Okategoriserade

avritad.

Jag har blivit avritad av två braiga illustratörer på sistone! Vi tar en titt.

anna1

Anna Ileby la upp illustrationen steg för steg på sin instagram. Work in progress.

anna2

Snart där..

anna3

Och färdigt resultat! Flott värre.

hello

Här har vi originalbilden. Spana in flera av Annas bilder här.

laura1

Laura Voutilainen ritade mig i bästa Alice i Underlandet-feeling.

friday.

På originalbilden har jag varken kaka eller rosett, men borde!

laura2

Och här är hela bilden med Elsas ”whoops”-blick.
Fint va!

 

Translation. 2 drawings of me by the readers Anna and Laura!

springlistan + lite tankar om träning.

IMG_4425

Jag har börjat springa igen efter en sommarpaus vilket känns fint. Jag är varken särskilt snabb eller särskilt stark, men fastnade för just löpning som träningsform någon gång när jag var tjugo just för att den är så enkel. Det är bara att snöra på sig ett par skor och dra iväg.
Dessutom är det ensamträning vilket jag gillar. I alla fall hittills i mitt liv. Var med i Friskis & Svettis-pass en gång i tiden men tröttnade för musiken var så oändligt dålig typ jämt.
Jag springer en halvtimme 1 till 3 gånger i veckan, och ibland om jag har lusten springer jag lite längre. Tycker träning har någon slags magisk gräns vid trettio minuter, sedan är jag så uttråkad.

Jag pratar sällan om träning i bloggen pga vet hur svårt det kan vara med den. Träningsbloggar, fitnessinstagrams etc gör mig stressad. En gång i tiden övertränade jag pga viktnojjor och nu försöker jag istället tänka precis tvärtom när jag kör mina pass: jag får inte göra fler än tre i veckan. Det är min träningsgräns för att inte hamna tillbaka i den där jobbiga spiralen av kaloriräknande och viktbesatthet. Vägt mig har jag inte gjort på flera år.

Annars tycker jag om att ha springet i mitt liv. Jag kan springa av mig överskottsenergi (märker exempelvis när jag inte tränar så klättrar jag typ runt på min kille och pratar sönder hans öron) och jag kan äta vad jag har lust med utan att oroa mig. Och visst är det klart att i en perfekt värld skulle man väl aldrig oroa sig. Men har man någon gång lärt sig typ vad varenda grej har för kalorier måste jag hela tiden aktivt inte tänka på det. Och genom att träna och röra på mig försvinner mycket av hjärnspökena. Dessutom är träning en så himla bra grej om man är ledsen eller har ångest eller är arg. Bara kuta tills man är trött, det är mycket skönt.

cap d'antibes.
HUR SOM HELST.
Detta inlägg skulle ju framförallt handla om min springspellista! Några av er har frågat om den och det är väl klart att jag ska dela med mig. Jag lägger in låtar hela tiden och tar bort låtar ibland, så den är inte särskilt satt eller hur man ska säga.
En sak man kan säga om den är i varje fall att det är kanske internets okreddigaste springlista. Här finns ingen tung hiphop och få grejer med bas. Den musik jag genomgående lyssnar på när jag springer är sådan som jag kan sjunga med till. Lite nittiotalstechno blandat med Enrique Iglesias typ, så länge det är peppigt.

Varsågoda enjoy!

VART DU VILL, SÅ FORT DU KAN.

Untitled-1

 

Translation. My running playlist here.

sveriges bästa macka. del 1.

sandwiches.

Har ni hört om Mack-SM? Det är en lunchmacketävling som Sveriges bagare & konditorer håller i varje år som är himla ärofylld att vinna. Nu är det snart dags för final och de åtta finalmackorna har blivit utsedda. Jag blev tillfrågad om jag ville smaka på dessa mackor och inte bara det – att ni skulle få chansen att rösta fram vinnaren!
Jag är ju en mack-lover och dessa finalister är mackinspiration deluxe så jag tackade ja till detta roliga uppdrag.

