Nu kan det bara inte vara så långt kvar till våren. Visst, det känns ju i luften? Hela jag behöver verkligen uteserveringar och över tio plusgrader gärna allra helst nu. Har lagt undan vantarna och mössan i protest vilket har gjort att jag lyckats skaffa mig en mycket misslyckad hosta. Så himla redo för picknickar och gröna löv.
.

All. I. Can. Think. Of. Is. Spring.

Jag saknar våren ganska mycket. Det brukar bli så i januari. Jag var tvungen att backa tillbaka i mitt bildarkiv och titta på lite bilder med löv och gräs i för att stilla behovet lite. Vad som är bra med New York är i alla fall att den där vårvinden ibland strömmar förbi när man minst anar det. Det kan hända när man står i en snöhög i New Haven för att se efter hur djup den är, just då kan den dyka upp, om bara i någon sekund. Eller när man promenerar till jobbet i dubbla halsdukar och tröjor, precis bakom ett hörn kan en plusgrad eller två ramla över en. Det där som får en att inte tappa hoppet, som gör att man förstår att vintern tar slut och våren tar vid när som helst.
Det här saknar jag lite grann idag i alla fall:

Bubbligt vin i hagaparken och första gången utan jacka.

Körsbärsblomningen och att cykla under den.

Lördagar på en filt med spel, vänner och ingenstans att ha bråttom till.

Finpromenader utan strumpbyor tillsammans med Milla.

Det där juniljuset som tränger sig igenom allt.

Kronärtskocka med citronsmör.

Grönt precis överallt.

Grillspett och korv på Stockholms innegårdar.

Utomhusfester och solenkommeraldriggånerinatt-dans.

Långpromenader där vi stannar och klappar mjuka små getter (får?) som lägger sina tunga huvuden i ens handflata.

Vackra pojkvänner som precis badat i havet och läser ens favoritböcker.

Picknick på hemliga platser och känslan av att det kanske alltid kommer vara juli.
.


January always feels like the longest month of the year. It’s because nothing really happens and spring is still so far away. I have an idea how to make January to a better month: move new years eve from December to the 31 of January. December already have christmas, so if new years eve was in the end of January everybody would be excited about this month. Arranging new years parties, shopping dresses and sipping champagne.  I should talk to a president or two about this.  Anyway, here’s some pictures from spring and summer. Just a reminder that eventually spring will come, even though it doesn’t really feel like that right now.

pic: julia fjelddalen

min bästa vän är ett litet knippe viktiga människor som jag ringer när jag är ledsen. och alla andra gånger också, men just det där med ledsen brukar definiera hur nära man är varandra.

när jag borstar tänderna tänker jag ofta att det är nog en av de tråkigare sysslorna man gör dagligen.

när jag lagar mat är det jätteviktigt att jag får göra det ifred och ingen annan får hjälpa till, annars blir jag jätteirriterad och stressad. Och jobbig: ”det är bättre om du skär tomaten såhär” och  ”har du satt på ugnen än” ”nej såhär ska vi göra”. fy 17.

jag är (lite) rädd för att få hemlängtan. vill verkligen verkligen INTE få det.

pic: the girl who tamed the tiger

den värsta känslan är ensamhet.

den bästa känslan är att ligga i sängen bredvid honom.

jag är bäst på dricka jättemånga öl utan att må illa, hångla flera timmar i sträck, säga exakt vad jag tycker utan att bry mig om följderna och säga till när jag tycker något är orättvist, samt att vara pepp på nästan allt.

jag är sämst på att behålla den ”trevliga stämningen” när någon säger något jag inte håller med om. även sämst på väderstreck, vinter och rätt dålig på att sjunga ocksa.

jag lyssnar på katterna som jamar utanför mitt sovrumsfönster, julmusik samt väldigt mycket Sam Cooke just nu.

jag pratar mycket med händerna och med halva meningar. Jag har en tendens att bara säga hälften och sen anta att personen ifråga forstår (tror det kanske har med rastlöshet att göra). Ludde förstår alltid. Nina förstår inte alls än men jag tror att det kommer.

