sånt som är fint.

projekt, segelflygplan och ett paris 1952.


photo: hui+

här kommer del 3 av era allra bästa sommarminnen, kanske min favorit-del hittills.


när jag och min kompis stod på tunnelbanan, någon meter ifrån varandra. vi hade provat kläder, det var åska i luften och vi var hungriga. över alla huvuden på tunnelbanan möter jag hennes blick och bara vet exakt vad hon tänker: “tänk om jag slickade den här mannen på flinten nu”. har hört när folk säger “åh, det är så kul att skratta med någon i klassrummet, allt blir så mycket roligare när man inte får”. har inte varit med om det förr, men det är sant, allt blir SUPERKUL när det inte riktigt är läge att brista ut i gapskratt. med nerböjda huvuden stod vi i varsitt hörn och frustade. sen föll vi ihop på tunnelbanestationen. hoppas att jag alltid faller ihop på tunnelbanestationer. älskar att skratta.


Jag gjorde ett projekt. Ett riktigt jävla projekt.
En början, en process och ett slut.
Att slå ihjäl passiviteten var det finaste och viktigaste på hela sommaren.


Jag delade öl och massvis med cigaretter med den vackraste pojken jag någonsin sett, allvarligt, han var så jävla fin, i en park en varm försommarnatt. Och jag kunde inte förstå att det var han som satt bredvid mig och som ringde hans vänner bara för att tala om vad jag hade på mig och att det var mig han ville kyssa och citera håkan h till.
Och så, efter vi hade hånglat bort ungefär en miljard timmar, så sa han:
 -det verkar som om jag ska hålla hårt i dig, för kloka flickor växer inte på träd.
Och jag trodde jag skulle dö av tonårspirr när jag dansade hem tidigt på morgonen medan andra åkte till jobbet.


Den här sommaren har inte varit bra, men något som var väldigt fin i alla fall, var att flyga ett segelflygplan helt själv. Jag svängde med spaken jättelite åt höger och så såg jag hela världen under mig.


Han sa att han inte kan leva utan mig.


det finaste som hände mig i sommar var när grannbyn hade sin årliga derbymatch och min bästa väns pappa frågade om jag skulle vara med, jag sa nej eftersom att endast byborna fick spela, så han svarade “men lilla vän, du är ju en i familjen.”


Mitt finaste sommarminne är att jag hittade en pojke bakom en vän.


Hela sommaren har jag jobbat på ett äldreboende för herrar och damer som lider av demens. För det mesta kommer de inte ihåg mig eller mitt namn från ena minuten till den andra. En kväll stoppade jag om en äldre dam som varit väldigt ledsen hela dagen. Vi satt vid sängkanten och pratade om hennes bröllopsresa till Paris 1952, hennes barndom och hennes föräldrar som hon saknade så mycket att hon trodde att hon skulle försvinna av saknad. När jag sedan släcker lampan så viskar hon i mörkret: ”God natt lilla Lova, jag älskar dig. Kan inte du bli min mamma?”.
.


Part 3 of your favorite summer memories. Read by click “in english” below FAQ.

this egg will be enough as long as I still have you.


Ett försenat födelsedagspaket (ännu ett!) från Ludvig dök upp för inte så länge sedan. Ända från England.


Inuti låg tre fina fina saker av Rob Ryan, konstnären som ni säkert vet att jag tycker så himla mycket om. Först de här två muggarna.



Samt den mest romantiska äggkoppen i världshistorien.
.

Another (!) birthday gift from Ludvig arrived a little bit late, all the way from England. Inside the package was two pretty mugs from one of my favorite artist’s Rob Ryan, and an equally pretty egg cup.

köttfärssås, nattklubbshörn och molnfria skärgårdskvällar.



source: 1 & 2

Del 2 av era allra bästa sommarminnen kommer lastat här.


Jag och min pojkvän flyttade in en liten etta i maj och att komma hem från någon klubb eller utefest mitt i natten och ställa sig och laga spaghetti och köttfärssås och sedan äta den på golvet för det hänger tvätt som inte hunnit torka på alla stolar är det bästa som finns.


Det finaste som hänt mig i sommar var en ljummen julikväll då jag stod längst fram på en Håkan Hellström-konsert. När sista låten hade klingat ut och folk började röra sig bortåt ropade jag “tack så jävla mycket!”, utan att tänka, bara per automatik. Jag trodde inte ens att Håkan skulle höra. Men det gjorde han, för han tittade ner på mig från scenen, slog ihop händerna och ropade “tack ska du ha!” och gjorde sedan tummarna upp.


I juni åkte jag till Norge för att hälsa på min bästa vän som bor och jobbar där. En morgon när jag snoozat längre än vanligt drog mina vänner tag i mig och satte mig utan varken frukost, dusch eller en hårborste i bilen och åkte till vad man skulle kunna kalla någon sorts Elgiganten i den norska lilla byn, dit de uppenbarligen hade ett ärende. Ful som jag var blev jag då alldeles förargad över att jag just där och då träffade den absolut snyggaste kille jag sett på nära håll i hela mitt liv. Eftersom jag inte direkt var i raggningsskick nöjde jag mig med ett leende till denna vackra varelse och tänkte ”fan fan fan” resten av dagen.
På kvällen begav vi oss till den enda klubb som byn hade att erbjuda. Och där var han. Och han log mot mig och jag log mot honom, och han sa någonting på norska jag absolut inte förstod så jag nickade och mumlade något vagt till svar och sedan hånglade vi resten av natten.
Och det var första gången i mitt liv som jag insåg att jag kanske är någonting att ha i alla fall!


en främling på den första riktiga festivalen kom fram och sade att jag var typ den vackraste han någonsin sett, utan orsak eller något mer alls än så.