Mack-SM har funnits sedan 2002 och tar varje år fram Sveriges godaste och mest nytänkande macka, med andra ord – Sveriges bästa macka.
Finalmackorna bedöms av en jury och utmaningen är tillverka 20 lunchmackor efter eget recept på 45 minuter. Den tävlandes kreativitet får sen avgöra om den ska ätas med händerna, med kniv och gaffel, om den ska serveras i låda, i smörgåspapper eller på tallrik, om den ska vara varm eller kall, enkel eller dubbel. Juryn är noga utvald och i år sitter även ni i den!
Ni kommer alltså få rösta fram en favoritmacka och denna får då en juryröst i finalen. Att vinna Mack-SM är typ som att få mack-sommarprata om ni tänker i flotthet liksom.

sandwiches.

Jag fick mackorna levererade för några veckor sedan för en provsmakar-eftermiddag. Den första ronden med fyra mackor innehöll så kallade ”mötesmackor”. Alltså inte sådana man äter on-the-go utan kanske med gaffel och kniv på ett möte. Här kommer mitt utlåtande:

sandwiches.

En världsomsegling av Ebba Waldenström
Quinoabröd med blomkål, gulbeta, polkabeta, morot, mango och avokado.

Sandra tycker:
 En sak som jag tycker man ganska ofta glömmer bort i Sverige är att det borde vara lika mycket pålägg som det är bröd!  Det har den här fina rosa av Ebba Walderström. En god, kripsig macka, extra gott med sötman från mangon. Känns nyttig! Mycket instagramvänlig dessutom.

sandwiches.

Pan de Iberico av Marika Karlsson
Oliv-levainbröd med manchegokräm, het tomatsalsa med fermenterad vitlök, ruccola och ibericoskinka

Sandra tycker: Jag älskar ibericoskinka, så detta får två tummar upp. Vitlöken smakar distinkt pga fermenterad vilket är <3.  Gott med tomatsalsa på körbärstomater också. Den här mackan har utomlandsig feeling tycker jag. Som någon semestrig lunch på flott hotell.

mack-sm-macka-marica Småländsk jaktmacka foto Patric Johansson

Småländsk jaktmacka – Marica Lundberg
Macka av grovt bröd med färskostkräm, luftig sallad på ruccola, huvudsallat och frisé samt råriven rödbeta, smörgåsurka och isterband. Toppad med lingonfärskost och kapris.

sandwiches.

Sandra tycker:  Som ni ser glömde jag fota av denna macka (antagligen pga så pass macksugen). Snodde därför en proffsbild fotograferad av Patric Johansson istället, och så ser ni på pilen var mackan låg och väntade på mig innan jag åt upp den : ) Mycket gott med isterband på bröd, isterband äter man för övrigt för sällan! Gillar sältan från kapris och saltgurka och den där idén med lingonfärskost vill jag sno med mig. Bra om man är hungrig för den både ser och är matig. Tror detta hade varit Magnus favorit. Ser förresten nästan ut som en korvsallad! Korvsallader borde ju finnas.

sandwiches.

Susedalen – Johan Blidberg
Surdegslantbröd med bondostomelett, skogspickles på torkade trattkantareller, rödlök och svartkål. Toppat med rökta hasselnötter och harsyra.

Sandra tycker:  Sist men inte minst har vi denna! Denna macka lovar mycket. Helt klart den snyggaste och bloggigaste. Omelett på macka känns ju rätt märkligt. Men så HIMLA god. Syrlig på ett nästan godisaktigt sätt med jättemycket umamismak. Man kan urskilja alla smaker i en tugga och det smakar på hela tungan. Omnom.

Untitled-1

Det var alla mackor för den här gången!
Vilken tycker ni ska vinna av dessa fyra? Rösta i kommentarsfältet! Den med flest röster den 4 november får alltså en hel himla juryröst, och tävlingen pågår bara här på niotillfem.
Nästa vecka blir det de fyra återstående: on-the-go-mackorna.

 

Translation. The official competition of Sweden’s best sandwich is ON. This year my readers can vote on their favorite and the one with the most votes counts as 1 jury vote in the actual final.

answers to past week’s comments.