jag tycker om hundar som borrar in nosens i ens handflata, promenaden genom Lower East, Nolita och Soho varje morgon till jobbet, Ludvig utan kläder.

kärlek är hur bra som helst.

i somras var jag nervös för att inte få jobb i New York och lycklig varje dag för att det var sommar och man kunde ha picknick vilken tid på dygnet man hade lust.

sist jag grät var förra veckan när jag tittade på New Moon och tyckte att hon huvudrollen borde vara ihop med Jacob istället (ehm jag vet).

pic: sadie w. harris

när jag vill tänka skriver jag och går promenader med musik i öronen.

när jag bakar blir det mest bröd för jag tycker inte så mycket om efterrätter. fast jag bakar ungefär en gång om året.

just nu tänker jag på Ludvig. Jag tänker på honom jämt. Jämt jämt jämt jämt.

idag har jag övertygat mina kompisar att vi ska dricka öl ikväll för att det känns som en sådan dag.

ikväll ska jag (alltså onsdag för det här är tidsinställt) handla julklappar, dricka öl och äta tomatsoppa.

imorgon kommer jag titta på alla julfilmerna jag har laddat ner. Börjar nog med Batteries Not Included.

min mobiltelefon är hela tiden mycket närvarande i mitt liv och något jag aldrig aldrig tappar bort.

när jag vaknar på morgonen vill jag absolut inte gå upp utan ligga kvar och titta på film och läsa tidningar. fast det går ju inte. optimalt vore att börja jobba 12 varje dag.

om jag var ett djur skulle jag vara någon har sagt en iller, men de är så opålitliga så jag hoppas verkligen inte. Helst ett lejon för de är så fina men det är ju inte riktigt jag. Kanske en glad liten tanthund då.

lista hittad hos fina julia.

.

A list about everything and anything. Read it in english here.

Det fanns en gång när det var vi mot världen. När det var jag tycker om dig hundra gånger om dagen, när det var jag dör utan dig och med dig och utan oss finns ingenting. När det var fem timmar långa telefonsamtal, när vi tog springtaxi vid humlegården och provade starköl för första gången. När du ringde mig till London fastän det var så dyrt men jag var den enda du kunde gråta inför. När vi gick alla gatorna vill aldrig gått i Stockholm och när du lämnade hemliga lappar i min garderob och lånade mina kläder att ha på gymnastiken. När du kom till min skola i högstadiet och alla undrade vem pojken med lockarna var och jag svarade som det mest självklara i världen:
– Han är min bästa vän.

Han räddade mig när jag var fjorton. Han räddade mig hundra gånger efter det men mest av allt räddade han mig från skolkorridorerna och känslan av att inte vara värd mer än elaka blickar i korridorerna. Ändå var jag så orolig i början att han skulle lämna mig. Alla de gånger då vi stämde träff i olika gatuhörn, varenda gång som jag var på väg tänkte jag: Nu händer det. Nu kommer alla fram, nu kommer alla de jag är livrädd för i skolan fram och säger Gick du på det Sandra? Trodde du verkligen att du skulle få vara med honom, att du är värd det? Men det hände aldrig. Varje gång stod han där, i mörkblå jacka och ännu mörkare ögon och log. Tog mig under armen och promenerade ut bort och iväg i ett decemberstockholm.

Vi träffades under ett konfirmationsläger. Han klättrade upp i min våningssäng en onsdagsnatt, satte pekfingret för munnen och lade sig bredvid mig.
– Hej, sover du?
Och jag skakade på huvudet och jag var fjorton år och aldrig någonsin hade en pojke krupit upp i min säng förut. Han låg bredvid mig, tittade upp i taket och pratade tyst. Om musik, om någon han var förälskad i, om gatan han bodde på och skolan han gick i. Och jag förstod inte varför det var mig han klättrade upp till, varför det var min kudde han delade. Det låg tio andra flickor i det släckta rummet och alla var vackrare än jag. Men det var min säng han valde. Två veckor senare när konfirmationslägret var över skrev han på mitt konfirmationsfoto: ”Vi borde ses någon gång”.

