press och bloggar.

questions&answers part 3. my blog.


Hur mycket tid lägger du oftast på bloggen en vanlig dag? Till inläggen respektive till att läsa/svara på kommentarer och annat som rör bloggen (specifika bloggmail kanske?).
Jag lägger ungefär tre timmar om dagen med att blogga, svara på kommentarer, mail och fila på framtida inlägg. Ibland lite mer om det är många bilder (till exempel från en utekväll) för då blir det en del redigering i photoshop.

Är du noggrann och läser igenom och förhandsgranskar flera gånger innan du postar, eller är det mer bara “slänga ihop något och skicka ut på bloggen”?
Jag läser igenom ett inlägg i alla fall fem gånger innan jag publicerar det. Jag slänger aldrig någonsin ut något och skickar iväg. Alla mina inlägg är tidsinställda och noggrant bestämda. Jag vill att varje inlägg ska ha någon slags idé, stor eller liten, men den ska finnas där.

kan inte du skriva fler långa och fina texter om kärlek som jag kan inspireras av? och en fråga. hur lång tid tar det för dig att skriva sådana fina texter? kommer det bara av sig självt så du är klar på fem minuter eller tänker du igenom varje mening och skriver sakta och noggrant i flera timmar/dagar?
Varje lång text som jag publicerar har jag haft i min dator i veckor innan. Jag ändrar de lite varje dag och så en dag känner jag att ”hmm. nu är det nog dags, nu är det färdigskrivet.” Den här som jag skrev senast skrev jag nog på i två veckor. Det fanns säkert tio olika versioner, vissa helt totalt olika från det som det blev till slut. Jag är väldigt noggrann när det kommer till mitt skriveri. Därför kan jag inte bara kasta ut lite långa texter hej vilt. De kommer när det känns färdigt.

Hur lyckas du få ihop flickrbilder i ett och samma inlägg?
Jag kodar in alla mina bilder med html, inklusive mina egna.

do many girls recognize you on the street?
Maybe it happens once a week or so. Most of the time in clubs, I guess people are more shy when they are sober : )

will you meet up with someone that follows your blog?
Yes of course. Just e-mail me and I’ll have a beer or coffee with you.

before meeting ludvig, did he know you had a blog?
He did.

don’t you ever get bored of posting?
No, but sometimes I can feel a bit stressed that I will run out of ideas or that all my ideas are too complicated and I am still at work and it’s getting late and all that. But most of the time I have a folder in my computer with ideas for future blog posts.

har du en tumblr?
Nej, jag använder min flickr som inspirationsmapp. Här kan du titta pa mina flickrfavoriter.

Läser din familj och pojkvän din blogg?
Yes box.

Are your friends sometimes a bit annoyed that there are so many pictures of them in your blog? I can very well imagine that they might sometimes get recognised on the street.
No, at least they’ve never mentioned anything like that to me. If they did say something like that I would of course not force them in to being in the blog. I would just stop photographing the person who didn’t like it.

var skriver du dina fantastiska texter allra först när inspirationen anfaller? (i en skrivbok, i datorn, var som helst?)
Jag skriver de direkt i datorn i macprogrammet som heter ”textredigerare” (word tar för lång tid att öppna). jag har också väldigt många halvfärdiga texter i anteckningarna i min iphone.


känner du dig någonsin stressad över att hinna blogga hela tiden? tänkte eftersom du gör så många och fina saker hela tiden och ändå hinner blogga.
Jag kan känna mig ganska stressad när jag inte har någon plan. Jag vill veta i alla fall fyra blogginlägg framåt vad de ska handla om.

hej sandra. jag har läst din blog i några år och älskar ditt sätt att skriva. vad säger du till dem som kritiserar dej av att du gör allt lite för fint för att vara sant, o inte anser din blog eller din livstil vara realistisk?
Såhär tänker jag: min blogg har ett tydligt koncept. Det här är ingen vardagsblogg utan en livsstilsblogg. Jag ser inte intresset i att skriva om grå måndagar eller en händelselös hemmakväll och jag skulle heller inte vilja läsa en sådan blogg. Jag vill att min blogg ska kännas inspirerande och lite som sin egen oas. Det finns tusentals vardagsbloggar därute som man kan läsa istället. Jag vill ju fotografera vackra roliga ögonblick och skriva om saker som berört mig. Jag vill att niotillfem ska kännas fint och genomtänkt, och jag hoppas det gör det i alla fall lite för jag lägger ner så himlans mycket tid på den här platsen.

