1 & 2.

Eftersom jag har bloggat ganska så länge och antar ibland (utan anledning egentligen) att ni har följt med på hela resan,  slänger jag ofta iväg saker utan att riktigt förklara dem.
Men det kommer ju nya läsare varje vecka och ibland får jag kommentarer som ”är ludvig amerikan?” eller ”vad gör du i new york?”. Helt enkelt enkla missförstånd.
Därför tänkte jag utlysa en frågestund som just precis handlar om dessa. Jag kan ibland reta mig galen på det här i andra bloggar när jag liksom inte forstååår vad de jobbar med eller var de bor och hur det gick till och så vidare.
är det något ni tycker verkar knäppt? Fråga! Eller såklart om det är något annat viktigt ni har tänkt på.
Frågestunden håller på kvällen ut.
Puss.
.

A litte Q&A if there is anything you wondered about me lately. Like what my boyfriend works with or why I always hang out with Swedes… Lets get all the question marks sorted out basically! The Q&A goes on throughout the evening.

source: olivia bee.

Här kommer en av de sista delarna av frågestunden sisådär tio månader för sent. Just den här delen är lite svår. Är ju ingen expert eller något kärleksgeni direkt. Oh well. Här kommer frågor och svar.

hur gör man om man sett en på sin skola som man inte känner och inte har några gemensamma vänner men tycker att han är fin och det kanske är så att han tittat på en ibland?
Adda på facebook är väl det allraste smartaste sättet att enkelt få kontakt med någon. Och sedan att se till att hamna i samma situationer som honom. Var fikar han, kan man hamna på samma hemmafest? Vad gillar han för musik, filmer, platser? Ju mer information du har desto större chans till ett samtal. Hamna bakom honom i skolmatsalen, slänga iväg ett ord över en chili con carne, ett leende vadsomhelst. Jag var livrädd och hemskt blyg när det gällde kärlek när jag gick i skolan och var blixtförälskad i olika pojkar i skolkorridoren som det aldrig hände någonting med. men jag tror på att med små medel få honom att märka att du finns. Och om du är modig kan du säga hej och fråga om han vill följa med dig eller dig och dina kompisar på en fika efter skolan eller så.

vad gör man när man äntligen fått killen som man suktat efter hur länge som helst, men han är förfärlig på att kyssas?
Ska man säga till att han gör fel? Jag är förbannat kär, men jag älskar hångel och om han gav mig lite ångest över att det är hundpussar jag kommer få inom den närmaste tiden. och det går ju inte..
Har du råd till en förtvivlad 16årig tonårsflicka?
Tack för den finaste bloggen som är livselexir för alla som älskar livet, har krossade hjärtan eller vill se ett knippe fantastiska bilder.
Oh tack <3 Jag dejtade en pojke en gång som kysstes som en helikopter och det gick ju bara inte. Jag vågade inte säga någonting och slutade bara att svara på hans samtal till slut. Himla fel strategi egentligen, han var så söt och lyssnade på fin musik och skrev tonårsspretiga kärleksdikter till mig, men jag vågade inget annat. Jag tror såhär; alla gillar nog att kyssas på ungefär samma sätt men vissa har bara inte förstått tjusningen med kyssar. Prova att säga ”jag gillar när du kysser mig såhär” och försök försiktigt leda honom in på rätt spår. Folk tycker verkligen inte att det är några konstigheter när man säger vad man tycker har jag märkt på senare dagar. Han är sexton år och vill göra rätt, han kanske bara inte riktigt än vet hur.

Hur gör man om man träffat en fin person som smakade sött och som man tänker på varje dag men antagligen aldrig kommer träffa igen?
Facebook!

Vad är ditt bästa tips när man saknar sin pojkvän så väldans mycket och bara vill att han ska vara härhärhär?
Man skypar. Och smsar. Och skriver långa mail. Och ser någon fin film och gråter en skvätt. Och sen biter man ihop och tänker att det är bara en period det är inte för alltid. det går över det går över.

varför är vissa flickor nästan sexton år, okyssta och utan pojkar springande efter sig när andra har det precis tvärt emot sen dom är yngre än så?
Jag vet inte riktigt. Slumpen säkert. Jag var också nästan sexton år och okysst. Till slut kommer det där hånglet. Det tar bara lite olika tid. Alla får hångla till slut, lovar och svär.

Har du någonsin känt att du är rädd att bli kär? Att du helt enkelt inte vill gilla någon så mycket att det gör ont utan att du vill bara gilla någon lite grann, och bara helt enkelt ha kul.
Jämt. Men det är svårt att styra och till slut måste man bara släppa allt. Det får bära eller brista. Jag lovar att man hellre är stormkär eller hjärtekrossad än dör med bara lite lagom i kroppen.

hur vet man om man är kär. eller bara rädd för att bli ensam?
Det är kanske när det inte spelar någon roll vem det är bara han är nära. Det bästa botemedlet är nog att prova att vara ensam. Många verkar vara så rädda för att göra slut och bli ensamma. Men det är inte farligt. Jag lovar. Man blir en stark och bra människa av att inse att man klarar sig fint med sig själv. Och man blir antagligen också en bättre flickvän eller pojkvän om man vet att man inte är beroende av den andra personen.

Vad gör man när man älskar en människa så mycket att det gör ont i hjärtat av all kärlek? Jag dör om han försvinner.
Man hånglar med dom så ofta det bara går.

Vad har du för råd till unga tonåringar med självförtroende som sviker varje dag och bara längtar efter någons armar runt sig?
Jag var en sådan tonåring. Som trodde att jag skulle dö okysst och att ingen någonsin skulle bli kär i mig. Jag var bombsäker att jag skulle leva hela livet utan att ha haft någon nära nära i en säng. Men det händer. Jag lovar. Jag kan inte förklara hur men den finns hundratals personer där ute som väntar på att bli kära i dig. De vet bara inte om det än.

Hur kommer man över en olycklig kärlek?
Har skrivit om det här.

Hur är jag världens bästa flickvän åt min finastefinaste fästman?
Jag tror på att vara snälla mot varandra och respektera varandra. Att man inte bråkar i onödan och överraskar med frukost på sängen fast det bara är en himla måndag. Och att man aldrig slutar kyssas. Och då pratar jag inte om pussar utan rejäla hångel.