Sandra!
Hur mår du egentligen? Du verkar inte så glad och du utstrålar inte den där ”vanliga spralligheten” som annars varit ditt signum. Många av dina vänner syns aldrig till i din blogg längre, du har redan bestämt att du ska tillbringa en dryg månad i Tokyo innan du ens åkt till NY. Så klart skitkul men ändå…känslan man som läsare får är att någonting skaver. Rejält. Såklart ska du inte svara här, ville nog bara få ur mig mina tankar och känslor inför din blogg. Kanske kan bidra till någon liten reflektion om det skulle behövas. Önskar dig allt gott och hoppas att mina funderingar inte helt stämmer
med din verklighet.
→ Alltså. Blev lite ledsen av den här kommentaren. September har  varit en stressig månad så har inte hunnit med så mycket vardagshäng med mina kompisar. Var ju nyss en sommar dock där jag spenderade typ varje ledig stund med dom. Metro Creative lanserades i sept, jag spelade in fyra bokprogram till bloggen, krönikeskrivandet tog fart igen plus jag jobbat med ett större skrivprojekt som jag inte kan prata om riktigt än. Plus bloggis då. Men annars så är det samma vänner som alltid, och mår varken bättre eller sämre på något vis. Så konstigt att skriva så, kan ju finnas tusen anledningar till grejer. Och ang resandet, att jag väljer att resa och upptäcka världen borde vara något härligt tänker jag. Det är ju inte en flykt, utan ett sätt för mig att maximera mitt frilansande. Att jag planerar till Tokyo innan New York handlar mer om hur jag är som person. Jag är rätt organiserad och vet på ett ungefär vad jag ska göra ett år framåt minst och så har det alltid varit.
Förövrigt är jag kär, lycklig, snart färdiginredd med min lägenhet, tillbringar hösten i New York för tredje året i rad och jobbar med precis det jag vill jobba med. Tackar som frågar.

Är ute efter en vinterjacka, men det är galet svårt att hitta något som passar tycker jag. Alla jackor är så långa och vida/breda, det funkar inte så bra på mig som är 154 cm och behöver ha figursytt om min form ska synas överhuvudtaget. Någon som har något tips på någon bra hemsida, affär eller jacka rentav?
Hej! Jag älskar Asos petite-kollektion som passar oss lite mindre personer. Har även gjort ett inlägg med mina vinterjackor för inte så länge sedan som du hittar här! Sedan tänker jag också, barnmodeller? Exempelvis Petit Bateau har ju storlekar i ålder, typ 12, 15, 16 år etc. Lycka till puss.

