frågor och svar.

Q&A part 13.






Hur vet man att man är i rätt förhållande? Ibland känns det helt jävla fantastiskt och ibland vill jag veta hur det skulle vara att bara vara min egen igen. Hur ofta var det bra/dåligt i ditt förhållande? (jag är i ett distansförhållande o du vet ju hur det kan vara)
Vet inte. Alltså, mår man bra, litar man på varandra, gör hen dig glad och har ni roligt är det ju uppenbarligen ett bra förhållande. Jag kan liksom inte förklara det bättre än så, man känner bara i magen när man inte vill hångla med någon annan än den man är ihop med. Det är ju förstås lite annorlunda med distansförhållande. Det är en hemskt frustrerande situation och kräver mycket från en, att orka och att verkligen vilja. Jag och Ludvig bråkade sällan när vi var ihop och hade jäkligt roligt och vettigt. Det var en av grejerna han skrev till mig efter det tog slut, att vi hade det så himla himla bra genom alla åren, men att det här med distansen gjorde att något med oss försvann hos honom. Det är inte så himla enkelt det där med att aldrig ses. Man vet bara själv om man tycker det är värt det.

Hur klarar man av att vara i ett förhållande? Jag är så himla himla kär men kan inte uppskatta att jag är tillsammans med världens bästa kille eftersom att jag livrädd över att han någon gång ska försvinna och inte längre vara min. Det är som att jag måste sörja det innan det har hänt för att det inte ska bli allt för jobbigt om det nu händer. Vad är det för fel på mig?
Tänk inte så! Var glad för det du är med om. Hångla, var lycklig, må bra. De flesta saker tar slut förr eller senare, det betyder inte att de är mindre värda. Du är med om något som händer NU, njut av det. Ledsen kan du vara sen. Det är inte så himla farligt att vara ledsen för det går över det också.


Where would you like to be now?
Right where I am. New York is wonderful in December and I’m having fun.

det finns en fin pojke som bor i en annan stad, vi gillar varandra. men nu är det så att vi har gemensamma vänner som berättar för oss när någon annan har flirtat med den andre. hur gör man för att fokuset inte ska vara på det utan oss?? vi är båda lite svartsjuka fast vi inte är ihop….
Är inte säker på om du menar om ni har flirtat med andra eller med varandra? Tycker hur som helst att du kanske ska säga till dina kompisar att du inte vill veta och sedan säga till pojken du tycker om att du tycker det är störigt när de håller på så. Lycka till med kärleken.

Jag förstår det som att en copy har språket som verktyg i sitt arbete. Hur går det när engelska inte är ditt modersmål? Har för mig att du har sagt att du inte känner dig så bra på engelska också.
Alltsa det går ju för att de vet att jag är svensk. De är ganska förstående med det. Sedan är ju min engelska himla himla mycket bättre än när jag flyttade hit. Plus att jag jobbar inte med att skriva annonser och sådant, det har de amerikanska copys för. Jobbar mest med digitala idéer.


Do you own any items from the Oh My Love pink collection, except for your Supersandra top? ( I remember you posting about it)
Yes, I own the skirt too. I should combine them and go out superhero style some night.

Fave nail polish color?
I love orange-red colors. I rarely wear nail polish but when I do I tend to fall for those shades.

What was your fave part of the ‘USA drinking team night’ you had with Nina?
When we met the graffiti guy and drew things on the street!

Have you met Clara (Underbaraclara) yet? And what about Johanna Öst?
I’ve met Clara once in 2009, she was smart, funny and down to earth. I have never met Johanna.

kvällen jag träffade clara! På veckorevyns första blog awards. foto från stureplan.se.

If you had to dress like Margot Tenenbaum, Anna Karina in Une femmes, or Ginger Spice for the rest of your life, which would you choose?
Margot!

Har du haft något ”bloggbråk” med en känd bloggare?
Haha nej. Varför skulle man vilja det, totalt omoget och onödigt. Dennis M har dock försökt en gång! Haha. Veckan det tog slut med mig och Ludvig skrev han till mig på twitter typ ”tur att han lämnade dig you nasty”. Höll på att dö av skratt.

