Här kommer ett filmtips lastat.
Särskilt till er som är Flight of the Conchords-fan (<–och för er som missat, världens bästa serie).

What We Do in the Shadows är en nyzeeländsk mockumentär om 4 vampyrer. Vi får följa Viago, Deacon, Vladislav och Petyr som bor tillsammans i ett stort gammalt hus. De är alla olika åldrar (Petyr äldst på 5000 år) och gör sitt bästa för att klara sig i dagens samhälle.

Ett kamerateam har fått tillåtelse att följa vampyrerna under några veckor.

En av mina favoritmän Jemaine Clement spelar den fruktade vagabondvampyren Vladislav som tappat stinget på senare år.

De är mycket ute och festar eftersom 1. Solen är nere då och 2. Fulla människor är lätt att dra med hem.

Kan bli rätt messy om man råkar bita i en artär.

Vad som händer om en vampyr råkar fylleäta pommes frites.

Annars är de ganska fina mot varandra och är som rummisar är mest, bråkar om disken, hyran etc.

Så himla rolig film hur som helst. Får fyra av fem poäng av mig. Se den genast.

.

Translation. What We Do in the Shadows is such a funny mockumentary about 4 vampires in New Zeeland living together.

God morgon! Idag är det dags för ett nytt brevvänsinlägg. Det senaste var i december och nu står ju våren och näääästan sommaren för dörren och klart att man ska kirra nya kompisar, bekanta och kärlekar då.

Reglerna eller hur man ska säga är enkla:
Skriv en kontaktannons i kommentarerna vad du söker efter, var du bor och vem du är. Glöm inte att skriva din mail direkt i kommentaren och inte bara i själva mail-fältet.
Och du måste ju inte skriva en annons om du inte vill, utan det går ju lika bra att bara läsa andras och höra av sig.

Förrförra gången hade jag brevvänsinlägg med temat ”grupper” dvs man kunde eftersöka bokcirklar, fikagäng i Paris eller barnvagnspromenadshäng. Så det går att tänka så också när du skriver din lilla annons, att man letar efter några att starta band med kanske, eller varför inte ett politiskt parti.
Vad vet jag, det där kan ni!

Lycka till <3

PS!

En annan grej. På lördag kommer jag tillsammans med författarna Gunnar Ardelius och Patrik Lundberg prata på Punkt Medis i Stockholm om att vara ung i litteraturen. Hur skriver du en ungdomsbok? Och hur är det att vara ung i litteraturen? Det är från klockan 14 till klockan 15 och facebookeventet hittar du HÄR.

.

Translation. Time for a pen pal post. If you are looking for a new friend, write a little something in the comments what you are looking for (or read the posts) and don’t forget to leave your e-mail as well.

photo source.

För några veckor sedan blev jag så orimligt sugen på kräftor. Jag och Magnus gick således till frysdisken i vår närmsta mataffär, köpte ett paket turkiska kräftor och gjorde en vanlig kväll till en mycket liten kräftskiva.

Här ser det ju inte ut som att jag uppskattar maten så jättemycket men det gjorde jag i alla fall. Vi åt kräftor och vitlöksbröd och drack citronläsk och jag uppmanar alla kräftsugna att göra detsamma!

När skivan var över bestämde jag mig för att göra kräftssoppa på skalen. De blev en av de godare soppor som jag lagat, så här kommer det som egentligen detta inlägg handlar om, nämligen: receptet! Något modifierat men inspirerat från det som stod på baksidan av kräftförpackningen.

Du behöver (blir soppa för fyra personer):
Skalen från typ 15-20 kräftor
En morot
En halv fänkål
En halv purjolök
3 schalottenlökar
2 tomater
1 chili
1 palsternacka
1 matsked tomatpuré
2 matskedar vetemjöl
2 buljongtärningar fiskbuljong
En halv citron
2 dl vispgrädde

Valfritt:
Två nävar räkor
2 nävar små pilgrimsmusslor

1. Riv moroten och skiva schalottenlök, fänkål, palsternacka, purjolök och chili i små bitar.

2. Fräs i en kastrull med olivolja.
3. Krossa eller grovhacka kräftskalen. Jag la dem i en djup bunke och bara jobbade järnet med en tung mortelliknande grej jag hittade hemma. Man behöver inte vara så supernogrann.
4. Häll i skalen i kastrullen. Fräs under omrörning i ungefär fem minuter.

5. Skiva tomaterna.

6. Och lägg i kastrullen tillsammans med en matsked tomatpuré. Rör om och låt fräsa någon minut till.

7. Pudra över två matskedar vetemjöl och rör om väl.

8. Häll i 14 dl vatten, två fiskbuljongtärningar och saften av en halv citron. Låt koka upp och sjud sedan utan lock i en halvtimme.
9. Sila av allt jox så du bara har buljongen kvar.

Nu är del 1 klar!
Efter detta steg lät jag buljongen svalna och sedan frös jag in den i en stor matlåda.

10. En dag några veckor senare plockar man ur buljongen ur frysen, öppnar en flaska cava och bjuder över sin kompis Gustav som fyllt 24 år och sin kompis Alexandra som fyllt 30 år på födelsedagsmiddag.

11. Värm upp buljongen i en kastrull, addera två deciliter grädde. Låt puttra ihop i fem minuter. Smaka av med salt och peppar och möjligen lite ytterligare citronsaft.
12. (Detta steg ej nödvändigt men gör soppan matigare) Jag skalade ett gäng räkor samt fräste ett gäng små pilgrimsmusslor (finns i påse på Picard tips tips) i en stekpanna och la i soppan.

