Om jobbet.

Where are you going to be working in the Big Apple?
I work as a copywriter at an advertising agency called Kirshenbaum Bond Senecal + Partners. It’s a mid-sized agency (we’re around 400 people, and that is mid-size for New York) and it’s located in West Village.
I now work in a agency called Wieden Kennedy. We’re about 200 people and it’s located in Soho. Nina is my work partner and we will be working as a creative team here at the agency.

I was wondering how you managed to get a Visa to live in New York? I want to live there but don’t know how!
I got a job here and they helped me to get a work visa.

Is the pay in New York better than Stockholm?
Yes it is. But the taxes are higher and the rents are more expensive.

Hur många jobb sökte du/ni?
Vi sökte runt 9 och fick jobberbjudanden från en tredjedel av dem.

Kommer du visa var du jobbar?
Kanske. Känns lite märkligt dock att gå runt och fotografera på arbetsplatsen. Vi får se!

Kände du att det var många byråer som var intresserade av att anställa Europeiska medarbetare med tanke på lågkonjunkturen eller var det svårt att hitta byråer som var villiga att anställa och hjälpa till med arbetsvisumet?
Jag fick känslan att lågkonjunkturen var på väg bort. De flesta byråer var redo att anställa igen.

Är det en praktikplats du har fått, tyckte jag läste det? Får man lön på praktikplatserna?
Nej det är inte en praktikplats. Jag är anställd här som copywriter.

Jag tänker att det kan vara knepigt att gå över från att vara copywriter på svenska, till engelska, som inte är ens modersmål.
Ja det tänker jag också. Men reklambyrån är ju fullt medvetna om det också och vet att just den saken kommer ta lite mer tid.

Kan du under ditt treåriga arbetsvisum byta arbetsplats i NY eller gäller arbetsvisumet endast om du jobbar kvar på samma byrå?
Jag måste jobba på samma byrå under mitt första år. Sedan kan jag byta om jag vill.

I wanted to ask what kind of dress code your office has. Maybe dress codes are more flexible up in NYC, but down here in DC it seems mandantory that everyone wear really drab and boring navy suits all the time, which I can’t stand.
We don’t have a dress code, you can dress just as you like. I would say that 99% of the advertising agencies in the world doesn’t have a dress code.

Har du några tips för om man vill söka jobb i NY, hemsidor som kan vara nyttiga och saker som man bör tänka på gällande den amerikanska jobbkulturen osv?
Nej jag vet tyvärr inte. Jag har bara koll pa min egen bransch. Men det måste finnas massa som bloggar om det här som kanske vet? Folk som pluggar, jobbar med andra saker, är au-pairer osv. Googla järnet!
;

Om att flytta hit.

Hur funkade flytten? fick du jobbet och sedan var det bara att söka arbetsvisum eller hur gick det till?
Jag och Nina bestämde att vi ville jobba tillsammans som ett kreativt team i New York. Det var steg 1. Utomlands i reklambranschen fungerar det nämligen så ofta, att man jobbar i fasta team. Vi översatte vår portfolio med våra reklamjobb och sedan skaffade vi en agent som skickade över vår portfolio till reklambyråer hon trodde skulle passa oss. När vi var på semester här i juli gick vi upp och halsade på de som var intresserade. Vi kände direkt att Kirshenbaum var stället vi ville vara på och så hade vi sån himla tur att de ville ha oss också! Vi skrev på kontrakt nästan direkt och sedan började deras advokater med visum-processen. De mailade vad vi behövde skicka till dom, till exempel CV, rekommendationsbrev, anställningsbevis från tidigare arbetsplatser, papper från reklamskolan, listor och bevis på priser man vunnit och massvis av annat. Och sedan fick man bara vänta tills viktiga USA-manniskor godkänt att man var berättigad ett arbetsvisum. Efter det skickade byrån över alla hundratusen papper till mig och jag kunde boka en tid på amerikanska ambassaden i Sverige och gå dit och visa att jag var berättigad ett visum. Sedan tog de mitt pass en vecka for att klistra in ett arbetsvisum i det och dagen efter åkte jag hit. Typ så.

Om du inte haft kompis/pojkvän som följt med dig, hade du flyttat ändå?
Men jag har ingen pojkvän som följer med mig. Ludvig är bara här i november och sen ska han tillbaka till Sverige och gå klart skolan. Och Nina är min kompis absolut, men hon är också min arbetskollega och vi jobbar som ett kreativt team ihop. Det är svårare att söka ensam för att reklambyråer i New York gärna vill att man redan ska vara ihopteamad med någon, men det ar klart jag hade provat ändå. Jag lovade mig själv, ingen mer vinter i Sverige på ett tag.

Jag undrar om du kan berätta lite närmare om hur du praktiskt gjorde när du flyttade. Med dina möbler/saker hemma i Sverige? Med din post, kan man vidarebefordra den till Amerika? Och så vidare.
Lampor och byrå och sånt förvarar jag där mina föräldrar förvarar grejerna som blev över när de sålde sitt landställe. Angående kläder så sålde jag mer än hälften när jag hade bloppis och resten fick plats i två stora resväskor. Med post har jag skickat över hyllor, tavlor och annat som ska göra det hemtrevligt. På skatteverkets hemsida fyller man i papper att man ska flytta utomlands och ska sluta betala skatt och sånt i Sverige. Min post med viktiga papper kommer till min byrå för tillfället.

Hur finansierade du flytten?
Ända sedan jag slutade på Berghs och började jobba på Garbergs har jag haft som mål att en dag flytta hit. Därför har jag lagt undan pengar varje månad i tre års tid på ett sparkonto. Då det var dags hade jag tillräckligt mycket pengar för att kunna till exempel lägga pengarna på hyran till vår lägenhet vi ska flytta in i (man måste betala massa månaders hyra i förväg här). Flygbiljetten hit och visumet betalade reklambyrån jag fick jobb på.

Beskriv hur tankarna gick när planet från Sverige äntligen lyfte.
Åh jag tänkte inte så mycket då. Klockan var sex på morgonen och jag var dödstrött. Men när jag åkte taxi in till New York från flygplatsen så tänkte jag bara att herregud, jag klarade det. jag är här nu.

hur VÅGADE du flytta från sverige, lämna allt du hade och flyga till andra sidan jordklotet?
Jag har velat bo här i så fruktansvärt många år. Det känns som hela mitt liv varit en startsträcka till att kalla New York för hemma. Jag går på gatorna har och det känns så rätt i magen att det inte går att förklara. Då vågar man!

