![]()
När jag var 9 år fick vi vår första dator hem.
Jag kom ihåg att min styvpappa sa
– På den här
skriver du inte orden utan trycker på bokstäverna.
Och jag tryckte på bokstaven R och det blev RRRRRRRRRRRRRRRRRR.
Och jag tänkte att Gud vad klurigt det här verkar.
När jag var 10 år kunde jag inte sova på tre dagar för att vi skulle få ljud till datorn. Jag fantiserade om hur den skulle läsa upp högt allt som skrevs.
Så blev det inte riktigt.
Under hela grundskolan när vi skrev uppsatser satt vi med stora uppslagsverk och bläddrade för att hitta fakta. Nationalencyklopedin var det mest användbara och ultimata vi kunde tänka oss. Trots det obegripliga språket.
När jag gick i femman uppfanns Stingnet. Man köpte en cdskiva och installerade ett program. Sedan kopplade man upp sig och ungefär var tionde gång lyckades Stingnet synka med uppkopplingen. Då kunde man komma in i ett chattrum där högst tio personer fick plats. Att skicka ett meddelande tog ungefär fem minuter.
När jag var tolv började jag bygga hemsidor. Då började man helt enkelt med en blank sida där man skrev in html-koder för hand. Jag hade en bunt med html-böcker och blev en jäkel på att bygga. Jag hade en hemsida om spice girls, en om geri halliwell, en om emma bunton, en om tvprogrammet Vänner samt en om mig själv. Jag byggde även hemsidor till kompisar. Hemsidan om mig själv hade jag kvar ända tills jag startade den här bloggen. Men den försvann sen.
Jag hade en stor fin bok när jag gick i sjuan där jag skrev ner alla mina favorithemsidor eftersom man inte kunde spara dem på datorn.
I 9 fall av 10 var hemsideadresserna typ http://123nwyzjak//swpnet//dsjskk2123 och liknande.
Vi hade en burk vid datorn där man fick lägga i en femkrona för varje halvtimme man var inne på internet. För att det var för dyrt och för att ingen kunde använda hemtelefonen när någon surfade.
När jag började chatta på
torget.se så hade jag ingen egen mailadress för mailadresserna var alltid kopplade till internetabonnemanget så det fanns bara en. Jag gav de min styvpappas mailadress så skrev han ut mina mail så jag kunde läsa dem.
När jag gick i högstadiet och hittade fina bilder på internet skrev jag alltid ut dem och la i mappar så att de inte skulle försvinna. Var tionde bild fick man skriva ut i färg. Oftast kunde man knappt se vad det var på bilden för skrivaren för så oerhört dålig.
När jag gick i nian fick jag min första mobiltelefon i julklapp. Jag blev en av de första i min klass som hade mobiltelefon. När jag öppnade paketet blev jag frustrerad över att numret var så himla långt. Sådana här nummer kommer man aldrig lära sig utantill tänkte jag.
Två år efter att jag gått ut gymnasiet skapades youtube.