Är det okej att ens första kyss (eller snarare hångel) blev med en sex år äldre kille (är 20), på ett dansgolv, i en ny stad när flickan var onykter?
Ja gud såklart det är okej.

hur får man sig själv att förstå att han inte vill något seriöst, att det är fel att bara höras en gång varannan lördagsnatt och att han inte är den rätte?
Det är svårt att komma över någon. Allra oftast är det bara något man måste bestämma sig för. Gör någon dig ledsen och såras är han med största sannolikhet inte kär i dig utan ser dig som en trygghet att få dra hem och ligga med de där sena lördagsnätterna. Hemskt men ganska ofta sant. Det är som att sluta röka eller vad som helst, ett beroende som är svårt att komma över men måste man så måste man. Svara inte på de där smsen och gör inte grejer som du vet kommer göra dig ledsen sen. Det är asjobbigt i början men kommer kännas bättre sen. om du har en kompis som hjälper dig är det ännu bättre.

ingen har någonsin varit kär i mig och det känns inte som att någon kommer bli det. varför fortsätter kärlek gör det så ont ont ont även om jag är 23 år gammal?
åh jag vet inte. kärlek är dumt och svårt. har flera kompisar som aldrig varit ihop i min ålder också. ingen blev kär i mig som jag var kär i tillbaka förrän jag var 19. det tar olika tid för alla. det är ju egentligen helt knäppt och sjukt osannolikt att någon man är kär i är kär i en tillbaka tänker jag ofta. tänk vilken tur de människorna har! men hur som helst så är väl det bästa att sluta längta ihjäl sig och bara göra det bästa av situationen. hångla mycket och ofta är ju ett fint tips.

vad gör man när man har gett upp hoppet om att träffa kärleken på riktigt men ändå inte kan stå ut med tanken att vara singel och laga mat för en person resten av livet?
Det är inte resten av livet. Sluta tänk så. Det är så just nu och det klarar du av! Det finns ingen anledning att anta att saker och ting kommer vara så jämt för så är det inte med någonting.

vad är ditt bästa tips för en som vill prata med den sötaste killen i skolan, som vet att det går bara jag vill men som inte kan hitta modet någonstans? det liksom vrider sig i magen för det känns som att han ändå inte kommer att vilja ha mig/det kommer bara bli fel/jag vet inte vad jag ska säga.
Vet känslan precis. För oss blyga kan ju långa blickar och leenden vara ett steg på vägen i alla fall. Jag kom ihåg när jag gick i gymnasiet att jag bara ville hamna bakom honom i matsalskön. Fick jag bara stå där, en liten stund bakom honom och titta honom i nacken så var dagen gjord. Och vågade jag säga ett ”vegetariska grönsaksbiffar igen? suck” så hade han i alla fall märkt att jag fanns.

Vad tycker du om känslan att man bara kan titta på en person en hel dag (i verkligeten), för den är så vacker att det pirrar i magen, trots att man inte är kär?
då är du nog kär. : )

Det här med kärlek, hur får man egentligen någon att bli kär i en? Tror du att kärlek vid första ögonkastet är ett måste för att relationen ska fungera? Hur vet man om man tar för mycket initiativ till att en relation ska bli något mer? Tack för en fin blogg!
Kärlek vid första ögonkastet är absolut inte ett måste. Det är väl snarare något som allt som oftast bara finns på film. Jag vet inte hur man gör för att någon ska bli kär i en. Men att vara sig själv och att våga vara sig själv är nog ett fint steg på vägen. Det är ju dig som person som han eller hon ska bli kär i. Sedan spontant tror jag mycket på att le och vara glad. Andra människor gillar att vara runt människor som vågar le ofta och mycket. Till sist vet jag inte riktigt vad du menar med att ta för mkt initiativ men man måste nog känna efter sånt själv. man vill ju inte pressa någon eller få de att känna sig trängda, det är viktigt att känna av stämningar.

vad är ditt bästa råd till en tjej som är i ett olyckligt förhållande? På det sättet att man älskar varandra men att man inte fungerar ihop.
Då kanske man bara inte ska vara ihop. Tyvärr alltså, men ibland har de svåraste frågorna de enklaste svaren. För det finns tusen pojkar där ute att vara kär i och det kommer gå över fastän det inte känns så nu. Jag har sagt det förut men man ska verkligen bara vara ihop med någon om den personen får en att må bra. Det är verkligen inte värt det annars. Alltså aldrig.

förlåt för en sån där jobbig kärleksfråga som du säkert får femtioelva miljoner av. Men det gör ju inte mitt problem mindre viktigt för mig, och du är den enda som kan skriva sånadär fina och kloka svar. Men, i alla fall. Jag skall försöka hålla mig kortfattad. Om man tycker om en pojke och kanske tillochmed kan bli kär i denne och han tycker om en tillbaka men inte lyckas ta sig ur mejl-stadiet för han hälsar inte ens i skolan, vad ska man göra då? Om han säger “vi borde träffas och mysa någon dag” och man säger “åh ja!” men det blir aldrig av?
Men åh vad knäppt av honom. Du borde ställa följdfrågan. ”Är du ledig imorrn efter skolan? Ska vi se en film då?” och framförallt hälsa på honom i korridoren. Det räcker ju med en vinkning för att bryta ett mönster.

Ska man satsa även om man inte vet om man är kär och egentligen tror att man vill vara ihop mest för gamla tiders skull, men också tror att man ändå är kär på riktigt när man tänker efter?
Ja det är nog lika bra att testa. Funkar det inte får man göra slut. Svårare än så är det ju inte.

photo: sarah hermans

(for english, click “in english” in the right frame below FAQ)

Hur gör man om man är trött på allt? människor, livet, vintern?
Det här gör jag;
Är ifred. Att bara vara för sig själv några dagar, inte prata med någon, bara lyssna på musik man tycker om och se bra filmer är så himla värt. Ibland kan man bara låta det vara så. Andra bra grejer man kan göra är att planera. Boka en resa till hösten till exempel. Det kan ju vara minsta lilla bussresan till två städer bort, en konsertbiljett, en picknickhelg, en övernattning på en hemlig plats, vad som helst. Har man bara något litet att se framemot känns livet inte så himla värdelöst.