Hur länge har du tänkt stanna? vart är dina planer för framtiden?
Jag har arbetsvisum i 3 år. Vill jag stanna längre så förnyar jag det. Men tanken är att jag stannar tills det slutar kännas rätt. Kanske händer det aldrig, jag vet inte riktigt.

jag har bara en fråga varför valde du att flyta till new york när du redan har bott där var du inte lockad av en mer främande plats där du inte känner så många personer och folk ser helt annolunda ut?
Du kan läsa om det här. Och sen vill jag tillägga att det handlar ju inte om en resa, att åka någonstans och upptäcka nya platser. Det gör jag gärna pa min semester. Det här handlade ju om att flytta någonstans och kalla en ny plats for hemma. Och då var New York min stora dröm att få kunna göra det i.

Hur många av dina vänner är det som har gjort den här omlokaliseringen till det stora äpplet?
Det är jag och Nina och sen är det Carl Fredrik. Christian som gick i min klass på Berghs har bott här i några år.

Vad var det jobbigaste med visumprocessen och hur gick intervjun på USAs ambassad till?
Det jobbigaste var att skaffa alla påskrifter och rekommendationsbrev från typ tusen olika personer jag bara kände sådär. Att sitta och skriva sida efter sida på komplicerad engelska och låta proffsig var klurigt. Intervjun på USA’s ambassad och vad man behöver för att kunna boka ett möte kan du läsa om på Ninas blogg här.

Det tog ju så himla lång tid för dig att få ditt visum, hade din resa till Kuba något med saken att göra?
Nej, det hade ingenting med det att göra. Anledningen var den att Nina har en fil. kand för att hon har gått pa handels, medan jag inte har det för att att jag läste på Berghs. Och en fil. kand star högt i kurs nar man söker arbetsvisum. Det gjorde att jag behövde komplettera med massa fler grejer vilket gjorde att hela processen försenades.

Fanns det stunder då hela NY-grejen började kännas ”skrämmande” så att du bara ville skrota planerna och stanna hemma?
Nä aldrig.
.

Om boende.

var/hur bor du och hur lyckades du få tag i det stallet?
Jag flyttar in i en lagenhet på lower east tillsammans med Nina den 20 November om allt går som det ska. Det är en liten trea med vardagsrum + varsitt sovrum. Vi har haft en mäklare som hjälpt oss, och Nina gick på visningar när jag satt hemma i Sverige och väntade pa mitt visum. Lägenheten hyr vi. Det är inte svårt att skaffa lagenhet i New York, det finns massor. Problemet är snarare att de är så förbaskat dyra så det är snarare en prisfråga vad man har råd med.

What is your apartment like? Will you be posting photos soon? Can’t wait to see it.
At the moment me and Nina live at a friend’s apartment on Spring Street in Soho. But we’ve just found a wonderful flat on Lower East that we are going to rent. Moving in 20th of november! I will of course show you pictures when we settled in a bit.

Hur går man tillväga för att finna en lägenhet i New york? Några speciella webbsidor som du kan tipsa om?
Craigslist och streeteasy är bra första steg.

Hur mycket kostar det för en liten etta i NY?
Det beror helt på var man väljer att bo. Det kostar olika i olika stadsdelar. Men räkna med att lägga ut i alla fall 15 000 kronor i manaden for en liten etta. Men nästan alla bor tillsammans eftersom det blir billigare att dela. Folk som bor sjalva ar rätt ovanligt.

Gällande lägenhet, krävs det flera månaders hyra i garanti för att få en hyreslägenhet?
Ja puh. Jag ar utfattig nu. Som icke amerikansk medborgare vill de antingen ha en rik amerikanare som kan gå i borgen for en – vilket vi inte hade. Så vi behovde betala 1 ars hyra på en gång.

Hur har du råd att bo där? Är ju svindyrt att leva där. Får du mycket ekonomiskt stöd från föräldrar?
Jag har råd eftersom jag har lön. Jag får inget ekonomiskt stöd från mina föräldrar.
.

Om fritid.

Jag hoppas att du i framtiden tar med oss på en tur genom din New-York-vardag! Det skulle vara så roligt att få se hur den skiljer sig från din Stockholms-vardag. Kram och ha det så kult i New York!
Det kommer jag absolut göra, flera gånger om. ha det sa kult på restaurangen!

Hur kommer det sig att du verkar ha ett rätt omfattande umgänge där trots att du inte bott där (?) förut?
Sveriges reklambransch är liten. Christian (som ni antagligen kommer se mycket av framöver) gick i min klass på Berghs och flera andra svenskar som jobbar i reklambranschen här känner jag genom kompisar, träffat på reklamfester i Sverige, eller att de också gått på Berghs eller praktiserat på Garbergs. Svenska reklamare har gott rykte i New York så de finns mycket svenskar på ganska många byråer. Dessutom lär man ju fort känna folk genom kompisars kompisar.

Jag undrar, vad är det Ludde gör i NY? Studerar? Kommer han att bo kvar med dig när han är klar med sina studier?
Ludde är här över november och praktiserar på en byrå. Han åker tillbaka 20 november.

Har du många vänner i NY?
Ganska många. Känner rätt manga svenskar här och sen lärde jag kanna några amerikanska också när jag var här och praktiserade under sommaren 2007. Då kände jag liksom ingen och gick på klubb själv och bara tog tag i folk som såg snälla och roliga ut. Den sommaren blev jag modig!

I know you already have friends in New York but how do you make new ones? Any advice on how to meet people there when you don’t know any or many people would be greatly appreciated.
When I stayed in New York for 3 months in the summer of 2007 and didn’t know anybody, except my friend Michelle. So I just went out night clubbing by myself and talked to people that seemed fun. It worked really great because people are so social and nice here! Also I e-mailed the blogs that I read that lived in New York and asked them if they wanted to meet up.

How much money would you say you need a month to live in New York?
I don’t know yet cos I only lived here for a couple of days. But I guess more than Stockholm anyway, especially because the rents are so high.

jag och min bästa vän ska praktisera på en reklambyrå i NY i början på nästta vår! Det är supermegakul och en dream come true! Vi kommer vara på manhattan och eftersom vi båda gillar din blogg undrar jag om man kanske kan få bjuda dig på fika eller kanske drinkar när vi kommer? Det vore himla kul och spännande!
Ja det får man supergärna! Man kan maila mig pa sandrabeijer snabel-a gmail punkt com.  Men jag kommer jobba väldigt mycket har så jag kan inte lova att jag kommer ha tid över men förhoppningsvis!