Hej fina du! En fråga kommer lastad till nästa frågeinlägg!
Jag och mitt ex gjorde slut för kanske ett och ett halvt år sedan, och jag kan verkligen med handen på hjärtat säga att jag är över honom, även om det fortfarande bränner till då och då. Även fast vi knappt hörs, och inte har träffats på i alla fall ett år dyker han fortfarande upp bland tankarna i minst en gång om dagen. Typ något minne eller ”oj vad vi två hade skrattat åt detta”-tanke, men aldrig så att jag skulle skriva det till honom. Men det stör mig, jag vill inte längre tänka på någon som sårade mig och gjorde mig så jävla ledsen. På något sätt känner jag mig inte helt fri och lösgjord från den relationen, varför vet jag inte. Hur släpper man det sista taget och blir en hundraprocentig hel människa igen? Jag har inte träffat någon på riktigt sen vår relation, inte legat med någon och knappt hånglat, och det lilla som funnits har påmints så himla mycket om vår relation att jag drog mig ur. Jag drar mig till och med för att ha sex med mig själv för att han jämt dyker upp i tankarna. Och inte som ”fyfan vad het han är”, utan mer som hjärtevärk och ångest. Och så ska man nog inte ha det tänker jag. Eller hur tänker du? Många kramar
→ Hej fina. Gudars skymning vad mycket jag skrivit om att komma över någon på det här lilla utrymmet genom åren. Ändå är det ju en så himla svår grej som på något vis aldrig blir uttömt, för att man är så ensam i det hela. Nu är det tre och ett halvt år sedan som jag var med om ett uppbrott senast. Svindlande lång tid sedan kan jag stundtals känna. Ändå är det klart att jag tänker på honom ibland. Inte som att jag vill bli ihop med honom (förstås, vill verkligen vara ihop med min gulliga kille), men för att jag kan känna en sorg över att saker tar slut. Känner samma när jag springer in i min första pojkvän, skillnaden är kanske att han och jag kan prata om det. Det är så speciellt att vara ihop med någon. Att man är mer än bästa vänner, ibland smälter man nästan ihop till en person. Man samlar på sig så mycket information om denna människa, och när det tar slut  är plötsligt informationen helt värdelös. Man behöver den inte längre, inte ens lite. Livet är så underligt, men samtidigt helt fantastiskt fint, eftersom det helt plötsligt – när man minst anar det – dyker upp en ny person bakom ett hörn som fullständigt golvar en. Och vad man tar med sig till nästa förhållande som man lärt sig av sina föregående är allting något bra tror jag. Flera förhållanden i kappsäcken gör en till en vettigare flickvän på många sätt säkert, man lär sig av misstag som man inte gör om (även om såklart nya kan dyka upp och gör). Här är min guide över att komma över någon, här är ett inlägg om mina första månader efter uppbrottet och här är ett inlägg om alla mina texter om olycklig kärlek. Det låter på dig som att du verkligen måste våga gå vidare. Du måste kavla upp armarna och bara slänga din in i framtiden. Även om det kommer innebära ångest i början. Man måste göra sånt, framtiden väntar inte på en utan det är sånt man skapar själv. Man måste jobba själv på att gå vidare. Och om det inte blir bättre tycker jag att man ska gå och prata med någon professionell om det. Det här är uppenbart något som sätter krokben för ditt liv ju.
Tycker Hannah Widell postade en så bra mini-superguide på sin insta om det hela:
hannah
Har du tips på hur man kan tänka när man har svårt att förlåta sig själv? Stort som smått. Jag är så himla bra på att fokusera på allt jag gjort fel, lägger det på hög i mitt självvärde och kan aldrig känna att det räcker med att jag Faktiskt är medveten. Det är som att jag måste straffa mig själv, att det inte är nog med att klappa sig själv på axeln och lära sig av misstagen. Ibland inte ens misstag i sig. Jag kan aldrig bekräfta mig själv utan måste även söka ett okej från andra. Hur går man vidare snarare än fastnar i detta självhat?
Tycker så mycket om dig,

Josefin
→ Hej <3 Jag vet inte hur gammal du är, men jag tycker man blir bättre på det här med åldern. Hade så otroligt mycket ångest över grejer förut som jag bara struntar i nu. Alla människor gör ju misstag dagligen liksom. Man får göra sitt bästa i att lokalisera sig fram på den här planeten och det finns ingen anledning varför du skulle göra det sämre än någon annan. Dessutom, vilket man inte för glömma – gud vad alla bara tänker på sig själva egentligen. Ingen märker om man gör något snett, och om de nu gör det så har det blåst över på en vecka högst. Det är såklart svårt att svara på din fråga utan några konkreta exempel, men jag tycker du ska snacka om det här med dina kompisar. Inte skämmas över tankarna och lyssna på vad de har att säga. Oftast känner ens nära precis likadant om sig själva. Och det kan vara så skönt att höra. puss.

Är du inte naturligt lite rödblond? Varför låter du inte bara den färgen växa ut?
→ Jo det är jag, men tycker det är fint med lite extra färg i för att håret liksom ser gladare ut då. Vuxenhår är så tråkigt ofta, barn har så himla fina hårfärger som bara blir halvdammiga sen när man blir +15 år typ (var detta kanske weird att skriva btw?). Här är jag som fyraåring ca iaf.