Ditt bästa tips för framtiden till en 17 snart 18-årig tjej?
Ta det lugnt och ha roligt. Det ordnar sig.

vad tror du om idén att flytta till Falun och studera, ska jag göra det, blir det bra tror du?
Ja det blir bra tror jag. Och blir det inte det kan du alltid ångra dig. Det är nämligen det bästa, att man aldrig är fast utan kan bestämma sig för att göra något annat om det inte känns bra i magen.

photo: nishe

Har du några överlevnads tips på hur man inte känner så så värst ensam på dom där torsdagarna när det inte finns något att göra och man ser på någon knasig film på sin dator och äter kakor som man kanske inte borde äta och känner sig bara jätte ensam?
Överlevnadstips nummer ett är att alla andra också sitter i sina rum och äter kakor och känner sig lite ensamma, inklusive mig. Överlevnadstips två är att starta upp ett eget litet projekt när man sitter där hemma och känner att man inte gör något. Att pyssla ihop en fotobok till exempel. Eller starta en tumblr eller ett collage att sätta upp på väggen.

jag är snart 18 och oskuld. har träffat en del killar till och från (men aldrig blivit ihop). men det har liksom aldrig “hänt” och det känns som att alla andra gör det, hela tiden. och vad kommer min första kille tycka om det? ska jag ljuga och säga att jag gjort det?
18 år är ingenting. Hade hur många kompisar som helst som var artonåriga oskulder när vi var i den åldern. Tror det är så himla många fler som är oskulder än vad man tror. Jag tänker att precis som du funderar på om du ska ljuga, precis så tänker nog alla andra också. Och därför känns det som att så många fler har gjort det fastän det egentligen inte är så. Din första kille kommer inte tycka det är konstigt, jag tror man snarare uppskattar ärligheten. ”Bara så du vet så har jag inte gjort det här förut så vi kan väl ta det lite försiktigt, okej?” hur enkelt som helst att säga! Och inte konstigt alls.

Finns det något botemedel mot framtidsångest och olycklig kärlek?
När man vill göra allt och tillslut gör ingenting.
Såvitt jag vet finns det inget vettigt botemedel mot olycklig kärlek. Har skrivit ett inlägg om mina bästa tips här. Mot framtidsångest tror jag inte man ska oroa sig så himla mycket. Man kommer nämligen alltid att dras med den, jag gör det fortfarande, för man vet nog aldrig riktigt vad man bör och ska göra. Det viktigaste är nog att inte tänka sönder det. Man får följa sitt hjärta så gott man kan och göra sådant som känns bra och roligt tills vidare. Det brukar ordna upp sig i slutändan.

Hur FAN gör jag för att skaffa nya vänner här i Stockholm? Flyttade hit i höstas och har inte fått en enda ny. Har inte blivit vän med någon på mitt jobb för vi är så olika, och jag pluggar inte, går sällan ut… Funderar på att börja plugga typ bara för att träffa nya människor.
Kan du inte maila bloggare som verkar roliga? Det har jag gjort några gånger när jag varit i städer där jag inte känt någon och folk blir oftast glada och pepp! Börjar man samla på sig två-tre stycken brukar det långsamt fixa upp sig. Och kanske ska man bara följa med sina jobbarkompisar ibland efter jobbet, även om man är olika kanske det leder till något annat. Och så kanske de har vänner som du trivs med!

Vad gör man när man mår dåligt en hel dag över att världen är så stor och elak och man känner att man själv är så liten och inte kan göra ett endaste dugg åt krig och svält och orättvisor?
Man kanske tänker att ingen kan göra allt och så går man med i en liten organisation och hjälper till med det man kan.

photo: mariana pacho lopez

Hur stor betydelse tror du att utseendet har? Alltså sitt ansikte som man inte kan göra något åt.
Jag tror på utstrålning, charm och stora skratt.

Om man har hela livet framför sig, vad måste man då göra innan man dör tycker du?
Köpt baguetter på ett bageri i frankrike, silat vit sand mellan tårna, kysst en pojke man inte visste namnet på, vågat göra något ingen trodde att man kunde, åkt de flygande tågen i japan, varit så sjukt kär att ryggen blev helt varm och blöt när han satt bredvid, skrattat av stolen, köpt en dyr klänning som man använde en gång och aldrig igen, varit så högt upp att man kunnat se ut över en hel stad, drömt om något sedan gjort det, pussat någon över hela kroppen för att man tyckte om dom så mycket, klappat ett vilt djur, sagt jag älskar dig, gjort något lagom olagligt, längtat till havet (jag och filip pratade igår om att det är viktigt att längta efter det ibland), lyckats odla tomater, ätit två pizzor på raken, gått barfota en hel dag, ställt sig upp och sagt ifrån, känt sig sjukt jäkla nöjd.

Hur ska man överleva att vara tonåring? Jag behöver en liten uns med tips om överlevnadsinstikter som femtonåring i stockholm och du verkar ha haft det så bra när man bläddrar i arkivet.
Det enda jag vet är att bra musik, böcker och en vän som förstår brukar hjälpa. Och att göra det bästa av situationen, som att ha picknickar på gården, filmmaraton, spela spel och prata sönder allt fint man ska göra i framtiden och vart man ska rymma. Det brukar lätta hjärtat lite. Och lyssna inte på folk som säger elaka saker, de säger det för att de mår dåligt själva. Håll ut, det blir bättre!

okej en fråga till! jag brukar alltid ha planer för hur jag själv skulle vilja bli och vara, nu till exempel så har jag bestämt mig för att det är dags för mig att sluta raka armhålorna och bli den faktiska rebel som jag borde vara, och nu undrar jag lite vad du har för planer? vem vill du bli? hur skulle du vilja förändra dig? (både insida och utsida)
Mina framtidsplaner med mig själv är att bara umgås med människor som får mig att må bra. Att försöka känna att jag är helt okej och duktig så ofta som möjligt (hamnar stundvis i ett lätt kan-inget-vet-inget-är-värdelös-folk-har-inte-märkt-det-än-bara), att våga säga till människor som har förutfattade meningar om en att jag blir ledsen när de säger så och att alltid stå upp för vänner som hamnar i liknande situationer. Och sen hoppas jag att jag aldrig glömmer bort att livet blir så himla mycket roligare om man tackar ja och försöker göra saker som man inte har gjort förut.
Utseendemässigt vill jag bara ha helt sjukt långt hår, men det tar nog lite tid eftersom det är så sönderblonderat där under.

min dröm är att få flytta till sthlm och börja på den skola jag vill. men vad gör man om man inte har dem rätta betygen och man gör sitt allra bästa men inget händer ? jag vill inte o i staden jag bor i längre, jag vill utforska och träffa trevliga människor! har du något litet fint tips om man känner att man vill så mycket men inte tror att man klarar det ?!
Det finns alltid någon slags annan väg att ta sig till det med vill. Exempel: jag ville läsa genusvetenskap men kom inte in för att man behövde ha 19.0. Men om man började läsa på kulturvetenskapslinjen som bara hade intagningspoäng 15.0 så kunde man efter en termin automatiskt börja läsa genusvetenskap om man ville! Kanske finns det något sådant för dig eller någon linje som är liknande den du vill läsa? Börja kolla runt! Gör också högskoleprovet, får du tillräckligt bra kommer du ju in med det. Och känner du att du verkligen måste iväg skulle jag bara ta någon random kurs och flytta ändå. Ibland är det bäst att göra det man mår bra av, och inte det som är bäst karriärmässigt.

photo: skullofsilver

kan det vara rätt att börja gymnasiet i en annan stad bara för att komma bort från skitstället där man bor trots att man kommer få ungefär fyrtio minuters restid? (plus lite bussväntan osv.)
Ja, helt klart.