What’s the 3 best feelings you’ve ever had?
Lying next to someone you love and smell him and kiss him everywhere.
Being tired and laughing so much at the same time.
Packing my bags, moving to New York and changing my life even though it’s scary.

vad tycker du om dreads?
Nej fy 17.


which birthday do you consider as your favourite one?
The birthday I turned 25 and I had all my friends at my family’s summer house, ate 12 kilos of Swedish cray fish, drank beer and danced until Sunday morning.

hur botar du ångest? (nej, inte för att en har gjort någonting och ångrar sig utan sån där jobbig ångest som bara dyker upp helt plötsligt eller att en bara inte mår bra)
Jag vet inte. Om någon har ett tips kan de väl säga till. Sysselsätta sig är väl bra. Hångla hjälper. Och att springa fort.

Vem är den kändaste du sett?
Hmm vet inte. Ser ganska så många kändisar här. Men åt lunch bredvid Harrison Ford en gång. Det kändes stort, Indy liksom (!). Fast. Såg Louis Garrell en gång i Paris och skrek liksom rakt ut. Av mig själv, aldrig hänt. Men fick en chock, han är så sjukt het. Att vistas i samma rum som Håkan Hellström på en efterfest i Göteborg var också svindlande. Annars är jag inte så kändiskåt. Men Håkan, han alltså.


Finns det någon kritik som du inte håller med om?
Från bloggläsare då antar jag? Hmm. Kanske det här med att jag klär mig som ett barn har jag oerhört svårt att förstå. Ett barn? Min klädstil består i princip av t-shirt och kort kjol eller skjorta och kort kjol, plus kängor. Jag kan köpa att den är sextiotalig eller nittiotalig på sina håll och att den kanske inte är speciellt vuxen (hellre dör jag än klär mig kostymdress och taxklack). Men ett barn? Nä.

Har du kommit över honom nu?
Alltså. Det är ungefär en miljarders gånger bättre än till exempel september. Något hände i månadsskiftet oktober/november och jag känner mig lättare. Jag lyssnar på musiken som jag lyssnade på i somras när jag trodde jag skulle gå under och tänker inte på honom utan får snarare ångest av hur jäkla dåligt jag mådde då. Men han är fortfarande där, i mitt huvud, ofta. Jag har fortfarande svårt att sova och jag går konstant runt med något som jag inte kan beskriva på något annat sätt än sorg. Som en tung jäkla sten som är lättare stundvis men ändå aldrig försvinner helt. Jag tror såhär: han sörjde aldrig oss. Kanske kommer han göra det en dag, kanske aldrig, jag vet inte. Men till skillnad från mitt förra uppbrott så känns det som att jag måste bära allt helt själv den här gången. Han har gått vidare, för länge sedan, och det gör mig stressad. Det känns lite som att jag har en uppgift att ta hand om det vi hade, så att det inte ska försvinna iväg och bli till något som aldrig hänt. Katalogisera minnen, gå igenom de ett efter ett så att de inte ska bli till ingenting. Och det tar ju jättelång tid. Men det är okej. En dag blir det bra igen.

q&a part 13. video edition.

Här kommer den trettonde delen av frågestunden, i videoformat denna gång. Vi tar upp katter, hästar, London, underkläder och drömyrken! T-shirten har jag fått av min gulliga syster Mira som precis har börjat jobba på ett märke som heter Wildfox. Det står Hampton Tennis Club 1966. Den klubben hade man ju lätt velat va med i.
-.


Q&A part 13. Video edition! One question is in English.

Q&A part 12. video edition.

Här kommer lite fler frågor från frågestunden, idag i videoformat. Det är många frågor kvar för er som undrat, det tar lite tid att svara så de får dyka upp lite då och då på bloggen. Denna gång tar vi upp tv-serier, morgontrötthet, champagne och fina saker som hänt.

(och det är mitt facebook som låter, inte ditt…)
.


Q&A part 12, in video. No questions in English this time. Sorry so sorry.

Q&A part 11. video edition.

Frågestund del elva kommer här i videoformat. Denna gång tar vi upp kräftor, svartsjuka och instagram bland annat.

.

Q&A part 11. One of the questions is in English. I tried to make subtitles in imovie but didn’t manage to! If anyone knows how, you can tell me and I’ll try to fix it for next time.

Q&A. part 10.