Vad gör dina vänner som också flyttat dit, som Carl Fredrik?
Carl Fredrik jobbar som copywriter precis som jag, han gick klassen under mig på Berghs. Han har fått jobb på en annan byrå här. Vi är så glada att vi båda är här ihop samtidigt!

Är du lycklig?
Ja!

kan inte du liksom visa bilder på precis ALLT du gör i new york? typ ‚ här jag till jobbet‚ här köper vi mjölk och så vidare. sådant vardagsliv i ny skulle vara så roligt att se.
Haha jo jag lovar, men jag måste liksom komma in i det hela forst. Allt ar så nytt nu.

Har du nagon address/p.o. box man kan skicka brev till i New York? Bor ocksa i USA sa tankte slanga ivag ett litet ”Valkommen Hit-Paket”
Jamen va fint! Du kan skicka till mitt jobb! Adressen ar:
Wieden & Kennedy
Att: Sandra Beijer
150 Varick Street
New York, 10013
USA

kommer du fortsätta blogga lika mycket i USA?!
Ja! Det är absolut tanken. Men nu i början kommer det vara så mycket med allt och därför kanske det liksom inte blir två inlägg om dagen som förut. Så ha tålamod käraste ni.
.

Om New York.

Kan du göra en bästa av NY- lista som du gjorde med Sthlm?
Det finns en sån i högra ramen här på bloggen. Klicka på New York-guide under ”vanliga frågor”.

Vad är det bästa med new york?
Alltså allt. De breda gatorna, nattklubbarna, människorna, dofterna, barerna, affärerna och kanske framförallt känslan av att den här staden är så oändligt stor att vad som helst kan hända närsomhelst.

Vilka är dina topp-tre saker du nu måste göra när du är i NY på heltid, som du inte gjort förut?
Jag ser fram emot att gå till naturhistoriska museet och kolla på de gigantiska dinosaurierna och uppstoppade djuren. Och sen ska det bli roligt att fixa i ordning vår lägenhet och gora det mysigt där och så.

Vilken är din favoritdel i New York ?
Nolita!

jag undrar hur varmt det är?
Det är superbra väder! Som stockholms-september ungefär skulle jag säga. Inte mer än ett par strumpbyxor och halsduken lite löst sådär.

Will it be hard for you to adjust to American culture? What are some of the biggest differences between here and Sweden?
I’ve  been in New York so many times before and I stayed here for 3 months in 2007 so I am kinda familiar with the american culture. But I don’t doubt that I will get into situations that will be weird because of the cultural differences. The biggest thing that strikes me is that everyone here are so social and friendly and extremely nice. In Sweden we are more reserved, at least in Stockholm.

Will you be traveling through the states at all since you now live here? We have a big country, I think you would love it very much You have so much to see, I hope you explore!!!!!
Yes, most of all I want to go to San Fransisco. Don’t really know when I will have the time though but I hope soon!

Min pojkvän, som själv är från USA och liksom jag aldrig har varit i New York kan inte förstå svenskarnas hysteri över staden. För honom är NY en farlig, stökig stad där alldeles för många blir skjutna varje dygn.. Det handlar väl om olika områden I guess, men det känns verkligen inte som att det är ”the wild” people som åker dit, utan snarare fina, rika personer.. låter dumt, men du kanske förstår min poäng? Är ”erat” New York en liten glasbubbla med liten inblick i det ”farliga” av staden?
New York var väldigt kriminellt för ungefär tio femton år sedan. Jag tror det var i slutet av 90-talet som de gjorde en stor, stor insats och satte in typ 10 gånger fler poliser här nu än då. Det är verkligen poliser överallt och man hamnar i fängelse för nästan allt för de har noll tolerans (typ kissa på gatan alltså). Jag är hur som helst nästan aldrig rädd här. Men det är klart att det inte är som en småstad. Läskigt att åka tunnelbana på natten och promenera på tomma mörka gator till exempel. Och angående att det bara är rika här: helt fel. New York är så bra för här finns exakt alla olika manniskor. Fattiga, rika, medelklass, svarta, vita, gröna, blå, lila, indie, hipster, brats, svennar  och så vidare tills det aldrig tar slut.

Är det läskigt att staden är så stor, med så mycket människor och så mycket going on?
Nej jag älskar det! Måndagar är som fredagar!

Är det inte otroligt svindyrt?
New York är en dyr stad men det är Stockholm också. Här är det billigare att äta ute, att åka taxi, att dricka öl. Men hyrorna är ju tusen gånger högre. Man får tänka ekonomiskt och lite klokt så klarar man sig.

Vad ar mindre bra med New York?
Många lägenheter är lite sunkiga och det finns ganska mycket kackerlackor och möss. Sedan är det ju helt andra arbetsregler här än i Sverige. Man har väldigt lite semester och de kan säga upp en på dagen om de har lust med det. Och så är det läskigt att åka tunnelbana på natten, det ska man inte göra.

vad tycker du om de olika områdena? Meatpacking, Soho, LES, West Village, Uptown osv? Finns det vissa stadsdelar du typ aldrig är i?
Jag gillar de flesta stadsdelar under 20:e gatan. Brukar inte åka högre upp än så förutom om jag ska till central park. Tycker upper east och upper west och det där är lite trist. Det är här nere som det mesta händer.

du som har semestrat så mycket i new york, hur är det prismässigt? som paris och london ungefär?
Nej det är billigare än Paris och London.

Hur blir det med mat där borta? Jag har aldrig varit i USA och har alltid undrat över maten (är jag konstig eller vad?) Är allt verkligen så fett som det sägs? Kan man köpa ”vanlig” mat och laga hemma? Eller är det bara en massa halv och helfabrikat?
Jag tycker maten här är bättre än Sverige. Det finns så himla många trevliga lunchställen med jättegoda sallader med en miljon saker i och ingen tråkig isbergssallad. Nästan varenda ställe man passerar är ekologiskt och organiskt. Samma sak på kvällarna när man ska gå ut och äta, så kan man välja på liksom allt. I matäffaren är dock exakt allt lightprodukter och det är väl det enda deppiga, att inte något har en någorlunda okej fetthalt. Men jag tror att så fort man kommer in i vardagen lite mer så kommer man nog hitta rätt i mataffärerna också.

hur är människorna i n.y? stressade? snälla, sociala?
De är sjukt pratiga och snälla och megasociala. Alla pratar med en överallt. Pa neråtsidan så har de svårt att läsa av känslor och är ganska så köra-över-iga.
.