visst kan det även om det är fel kännas rätt att dela cigaretter med sina kompisar bakom skolan när det nästan känns lite som en början till en biljett bort till hemmafester och pojkar?
Ja jo. Alltså för att vara politisk korrekt borde jag ju säga nej, men jag vet ju att jag gjorde samma sak. Men kanske finns det andra sätt också. Som att äta lunch ihop, ta en fika efter skolan eller bara sitta bredvid varandra på rasterna. Cigaretter känns ju tufft och sådär när man är femton men jag kan lova dig att det är helt förbannat deppigt att vara beroende av något. Dyrt och jävligt och fult är det också. Om man inte är en ung Johnny Depp alltså.

visst är det helt rätt att lägga extra energi på att vara “duktig” för sina föräldrar ett tag framöver så att man kan få åka på way out west? egentligen skulle jag allra helst åka till emmaboda eller peace and love men det skule aldrig mina föräldrar låta mig göra fast jag kommer ha fyllt 16 i sommar.
yes box fortsätt vara duktig! : ) way out west är helt klart värt det.

Hur gör man för att våga?
Man gör saker fastän det är läskigt. Och så gör man så om och om igen. Då gör det lite mindre ont i magen varje gång och till slut gör det inte ont alls.

Vad gör man när man känner sig så ensam att man vill fly till världens ände trots att man sitter i skolans matsal med de som ska vara en bästa kompisar?
Hur klarar man sig ur vad-ska-jag-göra-efter-studenten-ångest?
Jag älskar din blogg. Så fort jag känner mig sorgsen går min pojkvän in här för att kolla om du uppdaterat så att jag ska bli lite gladare. Tack Sandra.
Oh vad fint. Åh. Har skrivit ett inlägg om att känna sig så jäkla ensam att man vill vända sig ut och in. Läs det här.
Jag känner mig ganska så ensam stundvis här borta. Jag har inte mina närmaste vänner här, jag kan inte gå upp till vanadisparken och äta middag med Michelle och jag kan inte sätta mig på en bar en vanlig måndag och dricka ett glas vin med Ludvig och låtsas att vi är i frankrike för vid medelhavet dricker man vin på måndagar. Även om det inte är så att jag vill åka hem såklart är det ändå en känsla som gör ont och som inte riktigt går att hamra ut. Jag försöker mest bita ihop och tänka bort det när det händer. Biter man ihop tillräckligt hårt och försöker göra sådant som gör en glad, som att gå långa promenader, sova i nytvättade täcken, prata med människor man inte pratat med förut och laga pasta carbonara så brukar det kännas bättre. Till slut.

Du kan få berätta hur man tröstar en vän. Hur man tröstar dom rätt, för alla verkar bli tröstade olika. Och om hur man släpper taget om någon som man älskar så mycket att man mest bara vill hålla fast så att han inte lämnar en. Hur man låter honom gå för att man vet att han egentligen inte vill vara kvar, hur gör man det?
Sen kan jag lägga till att din blogg är så himla fin. Av alla bloggar jag läser så är din bäst, man dör lite när man läser allt fint. Så sluta aldrig blogga för då blir internet tråkigt.
Tack snälla gulliga du. Det här tror jag i alla fall förutom kramar är bra tröstsätt: Höra av sig ofta, det räcker med ”hur mår du, känns det bättre?”-sms. Så länge man vet att någon tänker på en känns det bra. Bjud även med sorgsna människor på upptåg som bio, promenader och fikor. Man vill nog inte vara ensam även fast man tror det när man är ledsen. Och titta på roliga filmer ihop och göra sådant som får en skratta. Att vara en glad och förstående kompis helt enkelt.
Och hur man släpper människor som man egentligen vill hålla kvar vet jag inte. Det låter för svårt.

vad är ditt godaste råd till en 15 åring?
Var snälla mot varandra, alla är precis lika osäkra och borttappade. Och den där känslan som känns som en ihålig svart pöl i bröstet – den går över, även fast det inte känns så.

(for english, click “in english” in the right frame below FAQ)

Alltså förlåt för att jag är helt obotligt långsam på frågor&svar-delen. Säkert mer än hälften är kvar. Här kommer jobb-delen i alla fall!

vad jobbar du som?
Jag jobbar som copywriter (och bloggare). En copywriter är en reklamkreatör med huvudansvaret för texten. Jag hjälper företag att kommunicera med sina kunder kan man väl ungefär säga.

jag, och säkert många andra, är väldigt intresserad av ditt jobb! Kan du inte berätta lite om vad du gör under en dag, vad du håller på med just nu.
Här i USA är det ganska mycket hierarkier så mitt jobb här skiljer sig en del från i Sverige. I Sverige kunde mina dagar se rätt olika ut. Det var rätt mycket möten, man presenterade idéer för sina kunder (företagen man jobbar med), skrev på olika texter, idéade, var i produktion ibland, t.ex på filminspelningar och så. Här i USA sitter jag och Nina 90% av tiden mest i ett rum och hittar på idéer. Vi jobbar med ungefär tre kunder i taget och ungefär varannan dag presenterar man sina idéer för sina CD’s (Creative Dirtectors), de är ens kreativa chefer. Och så säger de kanske ”hmm bra men tänk lite åt det här hållet också” och så gör man det i tre dagar till. Jag och Nina presenterar ungefär tio idéer åt gången, och så bestämmer ens CD’s när de tycker att vi har tillräckligt många. Sedan är det tusen möten och tusen fram och tillbaka och sedan presenterar CD’sarna de tre kanske bästa idéerna för kunderna (det är oftast större kampanjer vi gör, som inkluderar digitala medier, tv, annonser etc) och i ungefär 1% av fallen så blir idén av. Just denna veckan jobbar jag med BMW mest.

här sitter jag och nina ungefär varje dag och spånar på grejer.

vilken inriktning ska man välja på gymnasiet?
Vilken inriktning du väljer på gymnasiet har egentligen ingen större betydelse för framtiden. Välj något du tycker är roligt så borde det lösa sig. Glöm inte att dom betygen du får i gymnasiet är dom du söker in på universitetet med sen, så glöm liksom inte att plugga. Det här hade nämligen ingen sagt till mig, kanske är det helt självklart för alla andra? Fick inte reda på det förrän i tvåan och hade inte direkt pluggat speciellt hårt i ettan. Själv gick jag i alla fall sam-sam.

jag längst till vänster med mina klasskompisar på mösspåtagningen i gymnasiet.

hur bestämde du dig för att bli just copywriter?
Allt gick ganska så fort. Men jag hade en kompis som funderade att söka dit och jag hade varit sugen i väldigt många år på reklam, men alltid tänkt att Berghs är en omöjlig skola att söka in på. Det verkade så fantastiskt roligt att skriva och hitta på idéer och se dem förverkligas. ”Ska han söka kan väl jag” tänkte jag och kollade in vad det var för arbetsprover som gällde. Och så kom jag in, var helt brutalt chockad och överlycklig.