Hej Sandra, jag undrar om du aldrig tröttnar på att vara offentlig? Att så himla många vet så mycket om dig, du är ju ändå väldigt personlig i din blogg. Får du aldrig panik över alla som hör av sig och kommer fram och hälsar? Känner du att du får en bekräftelse genom bloggen som skulle vara svår att vara uta ifall du slutade skriva bloggen? På way out west såg jag minst 20 mini-sandror som såg exakt ut som dig, då fattade jag vilken idol och förebild du är för många! Du verkar himla härlig, tycker mycket om din blogg.
Hmm. Alltså jag har ju alltid skrivit väldigt personligt i bloggen, men gjort en tydlig gräns mellan personligt och privat. Sedan det här med Ludde hände försvann ju den gränsen en hel del. Nu är jag ju väldigt öppen med hur jag mår och hur jag känner. Jag tänker ibland att det kommer slå tillbaka, öppnar man sig för mycket blir man sårbar och enklare att ta sönder. Men på ett sätt tycker jag det ändå är värt det. Jag vet att de är så många därute som också går igenom vad jag går igenom, och om jag kan hjälpa liksom bara en enda person att inte känna sig lika ensam så är det så himla fint.
Och angående offentligheten –  jag är ju verkligen bara offentlig på mina egna villkor. Det är ju jag och bara jag som styr över mina inlägg och den värld jag skriver om här. När jag bodde i Sverige gick jag typ aldrig på galor eller event-inbjudningar jag fick för att fotoblixtar och folk som frågar saker gör mig nervös. Tackar i 99,5% nej till förfrågningar att vara med i TV eller samarbeten med företag, särskilt som de skulle innebära att jag blev fotograferad eller något sånt. Jag vill inte vara ”känd” eller hur man ska säga. Jag vill bara skriva och fotografera och blir jätteglad att så många vill läsa. Det kanske säger emot sig själv, men jag hoppas ni förstår ändå hur jag menar. Trivs bäst här, i min egen värld. Men att bloggläsare kommer fram och hälsar gör mig alltid så himlans glad såklart!

What is on your Christmas wishlist? And what is on your chrismas wishlist every year, but you have not got it yet?
Hmm. This year I think I want warm running clothes so I can run outside even though it’s winter and all. But I don’t really write Christmas lists anymore, but I wished for a pasta machine for years! I should just go and get one : )


Jag undrar om dina fotoböcker du brukar göra!
jag gör dem på blurb.com!

Fråga1. Hur får man en pojkvän? & då menar jag bara för en sekund eller vad som helst.
Bara för en sekund eller vad som helst! Hmm. Visste jag hur man fick en pojkvän bara sådär skulle jag nog vara miljonär. Det handlar ju mest om att två människor som tycker lika mycket om varandra råkar träffas under en period när de båda är perfekta för att va med varandra. Tänker ofta att det är helt galet att så många är ihop, chanserna borde vara så mycket mindre. Håll i hatten och hitta på andra saker tills han dyker upp.

Hur flirtar man?
Tror det mest handlar om att visa personen i fråga att man är intresserad. Ställa många frågor, lyssna när de pratar, röra vid dem och så vidare. Människor älskar att bli lyssnade på.

Hur ser man bra ut?
Man sträcker på ryggen och ler ofta. man visar att man är där!


Hvordan sorterer du bildene dine?

På flickr! Spana in mina system här.

Favoritsexställning? (Blondinbella och Tyra svarade på den antingen i sin show eller på radio!)
haha. Gud. Mina föräldrar läser ju min blogg liksom. Men jag tycker det är trevligt med en lagom mix av olika. Handlar ju mest om vem man ligger med och inte hur. Närvaro är även viktigt tycker jag, även om det inte är en ställning och så, men det är fint (och hett) när han tittar en i ögonen.

how do you accept rejection? how do you stop comparing yourself to the girl he chose instead of you.
I accept it by talking about it. It’s nothing to be ashamed of. I decided right away to be open in my blog about how it was; that he was the one breaking my heart and that it was not a mutual decision. It was important for me to be honest. And about comparing yourself: I would never compare myself to the girl he met after me, we are not alike at all, and I much rather be myself.

Are the men in NYC more open than in Stockholm?
Yes definitely.

What do men like about you? What do “catch their eye” when they meet you for the first time?
Hmm don’t know really. It’s not that they tell me what ”catch their eye”. I guess I dress a bit differently, I talk a lot and am kinda cute.

Which guys are catching your eye while out in New York? Did your preferences change while living there?
Cute hipsterish guys. Yes, I am a cliche. I’m weak for cheekbones, hat/caps/whatever, broad shoulders, tall guys, denim jackets, good fitting jeans and white t-shirts. And big lips, and freckles! And that there is something weird about them, that they don’t look picture perfect – perhaps a little bit too big ears or a crooked tooth etc. I don’t think my preferences have change since I moved here, but it was a very long time ago since I was single in Stockholm though.