Om Sverige och om alla där borta.

Hur ofta kommer du åka till Stockholm?
Åker över julen och sen tror jag nästa resa blir i augusti. Vi får se.

Hade du en hyresrätt i Sverige?
Jag hade en hyresrätt i Sverige. Sa upp den när jag åkte.

Hur kommer du klara dig utan kyssar ifrån din kille?
Eftersom vi är så himlans kära i varandra så kommer vi klara det alldeles utmärkt. Han får komma hit ofta och när vi inte ses skriver vi långa mail och skypar. Vi var ju ifrån varandra flera månader i somras när han sommarjobbade här och det var inte ens lite svårt (ja förutom för hjärtat då). Han är min viktigaste person, sådana är värda att vänta på.

vad är det du kommer sakna mest med sverige?
min mamma och min pojkvän och alla mina fina vänner.

Hur lång tid har Ludvig kvar på sin utbildning?
Ludvig slutar på Berghs i sommar och då är han färdigutbildad copywriter.

Hur ofta kommer du och Ludde ses?
Så ofta det bara går. Gav honom till exempel en resa hit över nyår i födelsedagspresent! Det blir megafint.

Kommer du inte sakna din mamma jättemycket? Typ ont i kroppen av saknad när man är lite exempelvis bakfull en söndag. Ens kloka och snälla mamma liksom
Jo, jag kommer sakna henne så jag nästan kommer gå av!

Hur ska du överleva utan saltlakrits?
Haha, vi får se. Annars får någon skicka över! Jag har redan fyllt mitt skafferi med sötlakrits jag hittade i min mataffär i alla fall.

vilken tid på dygnet (Sverige tid) kommer du blogga? (så jag vet när jag ska kolla)
Jattesvårt att svara på! Jag kan ju tidsinställa inlägg också och kanske ska gora det så de inte kommer mitt pa natten. Hmm.. Men vet du. Du borde skaffa bloglovin.com. Då slipper du klicka in och kolla. De sparar alla dina favoritbloggar och säger till när de uppdateras!

Var du bara trött på vintern, eller var det hela sverige? För det blir ju ganska så kallt i New York under vintern också?
Visst blir det kallt i New York. Svinkallt till och med. Men vintern ar ju inte 6 månader lång. Fy sjutton for sex månader vinter alltså. Och kolsvart mörker och grå grå himlar. Ville bara bort från det. Och New York är ju min bästa stad också. Den finaste platsen jag vet!
.

Q&A about my move to New York. Click here for the google translator.

Jag vet att ni har fragor om min New York-flytt sa lat oss ta en liten fragestund sahar pa mandagskvallen (eller kvall for er och lunch for mig). Jag ska forsoka svara pa det mesta och gor ett litet fragor och svar-inlagg senare i veckan.

.

A lot of you have been asking questions about my move to New York so I thought that we could have a little Q&A about that today. Feel free to ask anything and I’ll try to answer as best as I can.

Många undrar om min kamera såhär kommer ett högst informativt inlägg.
Jag vill först bara säga att jag är ingen kameraexpert överhuvudtaget och tror att många andra har bättre koll på inställningar och sånt. Men så här gör jag i alla fall.
.

KAMERAN.

Mina kamera är en Canon Eos 50D.
Det är storasystern skulle man kunna säga till min gamla kamera, en 400D.
50D är lite större, lite mer professionell och som killen i affären som sålde in den till mig sa: ”lite bättre”.
Egentligen är det här ”lite bättre” upp till var och en och skillnaderna är inte speciellt superstora, det enda jag har märkt är att det är lättare att få till en bättre bild och bilderna känns på något vänster liksom lite mer levande. Men det är säkert nån superstor skillnad som jag inte har förstått. Jag har fotograferat med min nya kamera sedan juni 2010.
Minus är att den är tung.
.

INSTÄLLNINGAR.
Jag är dålig på inställningar. Jag fotograferar bara på inställningen P.
Sedan ändrar jag ISO (högt kväll, lågt dag). En annan sak som verkligen gör skillnad är att ställa in vitbalansen till var du är. Det gör du manuellt genom att fotografera något vitt där du är och sedan välja egen vitbalans -> välj bild och sedan ställa in vitbalansen på manuell. Det här gör att kameran fotograferar trevligare och så blir färgerna inte lika gula. Mer än såhär kan jag inte om inställningar, det är många som försökt visa och lära mig men jag kommer ALDRIG ihåg när jag ska använda vad och hur och kommer aldrig ihåg vilka av de konstiga orden passar till vad. Hmm. Önskar att jag kom ihåg ibland.
.

OBJEKTIV.
Jag har två olika objektiv.

Först och främst har jag ett Canon EF 50MM 1.8 II.
Det är ett porträttobjektiv som kostar runt 1000 kronor. Det är hur bra som helst, prisvärt och jag älskar det verkligen. Tycker allt framträder väldigt fint och den klarar riktigt mörka rum. Det är ett fast objektiv så man kan inte zooma. I överlag är objektiv där man inte kan zooma mycket bättre. Bilderna blir krispigare och de klarar mörker bättre. Enda nackdelen med det här objektivet är att det är svårt att få med större miljöer och ska du exempelvis fotografera en gruppbild får du backa ett gäng med meter. Exempel på bilder jag tagit med det:




.

Mitt andra objektiv är ett Tamron SPAF 17-50mm F/2.8

Det är ett all-objektiv som kostar runt 3500 kronor. Det går att zooma med, alltså kan du ta bilder både nära och långt ifrån utan problem. Det här objektivet är bättre i kvällsljus än standardobjektiven men inte lika bra som det fasta som jag har. Jag gillar det här objektivet en massa men är inte helt säker på att jag skulle tipsa om det. Det är nämligen sjukt tungt och därför svårt att bära med sig och svårt att fotografera spontana bilder eftersom det blir rätt tydligt när jag plockar fram kameran som blir stor som ett mjölkpaket.
Exempel på bilder jag tagit med det:




.