Hur får man jobb på reklambyrå (för det är väl på en sån du jobbar?), vad behöver man gå för utbildning? Vad är det egentligen man gör? Vad heter det du jobbar som? Skulle tycka det var kul att jobba med detta i framtiden så det är därför jag undrar!
Det enklaste sättet att få jobb är att gå på en reklamskola. Det finns ett gäng olika, de största är Berghs, Hyper Island och Beckmans (sedan finns det massa andra, googla!) Jag gick på Berghs. Jag läste någonstans att ungefär 90% av de som är aktiva i reklambranschen har gått på Berghs. Utbildningen är tvåårig och man väljer att söka in som copywriter eller art director. Båda yrken är reklamkreatörer och skiljer sig inte väsentligt från varandra förutom att den ena har huvudansvaret för formen och den andra för texten. Tycker alltid att det är lite klurigt att förklara vad man gör, men tänk såhär:
Ett cykelföretag hör av sig till en reklambyrå och säger, Hej vi behöver hjälp ingen köper våra cyklar!
Då gör man först massvis av research. Hmm, vad är bra med just de här cyklarna egentligen? Hur ska vi få dem att stå ut från mängden och få människor att inse att det är just de här cyklarna de ska köpa? Reklambyrån tar fram ett språk, en form och ett koncept för cykelföretaget. Cykelföretaget kanske till exempel har som princip att inte en enda cykel ska kosta över tvåhundra kronor, då är det såklart det vi ska berätta för människor. Man försöker alltid hitta något som är speciellt med varje varumärke som får dem att utmärka sig. Sedan gör man reklam för cykelföretaget. Det kan vara allt från en iphone-app, en kampanj på facebook, ett TV-program, annonser, banners, reklamfilm, samarbeten med andra organisationer eller alltihop på samma gång. Man brukar säga att den bästa reklamen är den som slutar vara reklam och som konsumenterna, alltså vi, istället börjar uppskatta på ett högre plan. Som till exempel Arlas recept-app eller Nike Plus. Som kreatör jobbar man i alla medier och försöker hitta den lösning som passar bäst för företaget. Ungefär så!

jag på jobbet.

Kan du visa något jobb du gjort som copywriter?
Här i USA har vi inte gjort något alls än. Processerna är fruktansvärt långsamma och man ska få vara glad om man gjorde en enda annons på ett år. Det är ganska så frustrerande men vi börjar acceptera det. I Sverige var det sista jag gjorde innan jag slutade (nu blir det länkfest) en kampanj för Försäkringskassan, ett par reklamfilmer för Svenska Spel, en sommarkampanj för Stadsmissionen och en för Ipren Barn.

Är det svårt att komma in på copywriter-utbildningen? Och, vad behöver man läsa på gymnasiet för att kunna komma in på den? (för jag dör lite om intagningspoängen ligger runt 1,9 eller 2,0)
Det är inga gymnasiepoäng, man söker på intagningsprover. De finns på Berghs.se’s hemsida till exempel just nu.

en tredjedel av min Berghsklass + jag på mitt landställe.

Jag undrar hur ditt arbetsprov såg ut som du sökte in med till Berghs?
De är slängda och förträngda.

Hur gammal var du när du kom in på Berghs?
Jag var 20 skulle fylla 21. Men det är väldigt ungt och inte sådär jättevanligt, i alla fall inte då. Jag var yngst i klassen och medelåldern var runt 25.

Christian, jag och Thomas på vår slututställning.

vad ville du bli som liten?
Författare.

Hvilken utdanning tok du på Berghs, og hvor fornøyd er du med den utdanningen?
Den tvååriga diplomutbildningen Media Communications. Tror den bara heter Reklam nu. Så himla nöjd!

Carl Fredrik i Cannes på den årliga reklamfestivalen Cannes Lions.

Vilken linje gick du på gymnasiet?
Sam-sam.

what did you study at college? have you ever been on an erasmus grant?
I studied advertising at an advertising school called Berghs School of Communcation.

Skulle du tipsa en nervös blivande student att söka skola utomlands?
Om man vill vara utomlands tycker jag absolut det. Att resa och bo i andra länder är det bästa man kan göra med sitt liv tycker jag. Om man gillar det alltså.

vilket pr-byrå i stockholm skulle du rekommendera för praktik som nybörjare i branschen? (dvs när man är nyexaminerad från högskolan) hellre ett stort eller litet företag? tack <3
du har en mycket fin blog.
Min fina vän Devi jobbar på Prime och hon är så himla utmärkt så jag säger den.

vilket gymnasium gick du på?
Östra Real.

Hej! Jag skulle gärna börja studera grafisk design, men har ingen stor erfarenhet från tidigare på den fronten. Var tycker du att jag borde börja? Känner du t.ex. till några bra skolor som kan passa en novis? Tack för en fin blogg!
Beckmans är en bra skola för grafisk design. Har inte jättestor koll men om något annan vet kan ni väl kommentera.

Känner du någon som gick Berghs bachelor i San Francisco och kanske har en blogg länk?
Känner ingen tyvärr men har någon gjort det och läser detta, kommentera!

Vad var ditt första jobb?
Ett sommarjobb på ett dagis.

jag på Garbergs, mitt förra och första jobb i reklamvärlden.

Vad vill du göra i framtiden?
Bo tillsammans med Ludvig och en liten hund och vara kär och lycklig.

Sandra, hur gjorde du efter gymnasiet? Har du alltid vetat att du ville bli copywriter, eller har du vandrat i arbetslöshet och framtidsångest som jag gör nu? Jag funderar på att fara till USA som Au-pair, men hur gör man för att våga det? Ska man bara våga, även fast man kanske egentligen inte vågar?
Oroa dig inte för mycket vad du ska hitta på direkt efter gymnasiet. Man behöver inte veta exakt vad man ska jobba med då. Tänk istället – vad är det roligaste jag kan göra just nu? Resa till USA som au-pair låter väl helt strålande tycker jag. Och är det läskigt och hemskt är det ju bara att åka hem. Man kan alltid ångra sig nämligen, det är det som är så bra med livet. Själv jobbade jag på Seven Eleven och reste lite.