Det finaste som hände mig var under Peace&Love. Jag stod och var vilse när en lång pojke med brunt hår och sotarmössa kommer fram och säger hej. Precis då hittar mina vänner mig och ropar att vi ska gå vidare, så jag vänder mig om för att säga hejdå. Men innan jag hinner börja prata så kysser han mig mjukt, men ändå hårt, med ena handen på mitt ansikte och andra bakom nacken. Sedan ler han och går sin väg. Jag såg honom inte igen under festivalen men jag tror inte det var meningen att jag skulle göra det heller. Han var den perfekta sommarkyssen. Och han hette Emil.


I juni fick jag panik och spontanflög över hela världen för att jag inte ville vara en enda dag till utan honom. Det var det finaste som hänt mig men kanske inte det finaste som har hänt honom (vilket tyvärr gör det lite sorgligt).


Ett:
Jag åkte hem till Finland efter ännu ett år på andra sidan jordklotet och ramlade in i en stor hög av vänner någonstans i hörnet på en nattklubb. Jag drack inte en ända öl utan bara satt där helt stilla meda kramar och pussar föll på mina axlar, ögonlock, händer, ryggen, öron och över hela bröstkorgen.

Två:
Snart blir det sommar här på andra sidan jordklotet och jag har redan kysst sönder mina stackars läppar med någon som jag tycker jätte mycket om. (Och han älskar hundar.)


My boyfriend works every weekend and I work every day so we do not see each other on days off. In the summer it is especially sad, there are no picnics or galleries to explore together. The other Sunday I woke up late to realise my boyfriend was still in the flat. I panicked, thinking he had slept in for his work. In fact he had taken the day off work and secretly got us both tickets to see Pulp in Hyde Park that day.
I got up, made pancakes, drank whisky with breakfast, affixed false eyelashes, jumped on the tube and spent the day watching our favourite band together. It made my summer.


bland det finaste som hände mig den här sommaren var en natt i mitten på juni. det var lite regnigt i luften och jag låg i samma nittiosäng som pojken jag tyckte allra bäst om just då. i blommiga trosor med spetskant låg jag med huvudet på hans bröstkorg och han frågade om jag hade hört introt till hans favoritteveserie. det hade jag, och då undrade han om jag inte kunde sjunga det för honom. jag började nynna, och så fort jag var klar försökte han också, men hela tiden blev det lite fel bland tonerna, han fick liksom inte till det. sådär låg vi en lång stund, och varje gång han gjorde fel frågade han om inte jag kunde göra igen, så han fick höra hur det skulle låta. sedan somnade jag med hans andedräkt i nacken (rödvin och cigaretter), och sedan dess har vi inte setts faktiskt.


Under en molnfri skärgårdskväll pratade jag om allt och ingenting med en kille som hade göteborsdialekt. Jag kände mig så glad över att klockan var fem på morgonen och att han berättade såna där personliga små hemligheter just för mig. Han visade entusiastiskt sin samling av vinylskivor som alla var placerade i alfabetisk ordning och precis där kände jag att han på något sätt tog fram en väldigt bra sida av mig. (jo han kysste mig sen)


Jag lämnade en supersöt kille helt naken och med stånd i ett tält på festival. Han ville nämligen ha sex utan kondom, vilket inte jag ville. Jag kände mig så stark som sa ifrån, för hade det där varit en några år yngre version av mig hade jag troligen gått emot min egna vilja och haft sex med honom utan kondomen och sedan haft ångest lång tid efter.


När min pojkväns lillebror, som är jordens sötaste, frågade om jag tyckte att hans armband var fint. Det gjorde jag och då sa han att han hade gjort det själv och så frågade han om jag ville ha ett. Det ville jag ju så klart, så då mätte han min handled och skrev upp min adress på ett papper och lovade att posta det. Jag bor nämligen 52 mil från honom.


Mitt bästa sommarminne är när jag går hem från jobbet en vanlig tisdag. Det slår mig att skulle mitt liv vara en film skulle eftertexterna komma nu, för nu kan det fan inte bli bättre!
.


Part 2 of your favorite summer memories. Read by click “in english” below FAQ.

hurra!





Nu ska jag berätta en megarolig hemlighet.
I slutet av september tar jag över efter bästa finaste Annika och blir ny krönikör i Aftonbladets bilaga Sofis Mode!
Det känns såklart lite läskigt och väldigt nervöst men mest är jag så himla HIMLA glad. Äntligen ska jag få skriva mycket och ofta! Två krönikor i månaden blir det (kanske en, inte helt bestämt) och jag får skriva om egentligen princip vad jag vill. Så jag tänkte fylla dem med kärlek, tankar, mod, ångest, historier, minnen och några knippen pepp.
Ni får himla gärna säga till i kommentarsfältet om ni har några önske-ämnen.

Jag lovar att skriva i bloggen när tidningen med den första krönikan kommer ut.

Hurra!
.


I am the new columnist for one of Sweden’s biggest newspaper, Aftonbladet. I’m going to write about things I like and find important in their fashion section Sofis Mode (Sofi’s Fashion). So excited!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!