Glömde fråga hur din statistik har förändrats sen du flyttade till USA! Fler eller färre läsare? Fler amerikaner?
Fler! Ungefär 20 000 fler i veckan. Och ja, många fler amerikaner. Därför har jag börjat skriva rubriker lite oftare på engelska så de kan hänga med direkt fran början. Men inläggen kommer fortsätta vara på svenska med en kort engelsk översättning.

funderar du någonsin på att sluta blogga?
Nej absolut inte.

Tänker du nånsin på att du inte tycker om hur din blogg ser ut, innehållet osv, typ, är det tillräckligt bra, eller tänker du aldrig så/bryr dig inte?
Jämt. Jag vill exempelvis inte publicera två inlägg på raken om mat och har det blivit outfitinlägg två dagar i rad kan jag se det som en besvikelse liksom. Jag vill att varje inlägg ska kännas fint och bra i sig självt och ha sin egen ide. Och så vill jag forsöka hålla en så varierad känsla som möjligt. Och angående designen så kommer det en ny senare i vår!

händer det att du får skriva autografer till bloggläsare och vad tycker du om det?
Det har hänt två gånger! Det var såklart jättefint men jag blev lite förvirrad för jag visste inte riktigt hur man skulle göra. Skriver man liksom sin namnteckning bara eller bokstaverar man sitt namn med en hälsning?


Hur mycket pengar tjänar du på din blogg?
Jag tjänar bra med pengar, och det hoppas jag att alla som har över 100 000 läsare i veckan gör. Jag har ett eget aktiebolag där min bloggpengar åker in.

hur många läsare har du i snitt varje vecka?
Enligt bloggportalen.se har jag cirka 120 000 läsare i veckan.

Varför valde du att blogga på rodeo.net?
Först och främst slutade jag på Metro därfor att hela metrobloggen höll på att kollapsa. De stängde av min och de andra större bloggarnas löner utan att säga till, läste det i tidningen (!). Dessutom var det tusen saker de hade lovat mig att fixa som de aldrig gjorde (exempelvis bredare bloggram och kategorier). När jag började titta mig omkring efter nya platser att vara på träffade jag ganska så många olika bloggnätverk. Det kändes rätt direkt när jag träffade Lisa, som är chefredaktör här på Rodeo. Det var så tydligt att hon förstod vad jag menade när jag sa att det var viktigt att bilderna fick ta för sig, att jag verkligen behövde kategorier, att ramen till höger fick vara dynamisk med olika funktioner och att hela bloggarkivet måste flyttas med. Alla andra jag hade träffat hade bara varit gubbar som inte bloggade själva och inte förstod hur viktigt det är att alla komponenter fungerar. En blogg är ju inte bara en startsida med lite inlägg, de är ju små egna världar. Så Rodeo fick det bli. Det känns mycket fint här.

Är du mest beroende av facebook eller bloggen?
Bloggen utan tvekan.

Vad tycker dina vänner om att du bloggar så mycket (och så bra)?
Jag hoppas de tycker om det.

hur fick du din blogg så himlans stor egentligen? eller droppade det bara in besökare helt plötsligt?:)
Jag har aldrig haft någon större bloggare som exempelvis blondinbella som länkat utan det har långsamt men säkert växt sig större. Har ju bloggat på massa olika ställen och varje gång jag har bytt har det helt plötsligt strömmat till. Började på blogg.se, hoppade vidare till devote, sedan till metro och nu rodeo.

undrar bara hur du gör så typ 2 bilder “spelas upp” efter varandra? som t.ex. i inlägget almost.
Googla ”make a gif”.

it never lets me view your videos, is there another format or something i can watch them in? ALSOOO do you like hairless cats?
I upload all my videos on youtube or vimeo so it seems strange that you can’t see them! Next time I will put in a link to the actual video aswell.