Jag ringde honom två veckor efter att lägret tagit slut och redan kvällen därpå stod han i flytväst på bryggan och väntade på mig. Vi åkte långt ut över havet, längst med salt mälarvatten och han lättade sitt hjärta och berättade om hur flickan han för tillfället var kär i smsade honom historier om gymnasiepojkar som kysste henne över halsen. Jag försökte svara så bra som möjligt, ge något klokt att tänka på, men det var svårt när det närmsta jag kommit en pojke var den där julinatten när han låg vid min huvudkudde. Han hade med sig kanelbullar och vi stannade ute på havet och delade på en och när jag skrattade höll jag för munnen med ena handen och då sa han,
– Gör inte så. Du har världens finaste leende.
Och sedan var vi bästa vänner.

Han hälsade på mig varje dag resten av sommaren. En natt hade han varit i Vaxholm med några kompisar, druckit öl på en fest jag inte var bjuden till. Han kom med båten till vår skärgårdsö, knackade på mitt sovrumsfönster och i handen hade han 30 gratisvykort som han har skrivit ”hej” på. På varenda en stod det ”hej”, inget mer, och motivet på alla var en skål med jordgubbar. Jag la vykorten i min skrivbordslåda. De ligger fortfarande kvar där, men gulnade och blekta.

När hösten kom vankade vi fram och tillbaka längs hans gata, lyssnade noga efter hemmafester och satt på trottoarkanter och delade på en folköl. Ibland rökte vi, om vi fick tag i cigaretter. Det var på hemmafesterna de nya människorna fanns, de nya upplevelserna och den där förbaskade början av livet. Han såg det så i alla fall, att livet måste börja snart, så att han kunde kyssa vackra flickor och dricka stark sprit och dansa fort fort fort. Jag nickade instämmande men kände i hemlighet att livet existerade i högsta grad när vi satt där på trottoarkanten på storgatan och delade på en folköl.

Vi bråkade ofta. Slog i dörrar, kastade saker, frös ut med ögonen och berättade elakheter bakom ryggen. Vi ignorerade på caféer, gick förbi på gatan men längtade efter varandra så att hjärtat nästan brann sönder. Det var bara så, vi ville för mycket, tyckte för mycket samtidigt. Men en veckas tystnad kändes alltid som en livstid när man var femton och till slut hamnade vi alltid bredvid varandra på en hemmafest, rökte en cigarett och blev bästa vänner igen för alltid och för evigt. Han var kär i min bästa tjejkompis och bokstaverade JAG ÄLSKAR DIG med snöig känga under hennes balkong och han ringde mig tusentals nätter och grät ut. När jag hade klackskor för första gången och vi promenerade hem i sommarnatten bar han mina skor i handen och jag fick låna hans. Vi sov hos varandra flera gånger i månaden, bytte blandband och hemligheter. Allt gick så fort, vi var femton sexton sjutton arton nitton tjugo och jag lyssnade tröstade drack te drack öl dansade bråkade saknade älskade honom.

När jag var 23 gjorde jag slut med min första pojkvän och han gav mig sin hemmanyckel samma dag.
– Du bor här lika mycket som jag nu. Du ska aldrig somna ledsen.
Jag satt i hans tomma lägenhet om kvällarna när han var ute på dejter och när han kom hem hyrde vi komedier och Disneyfilmer och jag kände mig aldrig ensam. Han tog med mig på alla fester han var bjuden till och hämtade upp mig med taxi om jag fastnat på någon gata med brustet hjärta kedjeringande pojken jag döpt om på min mobiltelefon till ”Ring EJ”. Vi tog långpromenader, lyssnade inte på något annat än sextiotalssoul och klädde ut oss i knäppa glasögon och dansade sönder maskerader. Vi sov sked och drack champagne fastän det var tisdagsmorgon.