REDIGERING.



Jag redigerar mina bilder i iPhoto och i Photoshop. Bilderna ser alltså inte ut sådär direkt utan jag jobbar med dem. I iPhoto (som är ett vanligt fotoprogram som ingår i Mac) så gör jag enkla grejer. Till exempel så höjer jag kontrasten och ändrar lite i färger och så. Ett ganska enkelt knep för att få bilderna att se lite mer softade ut är att dra ner färgerna lite och göra bilden lite mer blå. Är det blixt, gå åt det gulare hållet.
I Photoshop lägger jag på ett mörkblått lager över hela bilden och sedan väljer jag kommandot ”uteslutning” och ändrar opaciteten. Sedan brukar jag prova mig fram med selektiva färgändringen.
Det finns många tutorials på nätet där du kan lära dig steg för steg hur du ska få fram olika stämningar på bilder. Sök exempelvis på ”dream + tutorial” eller ”fairytale + tutorial”.

Ibland när jag har mer tid så leker jag också med bokeh. Bokeh betyder suddig på japanska och det är precis vad det är. Till exempel om du fotograferar en ljusslinga ur fokus så blir den prickig.
Såhär:

Den här bilden kan du sedan lägga som ett lager på den bilden du vill använda och sedan välja ”raster”, då får du den här drömlika känslan:


Hjärtanen fick jag till genom att klippa ut ett hjärta i papper, tejpa utanpå objektivet och sedan fotografera av en ljusslinga oskarp.
På flickr finns också många bokeh-bilder som folk ger bort för dig att använda. Sök på flickr efter ”bokeh”.
.

LITE ANNAT.




– Jag fotograferar alltid tre eller fyra bilder i taget. Då är det större chans att bilden blir bra och en av dem brukar oftast vara skarp, vilket kan vara klurigt när man fotograferar på kväll.
– Försök leta efter ljuset i den miljö du är i. Är du kompis med ljuset, oavsett om det är solen eller en fotogenlampa och lär dig hur du kan samarbeta med det blir bilderna snabbt bättre.
– Tänk på att allt som syns i ditt fotografi är verktyg du kan använda dig av, oavsett om det är människor, träd eller små hundar. Vissa bilder passar att ha människor i mitten, andra är kanske finare med fokuset längst till höger osv. På min fotokurs förra året lärde jag mig att alla bilder har potential att bli vackra mönster, och det stämmer verkligen. Lek lite helt enkelt.
– Jag använder i princip aldrig blixt. Jag litar på en stadig hand när jag fotograferar kvällsbilder.
– Jag säger nästan aldrig till när jag fotograferar någon utan bara smäller av. Då får man naturligare leenden och hamnar mer ”mitt i” sammanhanget. Naturligt är fint.

Nu kommer jag inte på mer. Hoppas det var till lite hjälp!
.

A little bit about my camera! To sum it up: My camera is a 50D. A really like it, although it’s a bit heavy. I have two lenses: a Canon EF 50MM 1.8 II, which is a good lens when you are taking portraits and you almost never need to use the flash, and the other one is a Tamron SPAF 17-50mm F/2.8, a good all around lens (a bit heavy though). I edit my pictures in photoshop by playing around a bit, but most of the time I start with adding a new navy blue layer, changing the mode to exclusion and then change the opacity. I also sometimes use bokeh as the next layer (google it to see what that is).

source.

Vad brukar folk få för uppfattning om dig när dom träffar dig i vanliga livet?
Vet inte. Det beror helt på vilket sammanhang. Är det på en fest kanske folk uppfattar mig som social och pratglad. Är det i sammanhang jag inte riktigt känner mig säker blir jag hemskt blyg. Men det händer mer och mer sällan, känner mig modigare för varje dag som går. För övrigt tror jag att jag uppfattas som ganska bestämd och envis. Och glad.

Ditt liv verkar så jävla bra! vart har du hittat alla dina vänner? Kan man få vänner fast man blivit rätt så ”stor”. får man bara såna vänner när man är runt 14? hur hittar man själar som matchar sin egen?
Majoriteten av människorna jag hänger med nu har jag träffat på senare år. Jag umgås i princip inte med någon som jag kände när jag var fjorton. De flesta av mina vänner har jag träffat i gymnasiet, på mitt jobb, på fester och genom kompisar. Själ-matchningar sker när man minst anar det.

Vilka/vilket är ditt favoritögonblick hittills i ditt liv?
Oj vad svårt. Jag ska fundera och bygga ett blogginlägg om det!

Det ser så fantastiskt ut att ta sig igenom vardagen med ett glas rosé. Men hur fasen lyckas du? Blir du inte bakis?
Jag tar mig inte genom vardagen med ett glas rosé, det är nog det som är knixet. Jag går ut mycket på helger och kanske någon torsdag då och då men annars dricker jag inte. Framförallt inte på vintern, då ligger jag mest under ett täcke och dör över att solen inte är här och att trottoarerna är så isiga.
Ett bra tips om man inte vill bli bakis är att dricka resorb innan man går och lägger sig. Funkar varje gång.

har du någonsin känt dig dragen till någon av samma kön? både fysiskt och psykiskt? jag tror jag håller på att bli homosexuell, jag är rädd. det finns ju så många fördomar mot homosexuella unga män nu för tiden. vad tycker du?
Man ska bara följa sitt hjärta såklart! Det finns fördomar mot så sjukt många saker men det är ju bara människor som är dumma i huvudet som tycker sånt och de ska man ju inte lyssna på. Var inte rädd, kör järnet bara!
Jag har känt mig dragen till någon av samma kön flera gånger, det har nog de flesta.

vad tycker du om vegetarianer som försöker få icke-vegetarian att få dåligt samvete över att de äter kött? att de säger typ ”urrs, du tuggar på död djur! någon gång var den där hamburgaren en liten glad ko!!!”
Då tycker jag att det är väl fint att de har gjort sitt val men att de genast kan låta mig vara ifred. Hade jag velat sluta äta kött hade jag gjort det för länge sedan.

