1. Hur hittar du nya böcker att läsa?
Jag läser bokrecensioner när jag kommer ihåg att göra det, jag får rekommendationer av bloggläsare samt av kompisar och framförallt går jag in i bokaffärer ofta, minst en gång i veckan, och läser på bokryggar och flanerar runt bland hyllorna. Men jag är ganska petig och faller inte så lätt för en recension/tips/bokrygg pga bok är ett sånt commitment tycker jag? Men när det väl händer är det en väldigt fin känsla.

2. Hur kom det sig att du började gilla att läsa?
Uppväxt i en familj där det höglästes varje kväll så jag lärde mig tycka om böcker tidigt. Hade även en idé om att jag skulle bli författare när jag gick på dagis vilket triggade mig att lära mig att läsa och fatta bokstäver i tidig ålder. Var en extrem bokmal under hela min skolperiod, kanske för att böcker är det allra bästa sättet att stiga in i nya världar som är bara ens egna.

3. Hur har din smak för litteratur förändrats under åren?
Inte så jättemycket. Har alltid tyckt om skönlitteratur och alltid dragits till kärlekshistorier och romaner med fokus på språket. För tillfället läser jag nästan bara svenska böcker samt ungdomsromaner, men jag tror det är för att jag själv skriver på svenska och försöker skriva just en ungdomsroman och jag tycker det är inspirerande att se hur andra gör.

4. Hur ofta köper du böcker?
Någon gång i månaden. Som sagt så hänger jag mycket i bokaffärer men det är sällan som jag hittar någon bok som drar i mig. Vill verkligen inte ha en bokhylla full av böcker jag aldrig ha läst, och därför kan man ju inte shoppa böcker hela tiden.

5. Hur kom det sig att du började bokblogga?
Hehe snodde denna lista från en bokblogg. Jag bokbloggar ju inte men skriver om böcker några gånger i månaden. Ser det precis som att tipsa om vad som helst annat, har man läst något man gillar så vill man ju berätta om det! Till skillnad från bokbloggarna skriver jag däremot inte om böcker som jag inte tycker om, eller inte kommer igenom Fast det händer iofs ganska så sällan pga petig från början.

6. Hur reagerar du om du inte tycker om slutet på en bok?
Ärligt talat gör det mig inte så jättemycket. Till skillnad på film där ett dåligt slut kan vara katastrofalt och förstöra alltihop tycker jag bokens poäng verkligen är att man ska längta tillbaka till den om dagarna och vilja läsa mer. Om slutet inte är spot on så har jag ändå tagit mig dit och det måste väl ändå vara något. Böcker jag inte tycker om läser jag aldrig klart. I överlag tycker jag om öppna, inte helt självklara slut.

7. Hur ofta bläddrar du fram och smygtittar på slutet av en bok?
Aldrig i böcker jag läser själv, alltid i böcker andra läser.

lista från bokhora.

.

Translation. A list about books.

Jag har börjat springa igen efter en sommarpaus vilket känns fint. Jag är varken särskilt snabb eller särskilt stark, men fastnade för just löpning som träningsform någon gång när jag var tjugo just för att den är så enkel. Det är bara att snöra på sig ett par skor och dra iväg.
Dessutom är det ensamträning vilket jag gillar. I alla fall hittills i mitt liv. Var med i Friskis & Svettis-pass en gång i tiden men tröttnade för musiken var så oändligt dålig typ jämt.
Jag springer en halvtimme 1 till 3 gånger i veckan, och ibland om jag har lusten springer jag lite längre. Tycker träning har någon slags magisk gräns vid trettio minuter, sedan är jag så uttråkad.

Jag pratar sällan om träning i bloggen pga vet hur svårt det kan vara med den. Träningsbloggar, fitnessinstagrams etc gör mig stressad. En gång i tiden övertränade jag pga viktnojjor och nu försöker jag istället tänka precis tvärtom när jag kör mina pass: jag får inte göra fler än tre i veckan. Det är min träningsgräns för att inte hamna tillbaka i den där jobbiga spiralen av kaloriräknande och viktbesatthet. Vägt mig har jag inte gjort på flera år.