Vilka egenskaper är bra att ha som copywriter och hur ska man vara som person?
Hmm. Tålmodig, vara bra på att jobba i grupp, kreativ och snäll. Reklambranschen är ganska bufflig så jag tycker snäll känns som en bra grej att ta med, behövs fler såna.

hej sandra! jag vill hemskt gärna börja på berghs, men jag har lite frågor som det skulle vara guldvärt att få svar på. 1 behöver man höga betyg för att komma in? jag har väldigt bra betyg, men är det viktigare att vara kreativ? 2 är det enkelt att få jobb efter en utbildning på berghs? 3 hur kommer man enklast till ny? alltså genom att få visum menar jag. skulle vara väldigt kul att bo i ny, men det verkar himla svårt.du är bäst bäst bäst, tack för den finaste existerande bloggen och för att du sänder ut hopp.
Hej och tackar! Här kommer svar:
1. Nej, du behöver inga höga betyg, du söker in på arbetsprover. Intagningsproverna finns på deras hemsida.
2. Ja, det är viktigt att vara kreativ. Men det är också viktigt att kunna tänka strategiskt och konceptuellt. Vet inte om det har med bra betyg att göra, mer hur man är som person.
3. Enklast är nog genom att studera här på något vis. Läsa någon liten kurs eller så!

Hur står man ut med tillfälliga skitjobb på bästa sätt?
När det var som allra tröttsammast och värst på mina Seven Eleven-nattpass så blev jag övertrevlig, gav bort gratis gurkmajonnäs till korven och bakade muffins klockan tre på natten. Och bytte radiostation fast jag inte fick. Man får tänka lite kreativt kanske och försöka göra det bästa av situationen.

hur vågar man börja på en utbildning? jag har haft otur tidigare, eftersom jag nog främst valt skola efter personen jag vill vara, snarare än den jag är. hur vet man vad som är rätt, både gällande personer och utbildning? jag är blyg och osäker, men vill inte ångra mig och börja om på nytt, speciellt inte med en lång utbildning som tar upp så stor del av ens liv. vad har du för råd?
Jag tror man bara måste sätta igång och välja något. Jag började på kulturvetarlinjen innan Berghs och den behövde jag nog läsa ett år för att förstå att jag inte ville göra det. Man ska inte vara så orolig, man kan alltid hoppa av saker som inte passar. Det är bättre att prova. Det gäller det mesta i livet.

När vi slutade på Berghs fick alla ett djur som skulle symbolisera dem. Jag fick en papegoja, haha.

Vad gjorde du efter gymnasiet? Vart ska man ta vägen som förvirrad artonåring när det enda man vet är att man vill bort?
Då tar man något struntjobb, sparar pengar och sedan reser man iväg med ett knippe personer man tycker om. Eller så kanske man köper en enkelbiljett till London, börjar jobba på en sunkig pub och bor i kollektiv. Eller flyr till Paris, lär sig franska på någon liten kurs som tar CSN, bor i en skruttig takvrå och kysser fransmän. Lite vad man vill. Själv blev jag stormkär i en lång, blond ung man vilket ledde till att jag mest hånglade. Och så jobbade jag natt på Seven Eleven och var i Vietnam i fem veckor.

Vad gjorde du som projektarbete på gymnasiet?
Vi fick inte välja. Alla i tredje ring på min skola hade ett FN-rollspel och representerade olika länder. Jag var Spanien, gick runt i dräkt och läppstift i en vecka och var barsk.

Hej Sandra jag har en fråga.
Jag undrar varför valde du av alla job som finns i Världen att bli copywriter vad är det som passionerar dig så mycket i det jobbet? Jag tycker själv att det inte verkar vara ett spänande jobb så jag bara undrar vad som är så fantastiskt med det.
Alltså jag tänkte inte riktigt så att nu ska jag välja av alla jobb i hela världen. Jag tyckte det verkade roligt, sökte in på Berghs och så blev det liksom så. Och det var ju en himla tur att jag trivs som det. Jag tycker det är roligt för att det är så brett, att man jobbar mycket tillsammans och att man kan se resultat. Och att man jobbar i projekt som börjar och tar slut. Det är kanske det bästa. Att det aldrig är samma.

jag och Jenny på ett av Garbergs många fantastiska fredagsvin.

Vad skulle du hålla på med om du inte höll på med reklam?
Ägnat mig mer åt skrivande. Tänker att det vore fint att jobba frilans, skriva krönikor och artiklar och långa romantiska böcker. Bo i en liten lägenhet i Paris och vara svår och äta 1 euro-baguetter när pengarna tog slut. Eh ja, jag romantiserar men det kan man få göra.

Och till sist, hur blir man så förträfligt kreativ som du!
Oj oj tack så mycket. Jag är bara så himla rastlös och älskar att pyssla. Klippa och klistra, skriva av mig och göra det fint runt omkring mig. Har alltid varit så. Pratade sönder dagisfröknarna med milslånga historier och har källaren fyll med scrapbooks och dagböcker. Har bara ett behov.

Du och Ludvig jobbar båda som copywriters om jag inte misstagit mig? Hur är det att ha samma jobb som sin pojkvän, blir det aldrig situationer som ‘mitt-projekt-är-bättre-än-ditt’ (okej inte riktigt så barnsligt men jag tror du förstår.)
Nej aldrig. Jag är jämt så himla, himla stolt över honom. Han är min favoritcopywriter!

Vilket är ditt bästa råd att nå sin drömkarriär? Ja, menar då som ditt jobb, copywriter/art director.
Vara envis, ha vassa armbågar och göra lite mer än vad man blir tillsagd att göra.

finklädda på väg för att gå på Guldägget, Sveriges årliga reklampris.

Sandra: jag skulle gärna vilja höra om hur det är på din byrå i NY, du har inte berättat något om det. Vad heter byrån? Vad för slags byrå är det? Snarlik den byrån du jobbade på i Stockholm?
Byrån heter Kirshenbaum Bond Senecal and Partners (även kallad KBSP). Vi är cirka 550 personer på kontoret. Garbergs som jag jobbade på i Sverige var cirka 40, så det är väldigt olikt. Jag jobbar med BMW, Homegoods (ett möbelforetag), Calvin Klein och Vanguard (ungefär som Skandia). Alla är väldigt snälla och roliga men hierarkierna känns fortfarande ganska så ovant. Jag tycker det är rätt så svårt med engelskan men det blir ju bättre för varje dag. Mest tycker jag om att jobba med Nina. Hon är så väldigt smart och så har vi alltid samma bilder i huvudet. På sista tiden har vi börjat prata i halva meningar för att den andra halvan inte behövs, man förstår ändå. Som ett gift gammalt par, det är fint.

utsikten från mitt fönster på jobbet.