Du flyger ju ganska mycket, är du aldrig flygrädd? Tänker du någonsin katastroftankar ombord på planet? Jag har inte varit flygrädd förut men har nyligen ingått ett distansföhållande som innebär att jag flyger oftare än vanligt och jag har plötsligt drabbats av dessa tankar.. Hur gör man för att få bukt med rädslan? Någon som kan svara?
→ Hej! Jag är inte flygrädd, just för att det är så himla hopplöst där uppe i luften. Skulle något gå snett kan jag ju verkligen inte göra något åt det. Därför ser jag ingen poäng med att vara rädd, händer det så händer det på något vis. Kan dock tänka mig att det är just varför folk är flygrädda. Tänker att det finns massor av sidor och platser på internet som just tar upp flygrädslan. Min kompis Elsa är flygrädd också och har skrivit en del om det på sin blogg tror jag. Gå in där och sök på flygrädd vetja. puss.

är det verkligen [email protected]? fick en delivery failure message när jag mailade. puss
→ Hej! Ja det ska det vara? Knasigt. Maila mig annars! Märk ”Creative” i ämnesraden. puss.

Att både du och Flora är i New York samtidigt! Kommer ni träffas??
→ Ja fint eller hur! Vi ska absolut försöka att ses. kram.

Sandraaaaa! Visst är den fina mattan ni har i köket från Urban Outfitters? Beställde ni den via hemsidan, och i så fall: gick det bra? Hur dyr blev frakt? Är själv sugen på matta därifrån men oroar mig för transporten liksom. Kyssar!
→ Hej! Yes mattan är från UO! Frakten står ju när man lagt mattan i sin varukorg och checkar ut! Bara att spana in. puss.

Kan inte du berätta om hur det kom sig att du och Nina blev ett kreatörspar? (Eller har du gjort det innan kanske?) För ni pluggade väl inte tillsammans? Blev ni ihop-parade på byrån bara? För jag får höra hela tiden att man ”ska” söka kreatörsjobb i par, nämligen. Hade varit kul att få höra hur det var för er.
→ Hej! Jag och Nina jobbade på samma byrå i tre år i Sverige och bestämde oss helt enkelt för att flytta tillsammans till USA som ett kreatörsteam. Så vi sökte jobb med gemensam portfolio där vi slog ihop jobb vi gjort separat. En längre historia om det hela kan du läsa här.

When I click on google translate, everytime some ads and cookies pop up from top and bottom of this blog
(I click on ”I understand” but still it remains there) . It’s like a hell to try to read. I hope they will change iy or find any other solution.
→ Yes, I’ve heard this and I’ve email tech support at Metro so hopefully they’ll fix it as soon as possible.

Hej Sandra! Först om främst, bästa filmtipset <3 Sen, när vi är inne på kärlek så tycker jag att du alltid ger så kloka råd och skulle behöva ett själv.. Om du har tid och lust såklart. Det är nämligen så, att för ca två veckor sen så började jag prata med en söt kille på tinder (ja…) och efter mindre än 30 minuters snack kom vi fram till att vi skulle ses, samma kväll, ja det vill säga typ två timmar senare. Jag hann ju dock bli orimligt nervös under den tiden då jag aldrig ens varit på en vanlig dejt med en kille. Vi sågs, klickade svinbra och spenderade natten tillsammans. Fast det var nästan som en film hur allt bara föll på sin plats och båda blev så jäkla förälskade i varann om du förstår. Till saken hör att han är från Australien, och tidigt morgonen efter flög till USA för en månad backpacking. Om två veckor befinner han sig i London i några dagar innan han återvänder hem till Australien igen, och vi har pratat lite löst om att jag ska komma dit. Pratade med min storebror om detta som halvt avrådde mig att åka dit ”för en kille” och liksom ”vart ska det leda” men tyckte samtidigt att det var upp till mig att bestämma. Det känns bra men skitnervöst i magen inför tanken på att åka dit. Är jag galen och dum i huvudet om jag gör det? Tänker att oavsett om det blir en kärlekshistoria på bara några dagar eller inget alls så kommer jag alltid ångra mig om jag inte åker dit. Är det naivt att tänka så? Kan inte bestämma hur jag ska göra! Hade blivit så glad om du svarade i en liten kommentar, men förstår absolut om du inte har tid. Kram.
→ ÅK! Punkt slut. Om inte annat för att ha en bra historia berätta när du är gammal och grå ^^ Klart som korvspad att du ska dit, det kan ju bli hur bra som helst. Och blir det inte det är det ju bara ett par dagar. Tuta och kör. Du kommer bara ångra dig annars. puss.