Annars tycker jag om att ha springet i mitt liv. Jag kan springa av mig överskottsenergi (märker exempelvis när jag inte tränar så klättrar jag typ runt på min kille och pratar sönder hans öron) och jag kan äta vad jag har lust med utan att oroa mig. Och visst är det klart att i en perfekt värld skulle man väl aldrig oroa sig. Men har man någon gång lärt sig typ vad varenda grej har för kalorier måste jag hela tiden aktivt inte tänka på det. Och genom att träna och röra på mig försvinner mycket av hjärnspökena. Dessutom är träning en så himla bra grej om man är ledsen eller har ångest eller är arg. Bara kuta tills man är trött, det är mycket skönt.

HUR SOM HELST.
Detta inlägg skulle ju framförallt handla om min springspellista! Några av er har frågat om den och det är väl klart att jag ska dela med mig. Jag lägger in låtar hela tiden och tar bort låtar ibland, så den är inte särskilt satt eller hur man ska säga.
En sak man kan säga om den är i varje fall att det är kanske internets okreddigaste springlista. Här finns ingen tung hiphop och få grejer med bas. Den musik jag genomgående lyssnar på när jag springer är sådan som jag kan sjunga med till. Lite nittiotalstechno blandat med Enrique Iglesias typ, så länge det är peppigt.

Varsågoda enjoy!

VART DU VILL, SÅ FORT DU KAN.

Translation. My running playlist here.

Idag är jag med i senaste avsnittet av Psyket. En podd från Sveriges Radio av Emmy Rasper om hur man mår. Jag pratar om magkänsla, tonårsångest, krossat hjärta, prestationsångest och strategier för att må bra. Till exempel. Ett fint avsnitt tycker jag att det blev.

Lyssna genom att söka på Psyket i din närmaste podd-app eller klicka HÄR.

Jag hängde runt i mitt flickr-arkriv för att leta efter något jag redan glömt bort då jag fann ett gäng msn-konversationer för nio år sedan. Innan facebookchatten, whatsapp, skype och allt det där så hängde man ju där. Och ännu tidigare på ICQ! Minns fortfarande mitt ICQ nummer och det välkomnande du-har-fått-ett-meddelande-ojet.
Hur som helst, önskar att man kunde få tillbaka samtliga msn-konversationer! Så många trevande förälskelser, förödande avslut, hemliga erkännanden och nya vänskaper som påbörjats där.
Här har vi de jag hade sparat, antagligen för att jag hade någon bloggidé om dem redan då 2006 som jag aldrig gjorde något av:

Här pratar jag och Brita om mellanstadieförälskelser. Vi var tydligen båda kära i Charlie Sheen. Tack gud att den förälskelsen gick över. Det där biter inte på mig längre Challe, för att citera Brita.

Här har jag och Filip en gullig konversation om kvällens förfest. Tycker den säger mycket om att vara tjugoett, att man inte har en aning om vem som har förfesten (eller förpeppen som vi sa då), bara att man ska dit. Mitt internet-alter ego som tjugoettåring var Mademoiselle Molly Fryxell som ni ser. Min kompis Christian kallar mig fortfarande för det.

Här är det jag och min kompis Hannah som skriver. Jag, hon och Nathalie hade kommit på den eminenta (?) idén om att vi skulle ha en tremanna-maskerad med älgtema. Vi sågs hemma hos mig, drack öl och åt persilja ur varsin mugg. Vi hade egenbyggda horn och ritad nos samt lyssnade på en skiva som Hannah bränt där Älgarna Demonstrerar gick på repeat. Sedan gick vi till Marie Laveaus källarklubb. Önskar att jag hade kvar bilderna men de verkar ha fallit ur mitt bloggarkiv :*(
Älskar att vi har Paris och Nicole som profilbilder förövrigt.

Sedan har vi ett gäng konversationer med Maja, alla med det enda syftet att tala om alla unga männen vi bokstavligt talat skulle äga.

Även pojkvänner ingick tydligen i detta.

mvh /objektierat män since 2006.

Translation. Old msn conversations from 2006.

En fråga som jag får ganska ofta är hur mina bilder kan vara skarpa på kvällen även om jag inte använder blixt.  Är något av en blixtallergiker som ganska många bloggare (det är svårt att fånga ett moment när det blixtrar till liksom). Fotograferar man utan blixt kan man vara mer hemlig och kapsla in ögonblick utan att märkas. Om det är det som man är ute efter alltså!