How did you figure out what you wanted to do for your career in life?
All i knew was that I wanted to write. When I went to kindergarten I dreamt of being a writer. I had a wonderful kindergarten teacher who saw this and every week we met for an hour so she could ”help me to work on my novel”. So sweet. When I was about 11 years old I decided out of the blue that I wanted to be in advertising. I thought that it had to be so fun to write commercials all day (even though that’s not really how it works, but how could i know). When I became a teenager I forgot about the advertising dreams and dreamt instead of being a journalist. I had that dream until I finished high school and realised that this wasn’t my dream at all. I just wanted to write. So then I thought: maybe the job for me is to work at a publish house? I though it sounded wonderful to just read scripts all day from writers-to-be. I applied for that education at the university and got in. When 3 months had past I realized that I didn’t liked it at all. One evening I was at my friend Joakim’s apartment drinking wine and I saw that he had a brochure about Berghs, the advertising school.
– You wanna go here? I asked him, and he said maybe. And then he said; You should go here. It would fit you prefectly. And I said Hmm, maybe. I kinda had that dream when I was younger but it’s so hard to get in.
– At least you should give it a try, he said. So I did. And I got in. And that’s how I started to work in the advertising business.

Hej.
Om jag också vill komma in på Berghs och läsa till copy – hur ska jag ta mig till? Alla jag talat med rekommenderar mig att börja när jag är sådär 25, men så kom jag på: Sandra började ung. Var det dumt? Borde man vänta? Jag vill inte riktigt. Jag sprängs av förväntan.
Om du sprängs av förväntan är det ju bara att söka. En så himla himla bra grej att göra innan man börjar på Berghs är att vara ateljeassistent ett år på en reklambyrå. Då lär man sig så oerhört mycket och det kommer vara tusen gånger enklare att göra arbetsproverna efter den erfarenheten. För att bli ateljeassistent mailar du, ringer, skriver eller hälsar på hos de byråerna som verkar roliga. Du säger Hej jag vill bli ateljeassistent hos er, kan man få det? Svårare än så är det inte. Kan rekommendera Garbergs, finaste byrån i världshistorien.

(for english, click “in english” in the right frame under FAQ)

vilket stjärntecken är du?
Lejon.

Hvilken politisk sak brenner du mest for (og hvorfor)?
Jämställdhet. Ganska självklart varför.

hur gammal var du när du blev av med oskulden?
17 år.

vilken är din bästa vän?
Michelle. Och Ludvig såklart. Och mamma.

Hur var du när du gick i första ring på gymnasiet?
Såhär ungefar. Och sahär: [youtube]http://www.youtube.com/watch?v=GEuolGH4uV0[/youtube]

And me and my friends always wonder where you get the energy to work so hard AND party afterwards!
Work on weekdays, party on weekends.

And what are your favourite blogs?
I’m doing a blog post about the blogs I read and will post it soon!

Vad är det finaste minnet du har från din barndom?
Oj det allra finaste kan jag nog inte svara på, men det finns många bra. Vi hade ett sommarställe på en ö långt ut i skärgården och jag har många fina och starka minnen därifrån. Som att plocka blåbär med vår hund Molly som åt upp blåbären direkt från riset så att man var tvungen att snabba sig. Eller vissa kvällar när man gick promenader och fladdermössen kunde vara över hela himlen, postern på Edward Scissorhands i mitt rum som jag tyckte var så fin men inte visste var den kom ifrån. Mina födelsedagar med gräddtårta och gången då jag fick ett sjörövarsskepp i Lego och mina bröder höll på att dö av avundsjuka. Eller min favoritgranne Nonstop som alltid bjöd på Nonstop och lät mig läsa alla hans gamla serietidningar medan han påtade i trädgården.

Många har drömhus. Och mitt är ungefär som ett enormt trähus i fler färger med tinnar och torn, och massa rum som det kan ske hemligheter i. När man har massa barn ska man kunna gå runt till alla rum och se vad som händer lite överallt, man ska inte ha full koll. Mystik. Och såklart ska det var fullt med märkliga prylar som alla samlat på sig. Vad är ditt drömboende och vilken känsla vill du ha i det?
Såhär ungefär:





(har tyvärr inga källor)

Har du några fixidéer? Saker som du måste göra, typ ta på dig höger strumpa före den vänstra.
Nej inga fixidéer alls vad jag kan komma på. Det var ju väldigt knäppt att jag inte ha några alls tänker jag nu. Trist.

Hur kommer det sig att du kallar Ludvig för Vinden emellanåt?
For att när vi precis blev ihop i början av 2008 så tyckte min kompis Sebastian att han såg ut som den här killen (obs förövrigt min absoluta favoritreklamfilm genom tiderna). Haha. Inte så likt tycker jag. Men sen blev det en rolig grej och så blev det bara så att alla mina kompisar började kalla honom för det. Det växte dock bort efter något år. Vinden är ju ett väldigt flott smeknamn.

Har du och Ludde planerat något för framtiden?
Inte mer än att hångla så mycket som möjligt.

vad inspirerar dig mest i hela världen?
Välskrivna texter, filmer med komplicerade kärleksförhållanden och melankoliska små musikstycken. Som de flesta.

vad är det finaste som finns, alla kategorier?
Ludvig!

Är du feminist? Varför/varför inte?
Självklart är jag det. Jag är för jämlikhet och att alla ska ha samma förutsättningar, precis det feminism innebär.

Jag fick en så fin present från en vän för några dar sedan. Det var en bok där hon skrivit och klistrat ihop en massa fina dikter. Tänkte ge henne en liknande bok tillbaka, fast mera som en klippbok med fina meningar från böcker eller från livs levande människor, lite som en klipp och klistra-bok, som jag börjar med och hon kan fortsätta med, att skapa så länge den räcker. Undrar därför om du har någon mening eller något stycke eller något fint du själv sagt eller minns ngn annan säga som du skulle tycka platsade i denna klippbok? Jag lovar att det i så fall får komma med!
Va fint : ) Ta en titt i min ”best of” har i högra ramen for mina texter. Fina bokcitat hittar du i kategorin ”om böcker”. kram

vad tycker du om bloggare som Kissie och Blondinbella?
Först och främst är Kissie och Blondinbella totalt olika varandra. Kissies verkar så himla ensam och gör det så mycket värre för sig själv med att ljuga, bråka och provocera. Ibland tänker jag att hennes blogg har vuxit som någon slags ond tumör i henne, men vad vet jag. Blondinbella tycker jag är en vettig, stark och duktig brud. Tråkigt bara att hon inte är uttalad feminist.

Har du bra tips om man vill spara pengar men har en shopping addiction?
Sätta upp regler kanske? Av typen Bara-en-kjol-den-här-månaden. Sedan tror jag det är smart att sätta över lite pengar till ett sparkonto direkt när man fått lön. Det gör jag. Då kan man göra vad man vill med resten av pengarna för då vet man att man inte slösat bort allt när månaden är slut.

