Tolv år idag. Min lilla blogg. Hade hon varit en person hade hon börjat sexan till hösten. Jag själv hade väl antagligen börjat kännas pinsam för länge sen, kanske hade hon låst dörren till sitt flickrum och lyssnat på typ marcus och martinus och vägrat komma ut när det var middag.
Det är okej! Man får!
Tolv år, bloggen är nästan vuxen nu. Snart tonåring. Nu börjar det spännande och sen slutar det aldrig, så är livet.

Jag har bloggat sedan jag var 20 år, alltså under hela tiden jag varit vuxen. Ett liv utan blogg vet jag inte vad det är. Visst att det här numera även är ett jobb och har varit en del år nu, men bloggen är också en extra kroppsdel, ett litet organ i min kropp.
Utan den, vem sjutton är jag då.

Utan bloggen hade mitt liv sett helt annorlunda ut idag. Det är så fint att en plats jag startade upp lite uttråkat under ett sommarjobb 2005 numera läses av hundratusentals personer. Genom bloggen har jag utvecklat mitt skrivande (vågat tro på mitt skrivande!), blivit modigare, klokare och fått nya bästisar.
Det bästa jag gjort i hela mitt liv är Niotillfem. Så är det bara.

TACK alla ni som kommenterar, som undrar och frågar och peppar och lämnar ut era hjärtan till mig. Ni får mig att må bra. Utan er hade jag med största sannolikhet bara varit en skärva av den jag är idag.

Tack för att ni är här både när roliga och sorgliga saker händer, för att ni bryr er och för att ni gör mig glad igen när jag är ledsen. Tack för alla videos ni skickar till mig med corgivalpar, alla små fint förpackade presenter jag får hem, välformulerade mail och kommentarer, boktips, filmtips och kramar på stan.

Ni är bäst.

♡

Min tisdag började här, i sminket på TV 4. Kolla vad fin jag blev, med tevelockar och allt. Collegetröjan är från & Other Stories om någon undrar.

Jag var Nyhetsmorgons sommargäst och pratade om mina böcker och min blogg och om tonår och kärlek och allt sånt där jag gillar ni vet. Ni kan kolla på det här om ni vill.
Och förlåt men fine att jag liksom inte är beskaffad med tidernas käkben, men i det där klippet är det banne mig värre än ever. Varför! Kan man få lite käkben snälla rara! Säger upp mig från mitt utseende tills vidare.

Efter teve gick jag och mitt förkylda fejs ut i solen med kaffe.

Tog tunnelbanan hem, jobbade och vattnade. Kolla vad glada mina växter på balkongen är!

Vill att ni slänger ett extra öga på sockerärtorna. Kastade ner några frön i jorden lite på måfå för fyra veckor sedan och nu ser det ut såhär?! Dom är tokiga.

Efter lunch hemma bestående av quorn med hemgjord tomatsås och mozzarella begav jag mig ut igen.

Var gäst i podden Singelrådet och pratade om att vara singel. Med mera. Tillsammans med Emilie Ebbis Roslund och Farzad Nouri. Säger till när den är ute!

Sedan hem igen. Skrev och skrev mittemot min monstera som får nya blad så fort jag tittar bort.

Vid halv sju lagade jag middag. Tortillas med habanerosås, taco-ost, grönkål, tomater, rödlök, gurka, avokado, koriander och det något otippade rostad lök.

Avslutade min tisdag med några avsnitt Curb Your Enthusiasm och miniburgare.
Hejdå

Ny vecka! Jag är tillbaka i Sverige igen. Eller snart i alla fall, planet landar vid lunch.

Sista dagarna i juni nu och jag ska försöka stöka undan så mycket jag kan jobbmässigt så att juli blir fri lek. Saker jag ska göra förutom att skriva är att: gästa en podd, blogga såklart, filma ett roligt samarbete SAMT imorgon är jag sommargäst i TV4 Nyhetsmorgon. Hallå är lite nervös kring det. Det är imorgon tisdag mellan 09.45-10.00, titta gärna om vill. Man kan kolla live på datorn om man inte har TV obs. ♡

Italien och Frankrike förra veckan var en bra kickstart till semesterfeelingen. Sommarstockholm känns alltid annorlunda när man lämnat det för ett litet tag och kommer tillbaka. Gatorna är tystare, människorna långsammare. Som att alla andra också varit iväg på en resa litegrann.

Att åka utomlands som ensam singel med tre par hade jag förresten aldrig gjort förut. Det slog mig att jag har varit i ett förhållande på alla resor jag gjort med kompisar sedan jag flyttade hemifrån.
Så märkligt ändå.

Jag har alltid haft någon som utan att fråga smörjer in min rygg med solkräm, som hämtar en extra kaffe till mig vid frukosten, som vill dela en förrätt vid middagen. Alltid haft någon som undrar hur det går för karaktärerna i boken jag läser, som hjälper mig att ta bilder till bloggen och som säger att jag är fin i bikini. Någon som knäpper sista haken jag inte når i en klänning, som oroar sig för att jag ska bränna mig och som knuffar mig ner i poolen när jag inte är beredd.

Men vet ni vad det bra var?
Det var inte särskilt jobbigt att det inte var så.

Jag saknade ingen alls.

Fy fan vilken win för ens hjärta ändå.

picture source.

Hallå

Influencers of Sweden har i år instiftat Stora Influencerpriset. Nominera mig! Det blir kul!
Om du vill alltså no pressure.

Här kan man nominera, man kan fylla i hur många kategorier man har lust med.

Eller nominera någon annan!
Eller dig själv!

Här kommer ett medley från lite blogg-galor pga kul:

Vecko Revyn Blog Awards 2008! Så otroligt länge sedan. Vann mitt första och enda bloggpris:
Mest originella blogg, man tackar och bockar.

Så här såg jag ut på Blog Awards 2010. Var inte nominerad men Elsa var och jag gick dit för att heja på henne.

Vecko Revyn Blog Awards 2014. Jag och Michelle var nominerade i kategorin Årets Podcast. Skrev såhär om det: ”Alla på galan hade fixat sig sitt finaste och glittrigaste.
– Det känns som att vi går inuti Stardoll, sa Michelle.”

Vi tog även en selfie med Samir som då var deltagare i PH 2014. Vi fangirlade sönder honom.

Har även varit nominerad i Aftonbladets Stora Bloggpriset 2009 och guldpennan på Blog Awards 2012 men hittade inga bilder i samband med det.

HEJDÅ GLAD FREDAG.

I det senaste numret av kulturnyhetsbrevet Culte samtalar jag om kärlek med Alain de Botton.
Jag recenserades hans bok Kärlekens Väg i bloggen för någon månad sedan om ni minns?

Alain är en schweizisk författare och filosof bosatt i London och hans böcker är översatta till över 20 språk.
Hans texter har ett fokus på kärlek och relationer, oftast ur en existensiell vinkel.

Intervjun är på engelska och jag frågade egentligen allt jag funderade på och Alain svarade utförligt, ibland sorgligt men alltid eftertänksamt. Vi pratar om den kreativa själen är någon som sörjer längre, om det faktiskt går att komma över någon, om man kan vara kompis med någon man älskat och mycket mer.

Tycker det blev ett fint samtal.

♡ FINNS ATT LÄSA HÄR. ♡

Translation. A discussion about love I had with Alain de Botton. Read here (in english you guys!)