Jag har en fråga som är lite halvt relaterad till ditt inlägg… Mannen vill hemskt gärna till USA igen (han har varit där som ung, själv har jag aldrig varit där), då främst NY men han har även pratat om Florida och dyl.
Själv är jag lite kluven… är det värt den långa resan? Visserligen skulle jag gärna vilja kryssa av Amerika på min ”bucket list” men av det jag känner till så känner jag inte riktigt att något lockar mig där.
Jag älskar historia, dock ska den helst vara från 1800-talet eller så långt bak som det bara går. Jag går igång på gammal konst, gammal arkitektur, vackra vyer, kungliga smycken osv osv. London, Rom och Toscana är ställen som jag är förälskad i.
Meeeeen… jag uppskattar verkligen en riktigt god middag med. Och det måste inte vara ett michelin guide-ställe, bara maten är genuin och galet god.
Så, vad har USA för mig? Snälla sälj in det, för på något sätt så vill jag gärna dit.
→ Hallå! Kör ba kör. Du lever i jättemånga år till och kan åka till flera platser och om din snubbe vill till USA är det klart ni ska dit. Det är inte särskilt långt, bara 7 timmar med flyg eller så. Man vet aldrig vad som lockar förrän man varit där. USA är ett underbart land (och ja idiotiskt på många sätt också), men lätt att älska och folk är så himla trevliga och snälla. Vackert är det också, trots att byggnaderna kanske inte är urgamla. Här är min New York-guide. puss.

 

photo source.

ett år i hår.

Jag älskar sammanfattningar och jag älskar frisyrer.
Har dessutom ett intensivt förhållande med pagen och har haft sedan jag var 22 ungefär. Det senaste året har mycket förändrats eller nästan ingenting alls beroende på hur man ser på det. Jag tycker såklart det förstnämnda i och med lever med mitt hår på huvudet.
Vi tar en titt.

1aug
I augusti 2014 hade jag lång ljusröd/guldblond page och hade inte färgat eller klippt håret på ett halvår.

2sept
I september färgades det rödbrunt. Var inte supernöjd med denna färg men what to do. Fin till höstlöven i varje fall.

3oktnov
I oktober och november vande jag mig vid att vara nästan brunhårig och så växte håret ut till lång page igen.

4dec
I december ljusades det upp och dessutom skaffade jag blonda Geri Halliwell-slingor längst fram. Samt klippte av det.

5janfeb
Trivdes mycket bra i denna ljusa koppriga färg genom januari och februari.

6marsI mars var håret långt igen eftersom jag inte rört det sen december. Jag började locka det och sätta upp det med hårband för att få en kortare effekt.

7april

I april klippte jag av det igen, tjipp tjopp, la in mer röd färg och blekte slingorna där fram ytterligare.

8sommar
Och så såg det ut hela sommaren.

9augusti
I augusti blonderade jag mig och såg ut på detta vis i drygt 8 veckor. Innan jag insåg att jag skulle behöva bleka håret alldeles för ofta pga utväxt. Orkar ej. Tycker dock himla fint så länge det varade.

10nu

Nuförtiden ser jag ut på detta vis. Strawberry blonde skulle jag gissa är den rätta benämningen för hårfärgen. Trivs jättebra men som några säkert vet glider färg så lätt ur blonderat hår. Använder en balsam i koppartoning och hoppas på det bästa!
Såg förresten att några skrivit att jag aldrig någonsin har haft rött hår och att ni alltid sett mig som blond. Så himla knäppt och spännande tycker jag, det måste ju innebära att vi liksom ser färger på helt olika sätt?  Alltså jag förstår ju att jag inte har perukrött, men en rödhårig person är det ju definitivt på bilderna.
Oh well sidospår, nu var det klart slut med hårsummering!

.

Translation. One year in my hair styles.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!