Jag skulle vilja veta hur du hinner med allt. Alltså hur en normal dag ser ut med tidsangivelser. Hur du får dygnets timmar att gå ihop med heltidsjobb, blogg, fix av utseende, matintag, shopping och alla roliga aktiviteter?
Oj oj svår fråga. På söndagen sätter jag mig ner och funderar på ett ungefär vad jag vill blogga om under veckan. Jag vill inte ha ett exakt, men ett ungefärligt schema. Varje kväll tidsinställer jag två blogginlägg till dagen efter, ett på morgonen och ett på kvällen svensk tid (och ett per dag på helgen). Då behöver jag inte oroa mig på jobbet att jag ska hinna med att blogga utan de poppar av sig själva. Jag jobbar på min reklambyrå mellan 10-19 ungefär. Sedan går jag hem, äter och bloggar. Sedan hinner jag inte göra så mycket mer än så. Såhär ser ungefär 4 av 7 dagar i veckan ut. Annars hade jag aldrig hunnit med att både blogga och jobba, om jag inte tagit bloggtid på kvällen. Angående roliga aktiviteter så vet jag att många av er är förbryllade över att jag orkar gå ut och festa och gå på kalas mest jämt och hinna med allt, men liksom, det är ju egentligen inte mer än 1-2 sådana inlägg i veckan. Resten av dagarna är jag hemma eller jobbar sent. Jag fixar med min blogg ungefär 3 timmar efter jobbet. Fix av mitt utseende ingår ju i morgonrutinen, kanske en halvtimme om dagen då på morgonkvisten. Shoppar gör jag i princip bara via nätet. Hoppas du får en lite bättre uppfattning nu!

Hur gör du dina underbara stop motion filmer?
I ett program som ingår i Mac som heter Imovie. Bilderna fotograferar jag med min vanliga kamera.
[vimeo]http://vimeo.com/8180087[/vimeo]

kanner du aldrig att du angrar att du ar sa offentlig pa bloggen om ditt liv?
Nej aldrig. Ju mer privat jag blir, desto mer märker jag vilken liten roll det spelar.

säger dina vänner ibland “jag vet, jag såg det pa din blogg..”
ganska så ofta.

känner du ibland att du maste hitta pa nagot spännande, bara for att kunna skriva om det?
om någon säger  ”vill du följa med imorrn, jag ska på 20talsfest med en uppbyggd scen i vardagsrummet” så tänker jag, gudars skymning det kommer nog bli fantastiska bilder! Jag är lite bloggskadad. Dock inget negativt kan jag tycka, det gör ju bara att jag aldrig tackar nej till något som verkar fint och roligt.

ångrar du något inlägg i bloggen?
nej.

Hej, här kommer en fråga jag har funderat en hel del på. Du som har en så stor blogg, med många läsare och en hel del som är ganska unga, hur mycket tänker du på vad du skriver? Du är nog en förebild för många, är det något du har i tankarna när du skriver inlägg? Att föregå med gott exempel tex. Det är nog ganska många flickor där ute som tappat tron och hoppet och läser vad du skriver. Och får tillbaka hoppet. Är det något du strävar efter(inte att du ska vara expert, utan att få flickorna att må bättre?).
Ja, jag tänker mycket på vad jag skriver. Jag skulle aldrig skriva något som skulle såra eller göra någon ledsen. Dessutom hade jag aldrig publicerat så många personliga texter om mig själv om jag inte kände att någon skulle må bättre av att jag gjorde det. Jag kände mig så jäkla ensam i mina problem när jag var tonåring, så det känns viktigt att berätta om dem så alla andra sjuttonåringar som känner sig som små trasiga fågelungar förstår att de inte är ensamma om det.

.