Var gör för att känna dig gladare om du känner dig ledsen?
Jag ringer alltid min mamma. Hon säger så kloka saker.

hej du fina sandra.
jag har en dålig relation till mina föräldrar och mina kompisar är tråkiga och enformiga. jag mår inte bra alls, och trots att jag går och pratar med flera olika personer så blir det aldrig bättre. jag mår konstant dåligt och jag har inget att leva för. du som är så smart, vad kan man göra? bamse-kram.
Hej fina du. Ibland känns ju livet sådär, helt och hållet onödigt. Då kanske det är viktigt att tänka på att det inte kommer att vara så för evigt. Att nya vänner kommer dyka upp i livet, att föräldrar blir mindre och mindre viktiga ju äldre man blir, att din nya favoritfilm ännu inte är gjord, din favoritlåt ännu inte komponerad och du har minst femtio vårar att se fram emot. Jag har i perioder mått rätt sådär de senaste månaderna och då gråter och gråter jag och sedan torkar jag tårarna, sätter på mig de finaste kläder jag har, går ut i natten och skrattar högst av alla. Det är konstigt, men ibland känns det lite bättre då.

Min fråga till dig är om du tror att universum är oändligt? Om inte, hur tror du att det slutar?
Universum växer och expanderas varje sekund!

Vad ska man hitta på en tråkig och rastlös dag?
Ta en promenad eller pyssla. Eller bjuda in ett gäng fina personer på frukost/lunch/middag eller alla tre!

Hur håller du dig så positiv?
Jag gör allt jag tycker är roligt och försöker alltid ta mig upp ur sängen även fast jag inte orkar.

What do you think your life would be like today, if you had grown up anywhere else in Sweden?
No idea because I know so little about the rest of Sweden. But I guess I would have moved to Stockholm. The bigger city, the better.

Hur ska man förhålla sig till det som de kallar livet?
Man ska göra allt man vill. Jag äter till exempel min favoriträtt minst fyra dagar i veckan.

Sandra, har du någonsin drömt om att få komma till slutet av regnbågen?
Det är vägen dit som är den fina!

vad tror du är meningen med alltihop?
Mod och driftighet. Och de där små feromon-explosionerna man får när det luktar vår i luften, när han kittlar en under armarna, när man får till ett roligt skämt, när ens kompis kramar en så himla hårt och känslan att stiga av från ett plan och vara på en flygplats i ett land där man inte bor.

Who is your rolemodel? (not regarding fashion..)
My mum. And everyone having fun!

Känner du till en bra sida med fina inspererande bilder på männsikor. Poetisk bilder liksom pixom 🙂
leloveimage, lolitas och julia. till exempel.

jag har nästan aldrig kommenterat i din blogg trots att jag läst i mer än ett år tror jag. det känns som att man tränger sig på i en alldeles för fin värld liksom. men jag gillar din blogg i alla fall.
nu till min fråga, vad tror du är det bästa sättet att hitta vänner på, när man är världens blygaste femtonåring som inte alls har rådjursben, stora, mystiska ögon och bedårande nyckelben?
(jag vet inte hur många gånger jag skrev om det här, bara för att inte få värsta ångesten efteråt)
Jag får den här frågan ganska ofta och har inget direkta knep. Men jag tror att våga säga hej till någon man tycker verkar fin är väldans bra. Att bjuda med på fikor och upptåg efter skolan och sånt. Människor är oftast så blyga själva och därför är det himla bra om man själv är den modiga. Sen tror jag att man kan hitta massa fina vänner genom bloggar och internet och på aktiviteter efter skolan. Jag spelade teater i tio år (slutade i tvåan i gymnasiet) och att få vara på någon annan plats varje onsdag, med människor som överhuvudtaget inte placerade en i något fack var underbart.

source

Vad är det bästa som finns?
att hångla.

Where would you like to be in life in five years?
in New York.

jag känner mig så ensam, för mina kompisar är tillsammans, och min bästa kompis pratar knappt med mig längre.. eller jo det gör hon men inte som förut. jag vet inte vart jag ska gå. och jag tror att jag är kär. det känns så, fast han är inte kär i mig tror jag. för vi är kompisar. jag har aldrig varit kär, och vågar inte riktigt. allt slutar alltid i att man mår dåligt, men jag mår piss nu också. hur känns det att var a kär? jag är så förvirrad. men jag mår alltid lite bättre i mitt hjärta när jag läser dina texter. jag känner att jag inte riktigt är ensam. och att det värkar ha löst sig för dig i alla fall. jag är 15 år och mår dåligt nästan hela tiden, när tar det slut? jag är så förvirrad..
Sötaste du. Det kommer att ta slut. Den där känslan i kroppen, den är inte evig. Jag har skrivit ett inlägg om det här som du kanske kan läsa. Annars är här två bra grejer att följa för att kanske må lite bättre:
– Var aldrig kompis med någon som får dig att må dåligt. Inte överhuvudtaget. Var bara kompis med sådana som inte sviker dig och som får dig att må bra. Kan låta självklart men är inte alltid det.
– Var inte rädd för att bli kär. Bli istället så jäkla huvudstupa förälskad så ofta du bara kan. Ibland kommer det gå åt skogen, ibland inte. Men att inte våga, det är sånt som gör en ledsen på riktigt.

Har du gått hos psykolog någon gång?
näpp.

Finns det någon period i ditt liv som du skäms över om du ser tillbaka på den? Ungefär något i stil ”hur kunde jag ha den förfärliga stilen?”/”hur kunde jag vara kär i den grabben?”/”hur kunde jag bete mig så mot henne?”. Ja, du hajar grejen!
Sjuan tror jag. Tjejgänget jag hängde i var rätt elaka mot en annan tjej i klassen som ville vara med oss. Vi kunde verkligen ha varit snällare.