Could you imagine having an interracial relationship?
Of course.

Have you ever had a crush on someone else while being in a relationship?
Yes, I think that it’s completely normal. They fade away after a while.

Could you imagine having a relationship with a guy 20 years older than you?
No.

Can you talk openly about sex with your mom?
No. I talk about boys but not about sex.

Do you talk openly about sex with all of your friends?
Yup.


När du var riktigt liten, typ under åtta, vad hade du för ambitioner?
Ville bli författare! Ritade så många små ”böcker” och hade även en dagisfröken som hjälpte mig skriva ner mina historier. Minns att en handlade om ett golv som kunde tala.

Do you have friends who are not as outgoing as you are?
Of course.

Have you ever been told to look younger? Did it bother you?
Yes, I hear it quite often and of course it doesn’t bother me. But I’m not sure if they are right though. I have this theory that people always look exactly their age. Because when people say: ”Oh I look so much younger than I am”, I ALWAYS think ”no you don’t.”.

Is Carl Fredrik living in NYC? Why don’t you hang out as much as you used to?
Yes he lives here! We do hang out, I’ve just been bad at bringing my camera out with me.

Why did Ludvig take you on a road trip, when he already intended to break up at that time? It makes me angry, and I’m very sorry for you. Hug.
I honestly don’t think he knew at our roadtrip that he was going to break-up with me. I think he was really confused about everything all the way until our final end. It wasn’t a very great roadtrip, I cried a lot and didn’t know why. I asked him so many times why I was crying, why I had this feeling in my stomach that something was wrong. But he insisted that it was nothing. It was very confusing. Then he broke up a couple of days afterwards. Even the day before he broke up with me he told me that he was in love with me, so he must have been really, really confused about everything. It’s okay, I’m not mad at him anymore. At least I learned that you should always trust your gut, if something feels wrong, something IS wrong.

Varför röker du? När ska du sluta röka?
Det här är hemskt; men jag började röka som tonåring för att det var så himla mycket enklare att få hångla. Alla söta pojkar stod ju därute på balkongen och om man pratade över en cigarett eller delade en tändare kom kyssarna så mycket enklare. Sedan är ju cigaretter något idiotisk som man blir beroende av, och jag är inte en sådan som bara kan feströka. Jag blir beroende av saker. Det är jättesvårt att sluta, och det är tråkigt för cigaretter är fult, äckligt och man får cancer. Ska väl sluta en dag, nu sedan allt det här har hänt och så har jag ingen som helst lust att sluta med något. Vill bara göra allt mer.




Åh. Kan du berätta om Milla också? Jag dör om jag inte kan ha en liten tax snart.
Hon heter Milla och är fem år. En strävhårig tax som är yngst i familjen och beter sig precis därefter. Som en något bortskämd men charmerande lillasyster. Milla vill aldrig vara ensam. Lämnar man henne i ett par timmar skriker hon tills man kommer tillbaka. En gång kom det upp en granne och satte sig i trappuppgången och pratade lugnt till henne genom brevlådeinkastet. Milla är ju uppväxt med Vera vilket har gjort att hon tror att hon är en labrador. Hon älskar vatten lika mycket som labradorer och vill bada länge och ofta när man är på promenad. Hon tigger mat för att Vera gör det och blir galen om hon inte får smaka, men när man väl ger henne något luktar hon bara lite, tröttnar och går därifrån. Hon retas ofta med Vera genom att äta sin middag långsamt, långsamt. Hon vill alltid pussas och kramas, sitta i knät och bäras omkring. Hon kan ställa sig och skälla tills någon bär upp henne och då kurar hon ihop sig vid nacken och vill aldrig bli nedsläppt. Hon försvarar alltid Vera när de är ute och går och när andra hundar passerar dem blir hennes svans alldeles hård och rak. När jag kommer hem på besök blir hon tokig och ylar och hämtar alla skor som finns i huset och lägger dem framför mina fötter. Om nätterna sover hon ihopkrupen vid Veras mage och avskyr vardagar när man inte får sovmorgon. Då gömmer hon sig under en kudde tills det är dags att gå till jobbet. Hon älskar att gräva i snö, bestämma och jaga fjärilar. Hon är en fantastisk, egensinnig person, saknar henne något helt oerhört.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!