Är du alltid modig eller kan du ibland bli rädd?
Jag ar ofta livrädd men gör saker ändå för man ångrar sig alltid mer om man inte har gjort det.

Och, vad är det charmigaste som kan finnas?
Killar som biter sig i läppen när de tittar en i ögonen, killar som rakar sig i underlinne, killar som håller sina händer runt ens ansikte när de kysser en, killar som skrattar högst av alla i rummet, killar som ler snett, killar som tar en med storm. Åh älskar killar <3

vad gör du när du känner dig nere?
Träffar någon som gör mig glad. Sedan skriver jag en del också.

Og, har fulgt bloggen din et par år nu, og leste at du en periode ble obsessed med kalorier og diett og mat, og lurer på om du nu kan spise akkurat hva du vil, eller om du må passe litt på, så du ikke går upp et par kg?
Jag kan inte äta vad jag vill, då går jag upp i vikt. Jag äter lagom nyttigt på vardagar och bränner på med onyttigheter på helgerna.

En fråga som jag har tänkt på länge, händer det någon gång att du köper hem godis och bara frossar och tar det lugnt för en kväll? Annars verkar du ju vara en utemänniska menar jag (:
Skulle nog kunna säga att jag gör det fyra dagar i veckan. Annars skulle jag inte hinna blogga alls. Dock inte frossar för då kan man inte göra det lika ofta!

Hur gammal var du när du kom över dina komplex eller snarare fick bättre självförtroende?
Jag är inte över mina komplex, det blir man nog aldrig. Men jag fick i alla fall mycket bättre självförtroende efter att jag kommit på vad jag ville göra med mitt liv. Då fick liksom livet lite mer poäng och jag vågade vara mig själv mer. Dessutom blir saker hela tiden bättre med åldern, jag ältar inte på samma sätt och stirrar inte sönder mig själv i spegeln, man lär sig stå ut så att säga.

jag gick igenom precis samma sak som du med ätstörningen, alltså verkligen precis samma. är du helt fri från tankar och tvång idag? du verkar ha så hälsosam syn på mat, har du det eller finns det fortfarande ångestdagar när du inte vågar äta precis vad du vill? tränar du något? Du är så himla fin och jag hoppas verkligen du är nöjd med dig själv och din kropp för du har mitt drömutseende.
Oj vad himla fint sagt. Tack. Jag är ju 26, fyller 27 så jag kan ju inte riktigt äta vad jag vill, går upp mycket enklare nuförtiden. Jag tycker det är ganska lätt att vara nyttig på vardagarna för jag tycker om att äta sallad till lunch och när man lagar middag hemma själv kan man ju bestämma precis vad man ska ha i. Och sen äter jag precis vad jag vill på helgerna istället. Jag äter dock godis varje dag för annars dör jag. Jag tränar två gånger i veckan, springer på löpband 45 minuter ungefär. Visst kommer ångestdagar, så är det ju bara, de kan ju inte bara försvinna. Det finns så mycket jag tycker är fel hos mig själv periodvis. Men jag låter det aldrig ta överhanden för jag absolut älskar mat och jag älskar att ha roligt och att bara oroa sig för sin kropp blir man bara, bara ledsen av. Och jag vill vara glad.

Gick du på din studentbal (om ni hade någon)? Vad hade du isåfall på dig?
Nej jag gick på en skola med massa brats och hade ingen lust att hänga med dom.

sen undrar jag vad du gjorde efter gymnasiet (typ reste, pluggade etc).
Jobbade på Seven Eleven i några månader, reste till Vietnam, pluggade på kulturvetarlinjen och läste genusvetenskap, sökte till Berghs, kom in. Resten är historia!

(jag precis efter gymnasiet)

och hur gammal du var när du flyttade hemifrån?
Jag flyttade hemifrån två månader efter att jag slutat gymnasiet. Till min styvpappas pappas övernattningslägenhet som jag fick hyra av honom.

Vad anser du vara den bästa egenskapen hos andra?
Att vara snäll. Det är ju ändå den viktigaste egenskapen.

Dansar du helst nära eller galet? (Eller något annat.)
Haha fint. Nära kanske då! Och ganska vanligt tror jag. Vet inte riktigt, har inte sett mig själv dansa. Dansar också totalt olika på klubb och hemmafest. På hemmafest med kompisar kan man ju dansa hur galet och mycket och nära som helst.

Where did you learn to take such wonderful pictures?
I’ve just taken A LOT of pictures and after a couple of times you learn more about your camera, light and composition.

Skulle ikke du kunne skrive litt om syskene dine, og vise bilder? Vet at du gjorde det for noen för siden, men hadde vart litt göy med en oppdatering!
Absolut, det kan jag göra någon dag!

Hur och var har du hittat alla de du tycker om?
De flesta har jag hittat på Garbergs, mitt gamla jobb. Andra har jag träffat genom kompisars kompisar och så vidare.

vad använder du för parfym?
Just nu, Miss Dior Cherie, den är helt okej.

har du lämnat blod? om inte, varför?
Nej, jag är rädd för sprutor.

Har du en bästa respektive sämsta tid i ditt liv? När var det i så fall, och varför?
Sämsta: Den här tiden.
Bästa: Andra halvan av det året när allt gick över och mitt liv tog en helt annan vändning och allt började på riktigt.

jag vet att det här kanske är en lite väl privat fråga, så du behöver inte svara på den om du inte vill, men jag tycker det vore intressant att höra i alla fall. Jag undrar: När du var för ung för att dricka alkohol, men gjorde det ändå, visste din mamma om att du gjorde det då? tyckte hon att det var okej? om inte, blev du aldrig påkommen?
Min mamma visste såklart om att det fanns öl på hemmafesterna jag gick på men hon har ju också varit tonåring och förstod att man inte kan sätta hur hårda regler som helst. Är man sexton och svältfödd på hångel och äventyr så måste man helt enkelt få gå på fest, så är det bara. Hon lät mig springa ut om helgkvällarna men jag var tvungen att vara hemma igen ett och hon köpte aldrig någonsin ut åt mig eller bjöd mig på alkohol.

Kan inte du berätta lite om din första klubb-upplevelse? Gillar när du skriver om indieklubbar i london så himla mycket.
Oh jag minns inte riktigt den första men det var ju helt klart i London. Jag gissar på att jag drack lite för mycket öl, dansade fort, fort med min bästis Jonna till Love Will Tear Us Apart på indieklubben After Skool Klub, hånglade med någon kille i lång lugg i något mörkt hörn och vinglade skrattande till McDonalds efteråt, köpte cheeseburgare och åt upp dom på nattbussen på väg hem till en av Londons förorter.

Har du noen tips til en jente på snart 17 som bare vil ut og oppdage verden?
Var modig! Det är läskigt men himla värt det.