För några veckor sedan läste jag ut Karolina Ramqvists senaste roman Alltings Början.

Boken handlar om Saga och den börjar när hon är femton år och forsätter sedan genom gymnasiet, in i arbetslivet och slutar när hon fyller tjugofem. Hennes eviga följeslagare som hon lär känna på Södra Latin heter Pauline och tillsammans obsessar de över Stockholms vackraste man, Victor Schantz.

Boken är en fantastiskt litet tidsdokument över att vara ung på nittiotalet och innehåller massor av referenser, både över Stockholms platser då men även politiskt, musikmässigt och feministiskt. Och även om jag själv är tio år yngre än dem känner man så himla mycket igen sig. Känner igen sig i att vara 16, 17, 18, 19, längtan till vuxenvärlden och något annat, att försöka hitta sig själv, skapa sina egna åsikter och ståndpunkter om saker och såklart att vara så helvetes himla förälskad i någon idiot.

Saga är febrigt kär i den här Victor. Han är äldre, känner alla i Stockholms mediesväng och drar med henne hem när han har lust. Det är sorgligt men väldigt igenkännande, att vilja vara så stark i allt men samtidigt så underlägsen och längtande när det handlar om vem man tycker om.

Victor går som en röd tråd genom hela boken, men den handlar också om mycket annat. Om hennes relation till sin radikalfeministiska mamma, om att ta sig in i ”it-stockholm” och få vara någon, om vänskap och att hela tiden längta bort till något annat.

Tyckte den var megabra. Läs läs läs är mitt tips.

Translation. Just finished a great Swedish book called Alltings Början by Karolina Ramqvist.

Jag är ju som sagt inne i en klassikerperiod och för några veckor sedan läste jag Frukost på Tiffanys av Capote, kanske mest känd för den fantastiska filmen med Audrey Hepburn från -61.

Boken handlar om en man som hyr en lägenhet i samma hus som Holly Golightly under 40-talet. Holly är 18 år och New Yorks it-tjej. Hon spenderar varje natt på nya äventyr, dricker champagne och socialiserar sig med olika män nästan varje kväll, i jakten på att hitta någon att gifta sig med. Kärlek är hon inte så intresserad av, så länge han kan köpa vackra smycken och ta med henne på resor. Huvudpersonen faller förstås pladask för Holly’s drömska och ganska knäppa personlighet och ganska snart blir de vänner och hon tar med honom på sina upptäcksfärder.

Jag tyckte mycket om den här lilla romanen som inte sträcker sig längre än drygt 120 sidor. Man får hjärtklappningslängtan efter New York och Holly är förstås charmerande och hemskt hemskt trasig på samma gång vilket gör att trots att inte så mycket händer fortsätter man vända blad för att få följa med under det där året mellan -43 och -44 .

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=urQVzgEO_w8[/youtube]
.

I finished Breakfast at Tiffany’s by Truman Capote a couple of weeks ago. I loved the movie and thought the book was equally charming, funny and a bit sad.

Alltså denna boken! Denna. boken. är. så. himla. bra. Ellen lånade ut den till mig för några veckor sedan och sa att ”du måste liksom ha läst den om du ska hänga i Paris i några månader.” Jag hade inte läst något av Stig Claesson tidigare men jag fullkomligt älskade hans språk. Det är bråttom och detaljerat på en och samma gång.
.

Boken handlar alltså om Paris 1956. Om att dricka en hel massa rödvin, hångla med nya människor, hitta hemliga barer ingen annan får veta om, promenera planlöst, vara pank, dricka öl på krita och bli kär.
.

Denna våren som de har, alla de här människorna från olika delar av världen, är så himla fin att läsa om. Inte en oro i livet på ett sätt (och på ett sätt många förstås) och man får gå på dejt fastän man kanske tappat en framtand, man tar en morgonöl (verkar vara helt okommenterat normalt på femtiotalet?) på baren i huset man bor och man bjuder hem främlingar för att imponera på dem att man har en helt egen skrivmaskin.
.

De flesta ställena de går till känner man igen om man varit i Paris, och det är hej vilt name-dropping på alla från Edith Piaf till Samuel Beckett. Och däremellan pratar man strunt om vem som just nu är förälskad i vem bland dem man hänger med och diskuterar högt om Algerietkriget för att imponera.
.

Tyckte så mycket om den på typ alla sätten. Skrattade högt flera gånger, när gör man det när man läser en bok liksom? Dagens boktips, finns för runt 40 pix på bokus och adlibris till exempel.

.

A novel I read about Paris in the fifties by a Swedish author called Stig Claesson. In Swedish it’s called Efter Oss Syndafloden, and I’m not sure if it has been translated into English.

Det finaste jag vet, i alla fall topp fem, är kärleksromaner. Och särskilt dom som är riktigt himla sorgliga, där samtliga karaktärer är vilsna och trasiga och trampar fel mest hela tiden. Den Allvarsamma Leken är en sådan.

Det var Nina som tipsade mig om att jag ändå borde läsa den här lilla klassikerpärlan. För jag har oftast ganska svårt för gammeldags språk, känns som att det stannar upp och gör det svårt att komma in i själva historien, men hon tyckte att jag borde prova. Du kommer gilla den ändå tror jag, sa hon.

Det som är fint med Hjalmar Söderbergs Den Allvarsamma Leken är att så lite har hänt på hundra år. Alltså förutom kvinnlig rösträtt, besök på månen, flygplan och internet till exempel, så blir man precis lika våldsamt förälskad i någon 1903 som man blir 2013.

I det här fallet handlar det om Arvid och Lydia i ett Stockholm. Varje dag hoppas han springa in i henne, och lika sällan gör han det. Men så, efter tio år av längtan så händer det.

Och så börjar väl en ganska komplicerad kärlekshistoria i en tid där det inte är så himla lätt att skilja sig, där man tvingas hålla upp sitt rykte och smyga omkring fast man är blixtkära.

Annat bra i boken är namnen! Varför heter ingen Hej eller Von Gurkblad längre? Det borde man, helt klart.

Läs den.

.
Translation.
I finished the Swedish classic novel The Serious Game by Hjalmar Söderberg last night. A very sad and romantic story about Lydia and Arvid, and their impossible love. Read more about it here.

Läste den här lilla pärlan förra veckan. Helt klart på tiden.

Boken, som skrevs av Francoise Sagan när hon var 20 (!) år, handlar om Cecile och hennes pappa som tillbringar sommaren på rivieran tillsammans med pappans tillfälliga 29åriga flickvän Elsa. Cecile är van vid att hennes pappa har unga älskarinnor men en dag kommer Ceciles avlidna mammas väninna dit och flyttar in oannonserat. Hon är förstås vackrare än någonsin. Pappan blir betagen och Cecile är ovan vid att inte längre stå i centrum för sin pappas uppmärksamhet. Och så börjar väl en lite knepig kärlekshistoria.

De hånglar hela tiden i boken. Cecile är kär i en pojke som bor några hus bort, och de ses ofta och jämt. Och när de inte ses åker hon till Cannes tillsammans med sin pappa och de andra och dricker en massa whisky och röker cigaretter. Det är tydligen helt okej att göra som sjuttonårig fransyska runt sextiotalet.

Så så fin, så så magiskt skriven. En kort liten bok jag inte ville skulle ta slut.

.

Read the classic novel Bonjour Tristesse last week. Loved it. Top ten best books I’ve ever read.