hej! första gången jag kommenterar här, och jag måste säga att jag är lite avundsjuk på ditt liv.. du verkar så nöjd, så självsäker och ha så bra självkänsla och självförtroende. hur har du blivit så? sen så verkar det som att du dricker en del (ingen värdering i det) och jag undrar bara hur du ”rättfärdigar” det. jag får så lätt dåligt samvete när jag dricker, röker och äter godis och jag vet inte hur jag ska göra för att inte få det. är det ok att dricka på en onsdag? får man bli för full? blir du nånsin för full? oj, vad rörigt det här blev, men hopps du förstår något av det. kram!
Hej! Jag har bara bestämt mig för att bara göra saker jag tycker är roligt. En ganska enkel livsfilosofi. Nu tänker jag så alltid. Tacka ja till alla resor man kan åka, följa med på alla äventyr, bara äta god mat, bara se på filmer och läsa böcker man vill se och läsa. Men såklart jag också har dåligt självförtroende och dålig självkänsla då och då, oftare än vad du tror. Men det är inget jag vill berätta för så himla många människor på en blogg.
Angående drickandet så ser jag det inte som något jag behöver rättfärdiga. Jag gillar vin och det sociala kring det. Jag blir väldigt sällan för full och ser inte att jag dricker för själva drickandets skull utan mer för att sitta på mysiga barer med människor jag gillar. Skulle man bli för full är ju heller inte det slutet av världen utan då är det väl så som det är då och så får man se till att inte bli det nästa gång man ska på kalas. Man ska inte ha för mycket ångest över grejer tror jag. Vill man äta godis en måndag så ska man göra det, har man lust att äta spaghetti till frukost någon dag finns det inget som hindrar.  Har man den inställningen till livet tror jag man enklare ställs in på ett måttligt tänkande och chansen blir extremt mycket mindre att hetsgöra grejer och få ångest. Fast det är bara min teori såklart.

Kommentera ordet ”lycka”!
Överskattat. Jag vill bara vara glad.

ska man våga, tycker du? för jag är rädd.
det ska man!

.

Q&A part 10. Category: questions about life. Read it in google translator here.

bild: parheleon

Vad gör man om man är 16 år och livrädd för att bli påkommen med att vara en bluff?
Jag tänkte också så när jag var 16 år. Varför gör man det? Tänk om alla helt plötsligt förstår.
Ibland när jag stod och väntade på nyfunna vänner när vi skulle ses på en fika eller så tänkte jag ofta att nu kommer de springa fram. nu kommer de springa fram och peka och skratta och säga att "förstod du inte att vi drev med dig? förstod du inte att vi aldrig vill vara med någon som dig?"
men tänk. det hände aldrig. och till slut vågade jag tro att det där som människor skrek efter en i högstadiekorridorerna inte alls stämde på riktigt, det var bara något de sa om en för att må bättre själva.

vad gör man när man nyss fyllt 15 och alla ens kompisar e så himla osäkra och tycker de är asballt att supa och röka? känns som det inte finns nån annan med självförtroende i min ålder.
Då får man vara stark och känna och tänka att det här är inte något jag vill göra. Jag vill inte supa. Jag vill inte röka. Och när helgerna kommer och festerna är där ibland så kanske det finns någon som hellre vill ta en fika eller gå på bio eller spela biljard eller baka fyratusen kanelbullar.  Och gör det inte det kanske man kan gå på festen sådär ett litet tag, och sedan avlägsna sig när det börjar kännas obehagligt i magen när alla runt omkring en börjar bli alltför onyktra. Eller så får man titta sig omkring och kanske upptäcka en ny liten vän. Kanske i en skolkorridor, på internet eller på en aktivitet någonstans, som tycker om saker som du tycker om.

Visste du att Jonathan Safran Foer och Nicole Krauss är gifta och har en son?! Förstå vilket underbar människa deras son kommer bli när han växer upp. Rätt så fantastiskt, att två såna extremt bra författare blev ett par.
Åh jag vet! Så himla fint.

Ibland känner jag mig så himla, tom. Ensammast i världen. Jag bara undrar, hur gör man för att tycka om sig själv? Nåt tips eller så. Tack för en fantastisk blogg. Du är det. Fantastisk alltså.
Hej. Jag har skrivit ett inlägg om det som du kan läsa här. Jag tror inte att man får glömma att man är liksom ensam ihop med lika många andra ensamma människor. Människor som känner sig som små trasiga frön fast det inte alls ser ut så utanpå. Vad som kanske kan hjälpa är att skriva av sig, läsa många bra böcker, fika, och prata med sådana som också känner sig tomma och sorgsna. Som man kan vara tom och sorgsen tillsammans med. De finns så många värdefulla bloggare till exempel och internet är ett hemskt bra sätt att skaffa nya vänner.

Vad gör du när du är så rädd för världen och livet och framtiden och allting att du inte kan andas?
Jag gråter. Och sedan ringer jag min mamma och så säger hon något klokt om att livet inte blir till någonting om man inte vågar och när man är modig så blåser det och det måste man orka för annars sitter man bara hemma och ångrar sig och så lever alla andra livet istället för en själv.

Du skriver jätte fint och rätt mycket om kärlek och sånt. Och det är bra. Men jag undrar också om du skulle kunna tänka dig att skriva lite om vänner någon gång. Om sådan kärlek.
Dem kan man skapa minst lika många knipiga situationer med som kan skapas av förelskelser. Detsutom har man fler vänner, kär är man (i de flesta fallen) bara i en.
Jag har tänkt på det här ofta men hur jag än vrider och vänder på det så får jag inte till det. Jag vill skriva om mina vänner men jag är så rädd att kanske glömma bort någon.
Vänkärlek är på något vis så mycket bräckligare än kärlekkärlek. För krossar någon ens hjärta kan man skrika så högt man kan, smälla i dörrar och välja att aldrig mer se den här personen. Men med vänner måste man vara lite mer varsam, för att tappa en vän är som att liksom tappa så mycket mer, som att tappa en pappa eller ett syskon. Ja, lite så kan jag känna. Nu kanske jag inte alls svarar på din fråga. Men hur som helst. Jag ska tänka på det. Varenda gång jag ska skriva om vänskap så får jag ångest för någon liten vän kanske känner sig utelämnad eller bortglömd.

Vad inspirerar dig i livet?
Bloggar (med många fina bilder och stora och små idéer), filmer (allra oftast franska musikaler), böcker (gärna om kärlek), min pojkvän (när jag tittar på honom tänker jag alltid att han är så himla vacker att jag liksom bara vill ge honom presenter mest hela tiden), vänner (de som är sådär drivna och fulla av energi) och mitt jobb (för människorna, för all inspiration jag får).

Vad gör du när du har en dålig dag för att få det till en bra igen?
Jag säger att jag har en så jäkla dålig dag att jag bara vill göra någon illa långsamt, och förhoppningsvis kommer någon tillbaka med en kopp te och en fin liten present. Eller så läser jag era kommentarer. Dom gör mig alltid glad.

när jag är ledsen tänker jag, "jag önskar att charles blev ett U" för att det ser ut så när man ler. ansiktet blir ett U. det är en glad mun. det är bra?
det är underbart.

