svart omärkt dörr ut till baksidan av tågspåret, över en bro och sedan genom en extremt liten dörr.

Men då hamnade vi här! En jättefin restaurang där man satt och tittade in i köket.

Vi beställde in en flaska skumpa såklart.

Och åt jättemånga goda grejer. Som den här helt magiska sashimin.

Och denna tonfisk-och avokadoröran på vitlöksbröd. Etc etc. Fint vare.

Sedan var vi redo för natten. Vi mötte upp ett gäng av Gustavs kompisar för att…

…sjunga karaoke såklart!

Vi sjöng allt med alla artister som finns ungefär.

Jag och Magnus inledde med Frozenduetten.

Vi sjöng till halv fem på morgonen, som om livet hängde på det, precis som man ska.

Translation. Tuesday and Gustav’s birthday in Tokyo! Vintageshopping in Koenji during the day and dinner and karaoke in Shibuya at night!