Och vi ses inte längre. Det finns hundra anledningar men nog ingen tillräcklig. Ibland skickar vi ett mail. Och det skulle kunna stå Hej hur har du det, mår du bra? Men det står aldrig så. Det står alltid, alltid att Vad som händer så är du min bästa vän. Vad som än händer. Och någon av oss svarar tillbaka att Jag vet. Alltid och förevigt du och jag. Ingen annan, bästa vänner, vi vi vi.
[youtube width=”277″ height=”224″]http://www.youtube.com/watch?v=ZxpAkRnXbgQ[/youtube]

Åh vintern är så lång i Sverige. Så mörk, så blåsig och så fruktansvärt jäkla kall. Men förra året skrev vi en överleva-vintern-lista ihop så jag tänkte att jag skulle publicera om den. Här kommer era strålande tips som vi kan använda oss av när vintern tar över hjärtat för mycket:

pic: look left and look right

Överleva vintern-listan, skriven av er.
– Köp blommor. Om man har blommor hemma känns det ju inte som om man är den enda överlevande i den här vinterstormen.
– Tänd ljusen. Då känns det som om man är en person som har det så himla hemtrevligt hela tiden fast det kanske inte alls är så.
– Sortera om garderoben. Alla tjocka koftor måste få huvudrollen.
– Laga mat tillsammans med någon som inte heller tycker om vinter.
– Lyssna på den här.
– Lägg filtar på fönsterbrädet och sätt dig där och drick te.
– Börja sticka eller virka. Till slut blir det vantar och halsdukar.
– Köp ylle-strumpor, underställ, termobyxor, vantar och mössa. Då känner man inte kylan när man är ute.
– Baka julgodis i förtid.
– Åk skridskor
– Lyssna på peppiga vinterlåtar
– En pojke runt ryggen.
–  Blanda whiskey eller någon form av punsch och krypa upp i en för trång soffa med någon och läs gamla klassiker.
– Skaffa snöglober och skaka ofta så man steg för steg vänjer sig vid det farliga.
– Bygg tält i vardagsrummet och lyssna på Vem skall trösta Knyttet, helst på LP men går att ladda ned på pirate bay i värsta fall.
– Flytta till Miami.
– Jag brukar sitta i ishallen och dricka varm choklad och titta på när min pojkvän spelar hockey. Man blir inte bara varm av chokladen, utan av att titta på honom. Det ser fruktansvärt svårt ut att åka skridskor så fort.
– Tapetsera en hel vägg så att den ser ut som en strand med palmer.
– Gå på väldigt mycket konserter, helst Markus Krunegård!
– Köp tofflor som ser ut som prinsessbakelser.
– Köp pepparkaksljus så att det alltid doftar pepparkaka hemma hos dig.
– Gör varma soppor med dina vänner, drick vin och läs högt för varandra, spela gitarr eller lyssna på musik ur en knastrig gammal stereo. Och så går ni ut och tar en cigarett, tittar upp mot alla stjärnor, andas in den alldeles rena luften och njuter till fullo.
– Fixa en gammal oseriös serie på massa avsnitt, och titta på ett avsnitt varje kväll. Så har man något att se fram emot! Jag föreslår Pride and prejudice, serien från 1990-talet.
– When it’s really really cold outside i like to drop a couple hard peppermints to hot water. it’s sweet and comforting. Nina Simone’s music and Breakfast at Tiffany’s helps too.
– Åka till en annan stad.
– En bra sak med att ha pojkvän är att man kan stå och andas varm andedräkt i nacken på varandra när man kramas när man väntar på tåget och fryser halvt ihjäl.
– Planera något jättekul inför sommaren som du kan se fram emot! Kanske en resa. Jag har t.ex. redan köp Emmabodabiljett. Den tittar jag på ibland, och då blir jag så varm i hela kroppen av förväntningar och lycka att jag klarar av den kalla vintern lite mer.
– Knulla mycket, helst med någon man tycker om.
– Køp apelsiner och clementiner och lägg i en fin fruktskål eller fat, så de luktar ljuvligt.
– Give myself a makeover: change my hair, my makeup, go through my wadrobe and so on.
– Make top five lists with my boyfriend like: top five travel destinations, top five designers, top five things we fear, top five things that makes us laugh, top five things that makes our tummy tickles, top five spots we love to be kissed, top five childhood memories, top five animals, top five cafés.
– Fika på stan med en mamma eller mormor.
.

How to survive the winter-list that we (as in me and you, my blog readers) did last year. Click here for english.