Tänkte förklara hur jag gör när jag fotograferar på kvällen. Jag använder en Canon 700D för den som undrar, en standard och enkel systemkamera där ett kamerahus kostar cirka 5000 kronor.
Vill även säga OBS! Är otroligt dålig på kameratermer och kanske inte är 100% korrekt på allt så vill du ha någon mer pro person rekommenderar jag exempelvis Moderskeppet, Nevnarien och Rockfotoemma.

Objektivet.
Något av de första grejerna jag lärde mig och som även har förändrat mitt liv som någon som konstant bär runt på en kamera är ett välja ett fast objektiv. Alltså ett som inte går att zooma på. Dessa objektiv tar otroligt mycket bättre bilder i mörker, och typ bättre bilder i överlag.
Mitt är ett fast Canon 50 mm f/1,4
Vad betyder de dära sista siffrorna f/1,4 då? Jo det handlar om kamerans bländare. Ju lägre tal = desto större bländare = desto större ljusinsläpp. Det är alltså hur mycket ljus kameran klarar att fånga upp = desto bättre foton blir det när det är kväll.
f/1,4 som jag har är väldigt lågt och mitt objektiv kostar runt 3700 kronor. Men det finns ett bra Canon 50 mm f/1,8 som kostar runt tusenlappen och funkar fint också.

Kamerainställningar.
Jag fotograferar på M, vilket betyder manuellt. Jag rekommenderar att lära känna din kamera så att du kan göra det. Bilderna blir himla mycket bättre än kamerans automatiska inställningar. Läs häftet som kommer med kameran när du köper den, tråkigt men himla bra! Och fråga kompisar med kameror, ställ alla dumma frågor för kameraspråk är asklurigt, särskilt om man är dålig på matte.

Så här ser mina inställningar ut när jag fotograferar på kvällen.
1. M = manuell inställning

2. Det här är slutartiden. Den bestämmer hur mycket ljus som ska in i kameran när du trycker på avtryckaren. Här står den i 1/80-dels sekund och på dagen har man kanske 1/2000-dels sekund, så det är ganska stor skillnad. Ju lägre siffra i slutet desto ljusare bilder. Men – desto stadigare måste du hålla kameran.

3. Här har vi då bländaren igen. På kvällen fotograferar jag alltid på absolut lägsta siffran, för då blir det som ljusast. Ju lägre siffra desto kortare skärpedjup, vilket innebär att du bara får skärpa på den del i bilden du har fokus på. Här är det alltså viktigt att hålla kameran stadigt igen. Men du får också fint så kallat  ”bokkeh” när du har kort skärpeljus, dvs blurret i bakgrunden.

4. Sist men inte minst ISO-talet. ISO-talet gör bilden ljusare eller mörkare. Ju högre ISO = desto ljuskänsligare kamera. På dagen kanske man har 100 eller 200 som ISO så 1600 är högt. Ibland kan jag behöva gå ännu högre om man exempelvis fotograferar på en klubb eller mörk bar. Ju högre ISO desto grumligare bilder (för högt ISO kan göra att dina foton ser ut som mobilbilder). Men jag tycker det ändå kan vara ganska fint med grumlet på kvällen, hellre det än suddig.

Continuous Shooting.
Vad de flesta kanske inte tänker på när de undrar om skärpan i mina kvällsbilder är att det nästan aldrig blir bra på första försöket!  Jag har JÄMT min kamera inställd på detta: Continuous Shooting, vilket innebär att när jag håller in avtryckarknappen tar min kamera fyra bilder på en gång. Detta är guld när man fotograferar på kvällen, eftersom oftast är 3 suddiga och en skarp. Och ja, det är jobbigare sen när man ska sortera och välja ut bilder, men värt.

Du själv.
Sist men inte minst! Håll din kamera stadigt som om det hängde på ditt liv! En stadig hand gör hela bilden.
Och förstås, sök alltid ljuset. Var träffar det? Hur faller det på människor? Bli kompis med ljuset så blir ljuset kompis med dig.
Lycka till puss.

Translation. How I take pictures during night time.