13. Ät tillsammans och dela ut födelsedagspaket som är preciiiis lika stora och inpackade likadant så ingen ska bli avundsjuk (hej hej uppväxt med tre bröder). Och känn dig så himla nöjd med dig själv för att du gjort en soppa så redigt from scratch!

Translation. I few weeks ago I did a delicious crayfish soup with stock i made from crayfish shells. I googled the internet for a similar recipe in English and found this!

Jag hämtade mina fotoalbum i mina föräldrars förråd. Eller nu ljuger jag, de körde dem hem till mig en kväll. På bilden ser ni nämligen bara en bråkdel av albumen. Det är två fulla flyttlådor med ett noggrant dokumenterat liv. Föddes helt enkelt som bloggare kan man väl säga.
Tänkte att vi skulle titta igenom albumen lite! Vi börjar från början:
1993 – året då jag fick min första kamera. Då var jag nio år gammal.

Tycker att de här första bilderna är så fina. Små hastiga ögonblicksbilder, uppenbarligen tagna av ett barn. Här är jag och min styvpappa.

Och här är min mamma och min styvsyster Mira.

Sedan gick det tyvärr utför i fotograferandet, för då kom kaninen Skrutt in i mitt liv. Sida upp och sida ner bara bara olika bilder på denna lilla kanin.
Här är i alla fall jag och min lillebror Jack. Och Skrutt då.

Vi hoppar direkt till 1994 istället. Här är min mamma tidigt nittiotalig i magväska, pannband och pastellig dunjacka.

Och här slutar jag lågstadiet i blommig långklänning och scrunchie.

Sommaren 1994 när jag, mamma, min styvpappa och min lillebror var på Mallorca.

Kan tyvärr inte bjuda på så mycket mer kul från den semestern i och med att det mesta ser ut såhär i fotoalbumet. : /

Är nio år och gungar lite.

Här är jag på semester på Lanzarote hösten 1994. Med min pappa, min lillebror samt min pappas dåvarande flickvän och hennes två söner.

Så här dokumenterade jag mest den semestern på ett ungefär.

Här är våren 1995 och jag ska ”gå på fest”. De där mörkblå tygskorna med lite platå: älskade dom så mycket.

Sommaren 1995. Mira, Jack och jag i Frankrike.

Och sedan i London.

Där jag matade duvor.

Vi bilade i Europa den sommaren. Min mamma var gravid med min lillebror Gustav.

Var på 4H-läger den sommaren också och blev kär i samtliga kaniner.

Sedan började jag femman men det tar vi nästa gång. Good Bay Äppel-paj

.

Translation. I have soooo many photo albums because I loved to take photos and document my life when I was little (like now..). Here’s some pictures from the summer of 1993 to the summer of 1995. I am 9 and 10 years old in these pictures. The translator button on the blog is not working at the moment so read here in english.

Den här boken läste jag ut i förra veckan och nu vill jag mega-rekommendera till er. Jag hade den liggandes i en låda alldeles för länge för att jag trodde att det var en chick lit, baserat på det något märkliga valet av omslag. Inget ont om chick lits om man gillar sånt, men det är inte min typ av böcker alls. Men never judge a book by it’s cover säger man ju och det stämmer till hundra procent med den här lilla pärlan.

Kalmars Jägarinnor handlar om ett kickersgäng i Kalmar på nittiotalet. De är stans livsfarligaste med sylvassa naglar, glansiga kjolar och eastpak-ryggsäckar. De tjuvkopplar bilar, dricker ambulansvin och hånglar med allt de vill ha. Tillsammans är det okrossbara och Kalmars glittrigaste. De kallar sig själva ”KJ”: Kalmars Jägarinnor.

I KJ ingår Jenna, Linden, Jossan, Sudden och till sist Eva, bokens huvudperson. En brokig skara från rätt trasiga familjer i radhusen bredvid varandra. Hade jag gått i deras klass hade jag varit fullkomligt livrädd för dem och i smyg inte önskat något högre än att få följa med dem ut på deras äventyr.
KJ enas om alla andra tjejer i Kalmars totala v ä r d e l ö s h e t. Handbollstjejerna som alltid spelar handboll och bor med båda föräldrar i villor utan för stan. De vandrade pinnarna i samhällsprogrammet i Filippa K-jeans och hästsvansar: värdelösa. KJ har vita spaghettilinnen och går efter mantrat Man kan aldrig ha för mycket ögonskugga.

Vi får följa KJ genom andra och tredje ring på gymnasiet, de där sista åren när man nästan smälter ihop med sina bästisar, innan man slutar skolan och måste klara sig på egen hand.
I början av boken kände jag att det var lite väl mycket droppande av nittiotalsreferenser, men efter ett tag in anade jag att det kanske ändå var meningen. Att det kanske var livsviktigt just då att det var just Absolut Vanilla på soffbordet, Caterpillar på fötterna och Max Factor Soft Beige på kinderna.

Kalmars Jägarinnor är precis på gränsen hela tiden. De utmanar varandra konstant, drar det alltid lite för långt, letar konstant efter hjärklappningen i bröstet och att bara något ska hända.

Killar kommer och går men jägarinnorna består.
När Eva börjar blicka bort mot det där indiegänget i svarta kläder och lika svart kajal, när hon börjar längta efter något annat utbyte, till och med då inser hon att hon är låst i sitt jägarinnegäng, på gott och ont.

Älskade språket i boken. Så himla fint är det, som en enda lång poetisk hyllningslåttext till tjejgänget.
Kan också tänka mig att många känner igen sig i den där känslan att ta vad man har, när man fortfarande är fast i sin omyndiga kropp och längtar så himla mycket till något större än staden man bor i.

Läs läs!
.
.

Translation. A review of a Swedish book called Kalmars Jägarinnor by Tove Folkesson. Not translated to english.