The third part of Q&A. This time about my blog. Click ”in english” under the faq to read.

du och jag borde starta upp ett band, låta det explodera i skyn.


photo: stefany alves

Ibland kommer jag ihåg att spara kommentarer som har fått mig att le en liten extra gång. De här har det blivit på sistone:

*

När min pojkvän och jag hade ett distansförhållande i knappt ett år så lade de om massor av trottoarer i den stora staden han bodde i. En tidig morgon på väg hem från en fest så var den nystöpta betongen fortfarande våt längs gatorna och han ristade in S hjärta J på dem alla (jag fick se när jag hälsade på). Idag 5 år senare känns det så fint att vi svåra finns bevarade längs Dublins gator.
*

Jag läste en gång en bok där det stod att antalet genvariationer för utseenden är färre än antalet människor på jorden och att man därför bör ha minst en kopia av sig själv. Det var visserligen en skönlitterär bok, men ändå en intressant tanke.
*

Jag tror nog att det är så, att när man helt plötsligt saknar någon sådär mycket så att det gör ont, så är det nog för att den man saknar en saknar en lika mycket tillbaka.
Kanske inte så mycket till tröst, men det är ganska fint att tänka så.
*

När Google Maps fotograferade mitt hus ser man min kanin i trädgården när hon står på bakbenen och kollar rakt in i kameran.
*

Drömde om dig inatt. Vi satt på samma buss och du tittade på mig och log. Du förstod nog att jag läste din blogg. Du satt där och log och tittade omkring dig. Sen helt plötsligt började du sjunga och jag med. Så satt vi där på samma buss och sjöng och sen applåderade alla andra. Det var så fint och så synd att det inte var på riktigt.
*

Kommer ihåg när min dagisfröken berättade att hon hade pillat bort lite av tapeten i sitt rum när hon var liten och då hittade hon en annan därunder, och en till under den och så ännu en till i en hel evighet… Längst in fanns den finaste, svart med röda rosor på. Hon förstod inte varför någon ville tapetsera över den allra finaste tapeten.
*

Försök att inte säga “att du saknar”, säg “att du längtar efter” istället, för det är bättre att längta än att sakna, för det man saknar kommer aldrig igen, i alla fall aldrig precis som det var innan.
*

Min pojkvän och jag var alldeles ensamma hos mig för första gången och gick omkring i huset klockan tre på morgonen; han i bara byxor och jag i bara flanellskjorta. Helt plötsligt insåg jag att jag stod ensam i köket och var helt försvunnen i min egen värld. Jag gick runt och letade och fann honom i vardagsrummet, där han låg raklång i soffan och klappade min Säl. När han hörde att jag kom, reste han sig och gav mig en sådan där kram som bara han kan ge; när det känns som han håller om precis hela mig. Och jag sa till honom: “om du skulle kunna spinna som en katt skulle du vara perfekt”. Och så spann han.
.


Some comments that have made me smile recently. Read them by clicking ”in english” in the right frame.

en överraskning på posten.


Jag fick ett sådant fruktansvärt fint paket på posten i förrgår. Från en bloggläsare som heter Meg. Ett stort brunt kuvert med massvis av små paket inuti.


Förutom ett fint och hemligt brev låg där en rosettbrosch, en stålmannen-magnet (älskar ju honom ni vet) och ett jordgubbsläppbalsam.


En Mimmi Pigg-anteckningsbok och boken The Perks of Being a Wallflower som jag genast måste läsa.


Tre rullar film till min lomo-kamera samt ett hemmagjort blandband!


Wow wow wow. Blev så himla glad alltså. Tusen tack gulliga Meg.
.
.

Got the sweetest package in the mail from my blog reader Meg. The most wonderful and thoughtful things and I got so happy. Thank you so, so much Meg, I loved everything. <3

elefanter, koppar, svalor och randigt.

Här är ett gäng superfina presenter jag har fått på posten på sistone.


Johanna skickade mig en liten vikt elefant som behövde tas hand om. I fix!


Av Ida och Em fick jag den här superduperfina kaninbroschen.


Och en till brosch som är minst lika fin med en fågel som sitter på en eltråd.


Mikaela som jobbar på Mumin skickade mig en stort försenat födelsedagspaket med massvis av Mumingrejer. Som till exempel den här iittala-koppen som ska få bo i mitt och Ninas köksskåp i vår fina lägenhet som vi får veta om vi får imorrn faktiskt!


Och tjusiga Muminplanscher.


och till sist Annika som hade stickat rosettvantar i mina favoritfärger som en var-inte-ledsen-över-ditt-försenade-visum-present. alltså. åh.
.


Some gifts I’ve got recently from the blog readers Johanna, Ida and Em, Mikaela and Annika. So sweet and wonderful.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!