Har du aldrig dag, en dag då håret ser ut som helvete och mensvärken är så hemsk så att man dör och alla runt omkring dig har roligt medans du bara vill ligga i sängen och skriva "idag satt jag INTE på någon jävla brygga i det jävla soljuset och drack rosévin tillsammans med mina vänner" i din blogg?
Haha. jag skriver ibland när jag har dåliga dagar, men jag kanske inte uttrycker mig exakt så. Men det är också så att jag har ingen lust att fläka ut mig för typ 70 000 människor om att jag mår dåligt. Ingen lust alls. Om jag är ledsen vet kanske tre personer i min omgivning om det, resten tror att jag är på strålande humör. Det är för att jag tycker att folk har inte med det att göra, och framförallt ingen i det här forumet. Det här är en inspirationsblogg med utvalda delar av mitt liv, det finns ett gäng med vardagsbloggar som skriver på ett annat sätt, men det här är inte en av dem. Jag vill visa fina ögonblick i livet.

Är du verkligen som du är i bloggen? Jag menar att allt är så himmla bra och romantiskt och livet bara flyter på. Har du inga problem? Ibland känns det som att du skriver på bloggen som du skulle vilja vara, inte hur du faktiskt är. Jag menar när du skriver om saker som det under best of då känns det som att du väljer ut de saker i ditt liv som är som du skulle vilja vara jämt. Jag babblar, men min fråga är VEM är Sandra?
Se föregående svar. Dessutom kan jag tillägga att det är snöslask på mina trottoarer också.

Varför slutade du hänga med joakim när du blev ihop med vinden?
Det är lite mer komplicerat än så. Komplicerat på ett sätt som jag inte kan berätta här. Allt jag kan säga är att det har ingenting med Vinden att göra.

Jag har funderat på hur det är att leva sitt liv genom en fotolins som du gör. Känns det aldrig som att spontaniteten försvinner och att du missar saker för att allt ska dokumenteras hela tiden. Att du liksom inte är här nu, utan i kommande blogginlägg?
Fast å andra sidan gör du säkert en massa roliga saker som du inte fotar av och bloggar om.
Jag har också själv funderat på det. Missar jag saker när jag fotar dem? Ser jag dem genom linsen verkligen på samma sätt som om jag bara suttit bredvid som en vanlig person? Jag vet inte. Vet faktiskt inte alls. Men vad jag vet är att alla de där bilderna är minnen och jag blir så himla glad över att titta tillbaka på dem. Och jag fotograferar ju inte konstant, utan är så som folk mest är när de är på fest.

Vad gör du när det känns som om syret i alla världar, i hela universum, inte räcker till för att fylla dina lungor såpass att du kan överleva?
jag skriver och skriver och skriver. Allt måste bara ut och bort. Och sen sover jag och sitter på en balkong och röker en miljon cigaretter bara för att.

Vad var det bästa med att sluta högstadiet och börja på gymnasiet? vilken var liksom den största och bästa skillnaden?
Jag gick i samma skola från årskurs 1 till årskurs 9. Det sjuka var att alla som var populära i första klass också var det i nian. Det här gjorde att de här människorna trodde att de var några övermänniskor och de utövade sin makt på ett fruktansvärt sätt. Det bästa med att sluta högstadiet och börja gymnasiet var därför att byta skola. För trots att många av de här människorna började i samma skola som mig så var den ändå så utblandad med andra människor som inte kände dem, så deras makt försvann.

hur många mail från flickor som ber om råd får du ungefär i veckan?
vet inte. kanske tio i veckan?

Träffar du din pappa nåt? har du mycket kontakt med honom?
jag träffar min pappa ett par gånger om året. jag önskar att vår kontakt vore bättre. jag blir alltid helt svag i hjärtat av pappor som fikar med sina döttrar, shoppar med dem, ringer när de är ledsna, kramar dem och är liksom som pappor. filmer som handlar om fader-dotter-relationer är det sorgsnaste jag vet.

Tänker du aldrig på att du är en förebild för så många unga? Du har flera gånger tagit upp och snyftat över hur hemskt det var när du vägde "hela" 58 kg och sen stolt berättat att du lyckades gå ner 8 kg, samt publicerat bilder på din frukost bestående av 1/2 nudelpaket + ett ägg. 58 kg är verkligen inte mycket, sluta hetsa unga till att svälta sig.
Men vet du vad. Jag tror du vinklar inlägget helt fel. Inlägget (det var bara ett) handlar ju enbart om hur dåligt jag mådde, vilken ångest jag hade och vilken hemsk period i mitt liv det var. Hur bisarrt det är att man ska behöva känna så trots den vikten. Hur sjuk den här världen är som får en ung flicka att känna så. Jag hetsar ingen, men tror däremot att alla inlägg blir mer verkliga om man faktiskt är så ärlig som möjligt. Alla kämpar på olika sätt, jag kan inte bära upp allas ångest, utan ville bara berätta min historia. Det är så många som har kommenterat det inlägget och skrivit att det hjälper dem, så något rätt hoppas jag att jag gjorde.
Angående mat orkar jag knappt svara på det. En gång, hösten 2007 publicerade jag en tom skål med nudlar. Tycker att jag ofta publicerar exempel på god och bra mat.

Hur var du som fjortonåring?
Osäker, rädd och med en oerhörd längtan till när livet skulle börja. Satt bara framför datorn hela nätterna och väntade på en första inbjudan till ett nytt liv.

 Sandra, vad skrämmer dig? Vad är din största rädsla? Och inte nu typ spindlar eller sånt.
Jag har faktiskt en extrem spindelfobi. Det kan du läsa om här.
Annars hatar jag att vara ensam. Jag klarar inte av att vara hemma en fredag när alla andra är ute på fest för då känns det som om att jag inte har några vänner. Då lägger jag mig i min säng och vill dö. Så är det. Hemskt. Jag håller på att öva bort det.

när du var tonåring, blev du någonsin påkommen av polisen/föräldrar när du druckit?
ja, såklart. av föräldrar flera gånger. polisen har hänt en gång. skolavslutningen i nian. jag gick runt och höll i en flaska vin som jag och en kompis delade på. polisen gick förbi, tog flaskan och hällde ut den. vad heter du, frågade polisen mig. och då ljög jag. och sen fick vi gå.

Vad vill du göra mer med ditt liv?
Resa mer. Sova mindre.

.

Q&A part 11. This time about life in general. Read it in english here.